fredag 29 januari 2016

Inte ligga på latsidan precis

Snart ska det bandas in podd. Inklusive kaffe förstås. Ser fram emot vad de andra tänker säga om det vi ska tala om. Närmast vansinnigt nyfiken på det.

Efter det ska jag väl slänga i mig en lunch och sen iväg för att diskutera manus jag läst med hen som skrivit.

Och ikväll börjar Litterärt skapande med den nya gruppen för de närmaste två åren. Så då ska jag vara där och träffa mina adepter och sånt.

Att inte precis ligga på latsidan fredag. Inte heller värst mycket skrivande inklämt här inte. För övrigt undrar jag vilken sida som är latsidan?

torsdag 28 januari 2016

Det ska böjas i tid...

Sitter och bidar min tid. Eller om jag går ur tiden. Eller kanske tiden läker alla sår? Och pengarna förstås, tid är pengar.

Försöker tänka på tidslinjerna i projektet. Väldigt konkret och exakt. Detta för att just den här berättelsen spänner över flera år och jag tänker inte berätta alla åren. Det skulle bli världens tråkigaste text att göra i dagboksform.

Min vana trogen har jag börjat med att fundera på hurdan sorts tid det finns. En lista naturligtvis:
  • restid
  • samtid
  • påsk
  • vintertid
  • födelsedag
  • besökstid
  • time out
  • ögonblick
  • klockslag
  • nästa dag
  • evighet
  • middagstid
Alltså kan hålla på länge. Det finns tid. Tid finns. Poängen är att eftersom det är flera år så behöver jag nedslag i tiden, något jag förstås redan har planerat men nu behöver jag kolla att det stämmer, att berättelsen faktiskt rör sig över den där tidsaxeln. Att det trots långt tidspann finns kortare bitar av tid som ger en känsla av rytm och rörelse, av förändring också och kanske allra mest av nödvändighet.

Det är också lätt frustrerande för jag ser ju att det finns märkliga tidsglapp, att jag måste tänka på att ja just det, tiden går. Och att karaktärerna inte kan stanna i tiden. Tids nog ska det bli rätt.

onsdag 27 januari 2016

Den där grejen som du tänker att EN SÅN!

Det händer ju att man läser nåt och blir liksom fascinerad och tänker att EN SÅN VILL JAG HA i en text jag skrivit.

Som underjordiska gångar till exempel. Som jag nån gång läste om i en bok och tänkte att mörkret ju, hur de lutar sig över en eller vidgas. Vad allt som kan hända i underjorden. Så då plockar man upp det och gör dem till sina egna.

Eller som nu. Inte en grej direkt. Utan en handling. En fest också. Svinslakt. Det vill jag ha. Och har alltså planerat in. I synnerhet var det den stora bunken med det heta vattnet som på nåt vis tilltalade mig och vad allt den kan användas till.

Så ungefär det föreslog jag igår på skrivkursen, fundera på nån sån där grej som du läst om. En som du tänkt Wow så häftigt, en sån! Om det är mur, slott, trollstavar, gräddbakelse, båt - allt funkar. Ta (läs stjäl) det och gör till ditt eget.

tisdag 26 januari 2016

I god tid

Otroligt skicklig kände jag mig inte igår.

Jag bokade tågbiljett för att åka till Jakobstad. Jag bokade, kollade datum, betalade och insåg att jag beställt tågbiljett till en vecka för tidigt.

Sen ringde jag järnvägsbolaget och lyssnade i en eller två evigheter på deras playlist från 1973 och tänkte fula tankar. Ända tills den trevliga människan fixade så att jag inte behöver åka redan imorgon utan nästa vecka.

Jag känner mig verkligen välorganiserad just nu - inte.

Det bådar gott för kvällens skrivkurs. Kanske jag går dit tre timmar för tidigt eller nåt. Kunde ju stämma väl överens med mig. För jag är liksom sån att jag är ute i god tid (men en vecka för tidigt var liksom lite väl mycket). Alltså stäm träff med mig, jag är där först. Alltid. Är jag inte det så är det nån annan som styr min tidtabell.

Nej, det har inte alltid varit så. Jag försenade mig som tusan under en lååång tid, tills jag liksom skärpte mig. Och nu har jag alltså gått till överdrift åt andra hållet. Finns det en medelväg? Kan jag liksom bara vara i tid?

måndag 25 januari 2016

Slut på lugnet

Tjahapp. Slut på lugnet. Nu två hektiska veckor som bland annat innehåller skolbesök. Kavlar alltså upp ärmarna och kör igång med att förbereda skolbesök, författarprat, manusgenomgång (inte mitt), poddbandning, litterärt skapande kör igång, vanliga skrivkursen och så lite läkarbesök i samma veva.

Ska försöka planera lite manus också mellan alla andra planer.

fredag 22 januari 2016

Fredags-alltmöjligt

Det är ju fredag och kallt och för j-ligt så jag bestämde att jag skulle belöna mig efter stipendiemötet genom att köpa kläder.

Och raskt jobbade jag också, för det var ju liksom hett i alla klädlager. Frågan är när det är bäst att shoppa kläder, när man har så mycket på sig att det är ett elände att vira av sig alla lager (och vira in sig igen) vid provandet eller om det är bättre på sommaren när det är hett och svettigt så där i största allmänhet och man inte vill klä på sig fler lager. Egentligen är väl det enda som räknas om man hittar nåt. Vilket jag gjorde. Har därmed införskaffat nåt att dra över mig inför författaruppträdanden inom en nära framtid. Check.

I övrigt är jag trött i skallen efter att ha vänt och vridit på ansökningar, men nu var det gjort och mest tänker man att oj om det fanns mer pengar att ge.

Nu ska jag luta mig tillbaka och läsa Peter Hoegs Effekten av Susan. Mycket fascinerande att liksom återvända till en författare, jag läste mycket Hoeg en period (Fröken Smillas känsla för snö, De kanske lämpade, Kvinnan och apan m.fl.). Det kan jag säga att jo, gillar fortfarande hans sätt att skriva.

Well. Fredagsmys på er och helg och sånt.

torsdag 21 januari 2016

Vad man ska tänka på, kanske, eventuellt

Jag fick en fråga av Anna, som handlade om det här med stipendium. Att vad man ska tänka på.

Well. Jag tror egentligen inte att jag kan ge nåt enkelt svar. Utom att det sitter människor med olika åsikt och läser text. Att det är fler som ska sitta och tala om texten. Att de har olika smak.

Å andra sidan, kanske inte alls. Kanske det finns grejer att tänka på:

  • var specifik, konkret. Alltså har du tagit reda på saker om det du ska skriva och berättar om det, inget luddigt om att du ska skriva en roman eller en trilogi. Vad handlar ditt projekt om?
  • ingen tomgång, alltså säg inte samma sak tre gånger
  • bra grej att kunna göra med projekt man söker pengar för: pitch, alltså lär dig berätta om ditt projekt i sisådär tre meningar, kanske färre. Och att sen efter pitchen kunna skriva lite mer om handlingen och tänk på att det inte är viktigt att hemlighålla så värst för ansökningsläsaren får ändå inte springa omkring och berätta vad du ska skriva om
  • tidsplan, realistisk. Även om du just nu har världens flyt och har tänkt skriva 12 böcker på ett år så är det vettigare att fundera ut tid för planering, research, skrivtid etc. 
  • ofta ska du också kunna berätta om dig själv som författare och ja det är fint om man skrivit 50 böcker, men jag tror att det är ännu finare att kunna säga nåt om hur man skriver dem och i vilket sammanhang man liksom finns
  • och så, well hell: tonen, din ton, det som gör att det du ska göra är just ditt projekt för det finns inte just nåt som är så himla oskrivet, så ton, din röst som kan lägga in det där som får hen som läser att studsa till för att oj, här kom det nåt
Men sen beror det förstås på vad det är man söker pengar för, vissa gånger ligger man rätt i tiden för att det är något som betonas extra det året.

Sen finns det en bunt självklarheter, alltså som där det där med att stirra ut genom fönstret, som i och för sig är en av de viktigaste bitarna i skrivandet men som inte låter riktigt så övertygande ändå (märkligt, jag vet). Alltså saker som är som de är men som inte behöver sägas. Som att ge mig pengarna för då får jag skrivtid.

Viktigast ändå, vare sig man får eller inte får stipendium, fortsätt söka för som sagt, det är människor som läser, de har olika önskemål om vad de blir intresserade av.






onsdag 20 januari 2016

De vill så många grejer

Skrivkursen började igår. Tisdagarna blir betydligt roligare när skrivkursen börjar. För det är så himla kul. Mycket av vad vi pysslar med där handlar om att treva sig fram, att försöka hitta det allra bästa i skrivandet - alltså lekfullheten.

Inte det bästa i just texterna som produceras, det är inte viktigt alls, utan just det där, leka sig fram till berättelsen. Och samtidigt dyker också just det bästa i texter upp, det oväntade. För att mitt i skrivandet är man inte uppmärksam och då kan det slinka in vad som helst.

Det allra häftigaste är när jag sitter där och leder och står i, men då, mitt i, får en egen idé därför att omgivningen är tillåtande. Något som alltså hände igår. Känslan då! Plus att jag slår mig för pannan över hur enkelt det är när jag väl ser det. Att det dessutom är det jag själv säger åt andra att leta efter. Ta reda på vad karaktären vill. VILL.

Därför har jag gjort en lista, där jag radade upp en mängd vill. Också det jag har utgått från - men vetat att inte riktigt räcker för hela bågen. Men nu så!

Det är dagens tips, gör en lista, lång, på allt din huvudperson vill. Eller en biperson som du inte riktigt får tag på. Lång lista. Allt de vill. Vissa grejer kan de få. Men nånstans där i listan ska det dyka upp. Jag slutade inte skriva på min lista förrän det där ena ordet dök upp som fick kugghjulen att rassla på plats.

tisdag 19 januari 2016

Den inre rösten

Det här med handling. Alltså både inre och yttre handling, och det jag liksom fokuserar på just nu medan jag försöker bena ut Projekt KB.

Liv skriver på sin blogg om att ha en minimal yttre handling och egentligen handlar berättelsen om vad som redan hänt och hur karaktären ska gå vidare från det. Som att dricka te medan man ser tillbaka. Och jag tänker på Birgitta Bouchts Tusenbland en kvinna som snubblar där en äldre kvinna ramlar i badkaret och inte kommer upp, ligger där och funderar på livet sen. Alltså det fascinerande i hur man kan från en händelse ägna sig åt helt andra tidsplan.

Jag är kanske inte precis den som skriver de minsta händelserna. Samtidigt är jag ändå framför allt intresserad av vad som händer inuti och mellan raderna. Det som alltid har fascinerat mig mest är tystnader. Så har jag också ägnat rätt mycket av min litteraturvetenskapliga studier åt just det, tystnad. I tiderna gav jag också namnet på min pro gradu eller magistersuppsats Öronbedövande tystnad. För se, där började det nånstans. Eller egentligen innan. Och det är fortfarande det jag skriver om - hur man tiger, hur man talar när man tiger, vad man är tyst om. Hemlighållande, undanhållande. Handling som är yttre och inre, som inte alltid syns för att den inte hörs - hur märkligt det än, märk väl, låter.

Och precis för nån liten minimal stund sedan så hittade jag en av de där tystnaderna jag undrat över som jag inte förstått i Projekt KB. Den tystnaden kallar jag för anpassning. Hur min huvudperson kommer att vrida sig i spiral för att inte sticka ut. Under tiden förstås, alla de där små händelserna som jag funderar på, de yttre, som händer och kräver justeringar och nya tystnader.

måndag 18 januari 2016

Bitvis och långsamt eller så inte

Fatta hur löjligt glad man blir när bitar av det man skrivit används i skolor! Alltså ur Martrådar har det ju plockats nåt tidigare och nu återanvändning av den novell jag vann Solveig von Schoultz-tävlingen med 2005 (himla länge sen ju). Novellen heter "Vid tillfället druckit alkohol". Och att jag säger löjligt glad beror ju på att det liksom blir mer liv på saker som används i andra sammanhang också. Det lever sitt eget liv sen.

Och under tiden jobbar jag vidare med Projekt KB. Funderar på långsamheten liksom. Men det är alltså fel ord. Det är inte alls långsamheten jag är ute efter utan nånslags kombo av vardag, händelser och vissheten om vad som ska hända. Va? Alltså jag menar att jag försöker tänka på scener som är före allt händer, som beskriver hur det var, samtidigt som jag vill att det ska vara himla klart vart det är på väg. Kanske man kan beskriva det som den där grejen med att ett ljud hörs från rummet bredvid och karaktären blir säker på att det är nåt farlig där - öppnar dörren och där är ingen. För vad det än var är på väg. Den sortens scener. Under planering nu. För det andra tror jag att jag ser hur det ska vara. Nu är det långsamheten innan smällen.

söndag 17 januari 2016

Mitt i söndagsläsningen

Läsning är kanske det klokaste man kan göra när man funderar på hur en viss grej ska gestaltas. För mitt i den, jag tänkte säga långsamma men det är inte sant, men mitt i berättelsen jag läser slår det mig hur enkelt det. Alltså samtidigt inte alls enkelt att skapa vardag och ändå händelser i just vardagen, det jag vill åt. I alla fall, läsandet, texten påminde mig om vad och hur. Inte illa för söndagsläsandet det.

Och om nån undrar så läser jag Odins barn av Siri Pettersen. 

lördag 16 januari 2016

Nån jävla bok

Har precis läst klart en häftig bok. Den heter Vi ska inte skriva nån jävla bok! Det är texter skrivna från verkstadsgolvet och det är så starkt. Det är rakt. Det är politiskt. Och jag tänker sitta här och fundera en stund på de texterna. På klassamhället. Och jag gillar titeln.

I övrigt är släkten på inångande, vi ska fira kalas för 16åringen (som fyllde förra veckan).

fredag 15 januari 2016

Lönebringande och lönebringande

Förutom att alltså planera egen roman så håller jag på med mer lönebringande arbete också. Eller lönebringande och lönebringande. Det beror väl på hur man ser på det hela. För det ena jobbet får jag nånslags mötespengar. För det andra jobbet får jag nånslags läspengar. Att inte bringar det så värst.

Jag läser ansökningar och det är rätt mycket och på väldigt många sätt. Alltså tips från coachen här, när/om ni söker stipendium, tänk på att den som läser ska läsa många. Att om man ska sticka ut så ska man sticka ut, men inte genom att säga t.ex. att jag ska skriva en roman under ett år. Det ska alla jag läser just nu. Varenda en av dem ska skriva en bok av nån sort. Så frågan är vad det är med det där ena skrivandet som höjer det över det andra. För det finns aldrig tillräckligt pengar att dela ut. Om det fanns, då räcker det med att skriva att jo, jag ska skriva en roman.

Det andra jag pysslar med är att läsa en sån där bok i vardande. Alltså ett manus som jag ska kommentera. Få saker är så kul som när man får läsa nån annans manus och gillar det. Eftersom jag ska kommentera så går det ju inte att sträckläsa precis, men nästan.  En häftig text, jag lär mig saker också. Om världen och liv.

Att lönebringande kanske på annat sätt snarast det här läsandet. Mer så där att lönen kanske är något helt annat än pengar ibland.

torsdag 14 januari 2016

Var slutar berättelsen?

Var slutar egentligen en berättelse? Den lilla frågan.

Eller kanske jag egentligen undrar hur?

Vad jag än undrar över slutet så är det mycket. Alltså inte så att jag funderar på vad det är jag vill förmedla på slutet. Känsla förstås. Förändring självklart. Överraskning hell yeah. Allt det som ska finnas i ett slut. Jag undrar mer över det konkreta. Alltså sluta vid vilken dörr ungefär. För det finns många dörrar. Många många dörrar.

Jag tror att jag på nåt plan alltid bävar inför slutet. Ofta har jag helt enkelt låtit bli att skriva det förrän allt annat liksom ligger någorlunda rätt. För att jag tror att jag i berättelsen också ger slutet, alltså på sätt och vis skriver in hur det borde sluta utan att jag egentligen tänker på det.

Men nu alltså. Som sagt. Bävar lite för att planera det för mycket för det är möjligt att jag i skrivandet också hittar det. Det andra har ju växt fram rätt långt i min planering. Och det är helt crazy faktiskt hur bra det gått. Det är som om jag faktiskt skulle ha skrivit en råversion av hela berättelsen (utom slutet). Jag tror alltså att jag lämnar det sista. Jag vet ungefär vad jag tror att det ska bli. Det får vara luddigare. För frågan är alltså var slutar just den här berättelsen? Jag vet inte exakt. Det får vänta.

onsdag 13 januari 2016

Frodas och formas

Det växer fram det där manuset, eller planerna snarast. Frodas och formas. Det jag nu behöver treva mig fram kring är hur och vad det positiva är, alltså det kan inte bara vara undergångsstämning.

Hittills har jag lyckats klämma in en mängd elände, saker går sönder, tas ifrån folk, hår klipps av, stöld avslöjas, farliga platser, farliga människor, tokiga människor och det är kallt och det smäller.

Men. Så enkelt är det inte. Utan det behövs också de där fina partierna, det som gör allt värt något. Precis där ska jag sätta igång. För det var en viktig poäng i radioprogrammet jag lyssnade på, blandningen mellan positivt och negativt. (Jo, det var precis så konstigt att lyssna på mammas röst som jag hade tänkt igår.)

Bara det, att det är en sak att veta att jag ska leta upp positiva grejer som händer och en helt annat att faktiskt göra det. Tror att det blir till att stirra ut genom fönstret ett tag... 

tisdag 12 januari 2016

Badstrand nu

Visst känns det lite fånigt att söka efter rätt badstrand nu. Alltså att hitta den där ultimata platsen för badandet medan jag tittar ut genom fönstret och snön yr. Men det är alltså vad jag gör. Letar badstrand i Helsingfors. För jag vill "se" platsen. Något av det bästa som finns just nu är arkivfilmer just för seendet.

Men det bästaste av allt bästa är att jag har en radiointervju som min mamma gjort. Jag har samlat mig ett tag för att lyssna. För det här med att höra hennes röst efter att inte ha hört den sen 2006, det känns. Det är vad jag ska göra precis nu.

 

måndag 11 januari 2016

Går för långt eller?

Saker som händer, som att jag under helgen firade att det äldsta barnet blev 16 år. What? Really? Okejrå. Jag har varit så förvånad både lördag och söndag att jag glömde blogga. Eller lät bli, umgicks med tonåringar istället.

I dag har jag byltat på mig kläder och gått ut. Inte precis nån jätteprestation när det är mycket varmare, men i alla fall. Tror det var första gången, nästan, i år. Gick till Arbis, skrev arbetsavtal och fick namnlista på kursdeltagare - jo, den är fullsatt och det märkligaste av allt är att det är första gången som det är hälften tjejer och hälften killar. Kreativt skrivande brukar locka majoritet tjejer. På alla mina arbiskurser har det också funnits 1-3 killar, men nu alltså 6 stycken. Jag säger "bout time" om det, för jag tror inte att kurs i att skriva egentligen borde vara så tjejigt.

Dessutom har jag idag ägnat mycket tid åt att fundera på is. Kan bero på att den där utomhusvistelsen nästan fick mig att halka tre gånger, kan också bero på att jag tänkte på is medan jag tänkte vidare i manuset. Troligen hör det ihop. Jag kanske försökte halka med flit, man vet aldrig. Ibland går författare för långt.


fredag 8 januari 2016

Lätt Kulla-Gulligt

Jaha, vad gör den där tjejen där? Undrade jag när jag insåg att det dykt upp en blond tjej som inte gjorde annat än var, ja, blond och söt. Lätt Kulla-Gulla-stuk över henne.

Mer frågor alltså. Vem är hon? Vad gör hon där? Hur kan jag använda henne mer? Ska de bli vänner? Uppstår det ett stort missförstånd och så blir de fiender istället? Nej, vänner. Vad kan de knyta vänskap kring? Vad ska de tala om? Hur möts de? Om jag placerar henne i det där rummet med kakelugnen och den lätt störda grabben, hur blir då den scenen, går det att skruva upp stämningen i den ytterligare?

Som svar på alla frågorna kan jag säga att jag nu har åtminstone två scener och dessutom något ganska omvälvande för huvudpersonen. Det Kulla-Gulliga har kanske blivit lite mindre guldglänsande. Plus att jag flyttat en annan scen. Inte illa en förmiddag.

torsdag 7 januari 2016

Frågar om krutlukt och damm

Anteckningar fylls med fler anteckningar. Röd text, mycket frågor. Och pilar. Flytta det där framåt och det där bakåt. Stjärnor med mer instruktioner.

Jag har mest funderat på var just den här berättelsen börjat. Tror ändå inte att jag är riktigt klar med det. Nu har jag en idé, eller kanske två. Men jag behöver fler. Måste göra en lista på möjliga ingångar. För det kan ju börja på så många sätt. I många tidsplan. Olika resor. Människor. Det är otroligt kul det här spårhundsjobbet. Att lukta sig fram till bästa ledtråden för hur jag ska hitta fram, hitta in i det gömställe som är alla dessa bitar för den här berättelsen.

Mest är det frågor. För frågor öppnar upp för nya möjligheter, låter mig gå bärsärkagång i materialet. Flippa ut och ta ut svängarna. Fråga mig själv om sånt som krutlukt, damm, sjukhus, hur rädsla känns och alla ansikten som sveper förbi.

Kort sagt, roar mig. Med bokstäver. Bokstavligen. Verkligen.

onsdag 6 januari 2016

Vädra ut

Om man behöver prova på hur det känns när vädret biter en i varenda del av kroppen så är det perfekt väder. Lyckligtvis är det inget jag behöver alls. Så tittar bara lite snett ut och konstaterar kallt, urk och fortsätter med mitt.

Vädret ja. Som ingrediens i berättelser. Alltså att känna det i huden, kanske mest ansiktet just idag. Tårna. Fingrarna. Och om man går in, hur otroligt hett det blir då av allt man svept på sig i lager. På lager. Allra mest ändå, vad kan man göra en kall vinterdag? Eller ännu mer vad kan man inte göra? Som att inte bli stilla, utan går man ut så är man tvungen att röra sig.

Mmm, jag tror att en vinterscen blir bra. En där det ska frysas som tusan. Måste fundera på varför.

tisdag 5 januari 2016

Det öronbedövande larmet

Da feeling när jag hittar fakta som stämmer med vad jag ändå nästan skrivit. Egentligen skulle jag kolla ett årtal, men sen hittade jag ett hus. Som i och för sig inte finns längre. Men fanns.

Alla de där detaljerna om vad huset varit, hur det använts. Alltså verkligen detaljrik information som jag behövde. Insåg till exempel att jag gjort en matsalsscen alldeles för tyst. För hur skulle man kunna fylla en matsal med folk och göra den till endast lite försiktigt porslinsslammer? Hur dumt som helst. Ljudnivån ska skruvas upp. Och en annan scen som jag lite slarvade mig igenom, för den hittade jag tips om i vilken ordning saker gjordes och också där, kaotiskt tror jag.

Lite så att jag tänkte att jag tydligen glömt att jag skrev om människor, att hur de låter i synnerhet innan nån form av disciplin funnit fäste. Både vuxna och barn. Tror bestämt att barnen ska få en våldsam lek att ägna sig åt. Ah. Det ska bli fint att få skriva om det här.

måndag 4 januari 2016

Läsning 2015

För övrigt, läsning ju. Under 2015 läste jag 54 böcker. Om jag inte antecknat hade jag läst sisådär 30, men nu sporrade det mig att hålla koll. Så jag fortsätter med det. Men utan utmaningar om att läsa mer eller viss sorts. Jag läser vad jag vill och hur mycket/litet jag vill.

Så vad läste jag då?

Största läsupplevelsen, var utan tvekan Hilary Mantels Wolf Hall. Och jag tyckte bättre om första boken än fortsättningen För in de döda. Det är det historiska och det fiktiva, den sköna blandningen och karaktären Cromwell förstås, helheten och detaljerna och vilken himla tur att det var en bok på över 600 sidor så att jag inte behövde sluta läsa i första taget.

Finlandssvensk läsning som rekommenderas. Faktiskt tror jag att tre böcker omedelbart ploppar upp i skallen. Först Martina Moliis-Mellbergs debutbok A. Ser fram emot resten av alfabetet... En prosalyrisk tredelars text som jag blev gladast över ifjol. Dessutom också, två böcker jag hade väntat på, eller om det var så att jag hade väntat att just de två författarna skulle ta itu. Den ena Mikaela Strömbergs Sophie. Den andra Sabine Forsbloms Maskrosgudens barn. Vet att dessa två Borgå-damer turnerade tillsammans och skulle jag ha bott i närheten skulle jag ha gått och lyssnat på dem. Nu fick jag istället höra dem i Åbo i olika omgångar. I alla fall, bra böcker, historiskt fascinerande också. Som jag tillbringat tid i Borgå för väldigt många år sedan så kändes det extra kul med just de skildringarna.

Trilogier eller långserier. Salla Simukkas trilogi om Lumikki (Snövit) var bra. Den förvånade mig och var snabbläst och jag trivdes med huvudpersonen. Övriga långserier handlade om att ta sig igenom t.ex. sista boken i Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse. Och fortsätta läsa Patricia Briggs. Men det är Simukka som lämnat störst avtryck. Kul då, att det är en finsk författare för jag är ganska dålig på att läsa finska författare. Ska skärpa mig. Kanske enda löftet inför nästa års läsning. Läsa nåt finskt. Kanske rent av på finska.

Svensk läsning som rekommenderas (eller beror på). Mats Strandbergs Färjan har fått mig att överväga tåg via norr för att ta mig till Sverige. Eller flyg. För båtarna mellan Finland och Sverige har fått sin förklaring. Och det var inte vackert. Men tusan vilken bra berättelse. Gillade karaktärerna, de gick att hålla reda på även om de var många och jag ville verkligen inte att alla de som dör ska dö. Så bra skräck. Överhuvudtaget, vilket svenskt skräckår! Frida Andersson Johanssons Dränkt hör också till de skräckövernaturligheter som jag går omkring och tänker på fortfarande. Väntar på mer sånt, hoppla Frida, skriv skriv! Har också läst några John Ajvide Lindqvist, inte nya, men oh så bra. Och i slutet av året tyckte jag att Jessica Schiefauers När hundarna kommer var en riktigt värdig Augustpristagare.

Övrigt fascinerande i läsväg. Läste äntligen Patti Smiths Just kids. Så fin biografisk skildring. Och jag läste boken efter att ha sett Robert Mapplethorpe utställning på Kiasma i Helsingfors. Om utställningen inte varit slut hade jag gått en gång till efteråt. Dessutom läste jag Merete Mazzarellas Själens nattsida som handlar om Mary Shelley och hur hon skrev Frankenstein. Lite lätt skräckaktigt tema över min årsläsning kunde man kanske säga, när jag också gått tillbaka till såna som skriver om nån annan. En till sådan är Maria Jönssons bok om Kerstin Thorvall och det var häftig läsning, jag såg helt nya bitar av det Thorvallska författarskapet. Dessutom har jag läst min pappas berättelse om sitt liv och det var också otroligt givande. Till och med för mitt eget projekt.

Att jo. Jag tycker att mitt läsår varit bra. Och har redan kört igång 2016 läsningen. Dels läste jag ut Victoria Aveyards Red Queen, dels håller jag på med China Mievilles The city and the city. Plus att jag läser ett manus som ska kommenteras.

Önskar er ett gott läsår!

söndag 3 januari 2016

Årsresumé över skrivande 2015

Ålrait. Jag är tillbaka.

Och tänkte börja med en sammanfattning av 2015, skrivandet liksom.

Bäst 2015. Well. Trilogin klar. Känslan fortfarande klart på topp med det. Att jag klarade det. Att jag verkligen fixade den vansinniga idén att skriva en trilogi på tre år. Inte bara det förresten, jag är nöjd med min trilogi. Den blev det jag ville. Och jag har besökt bokmässor och cons och skolor. Jag har pratat här och där om att skriva om just den där trilogin. Bästa sån grej var faktiskt när jag besökte en skola och de skulle skapa en karaktär tillsammans och flippade ut tämligen vilt. För det är viktigt tycker jag, att våga låta det spåra ur i planeringen. Men kanske var det allra bästa förstås förstås Releasefesten, att fira tillsammans med andra att det var klart. Det kändes som en present i sig.

Skrivit. Ja det har jag. Även om jag i mitt nya projekt körde hårt in i en vägg efter att trilogin var klar. För att jag inte riktigt såg helheten först. Ägnade lång tid åt att stirra ut genom fönstret. Har iakttagit folk på tak och i bageriet nedanför mitt fönster. Och så, förstod jag att jag helt enkelt skulle planera allt. För att det är så många saker som inte är lätt att minnas. Jag höll trilogin i huvudet till stor del, men det funkar inte med Projekt KB så nu är den under scenplanering. Det går sakta men säkert och känns rätt. I övrigt har jag skrivit tal, kolumner och allt möjligt så skrivit det har jag.

I övrigt har jag: hållit fler skrivkurser än någonsin då jag också ledde workshops på radion. Det var en bra grej. Att också fundera på hur man skriver spännande, personligt och gör berättelser när det handlar om ett mer direkt skrivande. Jag utmanades av det och var väldigt nöjd efteråt.

Dessutom har vi målat om ett rum hemma och det gör mig fortfarande glad att komma hem i vår solvarma ingång.

På gång 2016. Jag har bokat ny resa till Leros, skrivresa alltså. Hurra! I maj i maj! Dessutom ska jag i mars till Umeå littfestival och prata om trilogin. Det börjar en ny grupp med Litterärt skapande, den tvååriga författarutbildningen, där jag är handledare. Priser i lyrik ska delas ut i Mörne och von Schoultz-tävlingarna som vanligt. Jag ska tillbringa Runebergsvecka i Jakobstad för att tala böcker både inför vuxna och i skolor. Och just nu läser jag ett manus som jag ska kommentera.

Allra mest ändå, skriva vidare på mitt projekt. Samt slipa på ett annat manus som snart kan få betraktas av någon utomstående igen. För det är den där fjärde boken jag hunnit med under trilogiskrivandet, även om den alltid legat lite på is med jämna mellanrum.

Så 2015 avklarat och 2016 på gång. Gott nytt år folks!