måndag 26 juni 2017

Det var midsommaren det

Firade midsommar. Det var, har jag tänkt mig, sista midsommaren på den platsen. Eftersom vi håller på och säljer stället.

Då är det väl bra att det antagligen var den bästa midsommaren, trots kylan, för vi hade så himla allting. Alltså det här med att hänga med rätt människor, inträngda, hopträngda kring bord, huttrande utomhus, tuggande på grillat alltmöjligt - det är magiskt. De flesta av de som var där har firat midsommar ihop i många år. Det kändes att det här är sista, vad vi gör nästa år vet jag inte. Kanske firar vi ihop. Kanske reser vi bort.

Hur det än är, så är jag så himla varm inuti, jag åker hem, så där lite smutsig av att ha hängt där, himla friskluftad, gladgladglad och vemodig. Även om jag inte ska sluta träffa de här människorna, men på annat sätt måste det bli. Inte just på den där platsen. Grejen är ju att det varit den plats där vi rymts in många. Nästan 40 pers.

I alla fall. Att få föra samtal, trivas, ja, jag tror att det kanske är det bästa, viktigaste. Och om man råkar hälla i sig en del champagne samtidigt, så blir det inte sämre.

onsdag 21 juni 2017

Mitt i manusbrytningen och så sommar förstås

När man är liksom mitt i och försöker ställa om för nåt annat manus. Just där i den brytningen står jag och skrapar mig förvånat i huvudet. Undrar om jag ska ta det eller det och börja där eller där?

Lyckligtvis räddar mig diverse läsning ur dylika tankeställare.

I alla fall, jag ska väl inte så där lägga av bloggandet under sommaren, men det kan bli betydligt mer sporadiskt eftersom jag hoppas på att lite fara omkring och samla inspiration, sånt. Så skön sommar på er och fin midsommar, hur kall den än blir!

tisdag 20 juni 2017

Kaffe på balkongen, bara

Börjat dagen med att sitta på balkongen för att inta morgonkaffet.

Alltså bara den handlingen i sig kändes alldeles otroligt bra. Hur kan nåt så enkelt som kaffe på balkongen vara så fint bara? Alltså trots att det regnade just då, nu skiner solen. Ändå, bara det där att noppa bort lite döda blommor från pelargoner och klia katten bakom örat och kaffe på balkongen, ja, det här är en alldeles utmärkt födelsedag. Mer vill jag inte idag. Bara ta det lugnt liksom. Kanske läsa nåt.

måndag 19 juni 2017

Träd och mer träd

Kreisi kul var det som vanligt att leda skrivkurs. Och jädrans vilken häftig grupp. Femton personer som skriver och skriver, och ja frågar frågor också. Det har varit både skriv och prat och jag åkte hem strykt och så där himla otroligt trött som man blir när man gett allt i tre dagar och varit så närvarande de där tre dagarna att man liksom vet om att man lever, i nuet rent av. Att trött men lycklig.

Tema för hela helgen var träd och det funkade både för text och för att få syn på dramaturgiska kurvor. Dessutom passade jag på att läsa Shaun Tan högt, The Red Tree. Och om man missat den boken så säger jag att bilderna i sig är oerhört suggestiva, texten är helt otrolig, minimalistisk och fantastisk. Det må se ut som en bilderbok för barn, men det är det inte, vuxna ska läsa detta och känna att ja, så är livet också. Bilderna ska man läsa och läsa om igen. För om det ibland känns lite motigt att läsa om sina gamla Stephen King på 800 sidor, ja då kan man läsa om Shaun Tan istället, läsa text, läsa bild.


fredag 16 juni 2017

Sånt där ivägskickande

Och där tryckte jag på send!

Nu ska jag sitta här och andas lite över att manuset åkt iväg.




Så där. Det känns sånt där ivägskickande. Varje gång.

torsdag 15 juni 2017

Man hoppas väl lite på uppehåll åtminstone

Imorgon åker jag till Karis för att leda skrivkurs igen. Och den där vanliga nyfikenheten nu, att vilka de är, hur de ska fås att forma grupp och vad som ska hända, den känslan har vaknat.

Igår gjorde jag alltså ingenting för att behöver vara lite ledig innan jobbhelg och allra mest, behövde ställa om hjärnan till skrivkurs. Och nu känner jag att jo, ivrig.

Jag har laddat med övningar, tema och prat och frågor och så hoppas jag att vädret är någorlunda. Alltså måste inte vara gassande solsken, däremot helst inte ösregn, för skrivande typer behöver då och då få gå ut och andas och det blir så jobbigt med paraply. Alltså inte att andas, men att liksom ha med det. På nåt vis.

I alla fall, Karis, helg, skriva, hur fint som helst. Och det är väl sista jobbuppdraget, sedan ska jag ha lite lite semester. Eller vad vi nu ska kalla det.

onsdag 14 juni 2017

Yrvaket ser jag mig omkring

Yrvaket ja. Tittar på mitt skrivbord och vet att jag nu gått igenom nåt intensivt. Det ligger anteckningböcker, papperslappar och utprintat manus med kommentarer i utspritt på bordet och liksom på nåt vis verkligen breder ut sig.

Och nu är jag klar? Ja, det är jag för den här omgången, det blir fler. Jag låter handen ännu hägra över skickandet. Väntar på att vi ska enas om titel till exempel. För den som följt med detta vet att jag sökt namn på det här projektet länge. Ibland har jag trott att jag haft det. Och ett tag lät jag ett namn förleda mig, för det var lite kul. Men det hörde förstås inte hemma på just den här texten. Nu däremot, jag har två förslag, jag vet vilket jag föredrar men jag kan också tänka mig det andra.

Så jag tittar upp, yrvaket, utkommen ur skrivkoman. Och idag ska jag typ städa skrivbordet och gå ut i solskenet för att behöver skaka av mig. Jädrans tur att det plockat fram solen.

tisdag 13 juni 2017

Det blir nog folk av dig

Ulf Stark har avlidit läser jag.

På en konferens för himla länge sen, där vi båda var. I nåt sammanhang läste jag upp nån text. Jag minns inte varför eller vad och jag vet inte heller exakt vad Ulf sa, men jag minns känslan av att han tyckte det var bra, att jag hörde till på nåt vis redan.

Och att han sa, att det blir nog författare av dig också.

Det lät ungefär som om det skulle bli folk av mig. Snart.

Jag har burit med mig det där, den där känslan av att bli folk, bli författare, som han gav mig, som också var roligt förstås. I sammanhanget också, bara nåt vi skrattade åt. Ändå, det var viktigt för mig. Och jag är så glad över just det, att Ulf kunde säga så och mena det och att jag fått det och burit med mig det. Dessutom, han var ju en så otroligt häftig författare att det gjorde allting ännu häftigare.

Så jag vill mest bara säga tack på nåt vis, över att en sån som Ulf pratat lite skrivande med mig på nån konferens. 

Det drar ihop sig

Slutet ju. När jag läser och känner att nu drar det ihop sig.

Alltså jag vet ju att det ska, jag bara vill se om det funkat, om alla bitarna stämmer. Och så känns det då plötsligt, att här kommer det, slutet. Det trissas upp och energin är så hög att det nästan är lite svårt att redigera för även när jag vet vad som ska hända så vill jag ivrigt vidare.

Ett bra tecken väl? Om till och med jag som vet vart det är på väg känner att jo, det ska hitåt. Och jag vill hänga med, fort. Inte otåligt, bara, ja, låt det gå undan.

måndag 12 juni 2017

Om en liten vecka eller så

Lite kvar. Sen är jag igenom igen! Den här veckan tror jag. Möjligen ännu nån dag nästa vecka för som det ju alltid är, vissa saker tar mer tid än man tänkt sig.

I alla fall, det här med midsommar deadline känns bra, det klarar jag.

Det jag däremot funderar på är hur det blir, alltså mina ändringar, ja, det känns att det blir bättre, att det vinner på de där förändringarna jag gör och ändå tänker jag att det är så nära inpå, så nyligen skrivet att det är svårt att se klart. Ja det blir bättre, och är det helt rätt? Nej, jag tvivlar inte, det är inte det. Bara en sån där minimal tanke som biter sig fast och gnager. Jag ska inte ens lyssna. Fast jag hör och det är väl för att jag ändå alltid tvivlar. På nåt vis.

Att hybris lägger sig alltid. Det vet man ju.

torsdag 8 juni 2017

Från häxbrygd till annan korvsoppa

Ibland när jag fixar något i texten, som idag, tonar ner alltså, ja då, blir jag lite fnissig över vad jag gör med det som skulle tonas ner.

Så här ungefär: Från att ha kokat dekokt med ormgift, grodyngel, spott från tre oskuldsfulla prinsar - ja alltså det där stod inte alls i texten men vi kan ju låtsas att det var ingredienserna innan, och det är ju onekligen annorlunda än att rätt vad det är laga korvsoppa.

Jag tycker att jag tonat ner det bra. Häxbrygden utslängd, istället lite vanlig husmanskost inplacerad. Att jisses ett sånt kockande jag kör med här. Man skulle inte tro att jag är helt usel på matlagning, att jag definitivt hade bränt både prinsspott och korvsoppor.

onsdag 7 juni 2017

Ord som klumpedunsa

Just idag har jag slagit upp fem ord i SAOB, för att få veta när de använts, alltså årtal, så att jag kan eller inte kan använda dem i manuset. Och just därför känner jag mig så himla glad över den ordboken idag.

Alltså har ju använt den redan för Martrilogin, för att få grepp om hur man kan tala om maror till exempel. Det är bara så fint att kunna gå dit och kolla igen.

Att ord som "klumpedunsa", som inte är ett ord jag direkt går omkring och strör ut titt som tätt. Typ aldrig säger jag just det ordet. Men kan höra min mormor säga det i mitt huvud, höra henne säga det om något, någon, kanske inte ens mig, kanske inte ens i verkligheten, kanske om min mamma som barn när jag inte var med. Men kan höra mormor säga det och kollade, att jo, det kunde hon tänkas ha sagt. Att idag, SAOB, bästa uppslagsverket för klumpedunsa till exempel.

tisdag 6 juni 2017

Plantera en handskriven bok

Jag har läst fram till den karaktär som också behöver filas på och det bästa är att jag vet rätt exakt hur det ska göra bara för att jag lät det vila och mogna i huvudet först. För då slog det mig hur hen blivit som hen blivit. Alltså bakgrunden, hens bakgrund, hens släkthistoria närmast som löste upp hur jag ska gå till väga. 

Och om nåt gör en glad är det väl att i sitt manus plantera in en sån ledtråd och i det här fallet i form av böcker, handskrivna, noggrannt nedplitade - alltså jag ser dem framför mig och kommer inte att göra så värst av dem utom att berätta att de finns. Och just det gör mig på nåt vis alldeles löjligt glad.

Jag menar, den där snirkliga handstilen som jag ser framför mig, tankemödan bakom. Och kanske ivern, kärleken till att anteckna och reda ut.

måndag 5 juni 2017

Får jobba på det

Till midsommar ska jag vara klar. Det ska gå, men får jobba på det.

Mest är det att läsa och fixa mindre grejer, de där meningarna, men ibland dyker det upp nåt som kräver lite mer vändande bland synonymer och starkare ordval. Nånstans nån mening, nån tanke, nån bit, nån typ som ska filas.

Däremellan ska det vara lite träff med en adept och sen ska det vara skrivkurs. Också grejer som liksom har deadline.

Men gillar deadlines, då vet man att man lever. 

fredag 2 juni 2017

Just precis i den här stunden

Ålrait. Jag GILLAR det här. Alltså gillar mitt manus. Gillar det så jäkla mycket just idag, just i den här stunden, just precis i den här fasen är hybrisen stor och god. Det är tillfälligt och övergående, gäller att låta det välla på medan det väller på.

Bara det vill jag säga idag. Inget annat. Hybris. Mår fint. Gillar textvärlden skarpt och samtidigt tydligen mig själv också. Mycket trevligt det.

torsdag 1 juni 2017

Sommar och sommar

Det är första juni. Jag vet inte vad andra tycker, men jag tänker så här: Nu börjar sommaren. Jag vet inte riktigt vad det betyder utom att det gör mig glad, kanske förväntansfull. Jag kanske inte infriar alla mina sommarförväntningar, men något. Som att åka till Köpenhamn ska jag och till Skåne och hälsa på folk. Och nu så här, när det är första juni så känns det att, ja, snart!

Och så har jag en knökfull skrivkurs i Karis. Helt smockfull. Det är okej med mig, och ska bli spännande att se hur det går, för det finns optimalt antal och så finns det lite för få och lite för många. Men efter att faktiskt hållit några sådana där kortkurstillfällen med sisådär 30-50 deltagare så vet jag ju att det går också, även om det definitivt inte blir riktigt samma sak. Och nej, så många är de inte i Karis. Utan 15 personer, och fler får de inte vara.

Men sommar alltså och sommarkurser och sommarskriva och sommarsommar!

onsdag 31 maj 2017

Nygammalt att djupdyka i

Pust, hemma igen efter flera dagars intensivt allt möjligt i Stockholm. Och det betyder att jag försöker komma ikapp och fixa det som legat och slarvat under min frånvaro. I klartext betyder det att jag skickar typ räkningar och de sista kommentarerna och sånt idag.

Och eftersom allt det är himla tråkigt så pratar vi inte mer om det.

Istället ska jag försöka hinna titta på mitt eget manus lite senare idag, bara jag är klar med det där trista. Det har jag längtat efter. Samtidigt har jag insett att en sån där ny romanidé spirat lite mer i Stockholm. Eller inte ny, nygammal, har fått mer kött, blivit spännande på ett sätt som jag inte hade tänkt att just den idén skulle bli. Vilket betyder att bara jag är klar med redigeringen av det där manuset jag håller på med så ska jag ägna mig åt research. Mängder av research. Djupdyka. Och det gott folk kommer, hoppas jag verkligen, att bli min sommarläsning!

onsdag 24 maj 2017

Kunde inte låta bli

Nu gjorde jag det ändå. Kunde inte låta bli. Satte igång med den största redigeringen som är kvar att göra i manuset.

Eller nä, den största är det inte. Det största och svåraste och riktigt otroligt jobbiga är att jag inte har en titel. Möjligen har jag tolv titlar och alla har jag förkastat.

Men nu kommer jag från ämnet. Jag skriver om, skriver nytt, en sommar i texten. Där det måste hända annat än det gör för en ska bort. Helt Robinson utröstning är det. Och hen försvinner. Men jag hade inte räknat med att en av de andra ville stanna kvar. Jag är inte helt övertygad om att det är rätt, men något fick mig att hålla i och skriva om och lämna kvar en grundtanke i det som fanns, det jag visste att skulle stanna - fast jag hade trott att det skulle bli annorlunda.

Det är vansinne ibland, man tänker att så här och så börjar man och så blir det så där istället. Ännu tvekar jag. Det kan hända att det inte blir rätt, men då får jag skriva om det en gång till. Och det bästa är ändå att jag började bara. Att glad, lättad, över att jag nu tagit i och tag och det går. (Utom det här med titeln då.)

tisdag 23 maj 2017

En författarskola där och en ny här

Under helgen ska det vara sista omgången av Författarskolan på Långholmen, så jag funderar på texter och framför allt på deras helheter, hur lägga upp pratet.

Ändå vet jag att i situationen, när man pratar, diskuterar textvärlden, så förändras saker, för att något man tänkt låter annorlunda och stämmer inte längre när man hör någon berätta. Så mest förbereder jag mig på att vara flexibel. Att försöka hitta så många ingångar som möjligt, så många röster det bara går för det är ju text som ännu arbetas med, som alltså inte är låst och då kan svaret på dem inte vara hugget i runsten heller.

I alla fall, det är kul. Det är mer än så. Det är fascinerande att se hur folk utvecklas och skriver vidare och hur deras världar växt fram under en vår.


Och med det så vill jag påpeka att från nästa höst så börjar Författarskolan vid Västra Nylands folkhögskola, med mig och Monika Fagerholm. Vi är ett bra team, tror jag. Yviga på vissa sätt, kanske rent av lite flummiga och samtidigt väldigt strukturerade för vi har tänkt på detta, ensamma och tillsammans många gånger. Det ska bli häftigt alltihop. Och folkhögskolan, är en rätt häftig plats för just detta, det finns mycket att fånga både i och utanför skolan i form av inspiration. Ett helt år i textvärld. DET är bäst! Alla välkomna och mer info här.

måndag 22 maj 2017

Sömngångarpåhitt

Tidig morgon, sisådär klockan 5 slog jag upp ögonen och tänkte, fasen, vaken, nej, vill sova, och sen började jag fundera på problemkapitlet som ska fixas. Och rätt vad det var visste jag att förutom den där ena idén jag redan har så var det två till som skulle kombineras med det hela.

Jag tror att det rent av föll rätt alltihop. Just nu låter jag det snurra runt lite, så att jag kan skriva det sen. Men sömnlösheten, ibland rätt okej ju. Fast onekligen känner jag mig lite lurvig i skallen just nu.

fredag 19 maj 2017

Det är för det här man sitter här på breddgraderna

Idag är mina ben tunga av poesi, sades det imorse hos oss.

Det var himla kul med Poetry Pub igår och vet ni att det bästa är att vakna upp och känna på doften genom fönstret, att nu, nu, nu - värmen!

På nåt vis, tinar upp nu. När solen petar mig i ögat under frukosten och jag försöker vifta bort och sen minns att nej, jag vill bli belyst, värmd och känna att det är för det här, det är för att vänta på detta som man sitter här på breddgraderna, de norra.

Och också då fast jag sitter inne, så mycket lättare att ta itu med läsningen, med redigeringen, när det är varmt om mina barfotatår.

torsdag 18 maj 2017

Författarhängartorsdag, sånt ju

Poetry Pub ikväll. Det är ju precis så fint som en torsdag kan vara.
Plus att har författarhäng ungefär hela dan ju. Eftersom Hannele Mikaela Taivassalo ska uppträda och liksom har "flyttat in" hos mig. Mycket kul.

Och innan kvällens party blir det möte med adept. Ja jisses, en alldeles fenomenal torsdag är det.

Ska också läsa nåt själv ikväll men har inte bestämt vad. Jag velar mellan hötapparna liksom.

onsdag 17 maj 2017

Var ska man börja egentligen?

När man undrar var man ska börja för att man som vanligt tänker på allting på en gång och känner sig överväldigad och sliter sitt hår och dessutom tänker man på att man borde skicka det där ena mejlet och läsa den där texten och lyckligtvis har man skrivit en kolumn i alla fall och så borde nån tvätta fönstren och hur ska det gå med det där och det där och det där...

Tills man kommer tillbaka till det här med var man nu ska börja egentligen.

En sån dag idag.

tisdag 16 maj 2017

Våravslutningskänsla

Det drar ihop sig till en mängd andras texter igen. Betyder alltså att jag kastar mig in i läsning av folks manus just nu. Så klart redigerar jag eget också, men kanske inte i riktigt lika snabb takt.

I alla fall, det är så där våravslutningskänsla på det mesta just nu. Alltså lite vemodigt och en del riktigt sorgligt och annat där jag tänker att så otroligt fint ju. För man vet ju ändå inte, vad händer sen, i höst? Hur blir det då? Och nej, jag vill inte veta heller.

Men mest alltså ska jag läsa och det är häftigt, när man följt folks projekt och att då se hur det går vidare, det är så himla fint.

fredag 12 maj 2017

Fast det är ju fredag förstås

Och här byter vi manus.

Eller så fort går det förstås inte.

Men har jobbat igenom det ena manuset två gånger och nu måste det ligga innan jag tittar på det nåt mer. Och då ska det mest läsas igenom och kontrolleras. Jag har gjort det som ska göras, det var mindre än jag tänkt. Det jag inte gjort har jag låtit bli därför att det inte funkade.

Så nu byter jag manus. Det har legat och grott i skallen sen jag var på träff med folk. Jag har avlivat och vridit om och tänkt och tyckt och muttrat. Nu kan jag göra nåt åt bokstäverna.

Fast det är förstås fredag. Att så himla hårt ska jag inte ta i. Inte avliva nån idag liksom. Lite flytta omkring papper, bestämma var jag börjar. Sånt.

torsdag 11 maj 2017

Stryker meningar

Vad jag gör en torsdag? Stryker meningar. Poff. Bort. Och poff bort där. Och där. Det finns nåt otroligt befriande i att stryka meningar. Att göra sig av med dödköttet. Jag känner hur tyngden lättar. Jag fortsätter alltså. Mening bort. Mening bort.

Alltså visst är det lite kreisi? Först kan man inte stryka nåt för att herregud som man ska hålla i sina darlings, sen tänker man att vad ska jag med den där till, att den är verkligen ingen älskling, bara kladdig. Så stryker meningar. I rask takt dessutom. Ska igenom nästan hela manuset idag, har jag bestämt. Att nu mer sånt här, mer stryka över, stryka över, stryka över.

onsdag 10 maj 2017

Maka mig rätt på stolen bara

När man hållit sig undan några dagar för att man delat ut pris tillexempel i Arvid Mörne-tävlingen (så kul!) och kommer tillbaka och ska skriva och så kollar man lite sociala medier här och där och viker ett papper och flyttar ett annat och tänker på att det är onsdag och kanske ska snöa idag och snart är det fredag tänker man också och så tittar man lite omkring sig och vet precis vad man håller på med: Man håller inte på att skriva i varje fall.

Då skulle man kanske rycka upp sig, istället skriver man det här, just här.

Jag kunde kalla det för prokrastierning, men nä. Det är ju det förstås. Men det är inte bara det. För när man varit borta några dagar så behöver jag också känna in mig i skrivbordet att allt är där allt ska vara.

Dessutom, jag har ju varit med förr faktiskt. Jag visste att jag skulle sitta så här och maka mig rätt på stolen en stund så jag har planerat för det. Jag har en lapp till vänster om datorn där det står exakt vad jag ska pyssla med. Bara jag makat mig rätt på stolen så.

fredag 5 maj 2017

På världen koll och inte koll

Och där var jag igenom manuset den här omgången. Himla bra fredagssaldo. Så nu har jag koll igen. På världen alltså, ja, textvärlden, världen i övrigt har jag ingen som helst koll på för jag har inte tid med den utan har bara dykt ner och försvunnit i fiktionen.

Puh. Ibland när man börjar sånt här. Eller inte börjar, men tar itu igen så känns det helt övermäktigt och man får bara liksom köra på med foten på gasen för att inte märka om det går åt skogen eller blir punktering eller vad tusan det blir. Och så. Plötsligt är man i mål med just den här farten man haft och tänker att "det var ju inget" tills man minns att man ska börja om igen, kanske ren om nån timme...

Att fredag på er bara. Nu ska jag bege mig ut i solen en stund. Innan jag fortsätter.

torsdag 4 maj 2017

Finlandsgruppen kastar sig in i politiken, typ

Torsdag ju. Och podd! Fantastiskt! Ja just det. Fantastisk podd. Finlandsgruppen kastar sig in i politiken rent av. Herrejöss hur gick det till? Att hur politiskt skriver vi då talar Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff och jag om.

Politik ju man måste liksom tala om det ändå. Och kanske kanske kanske säga saker. Lite diplomatiskt förstås. Eller så inte alls diplomatiskt.

onsdag 3 maj 2017

Solen får vänta

Alltså vissa dagar. När jag sitter instängd och tvingar mig att fortsätta sitta instängd för att skriva bör jag annars... och ute lyser solen, lyser och herregud, värmer! 

Ändå jag sitter kvar med manus, hamrar vidare. Letar i fantasin, letar på nätet ibland också. Gör de här ändringarna som ska göra detta bättre, funderar på andra, om jag faktiskt, om det ens funkar och muttrar och gör ändå. Ändringar som gör de här manusen till - ja herregud ja - böcker. För jo. Jag har två manus, de ska båda bli böcker. Båda. Det känns så jäkla bäst. 

Ännu lite osäkert med den ena exakt när, men den andra kommer ut hösten 2018. Ungefär då jag hade tänkt att det skulle bli. Just den "boken" (det är så svårt att säga bok när man tänkt på text och värld och manus) har ännu inget namn. Den hade ett. Det funkar inte. Så jag tänker titel igen.

Den här våren och sommaren alltså, fixa två manus. Men det är inte så mycket kvar på dem. Mest peta ner och peta om. Lite så där tydligheten alltså, den ska fixas, som vanligt.

Samtidigt, solen därute. Jag skulle gärna ta en promenad. Men nej. Nu ska här fixas lite fler kapitel. Harvas igenom mer text. Solen får vänta.

tisdag 2 maj 2017

Skrivkurs folks

Skrivkurs folks. Ännu nån enstaka plats kvar. Anmäl er bara. Alltså vid Västra Nylands folkhögskola, kurs med mig.

Intensivt säger jag, det blir det. Alltid. Det blir världar som växer. Det blir skriva och skriva och prata också. Dramaturgi pysslar vi med och kan prata lite teknik så där vid sidan om, men mest blir det att finnas i det där spännande som ska skrivas fram.

Man kan övernatta på folkhögskolan, om man vill. Eller pendla mellan platser som Åbo och Helsingfors.

Att kom med tycker jag. Jorå. Gör det bara!

fredag 28 april 2017

Brett leende

Så här: Brett leende. Bara för att någon läst ens manus och bryr sig och säger saker och när jag lyssnar och fixar - ja då: Brett leende.

Alltså går vi in i denna fredag med ivriga fingrar, vi hamrar hårt på tangenterna. Vi flyttar på textsnuttar. Och tydligen, talar vi om detta i vi-form, vi vet inte varför. Vi är möjligen på så gott humör att vi blir fler av det. Eller kungliga. Rex Fredag eller nåt.

Vi vill därför önska alla en solig fredag, kanske inte så varm som vi vill önska, men solig. Och likaledes soligt vill vi hoppas att det fortsätter de närmaste valborgiga dagarna. Eller helt enkelt: Glad vapp (som man säger om man bor i Finland). Vi önskar er en glad vapp (valborg, Valborg?)!

torsdag 27 april 2017

Varför - därför

När nån annan grävt i ens text och frågar: varför då?
Och helst vill jag bara svara: därför. Förstås.

Fast jag gör det inte. Vänligt men bestämt säger jag åt mig att bestämma mig för saker och ting, ta reda på annat och ha klart för mig att varför nåt är som det är i texten.

Utom i vissa fall, då känner jag att nä, det här får vara lite magiskt, det här vill jag inte riktigt sätta ord på, jag vill att det ska vara så, en självklar del, något man visst kan fråga varför om, men det är inte riktigt min sak att svara. Där drar jag över med lite större penseldrag och visslar.

Men mest svarar jag på nåt vis på varför utan att bara säga därför.

onsdag 26 april 2017

Stryker med eller ned

Klockan fyra i natt när alla någorlunda förståndiga människor sov, då vaknade jag och hade löst ett manusproblem. Sen planerade jag det fram till klockan sex.

Men vet ni. Det var en så bra lösning så att vara lite rörig i skallen idag gör inget. Jag har ändå avlivat en karaktär.

Det är förstås inte alltid så där bara att plocka ut folk. Nåt har de ju gjort där. Även om det kanske inte varit tillräckligt viktigt. Det jag alltså klockan fyra ägnade mig åt var att fundera på vad som händer istället, hur jag ska få med det där som jag vill ha kvar om jag tar bort den där något mentoraktiga figuren. Och utan mentor så blir det förstås smutsigare. Det är bra det. Precis vad jag är ute efter. Lort och elände.

Och efteråt, även om jag förstås sörjer den döda lite, men mest känns det som en lättnad. Den här mordiskheten... ibland kanske oroande.

tisdag 25 april 2017

Studsar ut igen

Man hinner som vanligt precis kasta sig in i manus så studsar man ut igen. (Gammalt författarordspråk när skrivandet känns fjärran.)

Fast det är bara tillfälligt. Idag bara. Ska snart iväg till Helsingfors (igen). Och hoppas, mot bättre förstånd, på att det inte ska snöa där. Att det ska vara plus 12 och strålande solskenspromenader. Ja ja, inte ens jag har så här livlig fantasi.

I alla fall. Manus imorrn. På vift idag.

måndag 24 april 2017

Huvudet in i manus

Och den här måndagen: Huvudet in i manus. Ta med hjärnan (helst) och jobba på egen text!

Behöver jag säga att jag studsar upp och ner? Att jag är så ivrig att jag ungefär svettas av iver. Att jag inte ens vet om jag är inspirerad, men vem bryr sig, när man får köra in huvudet i text!

Otroligt bra måndag.

För jag får jobba text hela veckan. Min text.

Alltså älskar att läsa andras också. Men att få jobba med sin egen - det är ändå, ja, det är ändå!

Tänk så glad man kan bli över att ändra lite meningar. Det är nästan löjligt.

torsdag 20 april 2017

Författarskolan folks!

Nåja. Nästa höst folks. Då börjar det. Då kör jag och Monika Fagerholm iväg i en sjudundrande fart. Med Författarskolan. Vid Västra Nylands folkhögskola.

Idag, mycket tidigt, pallrade jag mig iväg till Ekenäs för att tala i radion. Sen har jag suttit och känt mig glad med Monika medan vi funderat på Författandet i stort och författandet i smått och Författarskolandet.

Det ska bli alldeles otroligt jädrans häftigt magiskt att få göra det här. Det handlar mycket om att gräva fram de där erfarenheterna och titta på vad som händer, vad texten gör, hur den gör. Teknik är en grej, men det börjar inte där. Det börjar med att något känns, att det finns, vi kan säga, krav eller kraft eller vad som helst, som vill ut, som vill formas och det kanske inte alltid är så lätt, men det finns där. Det där som känns, som bränner och bultar.

Så folks, motivation är det vi allra mest vill ha. Att den som vill gå den här kursen, verkligen vill det, vill jobba för det och skriver ihop ett motivationsbrev - ett som berättar om hur och varför man kommer att jobba. För jorå, att skriva kan vara himla kul, men det kräver också att man jobbar.

I övrigt måste man inte ha ett projekt när man kommer, man kanske har en känsla och en vilja. Och man kan ha skrivit bok förut eller inte. Vi vill gärna ha en dynamisk grupp för det brukar ge alla utbyte.

Och här, mer info: Författarskolan vid Västra Nylands folkhögskola.

onsdag 19 april 2017

Sladdriga hjärnbalken typ

Man vet att mycket är på gång när hjärnan glömmer stänga av till natten och fortsätter planera vad som ska sägas och göras och lite till som inte alls behöver sägas eller göras men tydligen ändå ska planeras mitt i natten av hjärnan.

Lyckligtvis, på väg på massage igen. Ungefär nu. Det ska bli skönt att lägga ner det trötta huvudet och bli knådad.

Och det kan tyckas att jag inte gör något, men skenet bedrar, jag bara inte berättar just nu, för är lite hemlighetsfull med allting jag håller på med - det där som får hjärnan att jobba hela natten... Men förr eller senare folks, förr eller senare, tar jag bladet ur munnen (herregud det uttrycket slank också ut ur mig och min sladdriga hjärnbalk).

tisdag 18 april 2017

Ny och stärkt helt enkelt

Alltså Tallinn, folks. Det var alldeles som en bal på slottet och allt möjligt helt underbart. Jag fattar nästan inte att det är så länge sen jag var i Tallinn. Det är ju ändå bara två timmar från Helsingfors. (Och så två timmar från Åbo till Helsingfors.)

I alla fall. Det må ha varit arktisk kyla på gång och visst, det var väl inte varmt direkt, men jag känner mig som om jag laddat om på något vis. Ny och stärkt helt enkelt. Redo att ta an vad det än är.

Alltså har jag ny och stärkt som jag är, redan skrivit ett tal.

Och det bästa, förstås förstås förstås, med resan var att jag hittade en ingrediens till, en liten bit för det där manuset, det där råa, det som jag försöker hitta in i, inte aktivt, men på nåt plan ändå leta mig rätt i.

torsdag 13 april 2017

Ganska fokuserad (ha ha)

Den här dagen innehåller besök hos massören. Vet ni hur länge jag velat gå till massören? Himla länge kan jag tala om för er. Det är just nu det enda jag riktigt tänker på. Att nån ska knåda till den där axeln som inte riktigt vill fixa sig själv.

Och så tänker jag på ett manus jag ska läsa klart idag.

Och så har jag precis betalat räkningar (o så skoj).

Och imorgon ska vi åka till Tallinn och hänga lite, la familia liksom. Det ska jag börja tänka på bara jag är klar med massören.

I övrigt, påsk ju. Glad sån hörni.

onsdag 12 april 2017

Skrivmanifest

Sista skrivkursdagen igår. Vemodet. Alltid. Det är nåt så himla speciellt med en grupp som träffas en gång i veckan. Den där regelbundenheten. Rutinen. Fast allra mest, gruppen själv. Det gör att det är så himla kul att gå och köra igång dem varje tisdag. Ända tills det som nu, visar sig att vårterminen går fort som fasen. Och allt tar slut.

Och vi avslutade med att alla skulle skriva sitt Skrivmanifest. Hur? Valfritt. Men målet är att skriva. Helst skulle jag citera deltagarna för de skrev alldeles otroliga manifest, värda att broderas med guldtråd. Men jag säger det jag brukar säga själv:

Att skriva är ett sätt att se, att få syn på, inte för att jag vet om jag kommer att fatta vad jag ser men jag kan ändå inte låta bli att titta.

Ungefär där börjar mitt manifest. Jag rekommenderar att skriva ett, det känns bra att säga sånt åt sig själv om sitt skrivande. Att basunera ut det liksom, på nåt sätt. Manifestera.

tisdag 11 april 2017

På båtresan över

Jag kom hem från Stockholm igår. Och på den där båtresan över, från Stockholm till Åbo så drabbades jag på nåt vis av alltings vidrighet. Alltså, nej jag har inte varit i närheten av Drottninggatan under helgen. Men jag kunde förstås ha varit. Jag satt i Gamla stan i solskenet på en terrass, åkte därifrån och insåg att något hänt när jag väl var hos min bror.

Och på båten hem kunde jag inte sova. Inte sova alls, tankarna snurrade på så där som de kan göra ibland. Som jag låtit bli att tänka hela helgen också, och det hann ikapp mig. Verkligen hann ikapp. Utan att desto mer berätta vad jag tänkte, för det är inte något som gör någon gladare, men jag kom hem totalt utmattad. Igår gjorde jag ingenting. Bara la mig på soffan och sov.

Jag tror att sånt är himla himla viktigt också. Att låta bli. Även om allting samlar sig till högar, så lät jag bli igår. För huvudet behövde paus.

Idag känns det bättre. Alltså allt det jag tänkte på under båtresan är ju kvar, men jag fortsätter ju. Ville bara säga att ta hand om varandra. Det behövs.

torsdag 6 april 2017

Hålla i huvudet med båda händerna

Mot Stockholm. Långholmen. Författarskola. Prata text.

Om jag är kortfattad och lite staccato? Jo.

Det är för att jag just nu försöker hålla allt i huvudet. Som: packa, dator, nåt att läsa, varför har jag inga kläder men jag har skor, glasögon, vikingkortet, hjärnan, manuset som ska läsas (finns ju i datorn dummer), lånad bok för återlämning, kronor och t-banekort och så vidare i lång besvärlig packande oändlighet.

Mot Stockholm. Långholmen. Författarskola. Prata text.
Så om jag inte hör av mig är det för att jag är upptagen med det. Allt medan jag håller i huvudet med båda händerna.

onsdag 5 april 2017

Hur vet man att texten är bra liksom och vad är magkänsla typ?

Skrivkurs igår ju. Vi talade om att tro på sin text.

Fråga: Hur vet man att den är bra, texten liksom?
Svar: Det vet man inte. Eller magkänslan vet. Fast vad är nu det, magkänsla...
Följdfrågesvar: Har man liksom känslig mage då? Ont i magen. Det går runt i magen. Magen är lugn och mjuk och go. Magkänsla, alltså konkret, om man tänker på det inser man att det är bäst att inte tänka på det. Ändå dit ska man. Till den tanken, magkänslotanken.

Istället talade vi om ton, att ha en sån. Och att ens nämna ton är för att jag genast vill att de glömmer tonen. Skit i om du har ton eller inte. För om man börjar gräva fram sin ton så går det fel, när jag börjar skriva "franckskt", med min ton, då blir det kanske en viss sorts meningar men de sladdrar som fiskar på torra land. Döende alltså, om fisk på land är en otydlig bild, låt mig vara tydlig, tänk inte ton! Möjligen kan man ta ton, men utan att fundera på det.

Alltså var målet att säga att det som man däremot ska skriva är det som är svårt att skriva. Att skriva det som känns. Om det gör ont eller hur det känns (ofta gör det ont) är inte avgörande, men det måste ta tag i en och hålla kvar en och man blir himla sur (sur? man blir betydligt värre än sur) för det går ändå inte att skriva för det finns inte ord - och redan att försöka tala om det eller nu, skriva om det, är omöjligt för det ska inte förstås i ord, det ska kännas och gå rakt in.

Allt detta för att säga något om att tro på en text handlar om att man behöver känna nåt. Om det berör mig, om det sitter hårt åt att få fram det, om jag blir sårbar när jag skrivit, well, då tror jag på min text. Vad andra gör med den kan jag däremot inte göra så mycket åt. För de gör ändå vad de vill, trots att jag sitter där med magkänslan som verkligen känns och det bränner av magsyra och går runt och kniper och nånstans där finns också det där mjuka lugnet. Magkänsla är alltihop menar jag. Alltihop.

tisdag 4 april 2017

Lite resa hit lite resa dit

Det har varit lite intensivt här. På fredagen var det seminarium i Helsingfors, jag och Maria Turtschaninoff talade om att skriva och läsa, om genrer och jag tycks bland annat ha sagt att jag tycker inte att man ska gräva där man står utan hellre gräva en grop åt andra... jo jo. Ibland ramlar det saker ur käften på en och jag står för det, någorlunda stadigt.

På lördag var det Litterärt skapande och textsamtal, så jag hängde med författarkursisar ett tag och hade kul. Om jag sa nåt knepigt då också vet jag inte exakt, men de flesta såg ut att ha tagit sig helskinnande igenom alltihop så jag tar det som ett gott tecken.

Dessutom skickade jag iväg ett barn till London på en vecka på lördag-söndag natt. Det känns konstigt med barn som lämnar sitt rum tomt. Allt blir lite tomt då.

Och igår, måndag, var det möten i Helsingfors. Först jurymöte i Arvid Mörne-tävlingen, så nu har vi bestämt vinnarnoveller. Mycket spännande. Tror att en jury inte kan vara mer överens än vi var. Alldeles hundra överens om allting.

Just nu läser jag texter för författarskolan vid Långholmen, Stockholm. För åker mot Sverige på torsdagkväll.

Ikväll är det skrivkurs. Nästsista gången den här terminen. Va? Vi började ju nyss, i januari.

torsdag 30 mars 2017

Stå bäst

Med en dags försening ska jag berätta vad vi pysslade med på skrivkursen. För vi talar om att stå på en scen och läsa text för publik eftersom skrivkursen ska göra det i maj. Poetry pub ska alltså få ta del av vad de skrivit (och det är möjligt att jag läser nåt också. Nåt litet. Kanske ur en roman... kanske det).

I alla fall så talade vi om att stå på scen. För att stå på scen är: en liten del texten man läser/pratar, en del hur man läser den med rytm och betoningar etc och en större, ungefär hälften av alltihop är typen som gör det här läsandet.

Nervös eller inte nervös kan man ju fundera på, men mitt kanske mer spännande tips inför detta är att öva hemma på att få din kropp att känna rätt sak inför sånt här. Dels att känna det som texten ska förmedla, vad det än är, dels och ännu mer att du som typ känner dig jäkligt bra.

Övning alltså, stå som om du var bäst, världsbäst, guldbäst och folk gillar dig, verkligen verkligen gillar just dig. För du är så jäkla bra. Känn det i kroppen. Du behöver inte släpa med den arroganta attityden in på scen även om du gärna kan öva på det också. Men fundera på hållning, händer, ansikte, kroppen liksom. Att den vet vad den håller på med. 

tisdag 28 mars 2017

Att himla mycket Helsingfors nu

Imorrn blir det Helsingfors. Insåg jag. Och på fredag också. Insåg jag. Att av och an. Och förresten ska jag dit på måndag också. Att himla mycket Helsingfors just nu. 

Gäller alltså att gräva fram sina svarta kläder. Det betyder att jag i viss mån ska sitta och vara representativ. Ungefär. Mer eller mindre. Och svartklädd, alltid. Tur som tusan att jag precis köpt nya skor. Rent av två par. Mycket representativt. Tycker jag. Även om det ena paret är rött.

måndag 27 mars 2017

Genomsyrar allt, så där fräter

Och den galna läsmånaden, ja, jag har insett att det är en månad av galen läsning som pågår, och den fortsätter alltså denna vecka, och nästa. Efter det tror jag att jag kanske ska få läsa en bok igen. Alltså en sån där färdig med omslag och försättsblad och sånt. (Eller så händer det nåt och så går det ändå inte.)

Men om vi struntar i det en stund, läsningen alltså, och istället fundera på det här med att skriva så satt jag precis och tänkte på det här med att ge sina karaktärer en orsak att hålla på nåt speciellt och hur långt man kan driva det. För läste just en text där jag kände att just det var poängen, att driva rädslan till sin spets. Så där att rädslan är hela personens liv. Alla bitar och detaljer påverkas av rädslan. Den sväller och gör så att alla reaktioner och allt handlande har med det att göra. Och dessutom, det var det fina, det påverkade inte bara själva huvudpersonen utan det var nedärvt och kunde säkert ges vidare. En genomsyrande rädsla och då menar jag syrande som syra, frätande liksom. Så snyggt.

Sånt tänker jag på idag, hur ett drag blir enormt och just därför så drivande.

fredag 24 mars 2017

Nåt så otroligt bra som sagts

Den där känslan när man vaknar och det är fredag och man tänker att igår sa nån nåt så otroligt bra och jag kan leva på det idag också. Och hela helgen och en hel del veckor och allt möjligt. Att det känns liksom så bra. Idag är en sån fredag. När allt är väldigt väldigt väldigt bra. För nån sa nåt bra igår.

Jag skulle förstås säga vad som sades också men jag behöver hålla i det en stund. Tids nog berättar jag mer. Men det har förstås med skrivande att göra, med mitt alltså. Och det är bra. Så bra så bra så bra.

torsdag 23 mars 2017

Skivspelarnålen

Tänker på skivspelare. På hur nålen kan stanna, haka upp sig och upprepa. Samma fras gång på gång.

Att jo. Jag läser. Mer text. Hela den här veckan. Hela nästa. Men sen! Sen ska jag skriva. Och det jag läser förresten, det är starkt, det är rårört och gör mig så nyfiken. Så ska det vara.

Men själv är jag mest som skivspelarnålen som stannat i sitt spår. Jag läser. Jag läser. Jag läser.

Fast igår hade jag en liten paus medan jag hastade av och an till Karis för att prata ihop mig med Maria Turtschaninoff. inför att vi ska prata tillsammans på ett semi. Eventuellt bandar vi in vårt prat. Eventuellt gör vi det. Kanske. Få se. Eventuellt.

onsdag 22 mars 2017

Ta ut vad du kan av röst

Hörni, skrivkurs igår ju. Betyder att jag ger ett skrivtips idag ju. Och vi talade om berättarperspektiv.

Följande förutsättning: Valfri plats, två personer.
Skriv scenen i tredje person ur den enas perspektiv. Skriv sen samma scen men med en allvetande berättare som kommenterar och bryter in och vet saker och ting. Skriv sen om scenen med en jagberättare.

I princip kan du ju hålla på ett tag. Skriv tredje person ur först den ena, sen den andras perspektiv, skriva jaget ur den ena och den andras synvinkel. Tilltala ett du. Ett annat du. Överdriva den allvetande ännu mer, göra den allvetande hånfull och otrevlig. Jag menar, passa på, ta ut vad du kan i det fiktiva. Håll på. Håll ut.

Vad du inser? Nånting om berättande, hur det kan varieras, vad det betyder att se med olika ögon på det som händer. Att tänka på hur folk låter, hur nära en berättare kan vara, hur långt ifrån. För det handlar mest om det, närvaro och distans i berättande och vad du liksom vill åstadkomma med en viss röst. Just därför, rätt bra att pröva sig fram, treva omkring.

tisdag 21 mars 2017

Längre dagar, va

Man vaknar upp och läser att nu har vi äntligen växlat från mörker till ljus. Ja, dagarna blir längre nu. Det känns bra. Jag tror bara att det är nåt med det här som inte stämmer. Mina dagar verkar fortfarande inte räcka till. Hur långa dagarnas ljus än är.

Men jag klagar egentligen inte. Jag är himla nöjd med alltsammans. Känner att det jobbar på i skallen på mig ändå nämligen. Då och då dyker det upp idéer som jag plitar ner på papperslappar. Hinner inte åtgärda dem exakt på sekunden, men de finns ju där ändå, det kommer att bli så bra när jag är igenom det här lite uppslukande lässtadiet.

Snart ska jag hinna ägna mig åt de fantastiskt ljusa och långa dagarna. Snart snart.

måndag 20 mars 2017

Bara gör

Tydligen är det en administrationsdag detta. Har bara fixat med skruttgrejer. Som biljetter och tidtabeller och datum och bla bla bla bla. Blä.

That kind of Monday. När man tycker att det kunde vara roligare men måste få allt möjligt tjafs att stämma. Mest sånt som gärna kunde lösa sig själv.

Äh. Nu ska jag sluta muttra och göra mer strunt. Bara gör säger jag åt mig själv. Bara gör.

fredag 17 mars 2017

Besök i diverse huvuden

Den här veckan har jag åkt mycket stor båt mellan Finland och Sverige, tuggat i mig politik från vänster och höger, utsatts och utsatt för magiska krafter som får blodet att rinna, sett mördad väninna på nära håll i ösregn, blivit involverad i nytt forskningsprojekt och befunnit mig inne i huvudet på en person som inte riktigt är som jag.

Och allt utan att flytta mig från skrivbordet. Så let me tell you: Jag gillar mitt jobb! Det är crazy vilka världar jag får besöka, vilka huvuden (och då menar jag inte karaktärer utan skribenter) jag får besöka.

Jag har läst som besatt hela veckan och ser ingen anledning att sluta för har en bunt texter att läsa också de kommande veckorna. Men, nästa vecka ska jag också skriva. För h-vete. Jag behöver skriva också. Hoppas verkligen att jag hinner. Lite grann ska jag väl.

Nu fredagsläsning att ta itu med!

torsdag 16 mars 2017

Det fortsätter, fast med poetiska avbrott

Ikväll är det Poetry Pub igen. Så det ska jag gå på och den här gången bara sitta och lyssna på folk. Det ska bli hur kul som helst.

Och före det ska jag ha en adeptträff, vi ska tala manus.

Fast före det ska jag förstås läsa lite annat manus... Alltså verkligen, den här veckan och troligen också nästa, ganska crazy mycket läsning - men nej, jag beklagar mig inte, jag gillar det här, gillar det så mycket!

onsdag 15 mars 2017

Tänder solen påsken saffran och andra äggulor

Det var skrivkurs igår. Och vi pysslar nu med gestaltning.

Så skriv en lista på allt gult. Skriv sen en text utan att nämna ordet gul, 50 ord, varken mer eller mindre.

Och under tiden läser jag vidare.

tisdag 14 mars 2017

Lite ding i skallen av läsning

Läser läser läser.

Vet ni att man blir lite ding i skallen av all läsning. Att hoppa mellan projekt. Från en röst till en annan. Det är egentligen inte ett så stort problem att hoppa mellan projekt, så länge man låter sina egna projekt vila, problemet uppstår när nån tilltalar mig mitt i alla dessa projektröster. Folk som tilltalar mig (familjemedlemmar) har helt fel röst i sammanhanget och jag som gått in i nån annan värld tittar upp och undrar vem är det där? Och det gott folk, när man genast efteråt vet vem det är, det är skrämmande.

Men läser vidare... lever i denna skrämmande värld den här veckan.

måndag 13 mars 2017

Så ögonen glöder

Den här veckan läser jag allas manus. Ungefär allas på en gång. Jag tror en person inte skickat in sitt. Men alla andra, samtidigt. Rimligtvis. Förstås.

Att det gör jag. Läser. Så ögonen glöder. Hela veckan. Lyckligtvis olika längd på manusen som ska läsas. Vissa hela. Andra i bitar. 

fredag 10 mars 2017

Deckarhäckar

Ikväll ska jag gå på nåt som heter Deckarkväll. Vet inte vad det är riktigt. Är mycket nyfiken att höra hur kriminologen Maria Normann ska jämföra fiktivt med verklighet.

Kanske är jag också lite intresserad för att jag eventuellt fått nån idé som jag inte alls vet om den ska bli något, men i alla fall en tanke om nåt lite thrilleraktigt tror jag.

Fast jag ska kanske inte alls ge mig in på sånt, det kan vara farligt. Det kan bli så att det blir svårt att titta/läsa deckare utan att fundera på idéer. Det har varit en så fri och trevlig zon, deckarhäckandet.

Utöver det har jag totat ihop en kolumn om glasögon. Närmare bestämt kanske om världsbild genom glasögon ungefär. Eller på ett helt annat sätt men ändå glasögon.

Skön helg folks!

torsdag 9 mars 2017

Mellan hötapparna och annat hö i sikte (herregud såna jämförelser, jag skäms inte ens)

Här står man som åsnan mellan hötapparna. Just så är det.

En text är på vift. En annan ligger här och uppmanar till handling. Men den där på vift, den kan komma tillbaka snart. Och med snart menar jag att kanske nån vecka eller så, vet inte exakt. Och då ska det tas emot med öppna armar. Då kan inte huvudet vara i den andra hötappen och tugga. Så här står jag mellan hötapparna.

Istället läser jag texter, andras, jag läser tävlingsbidrag, romanbitar och lite annat. Går hårt in för det medan jag väntar på att hötapparna ska ge sig. Mer ska text ska jag få också. Det här är absolut bästa sysselsättningen mellan egna projekt: andras. Att få gräva ner sig i dem är perfekt. Jag kan släppa greppet om de egna hötapparna ett tag - och det behövs.

Så nu ska jag vidare och käka nån annans hö, ungefär.

onsdag 8 mars 2017

Prata vid sidan om

Skrivkurs igår. Och det blev mer dialogövningar, eller vad vi ska kalla det eftersom stora delar av övningarna inte direkt fokuserade på själva pratandet, själva två personer talar. Det var mer prata vid sidan om pratandet. Gester. Toner. Sånt.

Ddet här till exempel: Två personer kommunicerar utan ord medan en tredje pratar. De två behöver förmedla något åt varandra som den tredje inte ska ta del av. Hur gör de? Ögon, händer, huvud som rör sig och förmedlar det som ska fram så tydligt som möjligt. Och samtidigt alltså, monolog ungefär av den som pratar.

tisdag 7 mars 2017

Funkar nåt alls?

Nä, det gick inte om medan jag sov. Alltså när man visserligen kan tycka att det man skriver är nåt, men samtidigt undrar om det faktiskt är nåt. Det går inte ens att svara på den frågan, det är bara känslan. Just nu väldigt stark. För hur vet man?

Och känslan dök över mig igår. Bara pang på. Slukade mig.

Jag menar, magkänslan är väldigt trevlig så länge det handlar bara om mig, men när andra människor läser ens text (vilket det förstås är frågan om) och det blir nån annans känsla det ska handla om. Då börjar jag titta på texten med mörk blick.

Att det är min tisdag. På nålar. Funkar nåt alls? Funkar jag?

måndag 6 mars 2017

Garderoben är bra mycket större än man tror

Imorse var jag så trött att jag gick in i sängen, bokhyllan, skrivbordet, toalettstolen och nåt till som jag glömt. Alltså jag har haft en bra skrivkurshelg, mer än bra, helt superbt har det varit. Och genast efteråt, redan på tåget hem, kände jag att där rann adrenalinet av mig och nu är det bara att snubbla hem till soffan och inte resa sig förrän jag förflyttar mig till sängen...

Idag är en lugn dag har jag bestämt, inte göra så mycket, låta det vila i huvudet lite. Skicka en reseräkning möjligen.

Och ja, vi hade tema Garderob. Ett av mina bättre infall vill jag lova. Fattar ni hur användbar en garderob är? Nej, det gör ni inte. De fick bland annat skriva en femdelad text under rubriken Skelettgarderoben. Det blev alldeles fantastiskt häftigt. Rekommenderas att fundera noga och länge på garderober. Läs i synnerhet den lilla text som finns i Språktidningen. Börja där och inse sedan att garderoben är bra mycket större än man skulle tro så där när man först tänker på den.

fredag 3 mars 2017

Inget lugn och fin här inte

Fredag och jag trissar upp adrenalinet inför helgen. Inget lugn och fin här inte. Nä nä. För nu blir det kurs. Hela helgen. Och det ska bli himla kul ju!

Annars tycker jag att jag äntligen sitter och prickar in lite fester i kalendern. Och det är fasen på tiden. Det har varit så partytorrt att jag undrat om jag måste börja ordna nåt själv...

Att fredag och feelisen är på topp.

torsdag 2 mars 2017

Tiden är inne

Torsdag och the Finlandsgroup har publicerat en podd. Om tid. Vi, som är jag, Hannele Mikaela Taivassalo och Maria Turtschaninoff, talar om tid. All möjlig sorts tid. Klocktid, dagstid, mögel, knoppar, ålder, restid, smärttid och dödtid. Tidens tand. Tidigheter.

Så lyssna på Fantastisk podd. Det är tid för det.

onsdag 1 mars 2017

Pratkvarnar

Det var förstås kurs igår. Vi snackade dialog. En gång trodde jag att jag var hyvens hyfsad på att skriva dialog. Jag hade benhård koll. Tänkte jag. Sen föll hybris. Hårt. Och nu har jag skärpt mig och jobbar mer på dialoger.

I alla fall så fick de skriva följande: Huvudperson och annan person som snackar. Annan person (eller möjligen huvudperson) kör med språk som motparten inte hänger med i. Bara det, att bygga spänning i nånslags fackspråk. Eller dialekt om man är bra på sånt. Huvudsaken är att den ena är i språkligt underläge.

Mycket talade vi om dialog också, funderade på hur man gör, vad man kan tänka på. Att det ska leda vidare, att dialog inte är riktigt prat och ofta är rätt kortfattad. Bland annat.

tisdag 28 februari 2017

Bilden med stor B

Det finns dagar då jag lite iakttar mig själv. Idag började jag med att titta på medan jag vandrade av och an, satte ner mig, reste mig upp, vandrade igen. Ända tills Bilden, stort B, dök upp och jag kunde hjärnstorma kring den. För vad gör man inte inför helgens skrivworkshop.

Alltså jag vet strukturen, den är som den är och funkar. Men alla bitar, kan varieras och kommer att varieras för att det är därför jag hasar över golvet med pannan i djupa veck, för att hitta på nya bilder, nya ingångar för att det helt enkelt roar mig. Och när jag hittar en bild som jag gillar, då tror jag att det kan gå att sälja den också.

För jag vill ju inte att det blir korvsås av alltihop utan det ska vara antingen lyxmiddag eller tapas - hur man nu föredrar att få det serverat. Man tager vad man haver efter att ha vandrat av och an på golvet jau.



måndag 27 februari 2017

Är jag klar? Nej det är jag ju förstås inte

Av ungefär tusen olika orsaker så satte jag mig i lördags ner vid datorn, och tog mig igenom manuset. Förvåningen när man är klar, what, what, är jag klar? Och sen, nå nej, förstås inte. Men, nu, paus på Projekt KB (som ju alltså har en titel, men den är kanske för bra för att vara bra...).

Nu. Istället. Annat manus. Jag har manus att jobba med. Ingen behöver oroa sig. Ingen oroar sig. Nu ska jag röra om i det där följande flerdelade projektet. För jag har fått tillbaka det från en läsning. Den grundligaste läsningen, tror jag. Sånt gör mig ivrig. Nu vill jag riva omkring i texten igen. Fast först måste jag bestämma saker. Som ålder på huvudpersonen. För det påverkar förstås vad jag gör med alltihop efter det, hur mycket jag river omkring.

Och så ska jag läsa lite andra människors texter. Det ska jag ju också. Plus då att på fredag till söndag är det skrivkurs i Karis, att det måste jag förbereda mig för. Grejer på gång den här veckan helt enkelt.

fredag 24 februari 2017

På samma sida ån

Jamen ikväll, kul ju. Ska träffa kompis, vi ska prata. Mängder. Massor. Mest.

Vi har inte sett varandra på jättejättejättelänge. Man kunde tro att vi bor i olika länder eller nåt. Icke. Vi bor i samma stad. På samma sida ån* till och med. Vi kunde gå på lunch ofta för hon jobbar precis här nära. Men nä nä. Vi har inte träffats utan fixat med annat.

Ändå, det är rätt okej tycker jag på nåt vis. Jag menar, jag måste inte träffa folk stup i kvarten även om vi bor på samma sida av ån. Det är inte så att jag tror att vänskapen försvinner för att jag inte ser folk.

Och tusan som manuspetandet runnit på idag. Hur lätt som helst. Måste bero på att, kul ju, träffa kompis. Ikväll.




* I Åbo är det en grej (skämtsam och lite allvarlig), vilken sida av ån man bor på. I andra städer är det andra stadsdelare som gäller. Här, ån. 

torsdag 23 februari 2017

På tal om vädret så...

Okej. Det är förstås rimligt att det snöar i februari. Ändå. Det kunde låta bli.

Å andra sidan, det fick mig att tänka sura, ilskna och aggressiva tankar. Vilket alltså var ytterst lämplig sinnesstämning för den scen jag filade på. Med tre meningar blev huvudpersonens känslor något helt annat. Bara för att jag tänkte på hur samma känsla kan vara både positiv och negativ beroende på att situationen för vissa inte är så kul. Förlåt, jag är kryptisk. Kort sagt, bra meningar skrev jag just. Gläder mig. Och ser inte ut genom fönstret.

onsdag 22 februari 2017

Sitt ner och fixa det

Det är ju det att det sitter liksom i huvudet. Att nu när jag bankade in att nu gör du det här så går det. Alltså jag har gjort mängder på två dagar bara för att jag dök och vägrade släppa upp mig till ytan.

Och det är väl lite vad jag brukar säga, att det handlar om att sätta sig ner och inte flytta sig förrän det där som ska göras är gjort. Det är okej att prokrastinera också. Det mår hemmet bra av...

Det är liksom dagens skrivtips då. Att sätt dig ner, bestäm vad du ska fixa, och tja, fixa det. Märkligt att det är så enkelt tänker man sen när samvetet slutar gnaga.

tisdag 21 februari 2017

Strutsbegraver mig i manus

Ålrait. Nu sätter jag igång. Det är en och annan sida kvar än att gå igenom, men det går. Så det är vad jag gör nu. Strutsbegraver skallen i manuset och tar mig igenom.

Jag har alltså prokrastinerat klart, ska inte ens tömma diskmaskinen... inte heller städa. Inte läsa alla andra texter. Inte ta itu med räkningar. Inte inte inte.

fredag 17 februari 2017

Att vad då?

Jag har precis kommenterat en text och nu har jag suttit och stirrat på rutan där jag ska uppdatera bloggen en stund och insåg att jag tydligen tömt skallen.

Att därför kan konstateras att tgif!

Och imorgon ska jag till Helsingfors och gå på Betnér & Ismael som turnerat hitåt med En skam för Sverige 2. Att det är väl det. Helg på er bara!

torsdag 16 februari 2017

Så mycket vår är det ju inte

Det är när man känner rastlösheten rycka i benen och hur tankarna flyter iväg från manuset (mitt) som tankarna försöker koncentrera sig på, händerna som plötsligt börjar leta efter saker på nätet nånstans som verkligen inte har nåt att göra med det där "koncentrerandet" - då tänker jag att hallå hallå, så där mycket vår är det inte.

Så nu skärper jag mig och tar mig igenom nästa kapitel. Att vårkänslor får vänta.

onsdag 15 februari 2017

När man vaknat på den sidan då händer det

Jamen, ni förstår, igår (14.2 alltså) vaknade jag upp, glad och nyter och tänkte, att Valentine! Vänskap, tänkte jag. Kärlek! Och rosa glitter. Därefter tänkte jag, ähum, sex. Sen last och lust. Just det, lust, det tänkte jag jättemånga gånger. Sedan gick jag till skrivkursen med den lustfyllda inställningen och så skrevs det lust och last hela kvällen. Det ni! Och lusten var både lustig och tämligen seriös och kärleksfull.

Och en av övningar resulterade i något riktigt häftigt kan jag säga. Så pass att varenda en skrev något som berörde mig.

De skulle skriva om händer, om någons älskade händer. Fatta vilka fantastiska händer, fingrar, hud, hur mycket skört, starkt, vackert, knotigt, felfritt i handväg det går att beskriva! Så händer, en älskades händer, det säger så mycket om det mänskliga när man betraktar någons händer. Skriv om det.

tisdag 14 februari 2017

Snart är det typ påsk

Okej fick lägga min text på viloläge idag, ska hinna läsa igenom författarskolans texter den här veckan och lämna kommentarer, så det är vad jag gör. Och däremellan går jag ut i solskenet för jag bara måste gå ut i solen och ljuset och herregud vad härligt, snart är det typ påsk säger mitt huvud!

måndag 13 februari 2017

Bara en mening

Insåg precis, och man kan tycka att fasen så långsam jag är då, men insåg i alla fall att jag faktiskt kan den här texten och världen. 

Jag skrev nämligen en mening. Fogade in där mitt i för tyckte att det kunde passa. Så läste jag lite vidare och samtidigt funderade jag på meningen jag skrivit in och insåg att nej, det blir fel tidsmässigt och då strök jag meningen och visste att det var rätt.

Det känns så himla bra att veta sånt. Att kunna förhålla sig till vad som kan förändras utan att det går snett.

fredag 10 februari 2017

Segmysfredag

Jamen fredag är det. Så vad myser vi med idag då? Alltså myser och myser. Jag vet inte hur mycket mys det direkt är, utan jag liksom rör mig framåt sida för sida och det känns mer segt än mysigt. 

Alltså inte segt heller direkt, bara så där att jag önskar att det gjorde sig själv. Att jag inte behövde hålla på. 

Dessutom undrade jag precis för en stund sen om det jag nu plockar in, om jag överdriver, om det blir för mycket, och då blir tjatigt... Inte mysigt alls. Plus då att om jag får komma med ett litet fredagsmystips till mig själv, så är det där tankar som inte ska tänkas, varken på fredag eller måndag.

Att nu segmyser jag vidare.

onsdag 8 februari 2017

Tre är ett lämpligt antal

Vi talade om var man får idéer ifrån för skrivandet igår på skrivkursen.

Jag berättade om mina romanprojekt och idéerna till dem. Och om det kan kort sammanfattas att man kan få idéer från vad som helst. En snöglob till exempel. En mening som snurrar i ens huvud. En fråga som någon inte svarat på. En lägenhet man en gång bott i. En lukt. Ett ljud. En staty med fågelskit på skallen.

Och så funderade vi på tre ord som betyder något för en. Mest för att när man plockar fram tre ord som är viktiga för en, lägger in dem i en text så händer det gärna något med stämningen i texten, det kommer närmare, blir personligare, bara för att något i just de där orden är extra sant för den som skriver. Så tre viktiga ord. För tre är ett så lämpligt antal. Ett gott antal.


tisdag 7 februari 2017

Fixar spökröst

Tog tag i kragen. Ryckte till, ordentligt. Och det hjälpte. Fixade undan sånt som ska fixas undan och nu är jag på gång med sånt som är mycket roligare.

Alltså ska jag fixa en spökröst eller vad vi nu ska kalla det.

Alltså det är inte ett spöke som pratar. Men rösten är ändå en form av spöklig påminnelse eller hur jag nu ska uttrycka det. Och den behöver stärkas. Fattar ni att det kanske är det roligaste att ägna sig åt! Sitta med sitt manus och skriva in spökröstrepliker! Vad tror ni att en spökröst säger? Om vi säger så här, det är inte bara uppmuntrande tillrop...

Dessutom det här med att bara leta efter en grej, rulla runt i manuset med fokus på bara en enda grej, det är inte det värsta. Kan rent av rekommenderas, att när man inte precis vill läsa igenom allt för n:te gången så läs bara en bit. En röst, en person, en scen, en vadsomhelst och strunta i allt runt omkring. Man ser saker.

måndag 6 februari 2017

Jag skulle läsa nåt?

Det här är en sån där måndag. En som jag liksom försöker samla mig. Minnas vad det var jag tänkte att jag skulle göra.

Jag skulle läsa nåt.

Så jag läser nåt.

Men det var nåt annat jag skulle läsa. Det var viktigt. Lite bråttom kanske också. Istället står jag och fyller på diskmaskinen. Undrar om jag borde städa ett skåp. Sätter mig vid datorn och skriver grattis åt folk för priser. (Skriver här, blogginlägg också för den delen.) Bokar en tågbiljett. Tänker på döden (för nån talade just om det). Kollar på snöflagorna utanför fönstret. Suckar lite. Plockar med pennor.

Och nu kom jag äntligen på vilken text jag skulle pyssla med. Ja ja. Min förstås.

fredag 3 februari 2017

Gick hem sen från New York ungefär

Det var himla kul igår, att stå på scen och läsa dikter. Och inte bara för att jag gillar att göra sånt, stå på scen och sådär. Utan allra mest för att, ja, att Hanna och Johanna (tack ni!) som kört igång det hela, ett poesirum i Åbo, gjort det bra.

Mycket folk, alltså packat i den poetiska delen av Skärgårdsbaren var det. På en poesikväll! Det ni! Inte så där 5 pers av de närmast sörjande utan sisådär 50 (och jag är usel på att beräkna men det var mycket folk). Och efter de inbjudna blev det open mic och 12 pers ville vara med och fortsätta framföra dikt. Tolv! Det är imponerande, folk skriver dikt!

Jag tänkte att fasen, det här är ju inte Åbo, utan en liten pub i en källare i New York på 1960-talet och politik är intressant och viktigt och kan framföras i poetisk form. Så jag gick hem sen, glad i hågen, från New York ungefär, för jag tror att vi behöver sånt här. Poesi som är högljudd, som tar plats och kanske kanske är lite farlig för att språk och ord kan vara det, farliga, när de sägs så där i mikrofon.

torsdag 2 februari 2017

Ikväll ska jag vara poet

Ikväll ska jag vara poet. Det är jag inte så ofta, men ibland får jag för mig att jag ska gå ut på stan och läsa dikter i mikrofon. Så det är precis vad jag ska pyssla med.

Även om jag alltså vaknade imorse undrade varför jag tyckt att det här skulle vara en bra idé? Men man ska väl utsätta sig för sånt man inte riktigt har koll över ibland.

Så Poetry Pub på Skärgårdsbaren i Åbo ikväll, kl 19, där kan man höra mig vara poet. Och här kan man höra mig vara med i Poetry Slam i Åbo (jag kom tvåa), då hade jag också lämnat huset för att vara poet.




ö

onsdag 1 februari 2017

Onsdagsantagonist

Skrivkurs igår och skrivövning på bloggen idag.

Vi ägnade oss åt antagonister igår. Mycket trevlig. Gillar antagonister. Det blir konflikter och stuff med dem.

I alla fall, de skrev en dialog. Huvudperson och antagonist som befinner sig i hetsigt samtal, i vilket antagonisten avslöjar, säger något som visar hur de här två liksom är på olika sidor av staketet (ett symboliskt staket).  Och bra är att utgå från huvudpersonens värderingar och rädslor för att hitta vad det är som skiljer hen från antagonisten. Max fem repliker per person och kan skrivas med enbart repliker om man vill passa på att öva sig på dialog också när man ändå är igång.

Så det gjorde vi igår. Och när jag ändå talar om skrivkurser hörni, det blir en helg i Karis i mars. Alltså folkhögskolan och jag och kreativt skrivande, mycket skrivuppgifter hela helgen och en del snack beroende på vad som behöver sägas. Att anmäl er. Och man kan bo på folkhögskolan under helgen om man vill.

tisdag 31 januari 2017

Så ljust att skriva mörkt

Och där skrev jag in det jag inte riktigt vågat tidigare, det som gjorde allting så mycket mörkare. Och oj vad ljust och trevligt det känns för mig att ha gjort det.

Jag tror att det var allt viktigt för idag. Mer bra kan jag väl inte göra? Inte bättre i alla fall.

måndag 30 januari 2017

Skatteverks-svårt ungefär

Jamen jag fick ju det gjort igår, det där skatteverksstuffet. Och det tog väl sisådär en timme och varje sekund kändes som tolv år. Fast efteråt tänkte jag, var det inte värre än så här?

Lite samma sak tänker jag nu när jag scrollat igenom manuset på jakt efter en viss oklarhet som jag nu rätt ut. Nu återstår tre saker. Låter väl inte så mycket va? Två av dem handlar om att scrolla igenom manuset igen och fixa vissa berättarlinjer genomgående. Inget svårt och stort, men det är ju det att jag tänker liksom på allt på en gång och då blir det så där skatteverket-svårt... Den tredje är inte så stor, inget extra scrollande, däremot är det väl avgörande för hela berättelsen och jag är inte helt säker på att jag vet hur det ska formuleras även om jag vet vad det är.

Att här sitter jag och vet att när de där tre grejerna är fixade så kommer det att kännas väldigt väldigt bra. Men att oj vad tre plötsligt verkar vara en så väldigt hög siffra.

fredag 27 januari 2017

Hur man slarvat

När man kollar upp en grej i taget och inte liksom bara läser alltihop och hoppas på att upptäcka stuff så blir det plötsligt väldigt tydligt, skrattretande tydligt rent av: Hur man slarvat eller inte tänkt helt klart, inte bestämt sig ens.

Det är som att hitta ett nystan som katten lekt med, vissa trådar kan man helt klart reda ut, men annat får man klippa bort. Eller om katten lekte med toapappret (vilket är vanligare hos oss)...

Så jag försöker reda ut ansiktsuttrycken, ja, nästan exakt det, för i den här texten betyder ansikten ett och annat.

I övrigt, fredag på er bara - och har ni sett, det håller på att ljusna därute, hur fantastiskt som helst!

torsdag 26 januari 2017

Äntligen där då, igen

Känner för att citera Selma Lagerlöf idag: Äntligen stod prästen i predikstolen.

Alltså äntligen bestämde jag mig för hur jag börjar med den här omgångens redigering. För har inget mer att skylla på. Eller klart jag har. Men jag låter bli och tar itu. Har ju skickat iväg novellen för läsning så nu, romanen!

Började med en av de där bitarna som gör att jag måste bläddra/scrolla igenom hela texten. Och jobbar just så nu, en grej i taget att checka igenom. Förtydliga är ledordet. Hoppas jag verkligen. Dessutom bra att liksom ta en sån bit som ska fixas på lite olika ställen, för så får jag igen grepp om rubbet.

Att ja, äntligen stod prästen där då, eller nåt. Igen.

onsdag 25 januari 2017

Lär känna dem

Skrivkurs igår. Så idag kör vi skrivövning. Och vi pysslar alltså med karaktärer, lär känna dem helt enkelt.

Så fundera på när din karaktärs första kyss.

Och det blev en hel del fascinerade kyssar och icke-kyssar på kursen. Var det kysstes, varför och med vem.

tisdag 24 januari 2017

Imorrn eller senare i alla fall

Jag har sagt det förut, siffror är inte riktigt min grej. Det betyder att allt som har med räknande att göra, skjuter jag upp och låtsas inte om.

Och det har ingen betydelse att det handlar om att beställa nytt skattekort, jag finner det bara trååååkigt.

Det är för sånt här jag borde ha en stab, eller en liten assistent i alla fall. En halvtids, eller nån timme i veckan, nån... obetald.

Precis det ska jag tänka på, att en liten liten assistent och fortsätta skjuta upp räknandet. För det går bra ännu.

måndag 23 januari 2017

Flänger och far

Det är nåt rätt okej i att ligga i en båthytt hela dagen och sova samt kolla teve. Det betyder att man studsar upp på måndag och känner sig u-t-v-i-l-a-d!

Eller så är det kaffet jag håller på och häller i mig som är orsaken till att jag känner pigg och på gång. Eller morgonyogan. Eller att jag ska åka till Helsingfors idag. Alltså jag hinner knappt hem, iväg igen. Möte i Helsingfors med Fibul.

Men lördagens träff med Långholmen och Långholmens författarskola! Som en bal på slottet ju. Eller i fängelset förstås med tanke på Långholmens historia. Fick titta in i en cell också, som sparats i folkhögskolan. Där de värsta brottslingarna satt, två personer i ett minirum. Ett fönster mot muren.

I alla fall, himla glad över att jag kastat mig in i detta. För det var så kul att prata om vad de ska skriva om, otroligt spännande projekt och jag är bara himla glad över det här. Det känns bra. Mer än bra. Förstår ni hur glad jag är? Precis vad jag behövde få börja året med.

Och om några timmar ska jag sitta på en buss, lyssna på podcasts och sånt.

torsdag 19 januari 2017

Mot Stockholm

Mot Stockholm ikväll. Framme tidigt tidigt imorgon. Och så får jag hänga med brorsan & familia.

Dessutom då, lördag, författarskola, Långholmen. Och varje gång jag tänker på Långholmen så minns jag hur jag nångång i tonåren läste Barbro Alvings dagbok från fängelset. Att vad menar jag med det? Jo, att det för skrivandet är alldeles ypperligt att befinna sig på en plats med historia. Ända från spinnhus till fängelse och nu då hotell och folkhögskola, sånt.

Förstås också lite nervig över hur det hela ska bli. Alltid lite nervig för sånt. Att träffa människorna liksom och se hur det hela ska göras.

onsdag 18 januari 2017

Korta instruktioner

Jamenvisst var det så otroligt kul att få börja med skrivkursen igen. Det blir så kul det här! Igen.

Och vad vi gjorde? Ja vi skapade bland annat en karaktär. Bara liksom det viktigaste först: namn, ålder, bor, familj, jobb, egenskaper (3 bra och 3 inte så bra).

Det är klart, ibland vet man inte direkt vad någon har för jobb eller om egenskaperna blir rätt på första försöket - men poängen är att det inte är hugget i runsten utan att man kan ändra sig eller säga vilka saker man tycker att styr, till exempel vilket jobb någon kan ha.

Första känslan för alltihop avgör, påstår jag. Inte att länga ner stort tankearbete, utan känsla bara. Dit med nånting helt enkelt (eller helt enkelt är det förstås inte men i alla fall). För visst kan man skriva fel. I mitt manus gav jag huvudpersonen fel namn. Jag skrev ändå. Ända tills det blev stopp och jag måste hitta namnet. Det går att skriva med fel information ett bra tag och man får lita på känslan för det också. Efter det bara ändrar man, som jag, bytte namn på huvudpersonen och såg tydligare.

tisdag 17 januari 2017

Riktig tisdag igen

Trumvirvel! För det är tisdag och då kör bästaste skrivkursen igång igen. Alla skrivgrupper är bästaste, men det är nåt alldeles extra med grupper som man träffar ofta.

Alltså är jag taggad och uppåt och allt möjligt när det blir riktig tisdag igen och det ska skrivas och allting.

Det är vad jag ska ta itu med nu alltså, plocka ihop för kvällens kurs. Fundera över helheten och delarna. Knepiga och knådade skrivövningar. Textprat. Hur kul som helst! Återkommer imorrn med nån skrivövning, tror jag.

måndag 16 januari 2017

Kaffehuvud

Ibland har folk som skriver, författare och annat sånt löst folk helt andra frågor som snurrar i skallen på dem än de frågor som kanske borde rumla runt.

Det händer ju att de funderar på kaffe. Eller att inte direkt på kaffe, eller jo, det också, för det funderar man ju ändå rätt ofta på, att man ska få sin dagliga dos och så där. Men alltså det är mer specifikt än så. Jag funderar på själva kannan. En sån där presskanna och inte en av glas utan en termosvariant. Den som finns i huset är sisådär 18 år gammal, eller mer. Minns inte. Men vissa bitar av kannan fungerar inte så bra mer. Som locket till exempel. Locket tenderar att fastna oftare i handen än på kannan. Det är lite jobbigt.

Så jag funderar på presskannor, termosvariant. Det är alltså inte nåt stort eller svårt problem egentligen, men jag har alltså inte snubblat över just termosarna så ofta. Ikea har en, men den har ett usligt lock. Ett lock som blir så hett att man egentligen inte kan betrakta det som termos, för den avger helt klart värme genom locket.

 Jag vill ha en presskanna som den jag, en som håller i 18 år. Det känner jag att är värdefullt att tänka på en måndag. Att för de närmaste 18 åren tillgodose mitt kaffebehov.

fredag 13 januari 2017

Prata text

Om en vecka ska jag vara gästläsare (som det kallas) på Långholmens författarskola i Stockholm. 

Det kommer att pågå hela våren, så det blir tre vändor till Stockholm i vår. Passade hur bra som helst när två grejer jag skulle ha gjort försvann precis innan. Jag är himla nyfiken på vad det ska bli av det. Min uppgift är i alla fall att läsa och diskutera texter. Och sånt gillar jag.

Nu ska jag alltså boka biljetter och hoppas på att det inte går sådana där 15 meters vågor när jag åker över. Inga stormar alls om jag får bestämma. Jag hoppas verkligen att jag får bestämma sånt.

torsdag 12 januari 2017

Den där förvåningen, att jag kan ju

Den där känslan, alltså som jag upplever varje gång jag blir klar med något längre skrivprojekt. Eller inte ens klar, men mer klar i alla fall. Så pass färdig att jag känslan finns där. Den där förvåningen. 

Och jorå, också självklarheten, självsäkerheten. Hej, jag kan ju! Jag fixade det. Igen. Och inte bara fixade, utan också, det här blir bra. Det fungerar. Jag tror på det.

Ändå, förvåningen mest. För på något vis, man börjar ivrigt. Kastar sig in och ut och tänker hurra för köttiga ben. I något läge går man rakt in i betongväggen och när man gjort det första gången är det som om ömheten inte släpper ordentligt förrän, ja nu, förvåningen blir mer markant. Att jag kunde, trots betongväggen.

Vad kunde jag? Jo, skriva ännu ett manus. Skriva en sammanhängade helhet, hålla ihop de slingrande idéerna till något. 

Just där är jag alltså nu. I den känslan. I förvåningen. Och det är rätt skönt. Att veta att jag ännu kan göra texten bättre, men att den redan finns och är bra.

onsdag 11 januari 2017

Nä nä, så här kan vi inte ha det

Nä vet ni. Jag tror att promenad får det bli. Ut med mig. Sitta här och uggla och inte veta hur jag ska vrida mig, det blir inte till något bra av det.

Alltså sitter och väntar på ett svar och det är ju ungefär som när man i tonåren (ja okej, det hände i tjugoårsåldern också) satt och väntade bredvid en telefon. Alltså det här är ju så himla länge sen, ungefär på Jane Austens tid, så man hade inte såna där små behändiga telefoner att ta med sig. Om det fanns nånslags bärbar telefon så vägde den så mycket att den egentligen inte alls var bärbar utan bara kallades så för att i teorin var det möjligt att flytta den om man gått på gym och dessutom kostade den obärbara bärabara telefonen skjortan så man fick helt enkelt sitta där och vänta på att nån ville höra av sig. För man var ju också så himla tafatt i den där åldern att man definitivt inte lyckats fråga om telefonnummer. Å andra sidan om man hade gjort det så skulle man inte ha vågat ringa ändå. För man hatade att ringa och måste öva sig på samtalet i flera dagar innan och då kunde man lika bra låta bli.

Så att promenad får det bli.

tisdag 10 januari 2017

Texten är utmärkt...

Så här en tisdag kan jag säga att det känns rätt bra. Textmässigt alltså. Fick liksom respons på det där manuset, igen. En omläsning var det. Och texten är utmärkt!

Alltså det finns oklarheter kvar, förstärkningar som behövs. En person behöver dras lite närmare. Två personer behöver flätas tätare in i varandra. En röst ska märkas för att kunna tona ut. Slutet behöver vridas upp och om.

Men allt det där är ganska litet. Ganska så himla litet. För texten är utmärkt. Behöver jag säga mer så här en tisdag? Nä. Tror inte det.

måndag 9 januari 2017

Kliniskt och kladdigt

Det är nåt med hushållsmaskiner och deras ohållbarhet. Nu har vi ny tvättmaskin. En jäkla bra en. För den tvättar kläder. Eftersom den förra skramlade i bitar ungefär så har tvätthögen sedan nyår hunnit bli stor. Speciellt med tanke på alla övernattningsgäster. Mellan skrivpassen så tvättar jag kläder och gläds över renheten.

För skriver gör jag ju också. Jag tror jag har en första version på den text jag ska ha klart i januari. Måste låta den tänka på sitt varande ett tag så att jag vet om det blev som jag ville. För det tog så konstiga svängar. Precis så där som text ibland gör. Och man sitter efteråt och andas tungt, andfått, undrar vad hände, undrar kan jag faktiskt skriva så där, blir det för mycket, för tjockt eller smalt? För smutsigt, för rent?

Ja precis. Har tvättmaskinen påverkat texten undrar jag. På något vis undrar jag hur kliniskt eller kladdigt jag skrivit...

torsdag 5 januari 2017

Podden turistar

Medan jag funderar på livet. Eller vad jag gör. Föreslår att ni lyssnar på http://fantastiskpodd.se/ under tiden. Där talar Finlandsgruppen om researchresor. Våra resor tar oss till nära och fjärran platser. Den sista turisten ju, enjoy!

onsdag 4 januari 2017

Glasögonförsedd

Jag har ju gått och blivit glasögonförsedd. Alltså en alldeles otroligt ny upplevelse. 

Tycker världen ser annorlunda ut. Inte så att den ännu blivit klarare direkt. Kanske ibland tvärtom. Eller som om den blivit mindre, finns innanför själva glasögonen på något vis. Inramad. Och det får mig att på allvar förstå saker som jag inte riktigt kunnat få syn på utan glasögon. Som det där med att sätta på sig glasögon och se ur något annat perspektiv beroende på vilka. För ja, det blir en viss vinkel med glasögon. Och det fascinerar mig. Också så där med tanke på karaktärer, att se deras liv, se dem genom olika glasögon, någon kanske jag kan betrakta med enorma storglasögon och se mer av. Andra gånger, runda eller små eller vad som helst.

Dessutom då, den här invänjningen som inte går helt lätt. Jag menar ännu verkar världen varken klarare eller helt stadig i konturerna och det har sina sidor, men i alla fall, förstår saker med ögon och blick på ett annat sätt. Tror jag. Och så, orsaken då att jag blivit glasögonförsedd, jag ser det finstilta samt kan läsa på lite längre avstånd.

tisdag 3 januari 2017

Hyser hopp

Rakt på bara beslöt jag. Och började hamra. Förvånansvärt bra gick första försöket inbillar jag mig. En början. Jag vet inte vart det är på väg än. Men hyser hopp om att klara deadline, sista januari. Dessutom, det känns så där avklarat att få skriva en kortare text än en roman. Inte lika mycket blod som ska utgjutas.

Eller har jag fel? Kanske är det än mer blod som ska utgjutas för att det inte ska vara så långt, för att det ska vara mer avklarat på färre sidor? Blod, svett och tårar som ska vridas in på de där sidorna. Inte bredas ut på sidor och åter sidor.

Det är nånslags blandning mellan novell och inte riktigt novell jag tror att jag skriver. Vete fasen. Som sagt, vet inte än vad det blir. Men det kändes okej när jag tog paus nu. Fast sen började jag förstås skriva det här inlägget och då kan man ju undra, för då började jag tänka och vet inte längre hur okej något känns.