torsdag 31 mars 2016

Ruligt ruligt!

Jamen bara roliga grejer ju! Ruligt ruligt. Stipendium för ett år. Och det känns så fantastiskt bra. Att det projekt jag nu håller på med, att någon annan också tror på det. Så folks! Det må vara mulet idag, men jag ser bara ljuset, solen, skinandet (trots att fönstren är så smutsiga att ingen ser mig när jag sitter här och är bländande).

Annars kan man lyssna på Fantastisk podd, där Stockholmarna talar om Stil och ton. Själv är jag rätt nyfiken på att få veta vad de säger om fantastiken som arbetarlitteratur. Mycket nyfiken.

Ja sånt. Nu ska jag luta mig tillbaka och tänka på hur skönt det är när jag får skriva vidare på stipendium. Alldeles otroligt skönt är det.

onsdag 30 mars 2016

Styr kraften, typ

Och så hittar jag mig skrivandes dikt. Igen.

För det ska bli poesidagar i Åbo. Möjligen, om jag alltså får ihop dikt som jag tror att kan pratas högt, ja då, i så fall, om, då ska jag anmäla mig till Poetry slam. Men inte ännu. För de sitter inte, varken rytm eller ord eller längd ännu. Å andra sidan så har jag idéer. Det kan bli. Det kan gå.

Fast allra mest gör jag det för att det känns lite kul helt enkelt. Och också för att jag håller på att läsa Ursula K. Le Guins Steering the craft och första övningen i den kom för mig att bli liksom lite inkörsport till det. Att bara leka med ljud och språk och inte bry mig så mycket och samtidigt då råkade jag tänka på sånt som händer i världen. Att ja, dikt plötsligt. Ett starkt behov av att skriva så medan jag funderar på en scen i Projekt KB (som för övrigt nästan fått en titel), en scen som kräver mer tanke, mer känsla, mer allt möjligt och jag vet inte exakt vad. Det får gnugga på lite. Medan jag skriver dikt och visslar och låtsas att jag inte tänker på den där scenen, för den är också rätt mörk, fast lustig på sitt mörka vis.

Att sånt en onsdag i slutet av mars när solen - ah - solen skiner.

tisdag 29 mars 2016

Läget och administrationen

Hallå! Jag är här och nästan frisk och solen skiner och jag en h-vetisk mängd administration att pyssla med eftersom jag liksom i två veckor gjort nada.

Först Umeå ju! Där jag hängde och hade kul och både fick prata om skrivande och litteratur och lyssna på mängder av spännande typer. Trivdes hur bra som helst. Som kuriosa info kan berättas att jag ägnade varje morgon åt världens längsta frukostar. För jag vaknade ofta rätt tidigt och kunde äta i lugn och ro och sen dök diverse bekanta upp och då satt jag liksom kvar och drack mängder med kaffe. Från själv littfesten kom jag hem med en samling böcker, precis som det ska vara. I alla fall, Umeå littfest, åk dit om ni kan, så otroligt välplanerat och organiserat och allt.

Fast sen kom jag alltså hem och blev sjukare än jag varit på år och dar. Feber. Och kvar dröjer en jobbig hosta. Men nu struntar vi i det och låtsas som om det knappt hänt.

Påsk har det hunnit vara också och jag har ägnat mig åt ganska o-påskliga grejer. För vi åkte till min pappas hus och ägnade oss åt att tömma och röja. Mest har jag tänkt på hur mycket strunt en människa kan samla. Fast fick förstås träffa alla mina bröder och det var ju fint.

Och nu alltså administration med resor och räkningar och ikväll är det skrivkurs så det ska jag också planera för. Tror inte det blir så mycket skrivet idag. Men imorrn!

tisdag 22 mars 2016

Frysa och svettas

Kom hem från Umeå och satte mig i fåtöljen. Började frysa. Sen dess feber. Så nu ska jag fortsätta växla mellan frysa och svettas. 

lördag 19 mars 2016

Dagens två finaste


Sara Stridsberg i litet och stort sa kloka ord.


Nina Hemmingsson, Mats Jonsson och Jokim Pirinen var åtminstone hittills idag en höjdare. Mycket också för att de läste text. 

Helt fantastiskt har allt varit och imorrn hem. Jag tar med mig mängder av intryck och har faktislt också skrivit lite egen text för att ja så mycket inspiration när folk säger bra grejer. Att ja, Umeå littfest är som en bal på slottet fast bättre. 

fredag 18 mars 2016

Gjort mitt


Vem är rädd för kulturmannen med Ebba och Anders och Therese. 

Och jag är nu så hungrig att ska bege mig för att hitta käk. 

Kan ändå säga att snacket gick bra och jag sa förhållandevis kloka och säkert också idiotiska saker. Men har åtminstone fått en framtida läsare. Alltså en som berättade att han skulle läsa. Bra det! 

torsdag 17 mars 2016

Umeå och snacket idag


Utsikt från hotellrummet. Folkets hus. Där ska jag vara på scen imorgon kl 13. Live stream via Västerbottens kuriren. 

Lyssnade på prat om improvisationsteater idag. Tänkte att jag skulle få höra nåt som gör mig bekvämare med sånt. Och ja. Kanske. 

Här är vi mitt i bilderboken live. 

Pilgatans alldeles otroligt ljuvliga café och bokbutik. 

Korridor vid litteraturvetenskapen är lång och grön. 

Vad kan jag säga. Trött. Lyssnat på ett halvdagsseminarium på litteraturvetenskap om allt från tjockisar i litteraturen via att sy en text och avsluta med språk och flickor som vill och kan ta mer plats och sen rödvin och prat efteråt. Som sagt. Trött men upplivad av bra samtal men mer imorrn. 

onsdag 16 mars 2016

Ikväll mot Umeå

Det blir på riktigt när man får incheckningsmejl från flygbolaget.

Så ikväll mot Umeå! Det är ungefär miljoner år sedan jag var där senast och då åkte jag från Vasa och därifrån åkte man till Umeå för att shoppa kläder. Nu har jag alla svarta skjortor jag behöver, tror jag. Eller kan man ha för många svarta skjortor?

Det mesta borde vara inknölat i resväskan och det finns utrymme för att plocka hem nån bok. Risken finns ju att jag liksom plockar hem nån... Överhängande är risken.

Och om man inte kan vara på plats så sänder Västerbottens kuriren live. Var det hittas vet jag inte exakt, men att.

Nu ska jag peta bland persedlarna och hoppas på att det mesta är med.

tisdag 15 mars 2016

Packåsnans vedermödor

Det svåra är väl inte att resa direkt (utom att jag bollat bilplats/bussturer/taxi med mina reskumpaner), nej, det verkliga eldprovet i allt resande är packningen. I synnerhet om man på nåt vis ska liksom lyckas med att ha med så lite som möjligt fast ändå så mycket som möjligt.

Det är alltså dagens grej, packåsnans vedermödor.

Lite förutseende har jag varit och skaffat några e-böcker att läsa för att slippa släpa konkreta böcker - men det är ungefär där allt förutseende tar slut.

Nu ska jag alltså ta itu med packandet. Nu. Nu. Nu. Se hur jag inte rör mig ur fläcken. Och när jag väl gör det så kommer jag att göra nåt annat först. Innan itutagandet. Varför göra genast när jag kan skjuta upp det lite till?

måndag 14 mars 2016

Umeå-veckan börjar i Åbo

Detta är min Umeå-vecka. Alltså jag är inte i Umeå ännu. Men ungefär hela veckan kommer att handla om att jag är på väg dig, är där och sen tar mig hem igen. Troligen för att jag är så hyper just nu inför resan att jag mest tänker på kläder och kronor.

Dessutom ska jag ju få gå och lyssna på Sara Stridsberg, Tove Folkesson, Nina Hemingsson, Maria Sveland, Josefine Klougart, MajGull Axelsson, Karolina Ramqvist. Och på helt okända typer och andra poeter.

Själv pratar jag med Katarina Gregersdotter på fredagen under den kryptiska rubriken "Maran på Åland" - jag är mycket nyfiken på att få reda på vad tusan maran gör på Åland. I övrigt kommer vi väl att tala om monster, sexualitet och maror i stort och smått.

Så att om du befinner dig i Umeå 18.3:
Kl.13 Maran på Åland Författaren Mia Franck samtalar med litteraturvetaren Katarina Gregersdotter om sin fantasytrilogi om maran Mati. Ungdomslitteratur, hämnd, drömmar och ondska är några av de ämnen som diskuteras.
Ska bli så himla kul att få vara med om just den här littfesten som jag alltså velat åka till långt innan jag blev författare. Vilket betyder att den här veckan är det bara Umeå som gäller. Dessutom kommer jag att instagramma för mitt förlag under veckan (har inte börjat än, men ska) så vill man följa mig bildledes så kan det också ses på @shildtssoderstroms på Instagram.

fredag 11 mars 2016

Nästan bara sommarlov

Skrev ett barndomsminne. Om hur allt var innan allt blir som det blir. En sån där barndomsgrej då livet är nästan bara sommarlov och solen skiner även om det råkar vara höst eller vinter.

En sån där bit som jag tänkt länge på, att vad ska den handla om? För det lättaste är inte att skriva när allt är bra, när ingenting borde förändras. Samtidigt också få in undertonen att eländet är på väg.

Ganska nöjd blev jag. För tror jag fick en bättre version på det nu är det som fanns. Dessutom, utmaningar, som just det här att skriva något fint, där tempot är annorlunda också, är bra för att hålla sig på alerten.

Plus att jag inser att jag blir tvungen att i nåt läge besöka en gammal krog där de serverar brunch på söndagar för att liksom kolla in stämningen. Att vilka otrolig uppoffringar jag blir tvungen till. Brunch. Stackars mig.

torsdag 10 mars 2016

Gnagarsorken

Där skrev jag början på nytt. För precis där ska det börja. Mitt i eller precis innan hemresan. Nånslags blandning av nyfikenhet och skräck tänkte jag. För att allt ska förändras.

Att hej hå. Jag skriver skriver skriver skriver!

För visst är det vansinnigt. Alltså jag vet att det behövs mycket tid att tänka och att inte tänka just alls. Att göra annat medan bitarna mognar. Ändå, på nåt märkligt vis, det där gnagande påståendet om att hallå hallå, du har inte skrivit nåt.

Alltså när jag då är så här långt att tankarna, många av dem är tänkta, då kan gnagarsorken ta sitt pick och pack och dra för jag skriver alltså. Började med början.

Euforisk torsdagsstämning här alltså. Dessutom ska jag gå och lösa ut ett bokpaket. Mycket lagom det, för snart är det ju dags för Umeå littfest och det är klart att nåt ska jag läsa på flyg och nån hotellrumsvistelse.


onsdag 9 mars 2016

Sökt sig till andra jaktmarker

Kill your darlings, darlings. Så tänkte jag när jag kom till slutet av scenplaneringen. För det jag hade tänkt om slutet hittills innehöll snarast nya berättelser. De har nu dött. Klippts av. Sökt sig till andra jaktmarker.

Räknade till 43 scener/kapitel. Delar av detta finns, ca 70 sidor. Mycket i dem är fel och ska ändras för att stämma med målet och tiden och typerna. Och jo, det kan bli fler scener. Det finns bitar där jag undrar om det riktigt stämmer och om tiden går för fort och vad det betyder.

Men folks. Bland döda darlingar har jag hittat ett råmanus. Ännu saknar jag, till min egen stora förvåning, en vettig titel på detta. Har däremot rätt många inte så bra titlar. Antar att det löser sig förr eller senare och att någon halvdöd darling visar sig leva vidare.

Och nu är det dags att förvandla råmanus till text.

tisdag 8 mars 2016

Tids nog

Skriver scenlista att någorlunda hålla sig till. För tja. Tid. Igen.

Med ett långt tidsintervall blir det ju segt om man ska berätta om varje händelse och dag och högtid som ju tenderar att flyta liksom in i varann. Istället tänker jag mig nedslag i tiden. I vardagar. I högtider. Även om mycket utspelar sig första året så har jag, hur ska jag säga det, jo, skjutit upp till exempel julafton. Den blir viktig först senare.

Scenlistan gör att jag ska kunna hålla bättre koll på alla tidsplan och historiska händelser - hoppas jag. Än så länge har jag inte riktigt listat själva det historiska för måste få scenerna avprickade först, men sen blir det att försöka låta det som är sant slinka in också.

Det är rätt mycket tid att hålla koll på i det här projektet: historisk tid, scentid, hela berättelsens tid, åldrar, upptrappning, fritid, restid, längre och kortare vistelsetider, smärttid, skuldtid osv. Att jo, tid, det påverkar allt i den här texten.

måndag 7 mars 2016

Efteråt tröttare än Törnrosa

Alltid lite överväldigande med stor publik. Och jag tänkte på att jag borde skaffa mig visselpipa eller annan klocka att ringa i för att få samtalen att liksom tystna. Alltså det funkar ju med att först höja rösten och sen sänka, men jag tror jag ska leta efter något att ge signal med ändå. Bra att ha liksom, när man inte har mikrofon.

I alla fall. Det roar mig att i stora grupper där alla ska vara med om samma sorts workshop och minst en person, men ofta några till, behöver berätta, att "nä nä, jag skriver ju inte alls nånsin". Och då säger jag, "hmmm, det gör du nog, du har bara inte tänkt på det".

Ja sen kör jag igång då och berättar lite raskt och retoriskt att skriva är rätt många fler saker än att vara författare och att det här med workshop handlar om att ha det kul.

Med hjälp av damerna själv delades de ändå in i fyra grupper för att inom varje grupp kunna läsa upp sina texter för varann. Fast vi gjorde också en gemensam läsning. Som viktext ungefär, alla fick läsa en mening var, bara för att få höra varann säga något.

Det som skrevs var dikter och ord för att hålla sig till korta och någorlunda kraftiga texter. Talade alltså också lite om rörelse, bildspråk och rytm. Och ord förstås.

Det var skoj och definitivt något av det mer utmanande att försöka ta in så många personer, de var visserligen inte 43 utan kanske 38, alltså inte så värst många frånvarande. Och efteråt var de fortfarande på gott humör och tyckte att de hade fått det de ville ha. Alltså lite text att använda sig av, skriven av dem själva.

Själv var jag tröttare än Törnrosa efteråt. Och nöjd. Ja, det går också att jobba med stora grupper.

fredag 4 mars 2016

Ytterligheternas skrivkurser

Jag ska leda skrivworkshop för 43 damer på lördag. Det ni! Ska bli spännande att se hur det går.

Just nu tänker jag mest att jorå, stora grupper ha jag väl stått och babblat för. Men det här är rekord på skrivintresserade. Jag kör tydligen ytterligheterna i år. En skrivkurs med hälften grabbar. En skrivkurs med så många deltagare att jag inte tror vi kan läsa upp alla texter. För så här: Om det skulle ta bara en minut för varje person att läsa sin text... ja, alltså det blir enligt mina matematiska kunskaper 43 minuter. Men det tar alltid mer tid än en minut, alltid. Det är alltså vad jag funderar på, matematiska problem. Trodde jag verkligen inte att jag skulle göra i år.

Medan jag försöker räkna rätt, lyssna på Fantastisk podd där Malmö svarar på lyssnarfrågor. Om det inte redan var klart, skulle jag ha bett dem utreda mitt matematiska problem. Nu får jag fixa det själv.

(Det slår mig att svaret på frågan som är oklar om livets mening i Liftarens guide till galaxen påminner om min lördag. Alltså svaret är 42 men vad frågan är vet man inte så noga.)

Fortsättning följer i nästa nummer...

torsdag 3 mars 2016

Alkemisk utfärd


Idag har jag ägnat morgonen åt att kolla på Saara Ekströms utställning på WAM. 

Om man går från det här hållet så rör man sig mot förfallet. Jag gick så. I nästa rum fanns stor skrämmande uggla vars ögon kollade på mig. Jag kände behov av att gömma mig. 

Och nu ska jag fortsätta Skriva. Jej. 

onsdag 2 mars 2016

Saker som inte gör sig själva

Saker som inte gör sig själva är till exempel att skriva rent mina anteckningar...

Det är vad jag tänker på medan jag läser och långsamt börjar skriva rent och reda upp vad allt jag tänkt om scener och människor och dramatiska kurvor och alla alla alla frågor jag skrivit för att leta rätt på vad jag faktiskt är ute efter.

Tänker alltså på att det skulle vara fint om det skrev rent sig själv. Fast vet förstås att det knappast skulle bli så värst rent på det sättet.

Well well. Knäcker knogarna och spretar med fingrarna och sätter igång att skriva.

tisdag 1 mars 2016

Gästbloggare: Charlotte Cederlund

Jag har besök. Av Charlotte och jag har bett henne skriva om hur det kommer sig att hon i sin bok Middagsmörker valt just samer. För jag tycker att det kanske är det mest fascinerande med nordisk fantasy, att den använder sig av det nordiska. Alltså vill jag veta mer om det. Så här, Charlotte, välkommen hit: 


När jag började skriva min debutbok Middagsmörker, som är fantasy för ungdomar baserad på samisk mytologi, visste jag ingenting om samer. Jag hade inte fått lära mig något om dem i skolan, inte läst några tidningsartiklar och inte sett några dokumentärfilmer. Jag visste bara att samer fanns, att de levde i Norrland, att de bar kolt och hade renar. Det var allt.
Så här i efterhand skäms jag över min ignorans. Samerna är Sveriges ursprungsbefolkning. De har levt i Sápmi (det område som omfattar samernas historiska bosättningsområden i Sverige, Norge, Finland och Ryssland) i tusentals år. Borde jag inte ha vetat mer om dem? Borde inte vi alla göra det?
Av de läsarreaktioner jag fått hittills har det varit tydligt att jag inte är den enda som varit outbildad i samernas varande. Vad beror denna okunskap på? Är det för att samerna är en minoritet i Sverige. Bara ca 80 000 av Sveriges 9 miljoner invånare? Eller beror det på geografi? Att jag som skåning inte är intresserad av nyhetsinslag som berör orter som ligger norr om Hallandsåsen? 
Kanske beror det på bristen av litteratur. Samisk skönlitteratur hör inte till vanligheterna, varken sådan som är skriven av samer eller sådan som är skriven av sådana som jag. Ändå är den samiska kulturen, historien och mytologin fylld med romanvänligt stoff. För oavsett om du vill skriva fantasy (som jag), historisk skönlitteratur eller politisk så finns det mängder med material att basera din historia på. 
Mytologin har massvis av intressanta ingredienser för en bra fantasy-historia. Det finns schamaner, magi, andar, gudar, gudinnor, formskiftare och mycket mer. Historien är fylld av svek och utsatthet, mycket på grund av den Svenska staten.  På 1600-talet tvångskristnades samerna av svenska kyrkan, under 20-talet utsattes de för nedvärderande studier i rasbiologins namn och på 40-talet förbjöds de att tala samiska i skolan. Politiskt finns ständigt pågående konflikter, till exempel den mellan den samiska rennäringen och gruvbolagen. 

Om fler romaner skrevs inom dessa ämnen, skulle vår kunskap om samer då öka? Kanske. Det är åtminstone värt ett försök för om genomsnittssvensken delar min tidigare uppfattning om samer ligger vi illa till. Den var nämligen inte bara förlegad utan rent felaktig. Samerna är mycket mer än koltbärande renskötare. Hur mycket mer vet vi först när vi tar oss tid att läsa på om deras kultur och historia. Det är tid vi alla borde ta oss. Oavsett om vi bor i Skåne eller Lappland.