torsdag 24 december 2015

God jul!

God Jul förstås!

Nu kommer jag att göra nåt så ovanligt som logga ut över julen. Återkommer med en årssummering. För just nu alltså, jul i mängd. Och jag gillar jul. För lugnet. För mysigheten. För min mamma som i tiderna gjorde julen till en av de finaste traditionerna.

På julannandagen ska det läsas högt. Ur Tove Janssons "Granen". Skrev en kolumn om det, som jag tyvärr inte kan dela med mig av för den är låst. Men poängen är, ja läsning. Och just den texten har lästs i många år i mitt hem. Först av mamma, numera av mig.

Plus att jag faktiskt ska läsa Fibuls julkalender också. Och sista luckan hittar ni här.

I alla fall, ät gott, krama om folk och lyssna på julsånger.

Ses när jag återvänder från julpaus.

onsdag 23 december 2015

Nödrimmar svimmar i flera timmar

Nu har jag diktat julrim så att det känns som om allt jag tänker rimmar. Glimmar. Simmar. Alltså när man väl börjat så är det svårt att sluta. Pruta. Luta. Huta.

Dan före dan. Vissa har gått till stan.

Jag sitter här och plitar. Snitar? Nödrimmen är nästan kuligast. Juligast.

Nu ska jag rimma klurigt på en klapp till. Och tänka på inlagd sill.

Under tiden kan ni läsa nästa lucka. Och vad som rimmar på lucka, det får ni tänka ut själv.

tisdag 22 december 2015

Läslugnet

Nåja. Nu ska det nog mest bara kollas film, packas paket och läsas bok har jag tänkt. För det är väl ungefär det jag vill ha ut av julen. Läsa.

Bror & familj har åkt norrut, de återvänder till nyår. Då det blir stor fest.

Men just nu är det lungt (om man inte räknar med katterna då) hos the fränx. Alltså gott om tid att läsa. Bra det, för fick precis ett manus som jag ska läsa och kommentera. Lika bra att ta itu, tänkte jag. Plus den vanliga nyfikenheten förstås, inför nåns texter.



Fibul-jul lucka 22 finns här.

måndag 21 december 2015

Febril matlagning m.m. m.m.

Firar min första jul idag. Som vanligt. Med bror och hans familj. Just nu pågår alltså febril matlagning. Och julgransstuff. Och paktering. Och allt möjligt.

God Jul nummer ett på er!

Julkalender hittar ni här.

söndag 20 december 2015

Snart drar julen iväg med mig

Snart kommer julen att dra iväg med mig. Totalt. För släkten sitter på båt och är på väg hitåt. Med dem firas första julen.

Tror faktiskt att jag fixat det mesta av julklapperiet. Det mesta. Tror. Jag. Så kom an bara, Julen!

Under tiden rullar julkalendern vidare med de sista luckorna. Lucka 20 idag. Och det är helvilt. Hur detta ska sluta vet jag inte, men har överlåtit det i trygga händer. Tror jag.

fredag 18 december 2015

Podd om besatthet och annat vilt

Jamen för tusan. Ett avsnitt av Fantastisk podd finns ju till åhörande. Finlandsgruppen talar om besatthet. Hur vi liksom går igång på sånt som fotboll (jag), Svalbard (Hannele Mikaela), fantasivärldar (Maria). Och att man liksom biter sig fast i det och lär sig saker på kuppen när man hakat fast i något. Besatthet är både bra och ibland lätt förödande. Lyssna på det ni.

Och så kan man ju kolla in hur julkalendern vidareutvecklas i lucka 18. Eller för att säga som en av skribenterna sa: Ni är ju helt vilda.

I övrigt ska det väl mest handlas julklappar och sånt.

torsdag 17 december 2015

Julskrivövning

Som det alltså var julfest igår på min skrivkurs, tänkte jag att skrivövning kanske kunde vara nåt att ägna dagen åt. Dessutom, snart jul ju. Alltså en julskrivövning rimligtvis.

Närmare bestämt, använd följande ingredienser:
Tänk dig ett gäng som i många år samlats för att fira Dan före dan före dan-fest. Det är alltså en tradition. Vad brukar de göra? Vilka är de? Hur känner de varann? Varför firar de? Vad äter de? Vilka är ritualerna? Och just den här festen blir annorlunda, för en av personerna avslöjar/säger något som förändrar allt.
Och i övrigt kan man naturligtvis läsa Fibuls julkalender här.

Hare gott och ät en pepparkaka.

onsdag 16 december 2015

Orka gå till urmakaren

Ikväll är det avslutning på höstens skrivkurs. Och jag är förkyld. Förstås. Det är ju liksom säkert som sten är hårt att när man slappnar av lite grann, ja si då, snor. Fast inte så där farligt sjuk utan bara lite lagom, så där att jag är tröttaste nånsin. Stentrött.

Så nu tänker jag beklaga mig. Som tusan. För klockan behöver ny energikälla också, den går hela tiden fem minuter för långsamt. (Jag har verkligen seriösa problem.) Skatteprocenten är för låg så jag måste fylla i de där hopplösa uppgifterna för att få ett nytt. (Som sagt, allvarliga problem.) Läslampan har också dött. (Problemen hopar sig verkligen.) Boken jag läser kunde vara mer gripande. (Jo. Det är allvarligt så det gör ont.) Och så allt det vanliga vanliga vanliga. Plus julen. (Äh.)

Ja alltså, jag mår bra förutom att jag ångrar att jag liksom slappnat av inför jul. Det var dumt. Alltså:

Fest ju. Julfest. Ikväll. (För orka gå till urmakaren liksom.)



Och lucka 16, här.


tisdag 15 december 2015

Vacklande tid

Snabbt går det inte att staka ut vägen scen för scen. 

Det är liksom nån mening här och nån mening där. Om man som jag är van att skriva sig fram till rubbet och sen skriva om himla mycket så känns det förstås segt och petigt. 

Å andra sidan, sak jag fått syn på: Den vacklande tiden. Hur det är vinter, sommar, höst, vår i en väldigt osalig blandning. Och skulle det räcka med årstider... men icke... åren verkar också ha eget tempo.

Jag tar mig vidare alltså, en scen i taget. Precis som i Fibuls julkalender.

måndag 14 december 2015

Juljox

Denna vecka: Julklappar, Julkolumn, Julfest, Julbesök, Julrim. Jag försöker egga upp mig för att ta itu med juleriet. Tycker inte att jag riktigt har rätta glittret än.

Istället vidare i planeringen, det får mig att glittra som attans, för det liksom flyter på när jag inte riktigt behöver ställa hårda krav på det utan bara kan låta allt jag råkar tänka på haka på. Varenda liten fånig idé glider in i mitt anteckningsblock. Mycket enkelt.

Samtidigt fortsätter julkalendern att utveckla och inveckla sig på Fibuls blogg.

söndag 13 december 2015

Hemma igen

Hemma. Hemma. Hemma.
Jag gillar att komma hem liksom. Det är bara så fint. 

lördag 12 december 2015

Bildkänsla


Jag har varit på Fotografiska och det var helrätt med tanke på mitt projekt. Alltså porträtten i synnerhet. Och sen också starkt berörd av barn på flykt. 

Och så försökte vi oss på att gå längs gatorna/gränderna i Gamla stan. Men det var så att säga ganska trångt. 

Bra resa. Precis vad jag behövde. 

fredag 11 december 2015

Havsutsikt


Hytt med fönster. Jo. Fast mer spännande än att det liksom gungar på havet tror jag inte att det blir. På väg till Stockholm för lite snabba ryck-besök hos brorsan. Och mest vill jag rycka nån besättning i ärmen och fråga: Är vi framme snaaaaart?

Att sånt. 

torsdag 10 december 2015

Resrutt genom avgrunderna

Det har varit mycket gloende ut genom fönstret ett tag nu. Och jag har undrat vad det är jag försöker förstå. Tills jag insåg att egentligen är det väl det vanliga - hur ska jag på riktigt få fram just den här berättelsen. Eller snarare, att varje text liksom kräver sin eget sätt att få växa. Det märkliga med Projekt KB är framför allt det att jag förstått (genom idogt fönsterstrirrande) att jag behöver planera.

Att säga det, planera, gör mig fortfarande förvånad. Både över att det är vad jag behöver och över att när jag insåg det så visste jag att det är rätt.

Jag har skrivit tre böcker utan att sätta mig ner och planera utstakad väg. För de ville upptäckas.

Men den här... nej. Det är så andra sorts vändningar, såna vinklar att jag inte kan göra det på känsla. Eller jag har ju. Sjuttio sidor känsla för att hitta vad jag behöver hitta. Men nu luckorna, gapen, avgrundsdjupen gör att resrutten är svår att kartlägga, ja kanske, också berättelsen är en resrutt på något vis i sig själv. Många meta-meta-perspektiv på det här. Så att jag ska planera handlar om att försöka se bättre. Hur rummen fungerar och vad som är vad. Antagligen är det historiska, det riktiga i berättelsen, det som på många sätt fått mig att bli intresserad av idén, just det, som kräver mer karta, mer kompass, mer planering.

Nångång har jag sagt att om jag planerar för mycket så är det som om berättelsen skulle dö. Men jag tar tillbaka det nu. För mina trevare in i planerandet säger mig motsatsen. Kanske också för att jag ändå vet hur det ska sluta. Det visste jag inte med de tre andra böckerna.

I alla fall. Varje text kräver sitt. Sin metod att bli vad den ska. Och jag ska alltså lägga upp en orienteringsbana. Det gör mig också nyfiken. För vad kommer avgrundsdjupen visa sig vara egentligen?


Och här, länk till nummer 10 i Fibul-jul.

onsdag 9 december 2015

Vi talar inte om vädret

Alla workshops på radion gjorda. Kan ju bli mer, hörde redan en sådan röst höjas. Ett mycket fascinerande jobb har det varit. Att både tänka skrivkurs så där i allmänhet, men sen samtidigt tänka skrivkurs så där i synnerhet för att det gjordes av specifik orsak.

Det som alltid är bäst, med alla skrivkurser, alltid alltid, är att det rätt vad det är skrivs något som tar sig väldigt nära, som bränner till. Hände också igår.

Julfest nummer ett avklarad och det var livliga, rent av, hetsiga, diskussioner om värderingar och skrivande och boendet och regeringen och framtiden och whatnot.

Om några timmar är det skrivkurs, nästsista gången för i år. Fortsätter på våren och ifall det är nån som råkar känna jorå, skriva i Åbo varje tisdag, ja DET! då är det bara att anmäla sig till Arbis.

Medan man väntar på att det ska bli 2016 så kan man läsa mera julkalender med Fibul-jul.

Vädret ska vi inte tala om däremot. Inte nämna över huvud taget. (Sa hon och ruskade på sig så vattendropparna flög omkring och katterna tittade surt.)

tisdag 8 december 2015

Tomtegrått

Om en liten stund drar jag iväg till Helsingfors igen. Först ska det vara workshop på radion och sen senare på kvällen blir det julfest med författare. Work then not work, kan vi kalla det.

Under tiden, lucka 8, i julkalendern. Dessutom, skoj skoj skoj, vet jag att åtminstone en lärare nappat på vår julkalender och använder ingredienserna för att skriva egna fortsättningar på berättelsen. Det gillar jag.

I alla fall, tisdagsgråheten är mindre gråskala just idag. Möjligen tomtegrått.

måndag 7 december 2015

Fest och mera fest

Måndag: snoret rinner, räkningar ska betalas och imorgon är det julfest för författareföreningen. Och jag ska förstås gå på den. Men mest ägnar jag mig åt att nysa och snyta mig. Alltså inte farligt förkyld, bara så där lätt irriterande snörvlig.

Det är sånt man får ta när man haft superkul releasefest och allt.

Julkalendern idag blir i diktform. Det ni. Alla sätt är rätt.

söndag 6 december 2015

Slottsbal och sånt

Tittar naturligtvis på slottsbal idag. För Maria Turtschaninoff är ju där och visar upp sin häftiga klänning. Önskar att jag hade hittat en bild att visa, men det har jag inte gjort.

Så under tiden kan ni fortsätta läsa julkalender. I synnerhet som Maria ju de facto skrev sin bit igår. Och dagens lucka är skriven av Anna Gullichsen. Det blir allt mer invecklat det hela.

Att ja, självständighetsfest i Finland idag.

lördag 5 december 2015

Avfyrat

Det här med att fira sina böcker, det är bara så kul!

Bäst att jobba på nästa så att jag kan ha en ny release snart. 

Och tusans fint var bandet också. Och signerat har jag. Idag mest trött. Typ tröttast. 

fredag 4 december 2015

Fest för fasen!

En man i rött och en Herr Gul dyker upp i Fibuls julkalender, lucka 4 vassego'.



Och i övrigt är detta en alldeles förträfflig dag. Releasefest ikväll! Och då ska det talas om sex, droger och rock'n'roll har vi bestämt. Eller vi ska kanske inte tala om rock'n'roll, utan det får bandet stå för. Trilogin är, som min redaktör uttryckte det, i pulkan och skål på det och skål så där i övrigt också för fredag är det minsann ju.

Nu ska jag därför kolla lite på de där bitarna i texten jag tänker läsa ikväll. Om sex och droger rimligtvis. De där bitarna där mörkret mörknar och vrider om det för de stackars små liven jag skriver om.

Hare gott och skönfredag på er!

torsdag 3 december 2015

De är på väg...

Lucka 3 handlar om att läsa bild, för berättelsen fortsätter med en av illustratörerna i Fibul. Hela kalendern på Fibuls blogg alltså. Läs och titta, tycker jag.



Och nu över till mina egna, låt oss kalla dem, eskapader. Efter skrivpasset igår började en låt snurra i skallen på mig: They're coming to take me away ha haa.



Den är fortfarande kvar.

Det betyder att skrivandet inte precis löpte som på räls. Snarast så att det liksom ramlade ord ur mig som inte betydde något alls.

Jag tror att jag måste planera lite. Eller kanske mycket. Jag tror att jag helt enkelt måste fundera på vad jag har skrivit och hur alla andra bitar ska passa in.

Fast det fina i det hela förstås, att jag gnällde högt igår och fick världens bästa information för den jag gnällde för visste saker jag inte visste och råkar dessutom ha läst en bok som kan hjälpa mig att förstå en bit av det historiska.

Jag hoppas därmed att de inte ännu är på väg för att föra mig med sig utan att jag ska hinna reda upp, röja upp och få ordning på skrivflödet först.

onsdag 2 december 2015

När ord som julklappar dyker upp i huvudet

Fibul-jul och lucka 2 läser man här.

Själv har jag precis tänkt på ordet julklappar. Att det borde man ju också ta itu med. Sen tänkte jag raskt på att skriva istället. För visst hinner jag fixa julklappar sista veckan va?

Alltså bra för dagens arbetspass att först tänka på saker man inte orkar ta itu med... som julklappar. För nu fick jag lust att ta itu istället. Dessutom, medan jag satt och läste nåt helt annat igår, insåg att jag behövde skriva en viss sorts grej. Det där som visar, inte bakgrund precis, mera så som det har varit innan det blev annorlunda. Okej, vi kan kalla det bakgrund, fast jag tror att det inte ska vara bakgrund utan en del av berättelsen. Kanske. Det är vad jag ska skriva nu.

Well. Då sätter vi igång.


tisdag 1 december 2015

Julkalender förstås: Lucka 1

Hallå! Det är första december! Julkalenderdags förstås!

Men i år skriver jag inte ensam, inte ens här skriver jag. Utan tillsammans med 13 andra författare och illustratörer inom Fibul (Författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur). Och vi gör en julberättelse. Med instruktioner. Som en skrivworkshop. Det är okej att använda skrivövningsinstruktionerna, om man vill. Eller så kan man bara följa med och se vad det blir för berättelse. Jag har ingen aning, det enda jag gjort är att börja skriva - sen fortsätter de andra. Här berättas om just det, att vi gör en Fibul-jul-berättelse. Det är kul kan jag säga, och spännande att skicka iväg instruktioner åt folk och inte ha en aning om hur nästa person ska ta berättelsen vidare.

Och första luckan i berättelsen Julgrisar är vi allihopa hittar du här.

måndag 30 november 2015

Nattskiftet

Hjärnan på högvarv i natt. En kombination av dagens arbete (leda workshop på radion) och tankar inför releasefest. Vaknade alltså klockan två. Försökte sluta jobba i en timme och sen gav jag upp. Ledde till att jag inte bara planerade det som gjort mig vaken utan också resten av veckan och kanske nästa vecka. 

Jag säger bara att kreisi på hög nivå med det nattskiftet. Men så där fem och trettio var jag klar och sov en timme innan dagens jobb då.

Att måndag. 

söndag 29 november 2015

Pjäser och mammut

Var på slutet av Textfest på teater Viirus igår och det var himla kul. Alltså i synnerhet den sista pjäsen Vinterkriget gjorde mig så glad. Texten var både rolig och allvarlig. Skrivet av Sara Enholm Hielm. Och det var politiskt. Och det var mitt i prick. Jag hoppas verkligen att den sätts upp flera gånger. 

Om en stund ska jag gå på museum, närmare bestämt naturhistoriskt, närmare bestämt ska det tittas på mammutar. Stora djur är så himla fascinerande. Bara för storheten liksom. 

En sån söndag idag. 

lördag 28 november 2015

Mörkare blir det

Medan jag drar iväg till Helsingfors för att gå på teater och allmänt hängande får ni läsa lite mörkare recension.

Ja och dessutom ska jag jobba med följande workshop på radion på måndag så från dagens Åbo Underrättelser en recension av Marlek. En mörkare bok och en mörkare recension. Passar väl bra så här när november är mörk och blir mörkare. (Ända tills julen och ljusen tar över.)

fredag 27 november 2015

Slutled blir miljö

Dagens heureka: Jag vet vad platsen heter (nästan i alla fall) och jag vet var den ligger (exakt). 

Alltså det är i och för sig två orter som Projekt KB ska utspela sig på, men den ena har inte velat bestämma sig för var den finns. Så jag har ägnat morgonen åt att rota runt bland ortsnamn, i synnerhet slutled på orter. Sånt som: -by, -hult, -ryd, -backa, -stad, -köp, -borg, -hov m.fl. 

Och det här med att veta plats är avgörande. Ändå, samtidigt som jag vet exakt utgångspunkt så kommer det att i trakten där jag placerar min ort att uppstå en ny, för utgångspunkten är inte riktigt vad jag vill ha och då blir det istället fiktiv ort med eget namn. Därför letade jag slutled.

I alla fall, det betyder ett enormt kliv framåt. Det betyder att miljön blir tydlig. Vissa ingredienser jag letat efter har dykt upp. Ingredienser som har med miljön att göra, som handlar om vem arbetar med vad till exempel.

Det är otroligt vad läsning av en brevsamling kan göra.

torsdag 26 november 2015

Gamla brev

Arbetsdagen: Läser gamla brev.

Pappret är tunt och stilarna lutar.

Då och då blir jag tvungen att blinka för, herregud, det känns. Det går rakt in. 

Det står om mängden mjöl och kardemumma och smörpaket som skickas. Ett knivmord. Saknad och tomhet. Och samtidigt hela tiden all vänlighet och artigheterna. Jag läser om knubbiga flickor som läser sin aftonbön och vem de ber för i dem. Om hur beslut fattas över de knubbiga flickornas huvuden. Ja. Det känns så starkt så starkt bara att läsa om hur det ska hälsas från den och den till den och den. Och jag läser brev från en tant som har som uppgift att skicka paket hit och dit och hon är så god och stavar illa.

Alltså research. Det är stort och skört idag.

onsdag 25 november 2015

Ett ständigt brus i bakgrunden

Nåja. Det tar sig. Snön har regnat bort och det är onsdag. Jag har knåpat ihop min stipendieansökan.

Vilket får mig att tänka på Walking Dead. Alltså jag gillar verkligen den serien, den handlar så mycket om vad som är mänskligt och vad som är monstruöst att jag nästan får ont i magen. De går hela tiden för långt. Människorna. Zombierna grymtar på i bakgrunden liksom som ett ständigt brus som påverkar alla till det sämre.

I somras när jag lyssnade på zombie-expert i sommarprat minns jag framför allt en grej, de som överlever zombieattack är de som är vältränade och alltså kan springa undan. Sen tittade jag på något program (amerikanskt) som handlade om folk som tränade inför de annalkande zombierna, skjutövningar, vad de hade laddat upp hemma i matväg och hur smal trappan till upp till våning två ska vara. (Misstänker att jag ligger risigt till och är en av zombierna så har inte föreslagit för husbolaget att vi ska bygga om trappan.)

Och man kan förstås fråga sig varför jag lägger ner så mycket tid på den här teveserien och zombier eftersom jag egentligen tycker zombier är lätt läbbigt? Jo. Jag inspireras för mitt eget romanprojekt - men nej, det kommer inte direkt att finnas några zombier. Mer det där bruset i bakgrunden i så fall. Allra mest ändå, relationerna alltså, det mänskliga och omänskliga. Jag kunde skriva en roman om det, har jag tänkt, alltså gör jag det.

Sånt. En onsdag. I regn.

tisdag 24 november 2015

En riktig fintisdag detta




















Trevlig dag. Recension i Vasabladet. Om jag citerar det här:

JAG SKA ERKÄNNA att jag inte är ett
fan av fantasy. Jag föredrar det verkliga
framför det fiktiva. Ändå har jag
svårt att lägga ifrån mig Marlek. Mia
Francks spännande karaktärer och
medryckande berättarteknik gör läsningen
till en njutning.
Det faktum att det verkliga och det
fiktiva blandas friskt gör också att
storyn blir mer spännande.


Att jo. Det känns mycket fint. En riktig fintisdag helt enkelt.

måndag 23 november 2015

Tillbaka vid lästen-skrivbordet

Tillbaka vid lästen. Också kallat för skrivbord. Med dator. Tryggt och bra att sitta vid när världen blivit vit utomhus.

Jag bläddrar bland pappren, letar meriter och recensioner - alltså skriver jag ihop stipendieansökan. Ett himla svarvande. Fast alltså skoj på något vis att planera framtid och se vad jag gjort. Detta är kanske det viktigaste just nu.

Sen är det förstås mer workshops att leda. Både den här och nästa vecka.

Och så, bara ansökan är gjord, då börjar jag, på allvar, igen. Med Projekt KB. Äntligen. Hela förra veckan i Helsingfors längtade jag verkligen efter skrivtid, och nu, snart, nån dag bara, så är jag igång. Först, måste läsa igenom texten, anteckna alla de där idéerna jag fått nu - bara för att arkivsökningarna ju - en tanke om röst jag förstod medan jag läste artiklarna, tittade på tidningsrubrikerna. Och den är så bra den tanken att jag knappt kan vänta - men måste först få ansökningen gjord.

I alla fall - IVERN! Den är tillbaka, har inte känt den på ett tag. Inte sen jag släppte Marlek och tänkte att pust nu vila. Men nu, nu nu, jag vill skriva igen.

söndag 22 november 2015

Snart december

Snart december hörni. Så idag har jag satt igång förarbetet för julkalender. Vet inte hur det blir än men det verkar bra. I december alltså. Spännande grejer på gång. 

lördag 21 november 2015

Slarvet

Lördagsslarvar med barnen. Som betyder kolla teve och snacka om filmer och stuff.

Det klokaste jag gjort idag är att hjälpa ett barn med finskaläxan. Det var att läsa en lättläst bok. Som råkade vara en förkortad Wallander. Helt okej läsning för båda.

Att det är min lördag det. Klappat katter har jag också gjort. 

fredag 20 november 2015

I dimman ett radiotorn


Gick mot radiotornet dag två för nästa workshop. Det var lika kul dag två. Och gjorde vissa samma och vissa andra skrivövningar med dagens grupp. I alla fall är jag nöjd och belåten med jobb och all research jag hunnit med samt umgås med många och fina människor. 

Den andra som är nöjd är dottern som gillat att hänga på sin Prao på Helsinki film. 

Nu är jag placerad på en buss på väg mot Åbo. Det ska bli fantastiskt att komma hem. Att sova i egen säng. Glo på teve först och gosa med katter och krama det andra barnet också. 

torsdag 19 november 2015

Dagens fisk


I väntan på mitt lunchsällskap betraktade jag denna en stund.

Före det ledde jag skrivworkshop på radion. Det kändes bra och imorgon nästa. 

Lunchen var skrivprat och annat prat. Sånt som behövs. Och käkade räkor. Gött. 

Dessutom har jag och dottern varit på Ateneum och tittat på jätteutställningen av Henri Cartier-Bresson. Mäktigt och överväldigande med 300 bilder. 

Sista dagen imorgon. Sen hem. 

onsdag 18 november 2015

Rotat runt i sånt som hänt


På väg mot dagens arbetsinsats. Fast först en kaffe på Café Engel. 

Kaffet just det. Eller Mia sitter på arkiv och läser märkliga texter. 

Läser exempelvis om det här. Tidningsartiklar från 1920-40-tal. Research är som bäst när damen som hjälpte mig laddade upp mapp efter mapp fast jag nästan inte visste vad jag sökte. 

Här var jag. Och nöjd gick jag ut med en bunt kopior som ska läsas och sen smyga in i min roman. 

Men nu på ett tåg på väg till Åbo för skrivkurs. Och de två följande dagarna är det exakt vad jag ska göra. Leda skrivworkshops. Sen kommer jag att vara mör och i behov av rödvin. 

tisdag 17 november 2015

Museum och långlunch


Besök på Nationalmuseet. Det var så där. 

Men kartor är ju alltid kul. 

Och sen blev det långlunch på Café Aalto med Anna G. Som jag övertalade att komma med till Grekland i maj. Det var inte så svårt i och för sig. 

Nu vila fossingarna. 

måndag 16 november 2015

Vandrar omkring


Med lätt blöta fötter vandrar jag i Helsingfors. 

Och sidu solen lyser på trappan. 

Alla dessa pelare. På väg till storebror för lunchsällskap. 

Sen ett besök här. 

Kan ju inte motstå att besöka ljuvligaste biblioteket. Barndomsbibba ju. 

Hittade en bekant som såg välläst ut. Najs. 

Innan jag ska plocka upp dotter från Helsinki film så KAFFE och vila fötter. 

Dessutom har jag varit på Helsingfors museum och det var rätt häftigt att kolla på. 

söndag 15 november 2015

Det ska grävas i arkiv

Om några timmar mot Helsingfors. 

Ska alltså mellan lunchträffar besöka arkiv för att söka material för Projket KB. Det känns alldeles otroligt fascinerande. Dessutom ska jag gå på några utställningar. Både för, tja, vill det, och för att se om jag skulle hitta den där lilla biten jag saknar för att få ihop hela projektet.

Det blir alltså jobb på olika sätt - också för att ta reda på vad jag behöver veta mer om.

Research folks! Det är så mycket research att oj. Plus två workshops på radion i slutet av veckan.

lördag 14 november 2015

Den och/eller den?


Alla eller två med i packningen? Varför alltid så svårt att bestämma vilken läskänsla man kommer att ha?

fredag 13 november 2015

Hur mycket hinner man med på en vecka?

Nästa vecka ska jag hänga i Helsingfors hela veckan. Det blir både arkiv och workshops för min del har jag tänkt. Samt vandra omkring i en viss stadsdel som intresserar mig för att jag placerat händelserna där...

Och så ska det ju vara en massa träff med människor. Välbekanta och halvbekanta. Så fint så fint så fint. Att få sitta och prata med folk.

Kommer att bli hektiskt värre.

Dessutom förstås, det viktigaste, hänga med äldsta dottern som gör sin prao på Helsinki film.

I alla fall, just nu, förbereder jag för allt det. Arkiven, mötena, workshoparna och förstås det värsta: att packa.

torsdag 12 november 2015

Lagd hund ligger

Jamen jamen, skrivtips för idag! För sitter och planerar workshops på löpande band här ju. Från ungdomen på Kulturkarnevalen på Kimitoön till radions kulturredaktioner i Helsingfors. Väldans många skrivövningar sammantaget.

Så här kommer en som handlar om gestaltning. Vi började med att tala om hur man funderar kring att inte skriva ut ord som rädd, arg, ledsen, glad - sånt.  Att alltså fundera på hur en person som känner en viss grej, hur hen ser ut. Efter det blev det följande mening som skulle gestaltas: "Hunden Alba är så lat som en hund kan bli".

Ja. Skriv om den. Visa helt enkelt hur en lat hund beter sig. Och jag säger bara heja över hur otroligt lata hundar kidsen gestaltade under karnevalen. Jag ser fortfarande hundarna ligga kvar där de lagt sig. Det är ju poängen med gestaltning, det blir fler ord och du visar en bild av en viss situation.

onsdag 11 november 2015

I huvudet var det fullt och allting rumlade omkring

Multitasking var det här. Jag funderar på workshops, fester, nycklar och stipendier. Ibland får jag för mig att nu har jag skrivit i stipendieansökan om var man hittar nyckeln till ett hus eller kanske har jag välkomnat stipendiefonden på releasefest?

Mutltitasking kaos liksom. Men nu ska jag samla ihop mig för sen ska jag vandra i väg för att ge en intervju till lokalradion.

Så kan nycklar, fester, workshops, stipendier snurra på skallen medan jag promenerar. Kanske det strukturerar sig själv.

I övrigt ska jag i kväll ta min skrivkurs på författarpresentationer. Vi ska gå och lyssna på Sabina Forsblom och Kaj Koreka-aho som talar om Maskrosgudens barn samt Onda boken. Det ska bli kul.

tisdag 10 november 2015

Tre timmar är inget

Herrlian tider. Imorrn ska jag ge en intervju och nästa vecka har jag två workshops i slutet av veckan. Att jo. Ledig är man ju inte precis. 

Fast idag har jag suttit tre timmar hos frissan och det är ju ingenting för läste i en tidning att Sofi Oksanen rent av kan hänga femton timmar hos sin.

Medan jag gick från frissan tänkte jag på Projekt KB och visste med ens nåt om slutet och det kändes bra för jag vill ju inte att det ska vara en text utan slut.

Att sånt som dagens skriv- och kurssaldo. Imorrn ska jag ta itu med researrangemangen. 

måndag 9 november 2015

En recension!

Och på måndag möts man av den första recensionen av Marlek. Under rubriken "Maran en trilogi om mörker och minnen" och dessutom, herregud vad fint ju, liksom hela trilogin i blickfånget.

Samtidigt medan jag läste, för jag läser ju, så tänker jag att, man borde inte. Alltså jag skulle helst låta bli att läsa recensioner. För jag vänder orden så. För det är vad jag gör.

I och för sig, på nåt sätt bra, jag är så otroligt himla förkyld sedan hemkomst från Kulturkarnevalen att min skalle är så fylld med snor att jag nästan inte för rum för något annat i huvudet. Det är nog rätt sinnesstämning för recensionsläsning inser jag. Tänker då samtidigt, att i framtiden ska jag alltid vara förkyld när jag läser recensioner.

Men alltså det är en bra recension. Jag är så jäkla glad över det. För det är tredje delen i trilogin och det visste jag, att nu är det avslutat, och hur man än gör i en tredje del så är den första delen tyngst och de andra inte lika lätt att gå med på. SÅ att få en recension som går med på det jag gjort - tusan så skönt!

söndag 8 november 2015

Själva showen


Första gruppen ska visa vad de gjort under Kulturkarnevalen. Och jag satt mest och tänkte att herregud vilken stämning i den här gymnastiksalen. Det liksom bubblade av iver. Och det var så många olika sorts program att jag kunde ha tittat en timme till. Så jäkla fint. 

Irländsk dans. 

Dragkings. 

Och utomhus världens eldshow. 

Utställning av de som inte direkt kan stå på en scen. 

Färgblandning. 

Metaperspektiv från min workshop där vi sammanfattade det som skrevs i bild.

Om man alltid fick ha en grupp människor som bara liksom jobbar på och gillar och skriver, ja det är så givande och stort och bäst, att jag vet nästan inte hur jag ska ordna alla intryck. Så bara tack!

lördag 7 november 2015

Lördagskarneval


Om det var nån annan årstid än november skulle det nog kännas mer idylliskt. 

Labbnäs. Där alla ledare bor. En grå morgon. 

Och så vänder jag mig om och får syn på Björkarnas Björk. 

Lördag och mer jobb. Det skrivs och skrivs mer. Ikväll blir det presentationer och utställningar av alla olika workshops på karnevalen. 

fredag 6 november 2015

Karnevalfredag


Precis innan öppningsceremonin. 400 pers ungefär som deltar. 


Mitt rum är en tidsresa bakåt. Med blårosig tapet. Och annat som får mig att tänka på folkbygd och finporslin. 

Och här ska jag hänga i två dagar med en grupp på nio eller tio personer. Alltså den sista borde dyka upp efter lunch. 

Det är kul. Det är tungt. Det är fyllt av intryck och jag skulle behöva skriva lite själv. Men just nu är det liksom jobb.

torsdag 5 november 2015

Rubba rutinerna, lite grann

Den här eftermiddagen drar jag alltså iväg på Kulturkarneval och ska leda skrivworkshop under namnet Skrivmaskin. Ska alltså sätta igång och packa. Huh.

Medan jag packar föreslår jag att ni gör samma övning som jag lät skrivkursen göra, dvs. att rubba en rutin. Något som du alltid gör på ett visst sätt, gör på annat. Borsta tänderna med andra handen. Sov på fel sida av sängen. Ät med kniv och gaffel i fel hand. Gå en annan väg till jobbet. Sitt på en annan plats (under bordet om du så vill). Behöver inte vara stort, bara annat, rubba rutinerna lite grann. Det gör dig medveten om vad du håller på med.

Och nu ska jag packa.

onsdag 4 november 2015

Dagens festligaste

Dagens festligaste orsak att fira: Jag har besökt tandläkaren och överlevt.

Alltså det är inte så att jag direkt är rädd för tandläkare eller ens borrarna eller så. Jag bara inte gillar när nån klämmer in stuff av olika slag i käften på mig så där. Dessutom går kräkreflexen igång helt hundra. Så när jag slapp strålkastarljuset i ögonen, fick resa mig ur pinoredskapet till stol så var jag idel tacksamhet över att få lämna rummet. Dessutom behöver jag inte gå tillbaks. Done.

Orsak att fira är det. Så här onsdag och lillördag till ära.

Jisses så lyrisk man kan bli över att ha besökt tandläkaren.

tisdag 3 november 2015

Lång och lång

Nu har jag haft en lång lång låååång skrivpaus. Eller lång och lång. Men jag har inte jobbat på Projekt KB på länge.

När Marlek var klar bara ramlade jag ihop i en blöt hög och visste att snart blir det allt det andra, skolbesöken, mässandet och administrationen - och vill ni veta mer om författaradministration så se vad Maria Turtschaninoff skriver om det. Jag gör inte allt hon gör, men det mesta i hennes lista ägnar jag mig åt.

I alla fall. Bara jag ägnat mig åt skrivhelg på Kulturkarnevalen så ska jag ta itu med skrivandet. Mitt skrivande. Då blir det ordning igen.

Eller, sen dyker det förstås upp annat - som är kul - som att jag ska på nytt till radion och hålla fler workshops för att det var bra sist och de vill ha mer. Well, klart som fasen att jag gör det. Och så ska det förstås under november ägnas tid åt att sökas mer stipendium. Det är jag redan på gång med så det fixar sig.

Ville alltså bara säga att jo, jag tror att jag ibland är författare, men rätt ofta är det annat som tar över och ibland blir man trött och har inga tankar kvar för att man skrivit i rasande takt i flera år och då bara, vila lite.

måndag 2 november 2015

Ser framåt

Har jag sagt att jag ska till Umeå i mars 2016? Tror inte det. Det ska jag i alla fall. På Umeå littfest.

Jag har velat åka till Umeå littfest sen långt innan jag blev författare, men inte haft möjlighet. Men nu! Jag menar, ännu bättre va, att få åka som författare och hänga på littfest.

Och att jag velat åka på just Umeås littfest beror ju förstås på att den är bekant också i Finland. En littfest som man talar om med en önskan om att få vara med på. Jamen coolaste littfesten ju, som en kompis sa.

Ser så himla mycket fram emot att få göra det här att jag gärna kan hoppa raskt fram i tiden. Möjligen kan vi fira jul.




Förresten fick jag tung tung låda hem med posten idag. Den innehöll Marlek. I mängd. Nu kan jag bestämma datum för relasefest och göra mig av med några böcker. Heja!

söndag 1 november 2015

Sömn kan vara bra

Alltså. Man vet att man jobbar många helger när man får vakna upp två dagar i rad och tänka, herregud sovmorgon! 

Det betyder också att sovmorgon blev liksom slödag. Så där riktigt på riktigt. 

Nästa helg är inte sovmorgon alls utan Kulturkarneval och skrivövningar. Det är också kul. Men skönt att ha fått en helg med sovmorgnar i pluralis. 

fredag 30 oktober 2015

A och B

Skrivövning sa jag. Eftersom vi satte igång med dialogövningar så blir det en dialogövning. Samt tipset, vill man veta hur dialoger skrivs så ska man läsa dramatik.

I alla fall den här skrevs på onsdagens skrivkurs: Två barn, kalla dem A och B sitter i sandlådan. Du får ge dem fem repliker var. Skriv korta repliker. Bestäm vad de säger, bråkar om, hävdar. Och det är bara dialog, inga förklaringar om hur de rör sig och vad de gör. Allt som behöver förmedlas ska komma fram i dialogen. För dialog leder vidare och avslöjar stuff om dem som pratar.

Dialoger är knepigt och därför lönar det sig att städa bort förklaringarna i första omgången. Sen kan man lägga med handling. Men först bara prat för att få dialogen att göra jobbet. 

torsdag 29 oktober 2015

Hopp hopp och ondska

Well well. Här lovar man skrivövningar, men först, ja först ska ni lyssna på Fantastisk podd där Maria Turtschaninoff, Hannele Mikaela Taivassalo och undertecknad (eller är jag övertecknad med tanke på att liksom blogg inte alltid direkt undertecknas? hmm) talar om Hopp och ondska. För hur mycket tål vi i båda riktningarna?

Och så återkommer vi till skrivövningar imorgon. För nu ska jag än en gång bege mig iväg på resa till Helsingfors. Möte med Fibul (Författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur) och sen födelsdagsfest med fin-vän.

Dessutom har festlokal för min relasefest klarnat, nu ska jag tänka på datum. Samt få hem mer böcker...

onsdag 28 oktober 2015

Hoppas på block av guld

Nu ska det vaskas bland skrivuppgifterna. Verkligen vaskas guldkorn eller kanske rent av klimpar. Jag hoppas på stora block av guld.

Först är det skrivkurs i kväll förstås, men nästa vecka ska jag vara labbledare på Kulturkarnevalen och hålla i en skrivkurs där, närmare bestämt heter den Skrivmaskin. Det är två hela dagar av skrivuppgifter det. Jag är taggad och peppad och liksom allmänt ivrig.

Naturligtvis blev jag tillfrågad om jag kunde vara på annat håll samtidigt också. Men det kunde jag inte. Typiskt va, att allt helst ska hända samma dagar. Jag är så otroligt oklonad på det viset att jag gör en grej i taget liksom.

I alla fall, guld ska grävas. Bland skrivövningar.

Så stay tuned, skrivövningar kommer att serveras på denna blogg, rent av lite mer än vanligt (om nån vecka alltså, eller rent av en efter den vanliga skrivkursen imorrn).

tisdag 27 oktober 2015

Ryckt i kragen jag inte har och fått stadigt tag

När man plötsligt rycker upp sig ur det mässkomatosa tillståndet och skriver en stipendieansökan. Det är som om jag blivit en ny människa.

Alltså förstå mig rätt. Att skriva stipendium är inget man rycker upp sig för att göra. Man som naturligtvis är jag i egen hög person har gått och formulerat på hur jag ska berätta vad jag ska använda stipendiet till i flera veckor. Rubrikerna har surrat i huvudet på mig. Jag har formulerat det för mig själv.

Så har jag då äntligen tagit tag. Gjort en ansökan. Ryckt mig i kragen, som jag inte har, men ryckt som tusan ändå. Skrivit ansökan.

Och nej det är inte så fiktivt med stipendieansökningar. Jag har skrivit tre romaner. Jag har en fjärde och rent av en femte på gång. Jag har besökt det ena och det andra och talat om mina böcker. Stuff att skriva om när jag skriver ansökan. Som är på riktigt.

Det känns alldeles otroligt: wow.

Och om de inte gillar det så kan de ju säga nej. Bara nej vi ger dig inga pengar. Det skulle vara tråkigt. Men jag skulle fortsätta skriva. Också fortsätta rycka i kragen. Gång på gång, för det går trots kraglösheten.

måndag 26 oktober 2015

Landar i arbetsutsikten

Medan jag landar i den vanliga arbetsutsikten så kan man läsa en rapport om panelen jag deltog i på bokmässan här. Mörkare än mörkt. Jorå. Det sa jag. Vi hann inte tala om sprit, men sex jo. Det var, tror jag, en av de snabbaste halvtimmar i intervjuväg jag varit med om på länge. Kanske också för att just det här med att vara klar med trilogin blev extra påtaglig just där, just då.

Idag ska jag ta mig till posten och skicka en bok.

I övrigt är jag mest ganska matt och trött och glad.

söndag 25 oktober 2015

Trappräcket

Igår bestämde sig bloggprogrammet för att jag inte skulle blogga. Så alla bilder och sånt försvann. 

Men hade en fascinerande dag. Först en massa hängande med värdfamiljen. Sen struttade jag iväg till mitt gamla lågstadium för att träffa gamla klasskamrater. Det var ganska mycket som svepte genom huvudet under det besöket. Bara känselminnet av att låta handen löpa längs trappräcket var helt sjukt häftigt. 

Efter det blev det party på förlag och det var kul och en massa snack och sånt.

Nu däremot är jag trött och på väg till Åbo. 

fredag 23 oktober 2015

Mässar på


Rööluvån och Punis. Högläsning med Stadin slangi och Nyykaabi dialekt om Rödluvan. Så häftigt. Jag hade en gång en pojkvän som talade gammal finsk helsingfors slang. Nostalgi. 

Vimlet från ovan. 

#författarlivet #lunch att vi gick ich firade böcker. 

MINA böcker. Jej. En trilogi. 

Just nu "mäns längtan efter barn". Och det är så fint. 

Nu ska jag lyssna. 

torsdag 22 oktober 2015

Skrivmusklerna

Dagens skrivtips är en aktivitet. Nåt jag satt hela skrivkursen att ägna sig åt under veckan.
Om du deltar i nån sport, annan aktivitet eller bara går ut och går - iaktta dig och din upplevelse. Gör mentala anteckningar medan du håller på och aktiverar dig. Efteråt går du hem och skriver: vilka kunskaper använder du, tankar och känslor du har, vilka muskler får jobba?
Poängen är att finnas i stunden, att skrivandet är nåt man gör också när man inte skriver. Att man liksom ser världen genom skrivandet ändå. Skriva är inte bara fingrar som hamrar på tangenter. Utan att berättandet pågår också när det är du som joggar, hoppar, går, målar, stickar eller vad du än pysslar med.

onsdag 21 oktober 2015

Bokmässa i Helsingfors och jag

Snart dags för Helsingfors bokmässa och vill man höra mig så sker det under följande programpunkt på fredagen den 23.10:

10:30‒11:00
TONÅREN – DE VÄRSTA ÅREN?
Ungdomsböcker behandlar tunga teman – så också i år. Mia Francks Mati har förlorat en syster och håller nu på att mista sina magiska krafter. Nora Strömman skriver om Linn som får ett sommarjobb som går överstyr. Varför njuter unga läsare av elände? Intervjuare: Janina OrlovSchildts & Söderströms


Jag ser fram emot att få reda på hur man kombinerar de här två böckerna, i fjol satt jag i en panel där vi talade om det främmande och mörker och i år är det då det ungdomliga som ska förenas. Eftersom Janina Orlov som styr det hela är sjutusans bra på att kombinera häftiga saker, har hört henne göra det många gångare (plus att om man inte vet annat om Janina, så tänk på att hon översätter Sofi Oksanen till svenska, en bedrift värd allt).

I alla fall. Kom och lyssna på fredag morgon om du befinner dig i Helsingfors. Jag kanske säger nåt klokt, men lovar inget. Också möjligt att jag säger nåt som jag inte väntat mig att säga, sånt som liksom händer på bokmässor. Och ifall du inte kan vara på plats så streamas programmet från Södergran-scenen via Yles Arenan.

Efteråt, eller i övrigt i vimlet, vill man ha en kråka skriven i nån av mina böcker - javisst, jag skriver så gärna kråkor.

tisdag 20 oktober 2015

Den finns!




















Se, en bok. Jag har ännu inte fått hålla i den själv. Men den är på väg hitåt idag. Så i morgon hoppas jag. Hoppas jag verkligen. Mängder.

I övrigt är det mest administration dagen efter skolbesök. Reseräkningar. Andra räkningar. Och sånt. Men det tänker jag inte på. Tänker bara på att snart snart har jag dem alla tre och hur mäktigt det ser ut med dem i rad, som min redaktör sa. 

måndag 19 oktober 2015

Lämnar spår


Kanske är det alla spårvagnar jag åkt idag för att ta mig från skola till skola, men är beredd att säga att kanske det bästa med Helsingfors är att spårvagnarna vagnar på.

Just nu är jag skoltrött. Två klasser och de var varandras motsatser och givande på olika sätt.

Snart hem och djiis vad jag längtar efter att få sjunka ner i en trött hög. 

söndag 18 oktober 2015

Blå utsikt


Blå bussutsikt från Åbus på väg från Åbo till Helsingfors för att imorgon besöka två skolor.

Och i slutet av veckan är det dags för bokmässan i Helsingfors. Nästa vecka är så att säga ganska spikad. 

lördag 17 oktober 2015

Så att

Sitter med dotter och kollar Jane Austen-film. Så kärleken flödar etc. Och lyckligtvis har jag ett bra Austen-bibliotek så vi är sysselsatta. Lördag liksom.

fredag 16 oktober 2015

Vikten av att glo

Saker jag funderar på en fredag:
  • konditoriet/bageriet mittemot mitt arbetsfönster och alla dessa arbetare i reflexväst som frekventerar stället (alltså andra går också in men är inte lika färggranna eller många).
  • solskenet på taket en bit bort, att jag tittat på taket många gånger (inga farbröder på taket idag).
  • ungdomarna som kliver av bussen och korsar gatan, alltså det borde finnas en övergång där.
  • parkeringsvakten som vandrar mellan bilarna.
  • bussarna som det står Aamiraalistonk. på, där k är förkortning för "kuja" som betyder gränd och att jag fortfarande tycker att det är lätt lustigt med den stånkande amiralen.
Om det inte framgår så ägnar jag min dag åt, tydligen, att glo ut genom fönstret och försöka lösa ett skrivproblem som inte har något att göra med det jag tittar på. Jag betraktar det som en viktig och avgörande arbetsuppgift att glo.

torsdag 15 oktober 2015

Hur smakar havet?

Igår skrevs det på kursen igen. Vi kör just nu tema havet för tja, havet ju, finns mycket man kan göra med det. Och en av övningarna igår var att besvara följande frågor:

  • Hur låter havet?
  • Hur luktar havet?
  • Hur smakar havet
  • Hur känns havet?
Och det är fascinerande hur enkla frågor kan få lyriska svar och sen omformas när de används i nästa skrivövning, kanske för att man fått syn på något i den första övningen, något mjukare som kan kontrasteras till det mörkare. Kort sagt jag var mäkta imponerad.

Havet i sig är ju dessutom miljö och så fort man börjar använda sig av det så blir havet en karaktär med egen vilja.

Så havet folks, kan också läsas om i Monika Fagerholms och Martin Johanssons bok Havet. Fyra lyriska essäer.

Och känner man inte för att skriva eller läsa så kan man lyssna på Fantastisk podd där Stockholmsgruppen talar om Pengar, politik och litteraturpriser.

Fintorsdag på er bara!

onsdag 14 oktober 2015

Det minsta man gör eller?

Ibland, som idag, när jag formulerat kolumn och funderar på prat för skolor så tänker jag att själva författandet är kanske det man ägnar sig minst åt. Eller ägnar sig minst åt aktivt.

Jag klagar inte. Jag gillar också att skriva kolumner och planera skolbesök. Det är till och med kul att sitta på möten om det ena och det andra.

För att vara författare är så mycket annat än att skriva böcker. Alltså jag kan ju säga att jobbar som författare på heltid, fast jag jobbar aldrig åtta timmar om dagen med att skriva på nästa manus. Det är klart att alla jobb har ingredienser av en mängd olika arbetsuppgifter. 

Så här kan en skrivdag se ut när jag hinner skriva lite:

kaffe + morgontidning
planera vad som ska skrivas
skriva
blogga
mejla
lunch
administration
planera kommande kurser, skolbesök, andra föredrag
skriva andra texter
läsning

Så här ser en riktigt bra skrivdag ut:

kaffe + morgontidning (vägrar lämna bort)
skriva, skriva, skriva
lunch
blogga
skriva mer och mer
läsning

Så här ser vissa dagar ut:

kaffe (kanske morgontidning)
åka buss/tåg
läsa eller lyssna podd/musik
besöka någon plats där det ska pratas
kanske lunch
besöka en plats till
sjunka ihop på buss/tåg med snabbt inhandlad macka och vattenflaska

Och ändå, trots att jag alltså vissa dagar får en känsla av att författandet ligger i lä så finns det alltid där, någonstans mitt i kolumnen blir jag tvungen att anteckna en mening eller avbryta läsningen för där fanns något som fick mig att tänka på något annat. Texter blir till, inte genom att konstant sitta ner framför en dator utan ofta för att jag inte gör det - för att jag åker än hit än dit och sen måste rapportera om det. Mitt i allt det där icke-skrivandet finns så mycket text att jo, jag är författare dygnet runt även om jag aldrig skriver åtta timmar per dag utan mer periodiskt och vissa perioder så hektiskt mycket skrivande att fingrarna blöder.

Idag har jag alltså skrivit tre meningar på Projekt KB. Och det var viktiga viktiga meningar.

tisdag 13 oktober 2015

Alla undrar

Och nu undrar alla, vad har Franck gjort idag?

Det är rätt mäktigt ska jag tala om. För idag har Franck städat undan alla papper och whatnot som hör ihop med martrilogin. Inte ens tjyvkikat på dem har Franck. (Tänk om jag gjort en anteckning och glömt bort den? Nej nej - fort undan med lapparna och det andra.)

Så nu har jag rent bord. Eller det kan man ju inte kalla det. Men vissa kvardröjande rester av martrilogin har hängt över mig som ett Pisa-torn. De är borta.

Och man hinner samla på sig papperslappar vill jag lova. Om karaktärer, dramaturgi, scenidéer, scenstrukturering, scen hit och scen dit, repliker, regler och härvor av hinder.

Det enda som återstår är att sätta igång och planera releasefest. Och andra mariga grejer.

måndag 12 oktober 2015

Jonglera perspektiv

Berättarperspektiv hör ni. I min trilogi har jag använt både en jagberättare och ett antal tredjepersonsberättare. Varför valde jag det och vad betyder det att berätta så?

Huvudpersonens röst var det första som dök upp när jag började skriva och den var stark och tydlig. Hon ville berätta saker. Och att hon var en jagberättare var klart. Det gick inte att skriva henne på annat sätt, hon ville visa det som hon såg ur sitt perspektiv - inte betraktat utifrån.

För jagberättare går man nära. Är inne i skallen på. Det betyder att jaget inte heller ser längre än så. Ifall det inte är en oerhört empatisk typ. Och det är inte min huvudperson. Så det var tätt och nära och tidvis rätt jobbigt att hänga i huvudet på henne.

Men det räckte inte. För staden och alla de som fanns där hade också något att säga. Inte lika högljutt. Och ändå lika högljutt. Alltså nära men inte lika nära. Inte direkt i huvuden.

Att också ha tredjepersonsberättare gjorde att berättelsen och huvudpersonen också kunde ses utifrån. De andra kunde betrakta henne och uppleva saker på egen hand.

Så att jag har flera perspektiv berodde på att huvudpersonen hade en stark röst som var det första jag började skriva om, men också att det fanns saker som hon inte ville berätta. Då blev det de andras uppgift att försöka visa något mer, ge ledtrådar om vart allting är på väg.

Poängen med att jonglera med alla perspektiven var rätt långt just det där med att vissa händelser, och personer kan ha fler vinklar än en beroende på vem som betraktar det hela. När alla erfarenheterna slås ihop blir det en soppa av vinklar som gör att det egentligen inte finns en enda sanning utan olika upplevelser. Och det är viktigt tror jag, att försöka förstå händelser och andra människor ur olika vinklar.

söndag 11 oktober 2015

Finbesök

Huset fullt med bröder och deras familjer. Så man snubblar över ben och lego. Men jag gillar det. För jag har liksom väldans fina brorsor.

Så nu ska jag fortsätta umgås. 

lördag 10 oktober 2015

Vildvin


De lite sorgliga höstresterna av vildvin eller varför är det alltid mer att göra på en sommarstuga än man tänkt sig. 

fredag 9 oktober 2015

Nu 1104 sidor senare

Nåja nåja. Nu folks. Det här med att skriva en trilogi. Nu ska vi tala om det. Det är dags tycker jag. Hög tid. Låt oss börja med att lista insikter om helhet och delar:

  • den första boken behöver gå att läsa utan att förvänta sig fortsättningar. Martrådar är skriven för att kunna läsas enskilt. (Fast det är ju onödigt, man kan läsa vidare... just saying.)
  • den andra boken ska ha en dramaturgi som leder vidare till den tredje boken. Maraminne slutar genom att nästan inte sluta.
  • den tredje boken ska plocka upp alla de där laddade gevären som man på sitt tjehovska vis slängt upp på väggarna.
  • att avfyra varenda gevär har jag inte ens försökt. Tjehov be damned. Jag tror också på att berättelser ska ha öppningar, luckor som läsaren får undra över. (Alternativt irritera sig på. Så skriv själv då.)
  • att samla ihop trådarna, de många många trådarna gjorde jag genom att läsa igenom de två tidigare böckerna och anteckna. Det kunde ha gjort mig vithårig. Men vithårig hade jag till exempel redan gjort min karaktär i Maraminne så det håret fick jag leva med och valde att själv förse mig med med röda slingor. (va? Jag kommer inte alls från ämnet. Så det så.)
  • alla tre böckerna ska ha sina egna berättelser även om de senare delarna ska vifta med gevären från de tidigare. Min dramaturgi har jag nån gång betraktat i bildform såsom sladdarna som hänger bakom ett skrivbord (och nu talar vi inte om någon ordning på dessa sladdar utan som jag presenterade dem i en julkalender en gång, här). Och den dramaturgin ska trappas upp. Möjligen kan man bli lätt andfådd.
  • den svåraste texten att skriva har varit den sista, Marlek. Jag skrev så fel så fel. Jag hade till och med fel titel på boken först. Och försökte kanske förhålla mig till den. Jag slängde halva texten. Samt titeln. Puff. Borta. Sen väntade jag. Det tog mig två skriväventyr att hitta rätt - det ena förde mig till Leros, det andra till Saaren kartano. Det första jag förstod att jag behövde handlade om alla tre böckerna, närmare bestämt om systrarna. Det andra gav mig specifikt del tre och lät mig plocka upp tidigare karaktärer samt återvända till Björknäs.
  • det allra knepigaste med kasta sig in i en så pass stor grej som en trilogi är tiden. Mitt mål var från början att det ska fasen gå att skriva en bok per år. De ska komma ut tre år i rad. Detta alltså samtidigt som jag också undervisat, skrivit kolumner, gjort tidskrift, varit bibliotekarie också en period i början, är med i en jury för noveller och lyrik, åker till skolor, deltar i mässor och så vidare.
Sammanfattningsvis, då och då, varje gång det funnits orsak, har jag belönat mig själv på olika sätt. För att skriva en trilogi på tre eller möjligen fyra år (den första boken skrev jag inte på ett år) är mäktigt, sjukt, svettigt, fantastiskt, stressande, lugnt och allra bäst när jag sitter här och funderar på att jag klarade det. Nu 1104 sidor senare.  



torsdag 8 oktober 2015

Inte långsökt alls

Medan jag ledde skrivkurs igår ägnade sig Svenskfinland åt att dela upp förlaget Schildts & Söderströms i två förlag igen, så att det nya förlaget heter, ja, Förlaget. Och det nu, intressant nog, gamla förlaget naturligtvis fortfarande heter Schildts & Söderström. Det är dagens samtalsämne i Svenskfinland. Och det är inte så att förvåningen ens är stor, tvärtom, det har hängt i luften. Oj som det hängt i luften. Jag ska snart bege mig ut i nämnda Svenskfinland och diskutera saken.

Men först. En åsnebrygga av mått. För vad är väl lämpligare än att i denna förlagsfördelning fundera på hur karaktärsdrag fungerar. (Inte långsökt alls.)

Skivkursen igår fick en övning som handlade om att fundera på karaktärers egenskaper, karaktärsdrag. Närmare bestämt 6 stycken sådana drag. 3 goda och 3 mindre goda. Poängen är att försöka formulera så tydliga drag att det blir en specifik personlighet, och så att just den personligheten har vissa sätt att reagera på. Dessutom får man gärna komma ihåg att vissa drag också kan vara både på gott och ont. Dvs. om någon är tillitsfull så kan det i andra sammanhang betyda att hen är lättlurad.

Det kan vara knepigt att hitta 6 stycken särdeles häftiga karaktärsdrag och det är heller inte viktigast, utan att det finns 1-2 som är väldigt specifika. Till exempel, huvudpersonen i min fjärde bok kan sägas ha ungefär följande lite viktigare egenskaper: eftertänksam, allvarlig, modig och kan se saker som ingen annan kan se. Utöver det en del annat också som verkar motstridigt, som att hen är rädd - detta trots modigheten.

Att förlagsfördelning och karaktärsdrag - det ska bli fascinerande att se vad sånt leder till.

onsdag 7 oktober 2015

Två typer på ett tak

Sisådär snett mitt emot mig vandrar två typer på taket. Det jobbar med nåt. Troligen har de säkerhetslinor. Men jag ser inte linorna.

Och naturligtvis tänker jag på att skriva en trilogi. Självklart. Hur naturligt som helst.

För tidvis har det varit som att vandra på ett höghustak. Jag har kanske haft en livlina. Men det är tveksamt.

Det har varit vansinnigt. Det har varit häftigt. I perioder har jag tänkt att det kommer inte att gå.

Jag är ingen planerare när det kommer till romanprojekt, inte ens inför trilogin har jag planerat. Nej. Jag snackar skit. Det är klart att jag har planerat. Men inte värld, inte hur något ska gå, inte karaktärer. Det jag insåg efter att ha skrivit en tredjedel av den första boken var att det var mer, att det var större - eller jag förstod att karaktärerna hade så många nivåer, miljön också, att jag inte skulle släppa taget efter en bok. Då planterade jag och planerade vilka trådar jag skulle komma att dra i.

Det började med en röst som envist bet sig fast och när jag skrivit klart den tredje boken visste jag varför. För då såg jag hemligheten och lögnen som legat och lurat. Jag tror att jag förstod den redan när jag skrev de första meningarna. Nej. Jag förstod den inte, jag visste bara att den fanns där och att den vara annorlunda än den såg ut. Så där som hemligheter är.

I alla fall. Jag och trilogin har klättrat ner från taket. Nu väntar vi på att få mötas i bokform, jag och Marlek.

tisdag 6 oktober 2015

En mycket bra dag

Och igår fick jag ett sånt där mejl som gör att man liksom knappt vet hur man ska vända sig för så superskoj. Men eftersom det inte är helt hundra än så väntar jag lite med att säga vad det handlar om. I alla fall, bara möjligheten gör mig hur glad som helst.

Detta är alltså en bra dag. En mycket bra dag.

Och ursäkta min kryptiskhet, men alltså så himla kul!

Dessutom. Ännu bättre, senast imorgon ska Marlek i tryck. Allt korrekturande är gjort. Återstår bara att lägga in vinklarna i hörnen för att märka ut hur sidorna beskärs. Som sagt. En bra dag. En mycket bra dag.

måndag 5 oktober 2015

Vid lästen

Tillbaka vid lästen efter utflykt till bokmässa under lördagen. Inklusive mycket trevlig middag med författare på kvällen. Jag gick nästan hem efter middagen, fast sen ångrade jag mig och gick ändå vidare på mer kvällshäng. Jag insåg att så är kan vi inte ha det, med mig som går hem fortast av alla, att nä nä.

Men nu alltså vid lästen. Eller sittandes på skrivbordsstolen. Med ett möte senare idag.

I övrigt ska jag väl ta itu med kommande skolprat, alltså planera lite vad som ska sägas och göras under dem. Eftersom en del av skolbesöken handlar om workshop så behöver jag gräva bland skrivövningar för att hitta de jag hoppas ska passa.

Så att sånt. Annars är det lugnt och fint. Ännu. 

söndag 4 oktober 2015

Eftersnacket


Egentligen skulle den här bilden ha åtföljts av en ljudfil från mitt och Maria Tutrschaninoffs snack på Åbo bokmässa. Men men. Jag har en ny teknisk manick och i brådskan glömde jag trycka på rätt knapp. Så det blir inget snack att lyssna på. Men här står vi och är så glada så istället. 

lördag 3 oktober 2015

Mässhäng


I den här montern har jag stått och hängt idag. Nu på middag. 

fredag 2 oktober 2015

Berättelserna efteråt

Alltså det är naturligtvis himla skönt med stipendier som man fått.

Men det här med berättelserna efteråt, jag måste bli bättre på att anteckna vad jag gjort vilken månad. Nu har jag fått börja med det, göra en tidslinje över när jag gjort vad. Rena rama researchen på sig själv och vad jag pysslat med under året.

För visst jag kan slänga ur mig grejer: planerat för höstens framträdanden, läst noveller i tävling, skrivit på romanmanus (nytt projekt), finslipat i omgångar på Marlek, research genom att läsa historiska skildringar, miljöer, romaner, fakta, brev etc., deltagit i Archipealcon, hållit skrivkurser, besökt skolor...

Alltså listan kan ju gå på ett tag, men nu gällde det att veta vad jag gjort när för att det skulle vara relevant för just den här stipendieberättelsen. Och visst det går ju att säga att jag gjort ditt och datt då och då, men eftersom jag ändå pysslar med fiktion så föredrar jag att inte vara så himla fiktiv i en sån här text.

Och redogörelser för vad man gjort är en genre i sig. Den hör till den sortens texter som rentav kan göra så att man får klappa sig på axeln för att man är så himla effektiv. Det gäller bara att veta vad som räknas som bra jobbat.

torsdag 1 oktober 2015

Du möter dig

Det var skrivkurs igår. Rätt mycket handlade om att gå igenom texter, men naturligtvis hann vi med en skrivövning också och en hel del diskussion.

Eftersom jag tror att det är väsentligt att inse att man på nåt plan alltid lägger sig själv i blöt när man skriver så var det vad vi skrev om. Helt enkelt, skriv en text om att möta dig själv. Du möter dig. Var befinner du dig? Vad gör du?



Dessutom, torsdag och poddvecka. Västkustgruppen i Fantastisk podd talar om samhällskritik i fantastiken. Det tycker jag ni ska ta och lyssna på.

onsdag 30 september 2015

Om allt jag skriver är sant...

På lördag hittar man mig och Maria Turtschaninoff på Åbo bokmässa under följande programpunkt:

Lördag 3 oktober kl. 15.00-15.30 på Fiorescenen: ”Verkliga världar i fantasy”. Mia Franck och Maria Turtschaninoff ger kortkurs i främmandegöring, eskapism och självupplevt i fantastiken

Så behöver börja fundera hur eskapistisk och främmnadegjord jag är eller om allt jag skriver är sant... Vi ska eventuellt banda in vårt snack också. Så om det lyckas, stay tuned.

tisdag 29 september 2015

Puuuustar ut

Jag brukar uppmuntra till att fira varenda möjlig bit av ett manus. Så. SKÅL! för jag har gjort min del. Det som återstår är att kolla korrläsarens korrläsning.

Att pustar ut. Att verkligen puuuustar ut.

Under tiden kan ni förslagsvis lyssna på Fantastisk podd från Göteborgs bokmässa.

måndag 28 september 2015

Ett ord i taget

Läser.
Orden.
Texten.
Ute.
Solen.
Skiner.

Jag har inte så mycket kvar att läsa. Men tror att orken tröt ungefär exakt nu. Eller om hjärnan ströps. Inför ögonen virvlar texten. Blir klar imorgon. Sen vänta på att få se vad korrläsaren läst. Om vi är överens om bokstavskombinationerna. Efter det - tryckning.

söndag 27 september 2015

Det sista av det sista

Nu nu nu, är det verkligen det sista av det sista. 158 sidor kvar att läsa, har läst cirka 60 idag av de 375 sidorna. Ögonen går i kors. Jag tror det är dags att slarva lite. Jag menar, party igår...

Eller så läser jag mer senare. För ja, jag greps ju, av den där känslan, att det flyter, texten gör det, att jag gjort det jag skulle. Att jag faktiskt trivs med att läsa min text. Och det är ju ett av kraven på en text att helst inte bli uttråkad själv.

lördag 26 september 2015

Party förstås

Befinner mig på party. 
Snart blir det show. 

Feststimmet. 

Bordssällskap med Maria och The other Mia. 

Helkväll med käk och författare och musik. Mycket trevligt på Apan Anders party. 

fredag 25 september 2015

Utlokaliserad idag

Bloggar på Fibul idag om att jag inte är en kammarbunden författare. Hoppla hoppla, länken för er dit till mitt inlägg.

I övrigt, ha en alldeles otroligt fin fredag och en skrivstark helg.

torsdag 24 september 2015

Karaktärsdanande brandväg inklusive kaffepaus



Kreativt skrivande körde igång igår på Arbis. Och om jag själv får välja, och det får jag ju, så tycker jag att skrivande helst ska göras just så där - genom regelbundenheten. Alltså varje onsdag under hösten kommer jag att vara på Arbis och ägna mig åt skrivövningar och skrivprat.

Igår var det karaktärer som gällde. Som till exempel namn och då skickade jag runt boken ovan. 

Först gjorde vi en karaktär tillsammans och alla skrev om karaktären. Att ha samma karaktär ger en dynamisk typ, för det finns vissa motstridiga drag och olika detaljer i texterna.

Sen fick alla fixa en egen karaktär genom att fundera på följande frågor: Namn, ålder, nån slags kännetecken i utseendet, vad de gör - typ yrke, hur de bor och vad karaktären vill - men hindras från att få.

Det som är kul är hur mycket man får fram genom att bara svara på de där frågorna, för det krävs inte så mycket för att skapa en figur som blir mångbottnad och spännande att följa.

Och utöver det hann vi med det praktiska som presentationsrunda och kaffepaus och jag pekade ut brandvägen för det måste jag göra som lärare - frågan är bara hur jag utan lokalsinne ska kunna leda nån rätt väg ut ur byggnaden vid brandfara. Men det ska väl lösa sig.