torsdag 31 juli 2014

Tjuren och rödbetan

Tjuren vid hornen va? Det var vad jag tänkte när jag började jobba idag. Att jag tar det värsta först, det som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Jobbigaste karaktären också. Tjong på rödbetan.

Fast sen blev jag tvungen att sitta och glo på det häftiga åskväder som dragit förbi här. För det blixtrade och dundrade och efter det kom världens syndaflod. Nu bara regnar det lite grann. Det är bara nåt så häftigt (om man är inomhus) med ett ordentligt åskväder. Om man råkar vara ute blir man så tusans blöt bara. Nu kör brandbilen iväg också, alltså har blixten var mer än lovligt häftig.

Hur som helst. Ibland ska man ta det värsta först för att få grepp om vad man ska göra. Något jag alltså precis klarat av. Har tagit paus för att kunna fortsätta om en stund och ska avsluta så att jag vet vad jag gör imorgon.

För övrigt är det Fantastisk podd-torsdag. Lyssna på "Det är väl bara att hitta på nåt..."

onsdag 30 juli 2014

Drar i trådarna och tumskruvarna

So what av Pink har jag lyssnat på. Alltså har jag skrivit in delar av avslutet. Nu gäller det bara att rensa på vägen dit och få resten rätt också.

Dessutom har jag vridit ur mig en kolumn. Som kommer i lördagens Åbo Underrättelser. Tog en stund att komma på ämnet även om det förstås fanns precis i min närhet. Som vanligt. Ibland sitter ämnet hårdare åt, kanske extra mycket så när jag fått för mig att jag är skygglappsförsedd och inte kan skriva på annat än Martrilogi. Fast sen inser jag att jorå, jag lever ett liv stundvis, eller i det här kolumnfallet så är det snarast livet som drabbar mig trots skygglappar. Jag har alltså skrivit om trasiga grejer.

Mest ändå, jag samlar mig för att hitta allas dramatiska kurvor, att dra åt dem och tumskruvarna. Jag hoppas att jag snart ska få påstå att jag har ett slags manus som kan skickas iväg för en första kritisk blick bland testpiloterna. Jag anar i alla fall ett målsnöre. 

tisdag 29 juli 2014

Något nytt

Whoa! Och plötsligt skrev jag något nytt. Något helt annat. En helt annan idé. En ny roman ju.

Har alltså börjat nästa projekt. Inte för att jag ska jobba med det, men för att jag behövde få köra igång det, låta det finnas som mer än tanke.

Dessutom är det ju en så otroligt bra idé. En sån där som jag vet att det finns tillräckligt med nivåer i för att bli nästa projekt.

Det lilla jag plitat ner understryker just det. Fint att ha det på gång. Nu tillbaks till det riktiga jobbet.

måndag 28 juli 2014

När man vet att man har ett knä

Kom av mig för att tja, plötsligt fick jag ont i knä. Knä? Hur påverkar det skrivandet? Nå först måste man till en läkare, som ger en recept och man återvänder, tar ett piller och däckar. Jag hoppas att det inte ska hålla på så hela veckan för jag ska ju SKRIVA SLUTET.

För tror att jag liksom planerat vad som ska planeras och är ivrig att sätta igång. Så vaddå ont i ett knä? Bara det att det liksom är jobbigt ont. Får försöka göra som vanligt, ta med det på nåt vis i text.

Men ändå, alltså ont i ett knä och det blir jobbigt att skriva. Djiis. Det här med knän är ju ändå så där att de ska liksom finnas men inte göra sig påminda.

söndag 27 juli 2014

Senare

Om livet alltid var så här. Att man skriver lite. Läser lite. Kollar film. Släpar sig ut för att cykla och samtidigt funderar på grejer som man ska skriva lite sen.

Jag kunde bli lätt slö i och för sig. Fast om livet verkligen var så här skulle jag säkert vara asigt rik och bo längre söderut med ständig sommar. Well, I could live with that.

Men nu är det ju inte så utan i stället ska jag försöka fundera på den där kolumnen jag ska skriva. Och lite annat som snart ska uppta tillvaron igen.

Å andra sidan. Jag kan skjuta upp det lite till så det gör jag.

lördag 26 juli 2014

Gapande kassakista

De där dyra sakerna man ibland måste köpa. Som kylskåp. Det lämnar mig alltid lite andlös. Och kassakistan gapande.

Men man behöver ju kylskåp förstås. Även om Hufvudstadsbladet nyligen skrev en artikel om ett par som levde utan kylskåp. Fast det är inte riktigt min grej det.

Och för att tänka så lite som möjligt på den gapande kistan kollar jag Star Wars. Dessutom är det faktiskt veckoslut och jag får ha ledigt lite grann tycker jag.

fredag 25 juli 2014

Snappertuna



Urnläggning av min pappa idag. Vid Snappertuna kyrka. 

torsdag 24 juli 2014

Hetare och klibbigare

Precis så här, alltså varmt och tämligen svettigt var det när jag skrivit som ivrigast på både Martrådar och Maraminne. Precis den här klibbigheten har jag känt förut medan jag skrivit och insett hur just de två böckerna ska sluta.

Och nog fasen bubblar det på nu också. Jag känner hur slutet pöser. De andra ingredienserna finns ju redan i det jag skrivit.

Det finns ett nytt hot. Eller ett mer invecklat kanske är rättare uttryckt.

Ny karaktär som inte är som de gamla utan har sin egen agenda. Som får världen att växa.

Jag plockar upp vissa lösa trådar, inte alla, bara de jag bryr mig om att ägna mer tid åt.

Nya vändningar, både från tidigare sparat och alldeles färskpressade.

Relationsdrama som krydda förstås.

Dessutom alltså, en form av lösning, avslutning, the end. Allt med den klibbiga värmen som trygg följeslagare när jag funderar på tänk om jag gör si eller så, stämmer det? Bryter jag mot regler jag satt upp? För där ligger mitt hinder hela tiden, att jag bestämt saker, jag måste hålla mig till dem.

Just nu har en idé slagit mig som är skör och tämligen invecklad men well, utmaningar är till för att antas. Dessutom skulle det naturligtvis göra allting mycket mycket mycket värre. Hetare och klibbigare på allt sätt.

onsdag 23 juli 2014

Eller annan våldsam handling

Eftersom jag inte tänkte ägna mig åt typ yxmord. Eller annan våldsam handling så har jag städat.

Man kan också uttrycka det annorlunda. Som att när man har gott om tid, vilket jag ju har just nu är det en kamp mot prokrastrinering och annat smått och gott.

Å andra sidan, jag tror att man till exempel behöver dammsuga ibland för att inte bli "lätt" aggressiv så då får man lov att bara kasta sig in i städeländet. Tar tyvärr alltid längre än en kvart att städa. Annars skulle jag väl välja den metoden för det...

Hur som helst, dammet har slukats av dammsugaren och jag tror bestämt att jag ska jobba nåt smått. Fast det är rätt varmt. Kunde också tänka mig att lämna lägenheten för att uppsöka en glasskiosk. Proskrastrinering, oh yeah. För jag ska ju skriva det svåra nu. Det som jag skjutit upp och inte kan längre, ja utom då genom att göra helt andra grejer.

tisdag 22 juli 2014

Tekniskt okej men sen då...

Hur ska det sluta. Började morgonen med den frågan. Inte första morgonen jag börjat med att tänka på det.

Alltså missförstå mig rätt. Jag vet hur det ska sluta. Ungefär i alla fall.

Och jag vet inte alls hur det ska sluta.

Med det menar jag att det ska sluta med att det goda vinner över det onda. Ja ja. Allt är bra med det och så brukar det ju vara.

Men frågan är hur jag liksom vill få till vad som är ont och vad som är gott.

Tekniskt är allt rätt klart. Tempot trappas upp, insatserna höjs. Allt ser ut att gå åt skogen. Kapitlen blir kortare och ruggigare. Alla ska vinna på nåt vis, och förlora på annat.

Det jag därför sitter och bestämmer just nu är vad jag menar att är mest värdefullt för mina karaktärer. Och sen ökar jag temperaturen på det. För det en sak att bestämma sig för att de inte kan vara utan en viss grej i sitt kommande liv. En annan att se vad de beredda att göra för att fixa det och ifall de lyckas...

Svårighetsgrad: Hög.

måndag 21 juli 2014

En kvart

Satt igår och snackade om skrivandet. Om regelbundenheten. 

Så jag säger det igen. Att regelbundenheten är viktigast. Alltså envisheten, att faktiskt sitta där och skriva. Eller åtminstone öppna dokumentet och stirra på bokstäverna en stund. Också de där dagarna då man inte vill. Då man vill allt möjligt annat. Eller inte vill just nåt alls. Eller inte orkar. Eller vad det nu är som är eller.

Att man liksom öppnar dokumentet. Om det sen är för att glo på det i en kvart. Strunt samma. Man gör det bara. Det finns en kvart tid nånstans under dagen. Sen stänger man och går sin väg. Gör om det dan därpå. Bara för att regelbundenheten och att liksom hålla på, förr eller senare så skriver man en rad eller två.

En kvart alltså. Och inget dåligt samvete.

söndag 20 juli 2014

Misstagen innan

Stirrat på en typ ett tag nu. Alltså i texten. Som det är nåt med. Typen alltså.

Jag skrev liksom grejen först. Började tjong på rödbetan med andra ord. Men nu sitter jag här och funderar på hur typen tog sig till plats B. Att vad hände innan?

Eller snarast, vad har karaktären ifråga gjort, låtit bli att göra som gör att B ser ut som B gör? Kanske också vems fel är det?

Behöver ta mig tillbaka på nåt vis. Behöver transporten. Behöver fläska till den så att varken jag som ska skriva det eller såna som ska läsa det dör av tristess.

Därför ska jag nu ägna mig åt att bygga broar. Eller fordon. Eller vad jag nu bygger för att inte bara ha actionsekvensen utan också misstagen innan.

lördag 19 juli 2014

Tajm för belöning

Heureka för fasen! Kände jag efter att ha ägnat flera timmar åt att leta uppgifter om ett hus. Och jag ville ha liksom historiska fakta. Nothing. Bytte hus. Hjälpte noll. Bytte vinkel på frågorna ungefär tusen gånger. Nada och intet.

Till slut gav jag upp. Och skrev i stället. Tydligen hade nåt i sökningen funkat för jag var så tusan i stämning att tadam, där satt den.

Men lätt var det inte. Även om det nu efteråt är världens barnlek.

Ibland funkar surfande så där, att man håller på och håller på, tror att allt är bortkastat - men så fanns där ett korn nånstans som man snubblat över, som man inte riktigt fattat att man faktiskt inspirerades av. Rätt vad det är har man skrivit det, skrivit det där man undrade över. Det där som svarade på en och annan fråga man ställt de senaste dagarna.

Lättnaden nu? Barnleken ja. Tajm för belöning. Typ att jag ska dricka ett glas rödvin. Eller som vi brukar säga (i enlighet med Jane Austens Pride and Prejudice bbc-serie) "Truly you look very ill, very ill indeed. Can I fetch you a glass of wine?" - Yes please, never looked worse, är mitt svar.

fredag 18 juli 2014

Spellistor

Musik, vi måste snacka om musik. För det är precis vad jag letar efter nu. Rätt låtar. Lyssnar igenom album på album för att ha rätt låtar att skriva till. Rätt känsla alltså.

För Martrådar var det mycket Nirvana och Nick Cave. Och en del annat också, som slank med.* Sammantaget var att det mesta handlade om att komma i intensiv och möjligen lite aggressiv stämning.

För Maraminne skippade jag det. Ville ha rysningsframkallande musik. Och jag hade bra hjälp med spellista en kväll på krogen tillsammans med kompisar som kom med suveräna tips. Då blev det snarast låtar som klättrade in under huden och kanske lite sorgligt också.

Och nu har jag sållat fram en spellista för att kunna vrida om och få rätt stämning i trean. Jag får återkomma till vilken stämning jag vill frammana den här gången när det är aktuellt. Men det är annorlunda.

Utöver det så brukar det bli specifika låtar som handlar om hur karaktärerna agerar i en viss situation. I Martrådar sjunger Petter en låt av Bruno Mars till exempel. I Maraminne lyssnar en karaktär på Linkin Park. (Vilket recensenten undrade över, varför ska icke mänskliga lyssna på tvivelaktig musik som Linkin Park... svar: det är exakt vad de ska göra.) Och för min trea kan jag säga att några låtar snurrar i skallen på mig och gör de det, då lyssnar jag.

Du då? Använder du musik för skrivandet? Och hur?


*I både Martrådar och Maraminne listar jag artister i slutet om man vill veta vad jag lyssnat på.

torsdag 17 juli 2014

Finländska falangen i Fantastisk podd

Otroligt men sant. Igen dags för ett avsnitt av Fantastisk podd med den finländska falangen i vilken jag alltså ingår.

Vi snackar om gränser och troligen en hel del gränslöshet också. Lyssna alltså på Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff och mig (vår fjärde medlem Jenny Wiik var gränslöst frånvarande).

onsdag 16 juli 2014

Ett namn och en historia

Märkligt med namn. En karaktär som vägrat säga vad hon heter. Ända tills nu. Och allt som var luddigt och otydligt med henne blev med klart.

Att ett namn kan ge bakgrund och orsak till det hon gör, det är rätt häftigt. Med ens blev det lätt att skriva om henne. Samtidigt överväger jag ändå att namnet ska vara nåt jag vet, men det kanske inte ska framkomma. Har inte bestämt mig än. Men det är lockande att ha en karaktär som vägrar säga sitt namn. För det var viktigt, att inte veta. Just det perspektivet, hur man reagerar eller blir irriterad på att inte veta. Vad man i stället försöker utläsa om karaktären. För oj, som jag har försökt tolka hennes sätt att röra sig. Helt enkelt tänkt på att varför går hon omkring där? Varför är hon inte rädd? Vad är det med hennes namn? Vad gör hon där, eller vad GÖR hon över huvud taget?

Det är kraft i namn. Det kändes så tydligt när namnet nu finns.

tisdag 15 juli 2014

Handlingar, inte ord

Det är Emmeline Pankhurst födelsedag idag. 

Passar mig fint. För jag satt och funderade på hur jag skulle börja skrivandet. Surfade runt kan man också kalla det. Hittade Emmeline och kvinnlig rösträtt, suffragetter. Nästa år kommer filmen också, med Meryl Streep som Emmeline Pankhurst.

Va? Hur det här fick igång min skrivsession idag? Ja det är enkelt. Jag tänkte rösträtt, eller att sakna den. Och vilka olika sätt jag kunde använda det på. Utgående då från Pankhursts devis "deeds, not words". I och för sig använde jag ord för att skriva, men skrev om "deeds", alltså vad en kvinnlig karaktär gör för att ta sig närmare makten.

För allt fasen kan man inspireras av. Som Emmeline Pankhurst, hur omstridd hon än må ha varit. Rätt häftigt med tanten i hatten och kjolen som släpas iväg av poliser och andra farbröder för att hon vill ha rösträtt. Över huvud taget, bilder med henne och alla gubbarna, ja, det tänkte jag på och skrev.

måndag 14 juli 2014

In i världen igen

Satte mig ner och scrollade omkring i manuset. Insåg att jag är ungefär så borttappad man kan bli. 

Det där med att ta pauser i skrivandet, inte bra. Eller nä. Klart man ska ta pauser ibland. Men det gör det inte lätt att ta sig in i världen igen. Åtminstone om man funkar som jag och stänger av helt när jag inte skriver.

Bot och bättring härmed. Slut på pauserna. Utom kaffepauserna förstås. De kan man inte vara utan.

Tar därför min kaffekopp och ska leta bland utprintat manus efter vilka betydelser som saknas, vilka scener som ännu är oskrivna och vilka karaktärer vars berättarbåge haltar. Jag tror bestämt att jag har grejer att göra trots vilsenheten.

söndag 13 juli 2014

Hade tänkt...

Eftersom jag varit så väldigt upptagen så har jag inte hunnit säga att det dök upp en Fantastisk podd i torsdags. Lyssna på den hörni. Handlar om karaktärer gör det hos Stockholmsgruppen under rubriken "De ska veta hut".

Idag hade jag alltså tänkt återgå till rutinen. Men när väckarklockan hävdade att jag skulle kliva upp beslöt jag mig för att jag hade en del sovtimmar att ta igen och vägrade. Alltså ämnar jag fortsätta känna mig behagligt slö och slarvig resten av dagen.

Att sånt.

lördag 12 juli 2014

Finncon check


Hitttade fram genom att följa tjej i svart och kille i kjol. Alltid ett säkert tecken, manliga kjolar att personen ifråga är på väg till närmaste -con.



Bokbord och jag var mycket nära att köpa Salla Simukkas böcker. Mycket nära. Men jag kom fram till att jag ska bära dem och lät bli.



Jag säger bara: Perkelemannen underhöll.



Om man kollar noga torde man hitta japanskt inspirerad tjej. Lyckades inte ta bild på alla alver som sprang omkring. Men det gör det alltså. Och det är rätt mysigt.



Och förlagsbord med diverse böcker, innehöll till och med mina egna. Så jag fick faktiskt rent av signera i finskaste Finland.

Alltihop var rätt kul i alla fall. Ben Roimola som intervjuade mig ställde bra frågor och publiken frågade också grejer. Även om jag var tvungen att kliva upp asigt tidigt och åka tåg i tre och en halv timme dit och nu alltså tillbaka. Jag menar kliva upp klockan sisådär lite i sex är inte riktigt min grej.

Nästa år är det på Åland. Det ser jag fram emot. Då blir det förstås betydligt mer svenskt program än liksom bara jag.

fredag 11 juli 2014

Mot Finncon

Imorgon bär det av tidigt som attans. Ska till Finncon och tala om Maraminne. Det är sisådär tre och en halv timmes tågresa. Kul i alla fall att få åka och prata bok.

Den här dagen har mest ägnats åt slöande. Får ta itu med rutinerna på söndag. För imorgon är det ju inte precis någon orsak att leka rutinerad.

Well, wish me luck. Klockan sju går tåget.

torsdag 10 juli 2014

Båt hemåt



Och så åker jag hem igen och lämnar Stockholm. Det har varit hett och kul. 

Imorse tänkte jag på hur trean ska sluta. Nu ska jag fundera vidare på det. 

onsdag 9 juli 2014

Sol ju

Sol ju. Man blir som förlamad av sol. Fast har gjort nåt vettigt, som att lyssna på Kjell Westös sommarprat. Han sa många bra grejer. Lyssna på det vetja. Och eftersom jag är i Stockholm länkade jag till P1, men det samsändes i Yle.

tisdag 8 juli 2014

Scifi-bokhandeln



Hittade min bok i scifi-bokhandeln i Stockholm. Mycket fint det. 

Inte mycket sagt

Det blir nästan inget blogginlägg idag. Säger bara att jag är i Stockholm och skriver mer imorrn. Puss och gonatt. 

söndag 6 juli 2014

Allt på en gång

Åsså hade hon en helhet. Alltså har jag lyckats peta textbitarna på rätt plats. Dessutom rättat på bån som jag ändå insåg att landat fel. Tjahapp, bara att sätta igång och skriva då. Fylla i luckorna liksom. Lösa upp stenknutarna.

Samt då förstås plocka upp de tidigare utslängda oklarheterna eller lösa trådarna som finns i de där två böckerna bakgrundsmaterial. Trilogi ju. Ja och så förstås undersöka eventuella tidigare tänkta tankar som finns i x-antal anteckningsböcker för där kan ju ha blivit nåt på hälft som borde användas. Dessutom papperslapparna, de också måste kollas, finns stuff där med. Jag vet det. Får inte glömma dem.

Vad mer? Ja allt det nya förstås, det som är berättelsen i nummer tre. Glöm för tusan inte det nya.

Och slutet, herregud, slutet, hur det ska sluta ju.

Och mitten.
Och början är segare än kola som fastnat mellan tänderna.

Och och och och och och och och.


Vad jag än gör, så ska jag alltså inte tänka på allt på en gång... Just saying.

lördag 5 juli 2014

Råare än råmanus

Det skulle ha varit lättare med post it-lappar, säger den efterkloka. Men då hade jag inte strukit tio scener utan att blinka, höja på ögonbrynen eller vad jag nu alltså inte gjorde. Dökött bort.

Och när man tittar på en enskild scen, liksom håller i den, lyser dököttet igenom. Allt blaj ska dö. Måste finnas mål, hinder, möjligen avslöjanden och en rörelse vidare till nästa scen. Annars är det ingen scen utan bara ord.

Så under mitt skrivbord ligger nu en hög papper med scener som jag ska ordna i datorn. Det ska bli lagom lustigt.

Bäst i alla fall, eftersom det gick att sortera, någon form av manus finns. Råare än råmanus, men nånting som håller på att bli den avslutande tredje delen. Dagens golvjobb är alltså very much done.


Bra det för nästa vecka ska jag till Stockholm och hälsa på broderskapet med familj. Kan Stockholm se till att ha lite sommarväder då?

Och i slutet av nästa vecka, lördag 12.7, ska jag till Jyväskylä och tala om MaraminneFinncon. Jag är typ det svenska inslaget i finskaste Jyväskylä. Ska bli intressant.





fredag 4 juli 2014

Flyttar papper



Golvet fyller sin funktion. Har satt igång att klippa och klistra ett manus. Very hands-on det här skrivjobbet ibland. Och jordnära.

Samtidigt har jag lyssnat på poddavsnitt. Just nu finns ett bonusavsnitt från Steampunk-festivalen/Swecon. Det mysiga med att vara med i Fantastisk podd är att man liksom både får bidra och får lyssna på en podcast man trivs med.

Perfekt dessutom medan man sitter på golvet och flyttar papper.

torsdag 3 juli 2014

Golvyta med lurv

Jag är glad över att vi har golvyta. Det kommer att underlätta kartläggningen.

Å andra sidan måste jag nog dammsuga först. Annars kommer kartläggningen att bjuda på helt nya monstruösa sammansättningar. Lurviga såna.

Jaha. Och du vet inte vad jag talar om för kartläggning. Så klart inte.

Jag ska om ungefär 10 sidor printa ut allt och bestämma ordning och placering på kapitlen. Det kräver golvyta. Mina inte alltid särdeles kronologiskt skrivna scener ska ordnas så att det verkar hur vattentätt och logiskt som helst.

För jag skriver gärna flera scener om en person i följd. Det betyder att jag kan ha rätt många Mati-avsnitt radade efter varann. Och när jag vet vad hon pysslar med går det att skriva de andra, alltså har jag också en del Petter-avsnitt, en del Nor-avsnitt osv. som nu ska sorteras.

Alltså i min skalle sorterar jag medan jag skriver, därför har jag inte petat omkring under själva skrivandet, utan bara slänger in det var det nu råkar landa. För när jag sen printar ut och börjar ordna så ser jag bättre. Ser mer av det som ska strimlas och döden dö, scener som kläms in i filen "utklippt ur..." Inser hur ologiskt de rör sig, att de är på fel plats och annat som jag vägrar befatta mig med när jag dundrar fram i hög hastighet för att få ihop världen.

Men jag måste alltså dammsuga för att kunna jobba.


Eftersom dammsuga inte är en favoritsysselsättning föreslår jag att vi i stället läser vad Carola skriver om Maraminne. Tack miljoner gånger för den fina recensionen!

onsdag 2 juli 2014

Rutiner rutiner rutiner

Rutiner folks! Vanor och vardaglighet är det som gäller. 

Varje dag studsar man ivrigt upp (eller om man är jag så släpar man sig ur sängen muttrande) och kör sina knäböj, sin meditation eller vad man nu gör för att kroppen ska hålla ihop under sittmuskelarbetet. Efter det käk. Och med kaffekoppen siktar man stadigt mot datorn, öppnar den och ignorerar (hörde du Mia, ignorerar) sociala medier. Därefter jobbar man.

Varje dag alltså, samma sak. För att stänga ute resten av familjen, som så här i sommarlov/semestertider är hemma och plötsligt får för sig att kolla Bones på tv - då skruvar man upp volymen på musiken i lurarna bara.

Och varför rutiner? För jag tror inte på någon gudomlig inspiration. Jag tror att skriver gör jag om jag helt enkelt gör det. För rutinerna gör att det blir hypnotiskt, lite som om man var i trans, man vet att från knäböj/meditation/annan rörelse till kaffekopp vid dator betyder att man ska vara kreativ. Det är magiskt att det mest vardagliga blir det kreativa.

För sen vill jag göra annat efter det där. Läsa till exempel, eller alla de där andra uppgifterna som ska göras. Och de sociala medierna förstås. Bara att, stör inte min morgonrutin, den är min kreativa katalysator.

tisdag 1 juli 2014

Hur låter hon?

Det finns en bilderbok som heter ungefär Hur låter det? Det var kanske inte så mycket "det" som jag nådde fram till just utan en "hon" som jag måste bestämma mig för hur hon pratar.

Det gäller förstås alla karaktärer man skriver om, att de kan ha sina egenheter och speciella sätt att tala. Och just nu blev jag osäker. Har "hon" haft mycket kontakt med folk? Alltså haft orsak att prata. Eller har hon inte det och därför är fåordig, kanske pratar lite hackigt. Eller är hon sirlig i sitt sätt att prata. Se där! Från det ena till det andra. Hackig eller sirlig?

För att veta det måste jag fundera på henne. Och det är alltså en bikaraktär som har viss katalysatoreffekt, dessutom vet jag att hon har ett mål. Jag vet vad hon vill. Men varifrån kommer hon? Det är frågan som på många sätt avgör hur hon ska formulera sin vilja.

Hur låter hon - sånt funderar jag på idag.