lördag 30 juli 2016

Nånslags titeltanke

Mitt i packningen (för att resa till Spanien) hittar jag mig själv vid datorn, sökande vissa ord med symboliskt laddat värde. Bara för att nånslags titelidé dök upp. För projektet.

Letar bland skuggor, fåglar och fredlösa - och har inte hittat det än, men en tanke har jag hittat, något att låta hjärnan jobba med medan jag ligger och slöar i solen.

Nu ska jag packa vidare. Imorrn flyger jag.

måndag 25 juli 2016

Denna vecka ungefär

Denna vecka: jag ska posta (ett annat) manus, som ska läsas. Av andra. (Så jag tänker inte så mycket på det utan det får liksom vara som det är med det.)

Skriva en kolumn. Vet ungefär vad jag vill säga så det blir imorrn. Läsning ska jag tala om. Sommarläsning närmare bestämt och hur det står till med den. Jo jo.

Tvätta, packa etc för på söndag bär det av till Spanien för att på riktigt ha semester, för där kan jag inte jobba, bara vila. Sen när jag kommer hem därifrån har projektet fått vila och då ska jag ta itu med genomskrivningen. Men texten behöver vila nu. Jag behöver vila nu. Så att vi kan träffas sen.

Så folks. Jag kanske bloggar lite grann den närmaste tiden, men tror inte att jag just har nåt klokt att säga, mest bara gääää och blurb. Min semester kommer att göra mig trög och slö och tankefattig därav de uttrycksfulla gäää och blurb. Å andra sidan om jag drabbas av nån klok tanke så kanske jag uppdaterar - annars tror jag mest det blir bilder. Kanske rent av bara på insta. Men man kan ju be att få följa mig där på @miaffen

Sommar indeed på er!

torsdag 21 juli 2016

Korkarna flyger!

Korka champagnen! Tuta i trumpeterna! Det finns. Det där som jag kan jobba med. Manuset. Alldeles helvilt att skriva det ju, manuset!

Mycket återstår, flera genomskrivningar. Men ändå. Det finns. Jag ser. Helheten. Ser dem som befolkar alltihop och har nånslags första försök på slutet. Ett usligt försök, men det finns bitar i det som är användbart.

Sömmar att sy om. Fel färg på tråden. Tyget har knycklat ihop sig. De är säckväv där det ska vara siden. Och siden där det ska vara lump.

Ändå, det jag hade bestämt att skulle göras, skriva ihop utkastet, de lösryckta bitarna, foga dem någorlunda - det är gjort. Done!

Och jag har sagt att man ska fira varje delmål. Så champagne folks! Champagne!



Dessutom! Vi firar genom att lyssna på Fantastisk podd, där jag, Hannele Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik talar om alla främlingarna under den fascinerande rubriken Främling vad döljer du för mig? Vi irrar omkring bland det främmande och bekanta. Det ni. Champagne ska gärna avnjutas medan man lyssnar.



Men Manuset! Finns! (Och ska lägga in det där jag redan tänkt på, men sen får det vila lite medan jag semestrar.)

onsdag 20 juli 2016

Det är väl onsdag?

Nästan där. Nästan klar. Ha ha! Klar? Nä nä.

Men alltså jag har nästan en liten mager samling spridda bitar som ska utgöra stommen för nånslags berättelse. Låt oss kalla det kladd. Möjligen råmanus. För det är inte så himla kladdigt. Men det saknas stora bitar. Kanske en tredjedel. Kanske mer.

Och jag skulle inte kalla det så mycket alls om det inte var för att jag gillar den här texten. Gillar den mycket. Om jag bara får till det så kommer det att bli ... ja, bli nåt, verkligen bli nåt extra. Tycker ju jag då.

Det återstår förstås x-antal omgångar att ta sig igenom. Och när jag är klar med det här ska jag åtgärda vissa saker som jag låtit vara för att jag måste vidare, men som jag vet att gnager och skaver om jag låter bli innan jag börjar semestra. Eller semestra och semestra, det finns en del att göra som jag struntat i medan jag varit hårt på gång med att skriva nytt.

Men en annan spännande grej är att jag börja tänka på en ny idé. Eller en halv idé eller en tredjedels idé, i alla fall något annat. Och att det har intresserat mig ett tag, just den texten. Och ny och ny. Det finns något gammalt över den idén, något som jag försökt skriva tidigare men inte riktigt kunde, men som jag tror att liksom lossnat på något vis medan jag hållit på med det här projektet.

En alldeles fenomenal onsdag det här. För det är väl onsdag?

tisdag 19 juli 2016

Så mörkt så mörkt

Så mörkt hade jag väl inte tänkt att det skulle bli. Men tja, man ska väl liksom ner innan man kan kravla sig upp. Talar liksom om det jag skrivit idag. Jag har skrivit om att vara rädd.

Den sortens rädsla som kryper över skinnet. För att man vet vad som väntar, eller snarast, man vet inte, man vet bara att. Rädslan finns i luften, under naglarna, i håret och det farliga har nu fått ett ansikte. Eller egentligen ett av sina ansikten.

Jag har funderat på hur mycket man behöver ha investerat i personen innan den här rädslan ska bli påtaglig. Det jag inte gjort så mycket med är själva handlingen eller platsen än, men det blir i nästa omgång. Överväger om det råkar vara åska i luften. Lite laddat så där.

Att sånt en solig dag. Blandat med lite böner om att räddas.

fredag 15 juli 2016

Krig och pioner

Det blev två dagar skrivpaus, först för att jag måste tänka, sen för att vi igår bandade in fantastik podd i Karis.

Men idag har jag skrivit. En dialog. Om att försöka förstå och få allting att ramla någorlunda i ordning. Dessutom har nån just berättat att huvudpersonen doftar krig och pioner. Utan att förklara vad som menas med det. Får ändå slipa mer på den dialogen, den är mest försök 1 än så länge.

Ah, min stackars förbryllade huvudperson som helst skulle leka struts. Huvudet i sanden. Men så kommer jag då och rycker skallen ur sanden.

I alla fall. Tror att jag nästa vecka ska kunna hävda att jorå så att nu så. Men vi tar det då. 

tisdag 12 juli 2016

Någon klarar sig inte

Så kan det gå. Någon klarar sig inte. Utan går över till andra sidan, viker hädan, kastar veven, slänger in handduken (fast för sent), går vidare, får hembud. Ja, jag hamrade ner det. Jag visste inte om det när jag började men sedan visade det sig att just det här leder till döden.

Dit har jag varit på väg. Det visste jag förstås. Fast jag var lite oklar över vem som ska ge upp andan. Och än mindre vem som ska ha andan ur personen ifråga.

Det känns. Både jobbigt och rätt.

Saker och ting faller på plats. (Och himlar så mycket det kommer att finnas att reda upp.)

måndag 11 juli 2016

Rada bokstäver-måndag

Vissa måndagar radar jag bokstäver snarare än skriver. Detta är en rada bokstäver måndag.

Jag liksom lägger bokstäver och så blir det ord och rent av meningar, till och med många och nånslags stycke och till sist ett kort och konstigt kapitel som jag inte alls vet vad jag gör med. Nå, det kan dö under redigeringen eller så skruvar jag till det när jag förstått vad det handlar om. För det var nåt med relationerna som blev oklart, nåt om hur de skulle relateras till annat, om relationer och utanförskap, om att få vara med och vara på väg bort. Se, jag vet ungefär tanken, men ändå mest bara bokstäver idag. Inte så mycket innehåll.

fredag 8 juli 2016

Förvåningens finger

Very väldigt tydligt att slutet hägrar.

Det är då författarhjärnan passar på att flippa ut. Skriva saker som rubbar cirklarna. Här har jag liksom tänkt att så här och så här och så här. Men så skriver jag och så går det verkligen inte så här utan helt annat blir det.

Ändå. Det har säkert legat och puttrat där nånstans. Och nu är det där då. Det får väl stå, tills jag vet om det faktiskt är sant. För tja, två typer fick ihop det, och med ihop det, menar jag typ all the way, utan att jag medvetet planerat för nåt sånt. Fast troligen omedvetet. De var liksom dömda till det på nåt vis.

Att sånt. Att förvåningens finger.

Och medan jag harvar på kan ni lyssna på Fantastisk podd. Handlar om världsbygge och metafysik. Allt från Stockholmarna. Det ni.

torsdag 7 juli 2016

Rumsfixet

Smärtfriaste fixandet av rum någonsin. Både det rum jag precis skrev om och det rum vi håller på att få färdigt här hemma.

I rummet här hemma får vi slänga på färgen. Den enda som saknar tapeterna är naturligtvis den ena av katterna, hon som roat sig med att rusa upp längs dörrkarmar och hasa ner längs tapeten. Nu var det slut med det.

I rummet jag precis skrivit om har en replik yttrats, något som får huvudpersonen att våga släppa greppet om det hon hållit så hårt om. I alla fall släppa in vissa saker. Hon växer liksom. Det är rätt skönt. För det betyder att jag närmar mig slutet. Alla rum liksom målade snart.

onsdag 6 juli 2016

Den känslan

Jag slår ner den sista bokstaven i kapitlet och undrar, vad tusan skrev jag om? Skrev jag verkligen om det där, undrar jag sen.

Den där känslan när man inte är helt säker på om man träffat rätt eller totalt gått ner sig i träsket. Och ifall det är träsket, ska man komma upp ur det? Eller gick man rent av lite fort fram när man landade med fötter och kropp som sugs ner under ytan... Tja. Den känslan.

tisdag 5 juli 2016

Läget och väggarna

Ålrait. Knåpat ihop nästan 2000 ord idag. Det duger stort.

Så nu kopplar jag på semesterläget och typ lägger av och tro inte alls att jag ska slarva omkring, nehe nehe.

Vi har nämligen satt igång med att fixa nästa hall/tambur. Alltså det finns en pytteliten tambur, där man typ trängs och står i när man kommer många på besök till oss. Sen finns det ett lite större utrymme där man kan kramas välkommen. De pyttelilla fixade vi förra sommaren, det är solfärgat nu. Klart och varmt och fint. Så nu tar vi nästa bit. Om det var ett elände att fixa pyttelilla hallbiten, för trångt, tämligen hett, bökigt på nåt vis i hela lägenheten för att den plötsligt var oanvändbar, så är det nada problema med följande rum, vi har nu lite skyfflat om möblerna förstås, men tja, det är ju inte så farligt. Så att det kommer att dra ut på tiden, jorå, det anar man redan...

Att semester med renovering blir det. Fast med skrivtid förstås. Och då och då nån dag då jag inte skriver också. Vi säger att det beror på att jag måste tänka på vad jag ska skriva härnäst så att det blir cirkus 2000 ord sen.

fredag 1 juli 2016

Katterna kan fånga dem

Det ska nog gå det här med att skriva ihop detta under juli. Upprepar jag som ett segt mantra.

Och förstå mig rätt, jag skriver för att jag vill, för att det är det bästa jag vet, samtidigt känner jag en viss längtan efter att få stiga upp om morgonen och liksom strunta i det. Att bara ha semester. Å andra sidan så kommer det inte att gå det heller, för skulle jag slänga mig raklång nånstans så skulle jag börja fundera på det här ändå, skrivandet.

Det är hela tiden både vill och vill inte. Så fort jag satt mig ner och satt igång är det bra, då blir det vill väldigt mycket. Men precis innan, vid morgonkaffet och lyssna på sommarprat så är det allt annat än vill. Då är det mer, hmm, diskbänken borde tömmas, tvättmaskinen rulla, dammsugaren blåsa värme i lägenheten, dammet torkas.

Så jag sätter mig, skriver och skriver, och när jag tagit mig igenom förmiddagens skrivpass är jag nöjd med mig själv och tillåter mig allt möjligt slöande. För det behöver jag. Däremot har städivern alltid avtagit helt. Den är noll. Låt dammråttorna frodas, katterna kan fånga dem.