fredag 31 januari 2014

öppnafilenöppnafilen

Jag har öppnat filen. Med del tre. Den sista delen i trilogin är öppnad.

På allvar. Det är stort. Stängde den efter NaNoWriMo och har inte tittat på den sen dess utan låtit mig uppslukas av allt mellan bostadsförsäljning och annat arbete. Däremot har det gnagt på där i skallen. Ibland som "sesam öppna dig"-hybris och andra gånger "öppnafilenöppnafilenöppnafilen"-maniskt.

Men nu dök en karaktär upp. En gubbe. En irriterande gubbe som flinade och rökte pipa. "Din fega fan", sa gubben. Och sen blev det värre för gubbeländet började förklara för mig det ena och det andra om vad han tycker om att hänga i mitt manus och hur han borde vara där. "Tänk om", tyckte gubben.

Man kan tycka att det är jäkla knäppt att det dyker upp en gubbe som kommer med såna här små repliker. Och det är det. Om gubbfan kunde hållas i manuset skulle allt vara frid och fröjd. Men har sett tendenser till att han spritt ut sig i verkligheten och ska berätta sanningar om liv och leverne. Eftersom jag är tämligen ointresserad av att "tänka om" blev jag tvungen att öppna filen innan den skriver om sig själv.

Så har öppnat filen. Få se vad som händer. Gubben tiger. Alltid nåt.

torsdag 30 januari 2014

Ridån fladdrar: Fantastisk podd

Fantastisk podd är det som gäller idag!

Den senaste tiden har jag stått i kulisserna och trampat. Väntat på att ridån ska gå upp och föreställningen börja.

Jag tror att jag vet vilken roll jag ska spela. Alltså inbillar mig att jag kan replikerna.

Men i natt vaknade jag och undrade om det faktiskt var så. Om jag kanske kommer ut på scen och antingen inget har att säga (samt sufflösen har försvunnit) eller ifall jag säger fel. Den där repliken som får alla andra att tystna och stirra hysteriskt på mig, att vad fasen menar människan? Rampfeber va, sa jag åt mig själv sisådär klockan fyra. (Och i samma vända dök en katt upp och tyckte att vi skulle umgås.)

Det finns en och annan scen i Buffy the Vampire Slayer som jag tänker på just nu. Dessutom i samma avsnitt, Nightmares. Naturligtvis mardrömmar. Vad annars skulle jag som skriver om Maran tänka på?

Hur som helst, ridån fladdrar. Och idag kan man lyssna på första avsnittet av Fantastisk podd. En podcast om fantasy, science fiction och skräcklitteratur av författare från Finland och Sverige. Den finska falangen inleder med att tala om vilka vi är och vad vi kämpar med. Förutom yours truly har jag sällskap av Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff och Jenny Wiik.

De tre andra grupperna finns i Sverige, närmare bestämt i Göteborg, Stockholm och Malmö. Medverkande från Sverige är Nene Ormes, Pål Eggert, Kristina Hård, Susanna Nissinen, Karin Tidbeck, Fredrik Persson, Stefan Hagel, Susanna Björnberg, Peter Bergting och Oskar Källner.

Så vad väntar du på? Fantastisk podd, lyssna! Kampen (eller finsk sisu)

onsdag 29 januari 2014

En mörk scen

Idag blir det skriva. Närmare bestämt skrivövning från kursen igår.

Del ett.
Skriv en mörk scen. Tänk slutscen, uppgörelse och elände. Det ser inte bra ut för huvudpersonen. Sluta skriva medan det verkligen går åt skogen.

Del två.
Gör en lista över sånt som kan lätta upp stämningen. Brainstorm alltså, skriv ner allt. Kan vara ironiskt, måste inte vara det mest positiva utan en kontrast, en dörr som öppnas.

Välj sedan från listan det som funkar bäst. Skriv vidare.

Det var skrivövningen från igår. Och att jag delar med mig beror på att WOW så imponerande texter det blev.





tisdag 28 januari 2014

Vad folk (inte) käkar

Har du tänkt på vad matvanor kan säga om en karaktär?

Läste imorse, eller läste är att ta i, jag skummade lite snabbt igenom en text i tidningen som handlade om skolmat och att bara ta så mycket mat man äter. Att svinnet minskar.

Då tänkte jag på det. Att det finns skolmat. Och att det finns skolmat som blir grismat eller vad den blir. Se där, jag vet fasen inte ens vad som händer med överbliven skolmaten. Jag bara antar saker.

Och som jag råkar fundera på karaktärer jämt och ständigt funderade jag på mina egna och deras matvanor. Vad skulle Mati göra med mat hon inte gillar? Hon skulle inte äta den utan slänga den. Hennes pappa skulle se lite snett på det men inte säga något. Mati skulle veta att han gör det, men rycka på axlarna.

Matvanor är beskrivande karaktäristik. Får lust att gå ut och kolla på folk som äter. Eller ännu hellre förstås gå hem till folk och kolla in deras matvanor. Fast helst utan att de liksom börjar anstränga sig.

Vad gör din karaktär med mat hen inte gillar?

måndag 27 januari 2014

Enarmad bandit

Den här veckan är hardcore läsning av andras texter. 

Först är det skrivkurs på tisdag, sen är det en adept på fredag vars text jag ska titta en gång till på, textsamtal på Litterärt skapande på lördag och den här veckan borde texterna för mitt juryuppdrag dyka upp också, och andra adepten på måndag men behöver hinna läsa under veckan.

Alltså har jag fyra ord som snurrar runt i väntan på jackpot för vad jag ska fokusera på i respektive text. Fyra ord med mycket innehåll: karaktärer, miljö, scener och intrig. Allt beroende på vad som specifikt är relevant att diskutera i en viss text.

Så snurra på enarmade bandit (jag alltså) och hör hur det klirrar när jag får fullträff och dyker ner i karaktärsdrag, landskap, scenbilder och konflikter. I synnerhet karaktärer för där lägger jag in största stöten.

söndag 26 januari 2014

En karaktär kommer nånstans ifrån

Man läser annorlunda när man läser om. Och för mig var Sarah Waters Kyssa sammet, en sån omläsningsprocess. Hela vägen har jag tänkt på hur.

Hur iakttar karaktären sig själv. Och Nancy i Kyssa sammet, iakttar sig själv hela tiden. En tacksam karaktär med andra ord som verkligen funderar på hur handen vinklas, kroppen förs över golvet, kläderna som kläs av och på.

Och miljöerna. Hur beskrivs de olika gatorna, rummen? Som sagt en tacksam karaktär som också placeras i nya miljöer som behöver förklaras för att Nancy ser dem första gången, eller sista.

Vändpunkterna, planteringarna och de återkommande ostronen. För det viktiga är egentligen det att en karaktär kommer nånstans ifrån och allt som händer sen är beroende av den erfarenheten. Oberoende om karaktären tar avstånd ifrån sitt tidigare liv eller låter det sippra in. Nancy öppnar ostron i början, ostron ratas i mitten och serveras mot slutet. För hon är ostronflicka. Och ja, man kan läsa in mängder i den symboliken.

Nu ska jag ta den här tanken om bakgrunden och vrida och vända på den ett tag tills jag vet hur jag använder den på rätt sätt.

lördag 25 januari 2014

Ligger på "latsidan"

En sån här lördag då jag ligger i sängen till halv tolv och läser för att jag kan det. Det är precis så jag tänker tillbringa min lördag. Göra vad jag gör för att jag vill eller låta bli för att jag kan det också.

Nästa veckoslut blir inte sånt. Då är det jobbelijobb. I och för sig roligt sånt med Litterärt skapande och textsamtal.

Gäller ändå att ligga på latsidan när man får. Eller jag ljuger. Latsidan ligger jag väl inte på direkt. För jag läser alltså jobbtexter även om en av dem råkar vara Sarah Waters Kyssa sammet.

Så vad jag egentligen gör är att jag sitter och funderar på är hur man gestaltar sexualitet. Igen. Och igen.

fredag 24 januari 2014

Slutet gott eller är jag så värst godissugen?

Slutet gott, allting gott. Eller?

Slutet en chock.
Slutet öppet för tolkning.
Slutet skrämmande.

Det är klart att happy endings är populärast. Det mest tillfredsställande. Men är det så kul då? Att alla lever lyckliga och eländet har utplånats. Det är ju sällan så ändå. Att livet liksom består av bara lyckliga slut.

Det knepiga med att välja nån av de andra tre är att då står man där på den sträckta linan och ska balansera över (utan skyddsnät) och svara på vissa grejer men inte alla. Gäller att sätta fötterna rätt. Läsaren ska vara vid mod, om inte gott mod vid slutet. Eller läsaren ska vara kvar även om oron inte lägger sig genast. Eller läsaren ska för resten av livet se sig över axeln… övertygad om att där… nu...

Med dessa trevliga tankar om grand finale ska jag överväga ifall jag håller det jag har eller om det kan bli värre. Jag tror bestämt att jag kan röra om mer.

torsdag 23 januari 2014

Inte sluta skrämmas

Vi måste komma överens om en sak när det gäller att skriva farligheter, om att skrämmas. Alltså det vi ska bestämma är att när man vill skrämmas så får man inte sluta. 

Ingen ska vakna upp ur en dröm i slutet. 
Det farliga får inte vara en trädgren som skrapar mot fönstret.
Det är inte grannens katt som är inlåst i källaren (se gårdagens inlägg.)
Förbjudet att fullständigt utrota ondskan som är odödlig.

Endast och enbart ifall det är en katt från jurtjyrkogården så är jag okej med katten.

I övrigt, att skrämmas är inget man slutar med. Bara det ville jag säga efter att ha fört en mycket god diskussion om slut som gör mig besviken.

onsdag 22 januari 2014

Det slutna rummet

Det slutna rummet, det där som man inte kommer bort från, är en sån där miljö som ger en känsla av att allt kommer att hända.

På skrivkursen igår var det källaren de fick skriva om. Först brainstorm kring platsen "källare", alltså sisådär 30 ord som berättar vad som finns i rummet.

Isolering, instängdhet och maktlöshet är vad det slutna utrymmet ger. Klaustrofobi.

Eller så gör man tvärtom förstås, tar källaren och driver med allt det källaren associeras med. Alltså på nåt plan förlöjligar det slutna rummet.

Å andra sidan helst börjar man med att källaren visserligen är mörk, luktar fuktig jord och innehåller allt mellan frysbox och musfälla, men man ska som vanligt bara hämta upp frusna bär ur frysen för att laga tårta. Det går bra en gång även om man rycker till av prasslet i hörnet, bara en mus. Däremot nästa gång man behöver gå ner i källaren smäller dörren igen. Prasslet låter inte längre som en mus, låter inte ens som prassel utan det morrar. Man lyckas efter att ha torkat handsvetten trots allt få upp dörren. Tredje gången man går ner blir det värst. Då smäller dörren igen även om man ställt en stol i vägen och då är man redan inne i källaren och det där som morrade, morrar inte längre utan… (Vad tror du att det hände sen kan man fråga sig i det här läget.)

Det slutna rummet betyder att hoppet blir mindre än själva rummet. Karaktären är fånge.

tisdag 21 januari 2014

Mia rapporterar

Saker jag ska göra den närmaste tiden:
  • skriva kolumn
  • förbereda kvällens skrivkurs (yeah)
  • se igenom morgondagens Kär&begär i litteraturen-kurs
  • fundera på vem jag är och vad jag kämpar med nu (mer info om varför, senare, lite hemligt ännu)
  • läsa igenom texter för Litterärt skapande eftersom jag är textsamtalsledare
  • och så fort paketet dyker upp gå till posten efter högen med texter som jag ska bedöma för att jag sitter i ett stycke tävlingsjury (över 80 bidrag)
  • öppna manus
  • kanske städa
  • betala räkningar (urk)
  • ägna tid åt tidskriften jag är redaktör för
  • få tillbaks Maraminne med mer kommentarer att fixa bland
  • och så ska jag åka till Spanien om sisådär tre veckor (very nice)
Kort sagt, känner mig inte sysslolös. Så nu börjar jag beta av min lista.



måndag 20 januari 2014

MAROR



Vårens läsning är Mumintroll, MAROR och Södergran. Det är vad jag vill säga idag. Och att det måste ha blivit nåt fel när MAROR inte är skrivet med STORA bokstäver. Sa hon och kände storhetsvansinnet vakna. Men så är det måndag också. Ska det vakna så ska det ske på en måndag. Skön måndag hörni!

söndag 19 januari 2014

En bättre berättelse

Snart NaNoWriMo-manus, snart ska vi ta oss an varann. 

Men det blir inte riktigt ännu. Jag är inte klar. Jag måste tänka på saker jag vet att finns hos dig. Drag jag inte är säker på att du mår bra av. Jag tror att du behöver ändra dig. Jag tror att jag är rätt person att rädda dig.

Du kommer att bli en bättre berättelse. Jag ska göra dig sån.

Jag har skapat dig, berättelsen, finns ingen orsak att skrämmas av att behöva förstöra, o-skapa. Och det är det som är det viktiga. Att inte skrämmas av att stryka och styra upp, min text, jag bestämmer.



lördag 18 januari 2014

Byteshandel

Ibland när man skriver händer det att man inser att den här scenen är lite väl bekant. Alltså att man (nästan) skrivit den förut.

Och det kan ju bli trist. Man vill ju inte gärna upprepa sig. I stället får man förändra nåt.

Kanske så enkelt att man byter plats så att karaktärerna måste röra sig annorlunda. Eller byter ut oro mot glädje. Och byter karaktär när man ändå är igång. Byter man ut nåt så lär hindren också förändras vilket vrider om scenen, leder till ett annat avslut på scenen.

Det satt jag och funderade på med den sista scenen jag skulle skriva. Först skrev jag ur ett perspektiv, kändes mossigt, bytte plats, bytte känsla och bytte till slut karaktär. Rätt vad det var stod inte huvudmålet i fokus utan en annan tråd jag visste att kunde följas längre. En figur som behövde få en uppgift. Mycket nöjd med det bytet.

fredag 17 januari 2014

När man tryckt på send

Fredag! Fredagfredagfredag. Och jag har skickat iväg manus. Vet du vad som händer när man äntligen kan sluta gnälla över hur jobbigt allt är och man bifogat fil och tryckt på send?

Just nu spelar de dessutom Mange Schmidts Ledig i radio. Bra tajmat.

Man kunde tro att ledig ledig ledig är vad som händer. Men det är det ju inte. Utan man får tid att ta itu med högarna. De som väntat och man struntat i.

En tidskrift ska fixas. En hög med andras texter ska läsas för jag ska vara textsamtalsledare. En bok måste läsas inför kursen på onsdag och undervisningen ska planeras. Framtida undervisning ska planeras och skolbesök också. Räkningar ska betalas.

Fast idag? Man måste kanske inte göra allt idag. Se där, ledig ledig ledig drabbade mig omedelbart även om det inte är sant…

Och så ska jag ju mentalt förbereda mig för att på måndag öppna del tre. Som skrevs ihop under NaNoWriMo. Mentalt behövs mycket förberedelse.

torsdag 16 januari 2014

Inbördesoroligheter

I mitt huvud pågår en inre strid. Jag är osäker på vilka de stridande parterna är. Troligen är båda jag.  De eller vi är inte överens. Kampen är hård. Svettig. Blodig. På allvar.

Dessutom är det rätt tråkigt att lyssna på dem/oss. Så jag tror jag ska tömma diskmaskinen i stället.

Vad de eller vi slåss om? En scen förstås. Den sista återstående scenen som ska vridas ihop. Den ligger som hinder i vägen, bara den och jag får säga färdig. Men de eller vi är alltså inte överens om hur eller ur vilket perspektiv. Vad den ska innehålla är också osäkert. Det är planteringarnas plantering, inbillar de/vi sig/oss.

Så medan inbördeskampen fortsätter ska jag göra annat. Kan också (ifall man är ärlig men det är varken de eller vi) betraktas som prokrastinering.

onsdag 15 januari 2014

Uppgång och fall

Crazy det här med att man har alldeles för mycket tid att tänka medan man pysslar med mekaniskt inpetande av korrigeringar.

Skulle väl inte vara nåt problem ifall man tänkte nåt fiffigt. Men det gör man ju inte. Vissa stunder är jag extatisk, tänker, wow så bra, tänk vad du kan och det är klapp på axeln och skulle vara ryggdunk utifall att jag liksom reste mig upp ägnade mig åt sånt.

Andra stunder är det mörkaste träsket och jag har inte en blekblå aning om jag gör nåt bättre med de ändringar jag petar in.

Alltså, det gör mig så stirrig och trött på mig själv. Vad är det för mening att pendla mellan uppgång och fall så här? Skärp dig människa (alltså jag ska skärpa mig).

Hur som helst, det finns gott om tid att plocka sig själv i bitar, små, skruttiga bitar, medan man redigerar mekaniskt. Tur att jag ska bli klar med det här mycket snart. Annars skulle jag bli tvungen att bli tjatigast i bloggvärlden. Men lovar, om två dagar är jag klar. Eller senast på måndag. Låt oss hoppas på två.

tisdag 14 januari 2014

Önskade mig en sekreterare

När jag la bort sista sidan önskade jag mig en sekreterare.
Man sitter där i sitt bibliotek med utsikt över parken och stranden, ägorna alltså. Under flera dagar har man haft en bekymrad rynka i pannan. Men nu är den borta, man ler. Man har läst igenom sin text och så ger man bort pappershögen åt den unga mannen som man anställt som sekreterare, han går till arbetsrummet och börjar hamra in förändringarna. Under tiden tar man en promenad i sin park för att titta på familjen som spelar krocket. En annan i personalen kommer springande med champagne för det hör till när Författaren är färdig att skåla. Familjen avbryter krocketspelet.
Å andra sidan så skulle man antagligen vara en missförstådd poet utan pengar som sitter på värdshuset och käkar torra brödkanter och dricker upp mina sorger. Ingen familj som spelar krocket och definitivt ingen sekreterare.
Lika bra då att bara ta en kaffe och sätta igång, vara sin egen sekreterare.

måndag 13 januari 2014

"Vaken"

Urk. Låg vaken till kvart i fyra. Funderade över lägenheter, manus, katter, ifall jag borde läsa, kurser, döden och lite annat smått och tröttsamt. Värsta filmen i huvudet.

Att kliva upp, i vanlig måndagsmorgontid… Nä, vi talar inte om det. Men tänk er att ögonen hänger och händerna darrar. Inga problem att föreställa mig ålderdomen.

Ändå sitter jag här och tragglar vidare. Det är väl för att det är bättre än att fortsätta tänka på all möjlig strunt som ändå går som det går. Speciellt som en av tankarna var allt som är fel med manuset. Tur att man inte kliver upp mitt i natten och börjar rätta till felen, kunde sluta med ett stort pappersbål.

Äh, nu ska jag inte gnälla. Jag är "vaken" och… där blev jag tvungen att avbryta mig för katterna ligger och putsar varann och det är så fint så fint. Ja och jag är trött och blir tårögd av sånt.


söndag 12 januari 2014

Morötter

Det är som att göra om NaNoWriMo det här redigerandet. Skillnaden är förstås att det inte är 1600 ord att skriva om dagen utan sisådär 60 sidor att läsa.

Har därför klivit upp astidigt en söndag för att läsa innan alla andra klev ur sängarna. Och nu har jag gett mig tillstånd att ta en paus för att blogga. Belöningssytem är motiverande. Vad man än hittar på att belöna sig själv med. Förutom blogga ska jag också fylla på i kaffekoppen. Som sagt, klivit upp astidigt, vilket kräver sin beskärda del av koffein.

Det går däremot bra att läsa 60 sidor per dag eftersom det är början som kräver mest arbete, slutdelen av texten är färdigare, mer skrivfel och stilistik, inget behov av plantering, då och då nåt förtydligande. I det stora hela alltså en text som flyter på.

Och nu ska jag flyta tillbaks in i den i mitt personliga redigeringsträsk. Rekommenderar alla att använda sig av belöningar för att ta sig vidare. Morötter åt de skrivande.

lördag 11 januari 2014

Det är det ena och det är det andra

Ett manus på över 100tusen ord redigeras inte på en dag.

Att redigera kräver sin författare. För att inte säga kväver. 

För det är: kurvor, karaktärer, situationer, meningar och ord. Det är plantering och viljor. Det är ett träsk. Det är för mycket introspektion och för lite. Det är en för svag vändpunkt här och en där som inte finns alls. Det är dialoger som inte fyller nån funktion och dialoger som inte borde vara dialoger utan gud vet vad. Det är tidsaxlar. Det är miljöer som är lurviga och larviga. Det är små viktiga tingestar som fyller funktioner, eller så har man glömt bort dem. Det är överlånga scener och för korta.

Och sen rätt vad det är så är dyker en bit upp som man känner sig stolt över. Där DET finns.

Det är redigering med röd penna. 

Fast igår fick jag lägga ner pennan en stund för det är svårt att redigera samtidigt som man äntligen efter sex månader fått det anbud man hoppats på, så tjolahopp, jag ska flytta! Ingen aning vart. Men flytta ska jag för lägenheten är såld. Fast inga papper är skrivna än men snart så.

Tänk det. Efter att ha gått igenom kattoperation och allt evinnerligt städande så känns det fantastiskt.


fredag 10 januari 2014

Författaren och diversearbetet

Allt skulle förstås vara frid och fröjd om man kunde använda alla dygnets timmar, eller i alla fall de vakna timmar som man besitter nånslags skärpa, till att redigera.

Men det går inte. Stora delar av tiden måste användas till att förbereda kurser och plocka ihop tidskriften, alltså brödlönen kräver sitt.

Hur gör då diversearbetaren för att effektivt splittra sin uppmärksamhet?

Jag föreslår prioritering. Vägrar alltså göra annat innan jag redigerat först. Efter det har jag struttat iväg för att förtjäna mina slantar (i och för sig muttrande över att jag borde redigera). Så det funkar, för att jag börjar med att döva samvetet och prioritera. Och så gör man undan det andra (fortfarande muttrande om redigering) i rask takt.

Idag däremot är det endast redigering (inget muttrande alls). Det är ungefär som om jag idag vaknat upp, med ett leende, och tänkt, ja äntligen, idag får jag vara författare och inte diversearbetare.

torsdag 9 januari 2014

Att skriva går ju...

Det händer, som nu, att jag önskar att mitt tålamod inte prövades. Att min uthållighet inte sattes på prov. Att min ork och allt väntande, allt petade och fixande, att det bara var klart.

Redigera, visst, jorå, skoj. Men ännu roligare skulle det ju vara om det var gjort. Om jag fick skicka iväg.

Att skriva böcker är liksom inte att bara skriva. Skulle det vara så enkelt och mysigt hade det inte varit nåt att muttra om. Att skriva är liksom en liten liten bit av processen. Allt det här redigerandet är så mycket mer.

Visst fasen ser jag att det blir bättre med krafset och tankearbetet. Och visst skulle man kunna hålla på med det i evighet. Samtidigt prövas tålamodet, orken - för att fixa en bok kräver det. Att man redigerar ännu en gång och ännu en gång och så vidare.

Man behöver våga riva upp och vända rätt. Att skriva går ju. Men djissus när inte alla detaljerna gör som jag tycker att de borde alldeles av sig själv. Alltid nåt kvar, alltid nåt som stör.

Ja ja. Lika bra att göra då. Tålamod tack.

onsdag 8 januari 2014

Gräver ner ledtrådar

Och så tillbaka till lästen. Eller läs-bunten i mitt fall. Men visst fasen är det mysigare att jobba när man varit på fest. Som alltså var en trevlig tillställning med gott käk och värdinna sa "varsågod, billig skumpa". Dylik ärlighet är alltid lika effektiv, betyder att jag drack bubbel.

Men nu lägger vi festskorna på hyllan. Drar på arbetshandskarna och sätter igång.

Jag funderar på plantering i text. Klart som fasen man behöver arbetshandskar för att gräva omkring i planterandet, alltså de där ledtrådarna som man gräver ner som låter berättelsen växa och frodas.

Det finns olika sorters planteringar. Eller olika sätt att göra det på. Oberoende om man planerar sin text i förväg eller bara skriver så tenderar man ju att strö in ledtrådarna, i nåt läge förstår man vad man gjort, att det där leder ju hit, åhå och heureka. Men man kan förstås också planera ledtrådarna i förväg, veta vart man är på väg.Det jag då göra är att gå tillbaka, lägga till de där pilarna framåt.  Vissa saker ska läsaren kanske rent av känna igen som planterad riktlinje och annat ska gå att förstå först efteråt.

För att ge ett exempel, en mycket tydlig plantering är den där tidvändarsaken som Hermione Granger har i en av Harry Potter-böckerna. Det är ju klart att finns det en tidvändare så måste tiden vridas åt om. Plus att om man varnas för att se sig själv, så kommer det att sluta med att man betraktar sig själv.

Plantering alltså. Dagens grävande insats.

tisdag 7 januari 2014

Vardagen va?

Jag har flängt omkring som bara den för att hinna med allt idag. Vardagen, bara, bang i huvudet på mig.

Fast rätt snart struntar jag i vardagen och åker på release/födelsedagsfest till Helsingfors i stället. Malin Kiveäläs bok Annanstans, som fått pris också ska firas, ja och så Malin själv då. Nångång för väldans många år sen gick jag och Malin på samma tvååriga författarkurs. Den som jag nu är handledare på, rätt maffigt det.

Fest alltså. När vardagen börjar då går jag på party. (Och låtsas inte om allt jag borde göra.)

måndag 6 januari 2014

Heta papper

Dags att printa tror jag. Har gjort vad jag kan skärmledes. 

Det är alltså dagens projekt, att överhetta printern… Alltid lika lustigt att värma fingrarna på heta papper.

Efter det blir det läsning och att jobba igenom allt.

Bara att skriva det, alltså, att ALLT, gör mig lite trött. Jag menar, över 100 tusen ord ju. Nå, ska väl klara det också.

Och i morgon börjar vardagen och skolan och livet blir som det ska vara. Trött på morgonen som botas med kaffe och åter kaffe.

söndag 5 januari 2014

Hård och osentimental hand

De där partierna där man vill få fram grejer om mönster och system. Allt det där fantastiska för- och efterarbetet som man pysslat med.

Ibland går man till överdrift. Blir ivrig och skriver världens längsta scen bara för att man vill briljera. Vill ju visa vilket digert jobb man hållit på med.

Men då syns skarvarna.

Jag stryker med hård och osentimental hand. För att ha en hård och osentimental hand tar man några kliv bort och blänger ilsket på skarvarna och slarvande meningar, stycken, ord. Gott, att texten vilat. Gott att jag är så otroligt osentimental av mig idag.

lördag 4 januari 2014

Kanske det bästa skrivtipset

Mitt bästa skrivtips, kanske.

Sidodokument. Dagboksdokument om manus. Vad tusan man vill kalla det.

Jag har sagt det förr. Men jag säger det igen. Jag börjar dagen med att skriva av mig i sidodokumentet, dagboken som inte är så mycket dagbok, fast lite det också. Då skriver jag ner det jag ska göra under skrivpasset. Funderar kring problem som ska lösas.

Vilket jag alltså precis gjort. Svarat på varenda fråga jag just nu står inför i redigeringsprocessen. Jag säger bara att mängden utropstecken aldrig varit lika hög. För jag spär på med såna också när jag vet att jag skrivit ner det rätta svaret. Och den här omgången kom svaren och utropstecknen som rinnande vatten. Med rinnande vatten menar jag alltså en kran som verkligen forsar ut vätska. Eller förklaringar då i mitt fall.

Mitt skrivtips alltså, eventuellt det bästa. Topp tio i alla fall. Tala skrivande med dig själv. Allt jag oroat mig för under de senaste dagarna, som bortspolat av den där forsande kranen.

Rajt. Nu ska jag skriva den där scenen jag dragit mig för. Jag vet vad det är med den. VET!!!!

fredag 3 januari 2014

Första varvet - done

JA! Första varvet igenom.

Har alltså fixat bokstäverna. De små felen. Korrekturbiten. Ja, du förstår, det lätta är gjort.

Återstår tankearbetet kring de besvärligare bitarna. Men vad fasen! Det är ju det här jag ska pyssla med. Lööv it.

Det är till och med lätt att inte göra en massa andra grejer i stället. Jag struntar i disken, städandet och ifall jag får grannbarr under fötterna när jag rör mig i lägenheten.

Dessutom idag ska jag få träffa finaste härligaste Softy. Kan inte bli bättre än så här.

torsdag 2 januari 2014

Läser ut en bok

Alltså man läser ut en bok. I mitt fall Nyckeln. Och det känns ju otroligt trist att ha läst ut den. För det var den trilogin. Det är alltid lite vemodigt att lägga ner en bok när man precis läst klart den.

Tänkte på det, att jag inte känner så med film. Troligen för att det är ett mindre projekt att se om en bra film. Men böcker kräver mer engagemang. I synnerhet tegelstenslitteratur som Nyckeln.

Fast också, trots vemodet att lägga ifrån sig boken, också nånslags konstig lättnad. Hej jag har läst den där tegelstenen. Den gick rätt snabbt att läsa ändå. Och ja, jag gillade den. Hela trilogin alltså. Lite kul då att jag faktiskt får läsa serieversionen på bok ett, som också är en julklapp.

Kort sagt, jag är väldigt glad över alla bokjulklapparna som jag får plöja igenom. 

onsdag 1 januari 2014

idag ligger jag lågt

Idag blir det typ kolla film. Och kanske kolla mer film. Käka chips.

Så mycket mer vet jag inte idag.