tisdag 30 september 2014

Finaste presenten



Alltså hur fint är det inte att få present av den som varit på Göteborgs bokmässa, finfina Lotta kan man lita på.

Och förutom att peta omkring i detaljer för vad jag ska göra i högstadier och förbereda tisdagskursen och lite annat smått som också måste göras - så läser jag Liv Strömqvist. 

Det jag inte gör i dag och kanske inte i morgon heller, jag skriver inte. Fokus är off. Men jag får ta igen det sen, bli snabbare nästa vecka - muahahaha, som om det var möjligt...

måndag 29 september 2014

Mycket nu

Måndag och den här veckan blir knasigt intensiv.

Torsdag och fredag befinner jag mig i fyra olika årskurs 9 för att tala om mig, skrivande och skrämmande fantasy. Det kommer att vara intensivt som tusan och vete fasen hur det går att tala inför de där två stora årskurs 9 som alltså är så där 70-80 personer. De två andra skolorna är mindre så inte fullt så många människor på en gång. Nå, jag kavlar upp ärmarna och kastar mig in i det hela och återkommer med rapport. Just nu ska jag slipa snacket.

Och på söndag är det Åbo bokmässa där jag blir intervjuad. Sitter i samma panel som Heidi von Wright och Lars Sund. Man kan lugnt säga att vi skriver väldigt olika sorts böcker. Så kom och lyssna  på söndag 5.10, Fiorescenen kl 15-15.30. Ska försöka säga något klokt. Eller nästan klokt.

Just nu sitter jag och styr upp det praktiska, som tågbiljett till Karis.

söndag 28 september 2014

Vrålat i kapp

Kollade på ett program om kvinnor i musik igår. Alltså när man plötsligt blir påmind om gamla trevliga bekanta, ungefär så kändes det. Så idag har jag gått omkring och vrålat i kapp med Janis Joplin om att Lord won't you buy me a mercedez benz och funderat på varför det är så länge sen jag lyssnat på Patti Smith.

Bot och bättring, omedelbart.

För jag lyssnar på musik ungefär som jag läser böcker, alla möjliga genrer, huvudsaken är att jag dras med i svängarna. Det blir alltså en mysig blandning av L7, Janis Joplin, Neneh Cherry, Patti Smith, The Mama's &The Papa's, Lunachicks, PJ Harvey, Veruca Salt, The go go's.

Förstås för att jag känner att så här ivrig blir man bara när man vet att just den här musiken ger något textmässigt för mig också. Och iver, det kan jag verkligen behöva för att komma framåt.

lördag 27 september 2014

Plats på scen

Det här med att stå på en scen. Högaktuellt för de som är i Göteborg.

För mig blir det Ekenäs bokkalas och Åbo bokmässa nästa vecka och vad är då bättre än att lyssna på Malmögruppen av Fantastisk podd som talar om Vi drar på oss författarrollen och drar på mässa!

Själv har jag funderat en del på just det här med vad som händer med mig när jag ställer mig på en scen. Och jo. Det har sina sidor. Å ena sidan, jag trivs. Å andra sidan är det tungt, nervigt och varje gång en väldigt konstig grej att göra. Att liksom sitta och tala om sitt skrivande på något vis utifrån, helst med nåt klokt att säga om det också. Ändå inte märkligt alls, att man helst ska kunna göra det, se sitt skrivande från alla möjliga håll och sin plats på en scen också. För i skrivandet är man i textvärlden och glömmer helst bort författaren. För att plocka fram just den biten där i stunden, på scenen.

Hur som helst. Karin Tidbeck, Kristina Hård och Nene Ormes talar om mässandet. Lyssna på det.

fredag 26 september 2014

ALLA andra

Andra hänger i Göteborg och mässar.

Men som jag sa åt kompis nyss, tur att jag inte är där. Inte för att jag menade det. Men tur i alla fall, för då skulle redigeringen gå baklänges. Fast det är klart att jag gärna skulle vara i Göteborg. Det är jag alltså inte. Utan hemma och låtsas att det är tur. Inte det minsta avis, nä nä. För det är sån himla tur att jag får redigera och gå till butiken och städa hemma och fira att fredagsmyset firar 20års jubileum idag. Naturligtvis har jag köpt chips. Vi kan benämna det vid dess rätta namn: tröstäta för att jag inte är i Göteborg. Eller om det är min tur bara, sån tur man har då. När ALLA andra är i Göteborg. Lika bra att öppna chipspåsen genast.

torsdag 25 september 2014

Jobbigaste jobbet

Den här omskrivningen som jag tar mig igenom med snigelfart är fasen det jobbigaste jag gjort i skrivväg. Tänkte jag för en stund sen.

Fast sen undrade jag. Stämmer det? Skulle det ha varit så mycket lättare de andra gångerna? 

För det har varit snigelfart förr och frustration och eufori också i perioder, och jag har varje gång tyckt sämst om just den här sortens omskrivning, när jag vet så mycket att jag knappt kan röra mig för väggarna, textväggarna sitter tätt. Textvärlden styr mer än jag kan styra den.

Man gillar ju ofta olika bitar i skrivandet och för mig är favoritperioden när gränserna inte finns, när allt är möjligt och jag bara låter det gå som det vill.

Det sämsta jag vet är exakt den här delen, därför går det segt. Jag längtar efter november och NaNoWriMo, att skriva nytt. Jag vill hellre gå på fest. Eller prata om Maraminne. Jag vill hellre städa (och det är så inte jag det). Jag blir överlycklig när en av katterna kommer och vill umgås.

Men jag sitter ner, jag tar mig igenom scen för scen. Jag gör jobbiga jobbet. Och det är så här varje gång. Inte bara nu.

För att komma till nästa stadium gäller det att jag sitter ner, gör jobbet och om 88 sidor vrålar ut hur jädrans skönt det är att vara igenom.

onsdag 24 september 2014

Goda intentioner

Jag klev upp med goda intentioner i alla fall.

Men sen har jag inte öppnat dokumentet. För det ena och det andra och några grejer till.

Man brukar väl säga att det är tanken som räknas? Va. Det är åtminstone vad jag räknar med. Att jag åtminstone hade goda intentioner. Imorse. De har däremot flytt sin kos sen dess. Nu har jag noll intentioner om att åstadkomma stordåd idag. Imorrn igen. Då ska jag.

Fast jag har ju faktiskt skrivit en kolumn, om fest.

tisdag 23 september 2014

Kalaspinglor

Jag hade skoj. Oj så skoj jag hade under Villa Kivis kristallkronor och drickandes bubbel.

Och imorse har jag vaknat upp till att Henrika kom in med frukostbricka. Ljuvligt ljuvligt! Jag kan vänja mig vid detta liv. Nej, korrigera, jag är så van nu att jag vill alltid ha frukostbrickor hämtade till mig efter att härliga fester.

De otroligt sköna värdinnorna Maria, Henrika och Lena pratade, läste och sjöng också. Publiken på bild består av Jessica och Martina.


Anna kollar vad som händer i världen...

Dans blev det ju också. Lite grann.



Hemförd igen och sitter och funderar på vad jag ska skriva kolumn om. Kanske fester? För har ju varit på fest, en och annan. Party on, Wayne.

måndag 22 september 2014

Releasemingel och en bror

Det bär av på releasemingel idag. Och man får ju allt på en gång dessutom för det är Maria Turtschaninoff, Henrika Andersson och Lena Frölander-Ulf som ska fira sina respektive böcker Maresi, En skärva av själen, En sann historia.

Fast först ska jag träffa min storebror som jag inte sett på ett tag. Och vet ni, en grej som betyder väldigt väldigt mycket för mig är mina bröder. Det har de alltid gjort, men kanske blir det ännu viktigare, på nåt vis, när man inte har några föräldrar i livet. Utan de närmaste, de där som varit med längst i ens liv, det är brorsorna.

Men några rader text ska jag också hinna klämma ner innan bror och fest.

söndag 21 september 2014

Fantastik 2014



Hedergäst Maria Turtschaninoff blir intervjuad. Och i övrigt det enda jag orkar säga just nu: snart I Tove Janssons skugga, en podcast från Fantastisk podd. Vi ska bara fixa klart först. Och nu ska jag dricka bubbel. 

lördag 20 september 2014

Brunch och annat man pysslar med

Multitasking much. Först har jag brunchat hos Tove Appelgren & familj. Och nu inväntar vi svärföräldrar för födelsedagsmiddag. Under tiden funderar jag på kloka saker att säga imorgon på Fantastik 2014 och poddinbandning.

För varför göra en sak i taget när man kan göra allt på en gång. Känner mig lite bubbelluddig efter brunchen, men det är sånt man får ta. Och det var för övrigt väldigt kul att bruncha. Kom fram till att man borde göra mer sånt.

fredag 19 september 2014

Höstfest

Mycket roligt att mingla och hänga omkring på höstfest. Så roligt och nu är jag så trött så trött. Mest trött på att åka evighetsnattbuss hem. Vet inte varför jag är vaken redan nu. Det är dumt av mig. Men vaken är jag.

Malin, Jessica och Ida-Lina står och hänger bland pelare på G18.

Anna, Peppe, Henrika och Maria hänger med bubbeldryck.

På avstånd hänger Mia, Jolin, Jessica och Ylva (tror jag). De håller sig på sin kant.


Har börjat dagen med att säga grattis åt J. Eller muttra det snarast. Som sagt. Tröttare än tröttast, men tog mig hem under natten för att kunna säga grattis på morgonen. Kalasigt värre.

Hur som helst, hade väldans kul hela kvällen, och har pratat både vettigt och viktigt och en hel del strunt också. Som det ska vara ju.

torsdag 18 september 2014

Fest i dagarna många

Fest idag, fest imorgon, brunch på lördag, Fantastik på söndag, fest på måndag, kurs på tisdag. Jag får vila nästa onsdag.

Ett party i taget, och dagens fest är förlagets höstfest så om nån timme ska jag slänga in mig i en buss och dra mot huvudstaden.

Så klart, fabulöst duktig som jag är, hinner jag redigera lite text innan dess. En mening är bättre än ingen mening, har jag tänkt.

Men feeeeeest! Hare gott, jag ska roa mig.

onsdag 17 september 2014

Fantastik 2014, hela söndagen

På söndag är det Fantastik 2014 på stadsbiblioteket i Åbo, studiosalen.

Så är man i Åbo eller tycker jorå, dit ska jag ta mig, då ska man komma och lyssna på en live-inbandning av Fantastisk podd kl 12.30-13.00.

I podden sitter förutom JAG då också Maria Turtschaninoff, Hannele Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik. Vi talar under rubriken I Tove Janssons skugga. Och det är naturligtvis just så det är när man skriver fantasy på svenska i Finland, att man dras med Tove Janssons skugga hela tiden. Vem tusan ska trösta alla knytt och visa varenda mumintroll vägen hem? Och alla dessa kometer och öar. Nåt sånt ska vi snacka om. Hur Mårrans skugga lägger sig över våra texter.

Efter podden blir det fler program:
Forska i det fantastiska med Jakob Löfgren
Samtal med hedersgästen som är Maria Turtschaninoff
Digital magi med Jenny Wiik
Nordiska scifi och fantasyfilmer med Sofia Sjö

Och det hela avslutas kl 17.15-17.45 med en grupp som berättar om favoriter bland böcker/filmer/serier/musik vadsomhelst. I gruppen: Mia Franck, Maria Turtschaninoff, Sandra Holmqvist, Kenneth Lindholm, Vilgot Strömsholm. Moderator är Ben Roimola.



Så, anteckna: stadsbiblioteket i Åbo, studiosalen, hela söndagen. Ses där!


tisdag 16 september 2014

I nästa författarliv...

I nästa liv ska jag vara en författare som planerar och systematiserar mycket mer. Allt helst. I det här författarlivet är det tydligen kört med det.

Har skrivit om en scen där det fanns en karaktär som inte finns. En katalysator. Alltså en igångsättare som inte längre kan sätta igång. Bara principen kan funka, alltså något som får den existerande karaktären att röra på sig, men inte med hjälp av någon annan som inte finns. Snårigt, ja, mycket snårigt att ta ett infall och justera det när man lyckats skriva en väldans fin dialog och ditt och datt och allt ska bara bort.

Om jag var en sån som planerade och höll på skulle jag kanske slippa sånt. Kanske.

Å andra sidan, det finns partier där jag i skrivandet flippat ur på ett bra sätt. Att inslängda katalysatorer gör det möjligt att hitta ett mönster jag inte fattade att fanns. Och det är väl det man får trösta sig med när man stöter på såna där icke-existerande karaktärer. Att det var något annat man var ute efter, egentligen.

Men, note to self, i nästa författarliv, då, planera mera.

måndag 15 september 2014

Dimmigt värre

Nästan halvvägs igenom manuset. Och det är väl en milstolpe. Men boy, önskar att jag sa att jag var färdig i stället.

För hur mycket tvivel hinner man med? Mängder. Ofantliga abnorma entiteter.

Jag kan inte ens skriva om alla idiotiska grejer jag berättar för mig själv. Om mina brister. Om textens tillkortakommanden. Om vansinnet i vad jag håller på med. Om skrivförmågor. Om vad som helst.

Det är en sån måndag idag. En sån. Med dimma och slita sitt hår

söndag 14 september 2014

L-ä-s-e-r

Att beställa böcker gjorde mig ivrig. Så jag är väldans frånvarande och sitter och läser. Jag har inte haft lust att läsa en bok på länge. Så pass länge att jag undrat om jag glömt hur man gör.

Känns som om jag blivit botad från långvarig sjukdom. Och äntligen får gå ut och andas.

lördag 13 september 2014

Shoppa loss

Dagen började med att shoppa böcker från Adlibris. Känslan. För det var helt vansinnigt länge sen jag lät mig själv köpa böcker. Men kände att ägarrättigheterna övermannade mig plus att det var mest sånt som är svårt att få tag på. Och lite researchmaterial...

I övrigt är det lördag och barnen tycker att vi ska titta på Buffy. Det har jag aldrig nåt emot. Även om jag numera sitter och säger repliker innan de sägs.

fredag 12 september 2014

Research-podd och andra frågor

För övrigt finns det är ett nytt avsnitt av Fantastisk podd. Det är alltså jag, Maria Turtschaninoff, Hannele Mikaela Taivassalo och Jenny Wiik som talar om reserarch.

Och research, som jag visst påpekar i avsnittet, är en mycket vital del av mitt skrivande. Det var en riktigt kul grej att sitta och snacka om, ivern liksom, i taket.

En annan grej som jag är riktigt kul är att jag fått ett mejl av en kille som vill att jag berättar mer om mig själv för han ska göra en bokpresentation på Martrådar i skolan. Och jag svarar förstås på allt sånt, så fort jag bara hinner för det är väl det man gör det för, publicerar böcker alltså, för att nån ska läsa dem och fundera på dem.

torsdag 11 september 2014

Pratat text och skriva ur ALLA perspektiv

Åkte tåg, skrev och vred på vad jag ska tala om i högstadier under hösten. På en timme hinner man få många fina idéer, jag har antecknat rubbet.

Väl framme var det dags att tala text och projekt med adept. Ett trevligt jobb.

Fortsatte med långlunch med Monika Fagerholm och snackade metaperspektiv och planer planer planer.

Sen blev det en avstickare in hos Maria Turtschaninoff för att prata fantasy och fester... Dessutom fick jag mig ett eget exemplar av pinfärska Maresi. Rekommenderas att läsa boken.


Och det är ju lite extra när man är med där i slutet av boken också. *ler*


Och nu är jag trött, trots många koppar kaffe, och ska försöka samla ihop mig så att jag är på skrivhugget i morgon igen.

onsdag 10 september 2014

Lögner och "lögner"

Det där med att träffa en grupp första gången, att liksom börja med att skapa grupp, det är att treva omkring med handen i mörkret och inte ha en aning om vad man råkar få tag på. Men dit ska man med handen ändå. Eller man förstår med ens skräckfilmernas blondiner som går rätt i armarna på monstret för att det var ett ljud som måste undersökas. Man inser att man hakar på och rusar rätt ut i skogen.

Lite så är det när man börjar, lyckligtvis går det om efter att man pratat på ett tag. Mörkret dunstar. Monstret har flytt och blondinen (och jag) överlever.

Sen är man lite trött efteråt för att man tuffar på i hård fart.

Vi gjorde bland annat en presentationsövning. En sån där man skriver om sig själv men sen ljuger man om ett par grejer. Ändrar klädstil, längd, släktingar, talang - eller nåt annat. Det gäller att vara trovärdig trots lögnen. För det är ju det man pysslar med, ljuger dagarna i ända. Alltså vad jag pysslar med, ljuger mig blå och hoppas att det ska gå hem i all sin förvridenhet.

Gäller att tänka på det, lögnens trovärdighet. Viktiga grejer.

tisdag 9 september 2014

Tisdag!

Tisdag! Skrivkurs skrivkurs skrivkurs. 

Fjärde året jag leder kursen. Inte för att det betyder så värst, hur länge man hållit på, för en av poängerna är att försöka hitta nya och andra sätt att göra saker på. Gäller att hålla sig alert.

Det behöver finnas ett visst mått av upptäckande, av lek. För ska man sitta och hitta på är det vad man gör, leker med ord och betydelser.

Tisdagskursen kör igång och jag hade svårt att jobba med mitt eget, men ägnar man sig åt rutiner så gör man. Vilket betyder att jag tvingade mig ner i stolen, låtsades inte om att till höger ligger mappen med kursgrejer och jobbade vidare.

Nu har jag dövat redigeringssamvetet. Därmed, skrivkursmapp, here I come.

Ivern på topp, jag nästan hoppar upp och ner.

måndag 8 september 2014

Balansera uppdrag

Man har kanske inte legat på latsidan hittills heller, men i morgon sätter skrivkursen igång, vilket betyder ännu mer struktur på liv och leverne. Plus att det tenderar att höra till veckans höjdpunkt att få hålla kurs på tisdagar.

Ett och annat att hinna fixa med i september: skrivkurs, handledning, höstfest, annan fest, Fantastik 2014, releasefest, skriva kolumn, förbereda högstadiesnack. Jag får ligga i. För att inte förlora förståndet fortsätter jag ta mig igenom manuset. Det går långsammare pga, ja just det, avbrott.

Har i alla fall fått fart på den apatiska karaktären. Slängde ner typen i ett vattenbad för att kvickna till. Och det hjälper. För nu har en annan person äntrat scenen och tja, jag tror jag vet vart det är på väg. Ungefär åt helsike.

Och det är så det ska gå, alltid åt helsike. Dramaturgiskt önskvärt att ställa till det för sig.

Ska läsa vidare och sen ta itu med nåt i den där to-do-listan.

söndag 7 september 2014

Podda till det

Kul det här, har pysslat med podd. Alltså lyssnat igenom nästa innan den ska publiceras. Det har funnits perioder då jag tyckt att det är extremt jobbigt att höra sin egen röst inbandad. För det låter annorlunda i skallen på en än att höra den så där.

Ändå borde jag ha vant mig från barnsben. För var med i ett radioprogram som 9-10 åring där vi (barnen i olika ålder) läste in hälsningar. Varannan vecka skulle det läsas in. Ja och så har man ju blivit intervjuad om ett och annat.

Däremot är det liksom med podden, det där egna (även om vi är fler som gör den) som jag tänker, att vad fasen, jag säger knäppa saker, det låter mysko, men på nåt vis har jag kontroll över det här. Inte så att jag kan kontrollera varken mig själv eller de jag pratar med. För situationen och stunden gör mängder för vad man sist och slutligen snackar om. Utan mer att just sättet vi gör det på, att fokuserat prata om nåt visst i skrivandet - i det finns en form av kontroll. Eller vad jag ska kalla det. Kontroll tror jag.

Hur som helst, har lyssnat på vårt snack och poddat till det hela, så nästa torsdag får andra också lyssna. Just nu lyssnar mina medpoddare.

lördag 6 september 2014

Köra för fort på alla möjliga sätt

Kanske. Nej. Jo. Kanske ändå.

Två personer. Så långt har jag kommit i planeringen... Två personer. Vet till och med vilka. Jej. Men var? Platsen platsen platsen? Och vad gör de där? På platsen som jag inte vet var den är? Eller alltså vad de gör.

Mitt förslag från igår är att nä fasen, om jag slänger in en flaska sprit så kan de supa sig fulla och slockna. Och det var ett skämt. Men nu har jag suttit och vägt på det. Alltså inte så att jag tänker att de ska supa sig fulla längre. Utan mer grejen med just det. Alltså att göra något som man inte ska. Att bli omöjlig på något vis. Det brukar man ju uppmuntra, alltså att karaktärer gärna får göra obekväma saker. Röra om liksom.

Jag vet inte riktigt vad det är än. Men listor tänker jag, till exempel över saker man inte ska göra då man ska rädda världen.

Vad borde man alltså hinna göra innan jorden går under? Allt sånt där som man inte riktigt får göra. För att man är för vuxen, för fattig, för allt på alla möjliga vis. Men om man skiter i det. Och gör ändå. Så där som det görs ibland, alltså att folk släpper alla hämningar och idéer om vad man borde. Jag tänker upplopp, rån, sanningar, köra för fort på alla möjliga sätt och hoppa i bollhav. Måste bara lyckas få ihop det med de där två personerna också...

fredag 5 september 2014

Inte som annat folk

Nej nej nej nej nej nej nej!!!! Det skulle ju flyta på IDAG! Det skulle aldrig mer uppstå några problem. Vad är det här för skit?

Min mormorsmor skulle ha sagt att Karlar är inte som annat folk. Hon har rätt varje gång. Det var en klok mormorsmor. Så var hon gift med mormorsfar också. Det krävde balanssinne och tålamod och allt möjligt.

Hur som helst, har ett manligt problem. Han bara sitter. Och jag har inte tid med sånt.

Jag vet vad som händer sen, då är han hur aktiv som helst, men innan dess? Hans självömkan stör mig. För det är vad fanskapet pysslar med nu. Vill inte, sa han bara om alla förslag på vad han kunde göra med världen ramlar ihop omkring honom.

Han måste få ett mål. Han kan gärna få vara självömkande hela tiden om det är vad som passar honom. Men han måste få en riktning.

Jag behöver tänka.

torsdag 4 september 2014

Sitter som ett smäck?

Varje dag när jag sätter mig ner för att ta mig vidare i texten tänker jag att i dag är dagen då det ska löpa på och jag knappt ska behöva läsa texten för att berättelsen sitter som ett smäck. Ack och ve som jag orkar lura mig själv.

Här kommer jag då, käck, vid glatt mod och med en stor portion förnekelse över arbetets art och krafsar mig låååångsamt framåt. Goda dagar tio sidor (de dagarna är få), sämre dagar en halv sida.

Sen reser jag mig igen och menar att det måste få ta den tid det tar.

En stund senare kommer jag att tänka på något av det jag pysslat med på en av sidorna och undrar, men ska det faktiskt vara så där?

Två sekunder senare nickar jag att jo det ska det. En halv sekund efter det ångrar jag mig. Innan jag går och lägger mig har jag velat av och an i timmar. På morgonen vägrar jag gå tillbaka oberoende av hur det ska vara.

Alltså återvänder jag dan därpå, käck och kavat som fasen, övertygad om att nu, det kommer att flyta på. Jag kommer inte att tvivla en sekund.



Och medan jag håller på och slarvar omkring så tycker jag att ni ska läsa vad Maria Turtschaninoff skriver om hur hon jobbat med sin nya roman Maresi. Som ges ut any day now.

En bok som jag för övrigt läst i olika omgångar och vet ni, att skriva en jagberättare som samtidigt är ett slags vittnesberättare hör till de knepigare perspektiv man kan välja, för både jaget och vad som berättas ska få liv. Ingen enkel balansgång. Men Maria gör det otroligt fint. Läs boken tycker jag.

onsdag 3 september 2014

Min skrangliga vagn

Detta berg- och dalbanande. Just saying. Idag är jag på topp. Igår not so much. Men IDAG!

Man borde bli lite sjuk av det här. Illamående åtminstone, för det kränger som tusan i min lilla skrangliga vagn. Men si när man är högst upp igen, ja då är det bara att tjuta på och känna hur det killar i magen av förväntan. Bara för att skrev in nåt bra ju. En detalj bara.

För det fanns ett löfte. Om att hållas utanför. Som jag insåg att här ska den gentjänsten betalas. Här precis ska det ske. Trallalaa.

Det krävs så lite i detta redigerande. Åt båda hållen. Toppar och dalar. Studsmattor och volter.

Att sånt glädjerus över en gentjänst. Gäller att hänga på bara, åka med, inte kasta sig ur vagnen.

tisdag 2 september 2014

Ramlar omkring här

Åh. Har suttit och funderat på så många skrivgrejer de senaste dagarna. Såna där stora och rätt jobbiga grejer. Hur jag liksom tänker kring SKRIVA.

Och jag menar, när jag väl skriver, då försöker jag att inte tänka så värst, för det tenderar att bli en massa problem med att skriva och analysera samtidigt. Att jag alltså funderar på det här nu beror förstås på att väldigt mycket i skriva/läsa är analysera, försöka förutse om jag faktiskt lyckats få med det jag ska ha med och ifall den scenen och den scenen kan dras ihop till nåt bättre och så plötsligt börjar fundera på allt det här andra man också gör när man skriver. För tja, det är snart uppträdanden här och där i skolor och på mässor - då behöver man förbereda sig för det också.

Plötsligt märker jag att jag glidit bort från den där scenen jag ska jobba med och funderar på vem fan jag är (urk, som om jag skulle ha ett enkelt svar på det), som alltså ska prata inför folk - att vad jag ska prata om. Och då landar jag oftast i berättandet, i berättelser - att hur mycket berättelser det finns omkring, hur mycket man hela tiden berättar om grejer för andra människor, dagligen.

Ja och så ska jag ta mig in i scenen jag vrider på i trean igen och igen och fundera på just den berättelsen, vad jag vill berätta i den.

På nåt vis, ramlar omkring här i berättandet, skrivandet och alltså redigering är så mycket stöta och blöta att just nu känner jag mig alldeles matt.


Förklaring: Jobbat med en av de kortaste scenerna i trean som ska beskriva så många grejer på en gång att gestaltandet tar andan ur mig.

måndag 1 september 2014

Transuppvaknandet

Nedgrävd i världen råkar jag kasta en blick på klockan. Inser. Måste sluta nu för att hinna äta och sen, bussen till Helsingfors.

Finns det nåt knepigare än att befinna sig mitt i, som i trans och liksom rycka upp sig, chockbehandla sig till vakenhet och världen?

Nå det är gjort. Jag ska, jag ska...

Men urk vad jag är i gång. Det är väl lätt att fortsätta i morgon? Visst är det? Säg att det är.