tisdag 6 juni 2017

Plantera en handskriven bok

Jag har läst fram till den karaktär som också behöver filas på och det bästa är att jag vet rätt exakt hur det ska göra bara för att jag lät det vila och mogna i huvudet först. För då slog det mig hur hen blivit som hen blivit. Alltså bakgrunden, hens bakgrund, hens släkthistoria närmast som löste upp hur jag ska gå till väga. 

Och om nåt gör en glad är det väl att i sitt manus plantera in en sån ledtråd och i det här fallet i form av böcker, handskrivna, noggrannt nedplitade - alltså jag ser dem framför mig och kommer inte att göra så värst av dem utom att berätta att de finns. Och just det gör mig på nåt vis alldeles löjligt glad.

Jag menar, den där snirkliga handstilen som jag ser framför mig, tankemödan bakom. Och kanske ivern, kärleken till att anteckna och reda ut.

Inga kommentarer: