onsdag 31 december 2014

Årsresumé över skrivandet, 2014

Bäst i år
är att Maraminne kom ut i april. Vilket betytt att jag var på bokmässor i Åbo och Helsingfors. Före det också i Jyväskylä på Finncon. Dessutom har jag valsat runt i åtta högstadier för att tala om att skriva skrämmande utgående från min trilogi. Och i det sammanhanget var det klart bäst att bli intervjuad av de två högstadietjejerna i Esbo, för tja, vad är bättre än när nån säger att de gillar det man skrivit och ställer frågor som man inte fått förr och som tvingar mig att tänka.

Skrivit
har jag gjort. Herregud som jag slitit med del tre. Jag hade en version. Så skrev jag en del text som inte passade in men som var så rätt och sant och exakt det jag skulle ha. Alltså rev jag upp min trea, slet sönder den och plockade om, rensade ut och jobbade om mer än jag någonsin gjort förut. Samtidigt vägrade jag hela tiden riktigt erkänna det. Sa att det var mycket färdigare än det var när någon frågade. Plus att sen skrev jag ännu en bit som skulle med som inte fanns förut. Fick jobba in det också. Fortsatte att låtsas att det var rätt trevligt alltsammans. Ända tills jag var så klar med omjobbandet att jag kunde säga just det, hur j-la mycket jobb det varit med trean.

I övrigt har jag
flyttat till en större lägenhet med häftigare utsikt. Också medan jag sitter och jobbar har jag koll på omvärlden.

Besökte också Grekland, Leros en andra gång i maj. Ja, det var där jag skrev det där som rev upp hela trean. Förstås var det där jag gjorde det. Om ni har möjlighet, eller som jag, tar er friheten att göra det, åk på en skrivresa, för även om jag fått jobba hårt med manuset så var det värt allt.

Planerat för nästa år
Ja. Mitt i omstrukturerandet av trean gick jag på inspirerande skrivkurs och körde igång mitt nya projekt. Och i det ska djupdyka ner så fort januari börjar. Eller först ska jag skicka iväg trean.

Januari kommer att braka igång häftigare än någonsin, jag ska hålla i trådarna för Litterärt skapande (ett veckoslut), styra och ställa i Ordkonst ledarutbildning (en dag), vara skrivledare för skrivdag och förstås också skrivkursen som går tisdagkvällar och som lär vara överbokad, igen (trevligt). Däremellan skriva själv på det sprillans nya.

Gott nytt skrivår 2015! 

tisdag 30 december 2014

Force majeure

Okej att jag missar deadline med två dagar? Får alldeles för mycket gäster i dag för att inbilla mig att jag ska läsa nåt förrän tidigast den 2 januari. Men det får väl vara så då. Att jag missar deadline för att jag MÅSTE dricka bubbel. Det är väl okej. Bubbel i alla fall. Kan väl betraktas som force majeure, visst?

måndag 29 december 2014

Några steg bort

Att läsa text som är så färdig som man tror att man kan klara av att få den på egen hand, det är rätt behagligt.

Alltså det är finliret. Ändrar nån mening, nån felskrivning, nån tanke som inte var tillräckligt tänkt. Får grepp om helheten, om berättelsen. Och det bästa av allt, jag låter mig tycka om allting. Det går när jag känner att just den här berättelsen liksom äntligen verkligen lämnat mig. Jag står utanför, granskar vad jag gjort, tar några steg bort.

Det tar inte emot att läsa. Jag sliter inte mitt hår i förtvivlan. Jag läser och tycker att det finns där, det jag ville med den här trilogin.

Men det är förstås en och annan sida att läsa, så det tar ju lite tid. Ingen tunn bok det här heller alltså.



För övrigt har jag i går lyckats samla mig och det kommer en Fantastisk podd på torsdag, det nya året börjar med finlandsgruppen. (Dessutom med sprillans nytt prat i "outron".) Stay tuned.

söndag 28 december 2014

Tar mig i kragen - om jag har nån

Här sitter man och slöar i godan ro, tills man inser att åhå, borde fixa klart podcast. Så nu rycker jag upp mig och tar itu med det. Tar mig i min obefintliga krage alltså. Slutslöat den närmaste timmen.

Och imorgon lär det vara måndag, har det sagts mig. Då blir det till att läsa text. Känner mig till och med ivrig.

lördag 27 december 2014

Flyter omkring

Otroligt så fort man liksom låter dagarna flyta ihop. Har suttit en stund och funderat över om det är lördag, söndag eller nån annan liten veckodag idag. Kom efter ett tag fram till att jag kanske får lov att strunta i det. Att sånt. Jag lovar att skärpa mig bloggmässigt på måndag. Tror jag.

fredag 26 december 2014

Paradoxalt görande

Läser bok. Käkar pepparkakor. Kollar på Seinfeld. Bloggar. Och kanske nåt annat ännu. På samma gång. Multitasking i att göra så lite som möjligt. Very very paradoxalt alltsammans. Och försoffande. Precis mitt mål nu.

torsdag 25 december 2014

Texten?

Tillbaka till texten? Va? Nä inte idag. Jag har jullov. Bara så ni vet så tänkte jag att inte idag. Imorrn, kanske. Jag är ju ändå mer än halvvägs i min genomläsning.

I övrigt, julafton var fin. Och jag fick naturligtvis allt jag önskat mig. Som ny handväska. Alltså en High Voltage Utility Messenger Bag. Väldans nöjd över det till exempel. Och örhängen. Och en måltid betald under påsken som jag ska tillbringa i Spanien. Ja, tusan vad bra allt känns.

onsdag 24 december 2014

Lucka 24: Julafton



JULAFTON [ju:lafto:n]
De där gångerna när man andäktigt klev upp på morgonen för att det äntligen äntligen var julafton! Sen tog det förstås tusen år innan det verkligen blev afton. Eller den där julen för 14 år och sisådär 358 dagar sedan då jag var gravid. Och alltså inte kunde äta så där som man brukar... och då tog det sisådär tusen år innan jag slutade vara gravid. Vilket som helst, jag är fortfarande ganska såld på att det är jul och julafton, jag tycker om att samlas och ja överraska varann. Mest av allt att få lite paus och julgransglitter. Så käka choklad, nötter och pepparkakor, eller vad ni nu vill ha och jag hoppas att ni får en riktigt God Jul!

Mias jullexikon

tisdag 23 december 2014

Lucka 23: Katt

KATT [kat:]
Ett otippat julord, katt. Men den 23 december 2011 flyttade våra katter från Djurskyddsföreningen hem till oss i stället. Inte ens när toapappret ligger sönderslitet i drivor, katthårbollar och sandlådstömning, inget är bättre än att ha de här två findjuren som sällskap. En tjej och en kille är det. De är fortfarande det finaste med julen. Louis Nattsvart och Selma Sammetskatt i bildkavalkad deras "födelsedag" till ära.







måndag 22 december 2014

Lucka 22: Snö



SNÖ [snø:]
Det bästa jag någonsin läst om snö är beskrivet i Fröken Smillas känsla för snö. Och ja, snö, vad mig anbelangar (ljuvligt ord det förresten: anbelangar) är bäst i fiktiv form. Jag är ingen vän av vit jul. Eller vit värld så där i övrigt. Alltså visst är det väl lite småfint när den grå världen blir vit i stället. (Fint i ungefär 3 minuter.) Men jag gillar inte att skrinna, skida eller att göra något över huvud taget som kräver att jag ska gå ut och vistas i snövärlden. Det är vått. Det är kallt. Det är frusna fingrar och tår. Däremot ger det mig goda ursäkter att stanna inne och göra det jag gillar. Så på det viset är snö perfekt. Och nu faller det snö därute så jag är rätt nöjd.

Mias jullexikon

söndag 21 december 2014

Lucka 21: Jullov



JULLOV [ju:llo:v]
Första jullovsdagen. Pyjamasdag. Ligga i sängen. Kolla tv. Och sovmorgnarna sträcker sig oändligt framför en. För man ska slappa ju. Mest just exakt det, slöa och slarva. Gör det hörni.

På bilden: Kusiner.

Mias jullexikon

lördag 20 december 2014

Lucka 20: Stämning



STÄMNING [stɛmniŋ:]
Hur skapar man stämning egentligen? Alltså den där idén om julen som finns. Gemenskapen, glädjen och alla de glada skratten. Fanny och Alexanders julafton med pruttande morbror. Alla Astrid Lindgrens julaftnar i bokform. Samtidigt ser jag framför mig Tommy och Annnikas mamma som sitter med en liten liten pannlapp och försöker få den att växa för att kunna användas. Stämningen, harmonin, det själstillstånd som man hoppas befinna sig i. Om inte förr så när allt stök är gjort. Julklappar. Maten. Det där. Jag vet inte. Men mina finaste jular är jag redan i tonåren och äldre, de firas hos mamma. Det fanns ingen stress. Bara stämningen. Jag önskar alla sådana jular, jag önskar allra mest att jul inte var den värsta helgen för väldigt många för att folk i deras omgivning överdriver och förstör stämningen. Hur de än gör det. Genom nitiskhet och traditioner, genom för mycket alkohol eller annat de inte borde. Stämningen, jag tror att det är lättast om man har vissa grejer man brukar men att om det inte funkar så strunt i det då. I kväll ska jag ägna mig åt en av de traditionerna. Det är dags för julfilm för mig. Love Actually.

Mias jullexikon

fredag 19 december 2014

Lucka 19: Julgåva



JULGÅVA [ju:lgo:va]
För man har ju det bra. Eller jag har det bra i alla fall. I går fick jag veta att jag de närmaste sex månaderna klarar jag mig. För stipendium fick jag! Och då tänker jag på hur bra det känns inför jul. För mig. Att veta det. Därför alltså, de sitter i gathörn runt omkring i städer, med sina pappersmuggar. Där är närmaste plats att ge bort sina slantar. Lätt är det också. Bara gå fram och droppa ner några mynt. Och/eller det går att se längre bort. Unicef gåvor. Annorlunda gåva. Betala in pengar till cancerfonden (Sverige) eller cancerstiftelsen (Finland). För att jag tycker det är viktigt så har jag gett en kvinna möjlighet att få ett yrke via Annorlunda gåva.

Mias jullexikon

torsdag 18 december 2014

Lucka 18: Skinka eller kalkon



SKINKA [ʃinka] eller KALKON [kalkon]
Varje gång jag tänker på julskinka ser jag en äldre släkting framför mig, sittandes vid julbordet, jag kan ha varit runt 12 år gammal och så får jag syn på släktingens skinkätning. Eller snarast skinkinvräkning. Tuggandet. Mala skinka mellan käkar. Ett smaskande ljud. Jag var i fel ålder för att förstå släktingens njutning. Skinkfrossa. Och när det något år senare byttes till rökt kalkon i mitt andra julfirarhem* så avgjorde det saken. Till kalkonens fördel. Ändå tänker jag på käkarnas arbete när jag betraktar frysdiskarnas enorma skinklager.

Själv då? Skinka eller kalkon? Eller tofu.



*julfirarhem = som skilsmässobarn firades varannan jul hos pappa, varannan hos mamma, därmed uppstod två olika hem att fira jul i, s.k. julfirarhem.

Mias jullexikon

onsdag 17 december 2014

Lucka 17: Väntan



VÄNTAN [vɛntan]
Kommer du ihåg de evighetslånga julaftnarna? De där som gick ut på att folk skulle äta i tusen år. För att inte tala om alla de här 24 dagarna i december. Då när december bara höll på som värsta november. Minns du? Om jag hade glömt så kom det tillbaka som ett starkt minne när jag satt och väntade på att äntligen nå releasedatum för min första bok. Det jag kände då var just den långa eviga decemberväntan. Så vad händer sen? När folk slutat äta på julafton? När boken äntligen kommer ut? Allt det där himlastormande man byggt upp för, väntans klimax. Det skulle vara lätt att säga att det förvandlas till antiklimax. Men det brukar snarast inträffa en förändring. En ny insikt. Utan återvändo. För julväntan är så mycket som skrivandet. Resultatet under jul är att allt slutar med att jag läser en bok och tuggar på nötter (om de går att knäcka) och pepparkakor (om de finns kvar). Och efter releasen hamrar man fram nästa textvärld. Alltså hittar man på något annat när julen kulminerat och man ändå ska fortsätta med december också efter den 24.

Mias jullexikon

tisdag 16 december 2014

Lucka 16: Gran



GRAN [gra:n]
Står så grön och grann. I toppen har vi en tråd som är fäst i taket. Katterna ju. Annars blir det en gran som välter i likhet med piff och puff och pluto. Kanske. Vår gran heter alltid Barry. Hur mycket eller lite en gran barrar är oväsentligt. Granar barrar, Barry barrar som bara den. Man har jul ännu i juli, för då lokaliseras de sista granBarrybarren. Såg ni högläsningstexten jag skrev om tidigare? I toppen på den granen finns en sidenros. Hos oss blev rosen en rosett. Det är vad vi har högst upp. Och mänger av röda bollar längs grenarna. Snart ska Barry få ståta i "stugan".

Mias jullexikon

måndag 15 december 2014

Lucka 15: Pepparkakor



PEPPARKAKOR [pɛp:arka:kɔr]
Annas pepparkakor kan användas till mycket mer än bara vanlig pepparkaka. Hemlagade. Och degen. Pepparkaksdegen som man går och tuggar på. Mjölet överallt. Helst tar pepparkakorna slut innan jul. Tre gubbar från pepparkakeland. Gubbar, gummor, bockar, grisar, stjärnor, hjärtan, pepparkakshus. I hans fönster hänger kakor. Ordet också pepparpepparpepparkaaaakor. Kanel, kardemumma, kryddnejlika och ingefära. Doften. Tror bestämt att det snart blir bakdags.

Mias jullexikon

söndag 14 december 2014

Lucka 14: Städa



STÄDA [stɛ:da]
Städar gör man efter jul, när alla gått omkring och stökat klart. Det sa min mamma. Vilket alltså betyder att någon storstädning ägnar jag mig aldrig åt inför jul. På sin höjd dammsugs det. Folk som nagelfar vråna kan stanna hemma.

Mias jullexikon

lördag 13 december 2014

Lucka 13: Lucia



LUCIA [lusi:a]
Å ena sidan en omröstning om vem som ska gå omkring med ljus i håret den 13 december, å andra sidan en ung kvinna från Syrakusa som det hälldes kokande olja över, hon plockade ut ögonen, det stacks ett svärd genom halsen på henne - men hon dog inte förrän hon fått den sista smörjelsen. Lägg till att jag en gång som sexåring varit utvald till lucia, det var så länge sen att det ännu inte slagit folk att kanske alla i dagis vill vara lucia och ska få vara det, så det var bara jag. Med mitt då, långa blonda hår. Jag minns utvaldheten. Men efter det är det mer bilden av svärdet genom halsen som fascinerat mig. Också det en utvaldhet. Dessutom, ju, lussebruden och lussinatt, det är då troll och onda andar gärna färdas omkring. Så vad säger man nu? Så här den 13 december när man talat om svärd genom halsar och troll om natten, glad lucia?

Mias jullexikon

fredag 12 december 2014

Lucka 12: Gröt



GRÖT [grø:t]
Kanel och socker. Mandel. En julgrötsomgång, eller många, min pappa som kommit åkande till Åbo för att käka julgröt med oss innan han åker hem igen. Bara just den bilden av julgrötssamlingen. Mandlarna, och det skulle rimmas vid varje, eller så blev man gift eller hur det nu var. Ja och farsan då som är med. En sån där bild i huvudet. Att han liksom kom åkande en och en halv timme för att käka gröt och åkte hem igen efteråt. För det var länge vår lunch under julafton. Men också, från när jag var liten, att vi någon jul ställde ut gröt åt tomten. Och sen var gröten borta. Det stora i att tomten faktiskt... Alltså hen tömde ju tallriken! Julgröt. Tomtegröt. Risgrynsgröt.

Mias jullexikon

torsdag 11 december 2014

Lucka 11: Julbokmässa

11.12. Världens minsta bokmässa och våra käraste julsånger
Bokförsäljning & Signering
Allsång i salen: Kristoffer Holmberg, piano    
Birger Lindström, klarinett
Lotta Lerviks, sång
Glögg & Julstämning i cafeét
Inträde 5 €
Författare på plats:
Maria Turtschaninoff, Merete Mazzarella, Peter Sandström, 
Mårten Westö, Mia Franck, Tomy Karlsson, Pia Ingström.

JULBOKMÄSSA [ju:lbokmes:a]
Bokmässor, de där större, är en sak. Men de här vid jul, det är nåt annat. I Ekenäs är det allsång. Själv förvandlas jag till allsångsledare och klämmer ur mig: Rudolf med röda mulen. Det kan bli katastrof. Det kan bli rätt. Och däremellan signerar jag böcker. Kan gärna behöva lite vänligt understöd. Men bara tanken ju. Författare som allsångsledare. Det är så man verkligen förstår hur multitalang kunde vara bra. Allt med julen kan inte vara traditioner, och allsångsledare, det är mycket oprövat för min del.

Mias jullexikon

onsdag 10 december 2014

Lucka 10: Stockmanns julfönster



STOCKMANNS JULFÖNSTER [stɔk:man:s ju:lfœnster]
Litenheten. Att stå inför det stora varuhusets julfönster och försöka se sig mätt. Och det var så stort, fönstret. Som hela varuhuset stort. Det är vad jag minns ända tills den chockartade futtigheten tar över. För att jag blivit större. Och så att bli ännu större (äldre), jag alltså, och se på det med barnens ögon. Ett växande fönster. Stort, krymper, lever. Julfönstret i Helsingfors menar jag. Något annat har inte haft en chans att imponera på mig. Tomtar, snö, gran, mjukisdjur, godis. En värld i ett fönster. Berättelserna jag hörde inuti när jag tittade.

Har du ett julfönster i butik eller annanstans? Ett som liksom lever.

Mias jullexikon

tisdag 9 december 2014

Lucka 9: Julkort



JULKORT [ju:lkʊrt]
Det har funnits år då jag varit besatt av julkort. Besatt. Ibland när jag går in för nåt så går jag in för nåt. Som julkort då. Rätt länge sen nu. Men jag minns julen då jag skickade julkort till varenda en jag känner och också i samma vända avkrävde min moder adresser till hennes vänner och skickade julkort från henne också. Jorå så att... Efter det blev det förstås motsatsen, inte ett kort nånstans. För antingen skickar jag eller så skickar jag inte. Och om det ska skickas så är det dags nu.

Tänk om vi skulle komma överens om det, att skicka ett julkort? (Eller man får skicka fler.) Men ett. Är ni med? Ett julkort.

Mias jullexikon

måndag 8 december 2014

Lucka 8: Julfilm



JULFILM [ju:lfilm]
Det är inte lätt att göra julfilm. Den ska hålla för att tittas på år efter år. Och alla klarar det inte. Love Actually har jag tittat på rätt många gånger. Ska se om den i år, igen. En annan som jag tenderar att se under jul är P.S. I love you. Ska se den också. Varför kolla samma filmer under jul? Ja för att det viktiga med jul, för mig, är att ta det lugnt, att samlas kring något, vissa traditioner. Och då finns det saker jag som en pavlovsk hund förknippar starkt med att sjunka ihop och vila. Att titta julfilm hör definitivt till det området.

Vad kollar du för julfilmer?

Mias jullexikon

söndag 7 december 2014

Lucka 7: Högläsning



HÖGLÄSNING [hö:gle:sniŋ]
Varje jul. Valfri dag, ofta annandag läser vi Tove Janssons "Granen". Kanske för att det är fint att samlas kring läsning. Kanske för att det är bra att granska julen som om den var ny. Kanske för att vissa traditioner håller man i, hårdare än andra. Att lyssna när någon läser, man behöver öva på det. Ja. På lyssnandet, lyhördheten för läsningen och berättelser, på alla de liv som finns mellan pärmar. Kanske är det här julen då man läser mer mumin högt än den om granen?

Mias jullexikon

lördag 6 december 2014

Lucka 6: Julpynt



JULPYNT [ju:lpynt)
Plockar fram tomtegubbarna. Deras huvud rullar, så lätt så lätt, att bli av med en skalle. Att tappa huvudet. I taket hänger tomteparaden. På en annan hylla står grisarna. Tomtetanterna är också utspridda. Änglarna. Stjärnorna. Bockarna som är kattmat. Tror katterna. Inte för att jag dekorerat apelsiner med nejlika eller bakat pepparkakor, lussebullar, ändå, det doftar, i minnet, av jul och pynt. Samtidigt, som tomtehuvuden rullar, det är skört, enkelt att sticka hål på alla julbubblorna. Så mycket som byggs upp under tjugofyra dagar, ramlar sönder på en kort stund. Försiktigt får man gå förbi tomtegubbarna, värna om deras skallar.

Mias jullexikon



fredag 5 december 2014

Lucka 5: Julsånger



JULSÅNGER [ju:lsåŋer]
Jag såg mamma kyssa tomten. Om jag slipper den i år? Kan vi komma överens om det? Det mesta i övrigt går jag med på. Den mobbade Rudolf. Mössens oro för att gemenskapen upphör. Glänsandet. Juleljusen på himlens mörka rand. Drömmarna om vit jul. (Dream on.) De stilla nätterna. Tippetappandet. Tomtegubbarna och pepparkakorna. Men den där knäppgöken som författat texten till mamma som kysser tomten, den skulle jag kunna växla några ord med. Till exempel skulle jag inleda med, snälla du...

Vilken julsång klarar du dig utan i år?

Mias jullexikon

torsdag 4 december 2014

Lucka 4: Ljus



LJUS [ju:s]
Den här mörka säcken man bor i så här års... Det kräver åtgärder. Handling. Aktioner. Jag säger ljus. Ljuspunkter. Ljusglimtar. Vad som helst som gör säcken uthärdlig. Och det här kommer alltså från mig som helst skriver om mörkret i mörkret. Många ljus. Men släck dem när du lämnar rummet. Förresten, ljushuvud. (Och jag menar inte blondin.) Sliten bild kanske, av geniet, men prova, tänd ett ljus i totalt mörker, och det där med ljushuvud blir påtagligt.

Mias jullexikon

onsdag 3 december 2014

Lucka 3: Nötknäckare



NÖTKNÄCKARE [nø:tknek:are]
Tvivelaktigt redskap. Eller det finns risk för skador. Och dessutom allergivarning för nötkänsliga. Det finns spår av nötter i mitt hem. Jag har en sån där metallgrej som man ska krossa nöteländena med. Halva december planerar jag att köpa ett redskap som inte klämmer hud, fingrar, orsakar blodutgjutelse och skjuter nötflisor omkring sig. Skyddsglasögon, handskar och barnförbjudet. Tänk ett redskap som verkligen skulle fungera nötknäckande. Go nuts.


Mias jullexikon

tisdag 2 december 2014

Lucka 2: Snäll



SNÄLL [snel:]
Snälltåg, vagnar på räls som inte är det minsta schnell. Men allra mest ju. Svein Nyhus och Gro Dahles bilderbok Snill (sv. Snäll) som handlar om tjejen som är så otroligt snäll, behaglig och prydlig att hon försvinner in i väggen. Hon blir osynlig i sin snällhet. Snälla flickor kommer inte långt. De försvinner. Och flickan i väggen bankar sig fri och ut ramlar hon och alla andra för snälla som blivit Kulla-Gullifierade till max. Och Bo Kaspers orkester ackompanjerar med textraden snäll men kanske lite dum. På frågan finns här några snälla barn, svarar jag undvikande. Vissa problem med uttrycket "tack snälla". Låter fint. Känns osäkert hur innebörden ska tolkas. Snällhet är en paradox.


Mias jullexikon

måndag 1 december 2014

Lucka 1: Grön




GRÖN [grö:n]
oliver, armégrön, Shrek, Hulken, ET, oaser, Ebba Grön, statyer och att vara grön. Green fried tomatoes. Om det här är julen då Towanda-ropen ska skalla över världen? Gröngölingarnas samlade visdomar i två verk, en uppslagsverksnörd ska börja någonstans: konstgjord andning, utrotningshotade djur, hemliga språk. Gustaf Fröding samlad i en tjock grön bok i min bokhylla. Blommor och blader. Vindruvor. Lugnet är grönt. Tapeten i mammas sovrum hade gröna moln. Man kunde ligga där på sängen och det var grönaste lugnet. Grön är avunden. Gräset är grönare, grönast. Granen står så grön och grann. Julen är det grönaste av allt. Jag menar gröna kulor-grön. Utom när den är röd.


Du då? Vad är grönt för dig?

Mias jullexikon.

söndag 30 november 2014

Jullexikon

Sista november. Första advent. Det betyder kalenderdags imorrn.

Och klart som korvspad som inte är det minsta klart, men jorå, jag kör en kalendervariant i år igen. Variant betyder att jag tänkte ägna mig åt ord. För ord är väl där man börjar eller hur? När man skriver. Jag åtminstone, ord är inspirerande, väcker associationer och är ett sätt att sätta igång helt enkelt. Alltså är det vad jag gör i år, en julkalender med ord. Man kan kanske kalla det för Mias jullexikon. Från och med imorrn då.

lördag 29 november 2014

Lilla jul

Vad gör man så här på lilla jul?

Snurrar utebelysning runt balkongräcket, köper Annas pepparkakor, torkar damm, kollar på en julfilm, smakar på första julölen och tittar på katterna som ligger på en kudde och typ kramas.

Och allra mest bara tycker det är rätt skönt att det snart är december och ska börja fundera på julklappar.

Så go lillajul, folks.

fredag 28 november 2014

Sju är magiskt och trevligt

Min sjua. Visst är det ett magiskt tal? Och bibliskt som Eva-Lisa påpekade i sin kommentar till mitt förra inlägg.

Jag har tänkt så mycket på just sju i samband med min trilogi att om nån visste hur många gånger jag gått igenom just det talet, va, helt crazy många fler än sju gånger.

För tanken från början var att sju personer, fint tal det. Magiskt också. Och dygderna är sju och dödssynderna är sju och de sju feta åren och de sju magra. Dessutom de sju dvärgarna, sju horrokruxer, sju veckodagar, sju underverk. Att sju tänkte jag.

Sen gick det i rask takt utför. För personer dör så lätt när man skriver om hur nära döden de är. Vissa dör genast. Andra tar lite mer tid på sig. Eller sen är de ovilliga att delta i min sjua. Vägrar bara, måste tvingas att hänga med och då gör de det inte helhjärtat. Och rätt vad det är dyker det upp nya typer. Bara, hej hallå, jag ska vara med här.

Man fogar sig. Räknar om. Sju. Räknar man. Åtta också. Om man är noga med matematiken. Men det har jag sällan varit. Så jag rundar av. Ca sju personer är de. Beror på vilka man räknar med.

Fyra är det om man räknar de som var med från början. Resten har varierat i närvaro och intresse att engagera sig i att rädda världen.

Hur som helst, naturligtvis är det sju grejer att åtgärda i mitt manus. Magiskt tal för mig. Och det kan hända att det blir åtta, om jag räknar med en viss grej som jag ännu inte räknat med. Som sagt, inte så noga med antal, men sju är trevligt.

torsdag 27 november 2014

Dagens ledord

Gör värre är dagens ledord.

Man kan alltid göra saker obehagligare, farligare, mörkare. Exactamundo vad jag pysslar med. Eller om man är petnoga så gör jag motsatsen. Jag gör tryggare. Rena rama fredagsmyset. Och bara för att hugga till ordentligt när fredagsmysighetens chips och choklad är kaputt och finito och uppätet för länge sen. Ser fram emot knivkastningen, svetten som ska bryta fram, de skallrande tänderna och händerna. (Hell yeah, att händerna ska skallra.)

På min lista finns sju små grejer att åtgärda. Sju, gott folk. Sju är ingenting i mitt redigeringsträsk. Det är en barnlek. Sju! Bah!

Tillbaks till ledorden: gör värre.

onsdag 26 november 2014

I mörkret...

I går på skrivkursen ägande vi oss åt ordspråk. Det är mycket som är fascinerande med ordspråk.
Blod är tjockare än vatten.
I mörkret är alla katter grå.
Anfall är bästa försvar.
Undantaget bekräftar regeln.
Gräv där du står.
Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
Små grytor har också öron.
Bränt barn skyr elden.
Och när man väl börjat tänka på hur många konstiga grejer det sägs så tar det aldrig slut, man börjar lyssna på sig själv och hör hur det slinker in det ena efter det andra. Alla dessa visdomsord.

Så kul att hålla på med dem, för deras slitenhet, att förnya, att tänka konkret kring betydelsen och att på olika sätt spränga sönder och förändra det välanvända, göra nytt, göra annorlunda.

Jag har funderat rätt mycket på det där med Blod är tjockare än vatten. Antagligen, ursprungligen för att ja, blod, fascinerande ju. Och att sen fundera på konsistensen. Det finns en hetta i att säga det, att man står där och övertygar sig själv om något, om familj, om blodets seghet. Det blir en berättelse om en släkt, om allt man måste göra för släkten, vad man än tycker och då påminna sig själv om blodets viktighet. Vem man ska hålla nära. Hur svårt det kan ha varit, kan vara. Ja, alltså, en släkthistoria i det uttrycket. Och hur många böcker det finns som på något vis just ska hantera det där blodets tjockhet.

Just nu har jag börjat fundera på det där med katterna. Hur grå de är i mörkret.

 
 
 
 

tisdag 25 november 2014

In i världen igen

Tillbaka igen. Ja ja ja! Det svåraste med att ta itu med manus som vilat är att börja. Tur som fasen att man har rutin.

Jobbar på min trea. Har precis försökt skärpa till tankeprocessen och rädslan i en scen. Får troligen göra det en vända till, men har i alla fall satt igång. Och att jag tror att jag får titta på just den scenen en gång till beror på att även om jag satt igång så tar det ju alltid någon dag innan man är varm i kläderna. Eller man ska väl snarast bli varm i fingrarna och glöda i tanken och allra mest hitta in i textvärlden, komma ihåg hur man vill att det ska kännas i en viss scen.

I alla fall. Jag för in nån bokstav här och nån bokstav där. Sen ska jag ägna mig åt att göra värre.

Dessutom är det tisdag och skrivkurs och jag har grymma abstinensbesvär av att inte ha haft skrivkurs förra veckan, alltså det hör till det roligaste, det här med att leda skrivkurs. För att man får leka kring skrivandet också. Ändå samtidigt allvar, att hitta nerven, trådarna. Kort sagt, ser som vanligt fram emot skrivandet i kväll.

måndag 24 november 2014

Ett helt team skulle man ha

Man skulle ha en assistent. 

Eller varför inte, när man nu ändå önskar sig grejer, ett helt team som tar hand om reseräkningar, förfrågningar och annat man ska hålla på med så här vid sidan om själva skrivandet. Tänk! Ett team som skulle meddela skatteprocenter och hålla kontakt med den ena och den andra. Allt det där administrativa som man ska ägna sig åt. Rapporter hit och rapporter dit.

Själv skulle man bara dyka upp. Nicka välmenande. Återvända till sin skrivhörna. Och troligen få skrivkramp. Kanske lika bra (försöker jag inbilla mig) att man ska sköta reseräkningarna själv, att man har kontakt med världen. Lika bra är det ju, visst är det?

Det är alltså vad jag gör idag. Rapporterar. Skriver reseräkningar etc administrativt jox. När det är gjort betyder det lön. Men det är roligare att göra, alltså prata om text och sånt, än att rapportera om färdmedel.

söndag 23 november 2014

Plantera, förtydliga och gör värre

Plantera, förtydliga och gör värre. Mina tre ledord för nästa vecka då jag tar itu med manus igen.

Tänker på hur det kändes när jag fick för mig att skriva om slutet. Eller redan innan dess, när jag printade ut och placerade ut allt på golvet för att kunna ordna i rätt ordning, ny ordning. Och sen när det var gjort fattade hur tydligt som helst att slutet inte fanns där. Skrev om det. Gör om, gör bättre tänkte jag. Och när det var gjort, allt det där som jag sorterat, så mycket av det som försvunnit på vägen. Inte allt. Men mängder. För det var fel.

Men känslan då, när det var liksom tusen år till slutlinjen. Tungt bara.

Och nu, lättheten i att jobba om bitar, för det är ingenting. Eller klart att det är nåt, men i jämförelse, ingenting. Jag ser målet. Om inte inom november så rätt fort i december. Beror på hur mycket annat jag måste hinna pyssla med och det är ju som alltid ett och annat. Men förmiddagarna ska snart vara mina igen. Skriva klart då.

Nästa vecka, kanske inte på måndag eller tisdag. Men på onsdag. Då kör jag igenom. Ännu ett varv. DET är bäst. Det är plantera, förtydliga och gör värre, men det är specifika grejer, inte alltihop.

lördag 22 november 2014

Maratonfilm

Finns det nåt bättre än att köra maraton på Jane Austen filmatiseringar med sin dotter? För det är precis vad jag ägnar mig åt. Tur att man samlat på sig en och annan. Just nu BBC versionen av Förnuft och känsla. Och jag är alldeles otroligt i behov av att göra just det, glo på tv och beröras av starka berättelser.

fredag 21 november 2014

Fantastiskt skrattande

Satt så mycket på buss igår att jag inte kunde göra rättvisa åt Fantastisk podd.

Det finns alltså ett nytt avsnitt ute. Med musiken i texten.

Och jag lyssnade på en av de bussar jag åkte igår. Jag skrattade högt och skrämde mina medpassagerare. Det bjuder jag på. För vad är väl trevligare än när folk börjar skruva på sig av obehag för att en galning börjar skratta utan orsak? Hon jag satt bredvid drog sig närmare fönstret...

torsdag 20 november 2014

Jaaaa!

Att Maria Turtschaninoff vunnit Finlandia Junior priset idag gör mig så otroligt glad. Hon är så värd det priset och några till. Så folks. Läs Maresi. Det är en riktigt häftig bok.

Grattis Maria!

Själv har jag avklarat alla skolbrsök. Det sista var fint på så många sätt. Också för att det var i Borgå och jag har gått i folkhögskola där till exempel. Men det är också extra kul med en mindre grupp som är där för att det var de som valt det. Å sånt känns riktigt rätt när man ska prata och svara på frågor. 

Nu ska jag sakta men säkert ta mig hem. Så om några timmar: fåtöljen. 

onsdag 19 november 2014

För det funkar

Alltså är så jädrans glad idag. Och det för testläsarens kommentarer på manus igår. För det funkar. Allt. Inget abnormt kvar. Lite plantera en grej. Understryka nåt annat.

Och på den räkmackan avklarat näst sista skolbesöket. Ett kvar imorrn. Sen hem. 

tisdag 18 november 2014

Mattheten och manus



Se där en mycket suddig bild av mitt Certificate of Honour från IBBY Finland.

I övrigt har jag precis pratat inför tre grupper i Grankulla. Och kan säga att tröttheten nu är ofantlig. Men vad ska man göra när katterna hos dem jag bor hos, när alltså katterna har lagt sig, båda två på min säng och de ser ut som om de talat för 12 grupper i Grankulla och alltså har mycket större rättighet att vila än jag.

Och ja, det här var också kul. Med fascinerande frågor från eleverna. Om allt. Vad som helst.

Men nu måste jag lägga mig ner mellan katter och vila för det som händer senare är idag, närmare bestämt ikväll är att jag ska få kommentarer på mitt manus, min trea. Det ni. Sen har jag saker att bita i igen.

måndag 17 november 2014

Kloka frågor

Min vana trogen började jag med att gå åt fel håll. Alltså hur kan man egentligen vara så befriad från allt lokalsinne att man alltid ska gå åt fel håll först? Sen frågade jag... och hittade rätt, för det var enkelt, typ, rakt fram åt andra hållet...

Så efter mina irrfärder mot rätt plats så kändes det som värsta lyxen att bli mottagen av två tjejer som läst mina böcker och som efter att jag pratat ställde bra och kloka frågor, så att jag kände så där att jag fick svara på sånt jag inte talat om tidigare. Dessutom blev resten av publiken också ivrig medan tjejerna frågade så det kom frågor av dem också. Kort sagt, jätteglad över första skolbesöket. Speciellt över alla kloka frågor. Allt från barndom till hockeylag har jag svarat på.

Jo, och fick en chokladask också. Som jag numera är en usel chokladätare (vräkte i mig såna ofantliga mängder under studietiden så blev tvungen att gå cold turkey på choko). Men kommer att tugga i mig två-tre bitar och sen blir resten av familjen superglad när de får resten. Trots min usla chokladkonsumtion så kan jag säga att ska det vara choklad, så absolut Fazers blå. Vilket det alltså är. Man tackar för det.

Snart iväg för att motta IBBY diplom. Eller först ska jag faktiskt gå och köpa strumpor. Vissa grejer man gör en måndag är inte så spännande, som att skaffa strumpor.

söndag 16 november 2014

Redo att dra iväg

Well folks. Nästa vecka är det högstadier som gäller för min del. Sex lektioner som är mellan 45-75 minuter långa. Gäller bara att hitta fram (med hjälp av taxi tror jag)...

Och imorrn ska jag förresten gå och få mig ett papper också, på att jag varit nominerad för IBBY Finland Honour List. En ceremoni rent av. Man hinner med mycket på sina turnéer. För sen blir det middag med en bunt tjejer efter det.

Är laddad, på hugget och ganska ivrig. Få se hur det känns sisådär halv sex imorgon bitti när jag ska göra mig klar för tåget. Hå hå. Jag gillar inte tidiga morgnar nåt värst.

lördag 15 november 2014

När man jobbar häcken av sig

Okej. Om nån undrar. När man jobbar häcken av sig med niotusen grejer. Mitt bästa tips för såna tider, se till att ibland ha en dag då du inte gör ett piss.

Det är liksom livsviktigt att just den dan vara väldigt onödig och göra helt oväsentliga grejer. Precis vad jag pysslar med. Eller inte pysslar med. Hur man nu ser på det jag inte pysslar med.

fredag 14 november 2014

Vardagliga trevliga små ljud

Och här sitter jag och funderar på ljud. 

Alldeles vardagliga trevliga små ljud. Radion som pratar på lite lågt i bakgrunden. Hur det låter när man går i tofflor över ett golv. Att man inte riktigt orkar lyfta fötterna i tofflor. Vinden som väser i fönsterkarmar.  En ambulans som tjuter förbi. En skåpdörr som öppnas och stängs. Vatten som rinner ur en kran och något, troligen ett glas som placeras på en diskbänk. Tofflor som går över golvet igen. Lite mer ljud från tofflorna nu för de är på väg hitåt.

Och personen som hör alltihop är ensam hemma.

Ja. Här sitter jag och piggar upp min novembermånad. För vad som händer sen. Det vet jag inte. 

torsdag 13 november 2014

Ge mig spöken!

Det är inte det att det skulle vara nåt fel på boken jag läser just nu. Michelle Paver Evig natt. Skriven i dagboksform och välskriven och så.

Men det går så låååååångsamt.

Huvudpersonen träffar typerna han ska till Arktis med. Det framkommer att det är skillnad på klass och klass. De åker båt. Kaptenen vill inte föra dem dit de vill och antyder att det finns värre saker än mörker.

Alltså jag fattar att det byggs upp.

Men jag blir så lätt uttråkad av bakgrund, onödiga scener och långsamma båtfärder med is att titta på. Det står spökroman på omslaget. Så ge mig spöken!

Eller för att uttrycka det tydligare, jag vill bli skrämd, så från sid 55, mer spöken och rysningar och oro över det okända.

Jag gillar när det händer. Och om man ska ha bakgrund så vill jag veta vad det ska vara bra för, jag vill veta det genast. Jag vill veta varför jag läser boken. Det ska inte behöva stå spökroman på omslaget för att jag ska fortsätta läsa.

onsdag 12 november 2014

Letat kalender

Ägnade en timme åt att leta efter min kalender.

Vände ut och in på handväskan. Flyttade på de omkringflytande pappren, böckerna etc på skrivbordet. Ingenting, inte där den borde finnas. Paniken klättrade högre upp eller längre ner, hur man nu vill förklara det. Klättrade och kladdade gjorde paniken i alla fall.

Låt oss säga så här, jag är beroende av min kalender. Inte så där lite att "åhå var är kalendern", utan mer så där "nejnejnejnejnej får inte hända att jag inte vet var kalendern är". Där står var jag ska vara och när. Vad jag ska komma ihåg att göra och hur lång tid jag har på mig. Deadlines, sånt smått.

Till slut öppnade jag en låda. Och se där hade jag placerat den lilla rackaren.

Kunde därmed konstatera att jag tydligen håller på att förlora förståndet. Jag menar om paniken klättrar upp eller ner för att man placerat kalendern i en låda, tja, då är det dags för den där utlovade julen.


Ibland blir man lite trött på sina problem, kan man också tycka.

tisdag 11 november 2014

Novemberförlamningen

Vad jag helst av allt skulle göra så här i november? Fly. Resa bort. Strunta i allting och bege mig söderut. Emigrera. Söka mig till solen.

Men icke. Här sitter man. Skriver sina kolumner. Skriver sina stipendieansökningar. Planerar sina kurser. Planerar sina författarbesök. Glor på Google maps. Glor ut genom fönstret på grannarnas spjälgardiner, spetsgardiner, bruna gardiner, bambugardiner, rullgardiner.

November är ett tillstånd. Förlamande på alla möjliga vis.

Kan nån berätta nåt liksom uppiggande? Eller nåt bara. Måste inte vara uppiggande.

måndag 10 november 2014

Läsa kartor

Nästa vecka är det dags för högstadiebesök igen.

Och vad funderar jag på då? Man kunde tro att jag tänker på vad jag ska prata om. Och det gör jag också. I och för sig. Fast det tror jag att jag vet rätt bra ändå, snacket liksom.

Mest funderar jag på hur jag ska ta mig till rätt plats. Utmaningen är inte att prata utan att hitta rätt.  Folk som jag, utan lokalsinne, borde inte släppas lösa på det här viset. Helst skulle jag förses med guide. För kartor, kompasser och uppmuntrande råd, hå hå, om jag kunde läsa kartor på ett intelligent sätt, men men men, min mesta kartinsikt kommer från fantasy. Och ni vet hur kartor ser ut i fantasy, oftast. Det är världen med stora områden, att här bor hemska drottningen, här bor folkslaget burbur, här är kalla vita bergen, där borta ska du inte vistas för det är vålnadernas skog. Sånt. Där hittar jag bra. I verkligheten däremot är kartläsning vålnadernas oändliga skog hela tiden.

Alltså måste jag lägga ner en mängd tid på att förstå hur jag ska gå för att komma rätt. 

Utöver kartläsning ska jag alltså planera prat, nån skrivövning och kontakta lärare.

söndag 9 november 2014

Finska lektion eller så inte

Farsdag och jag ägnar mig åt att uppgradera dator, städa och hjälpa till med finskaläxor.

Alltså jag talar finska, o ja. Men finsk grammatik? Det talar jag inte. Jag bara hör hur det borde vara och när jag inte hör då är det tyst...

Å andra sidan så får man ju orsak att fundera på språkliga uttrycksmöjligheter och som sagt, talar finska, men uttrycker mig välformulerat, det betvivlar jag.

När jag var liten gick jag i finskt dagis för det låg närmast. Därifrån kom jag hem och placerade ett i efter alla ord. Så ifall du inte kan finska så är det här lektion nummer ett (och troligen den enda), bara lägg ett i efter varje ord. Bara tänker på när man hör nån säga den fascinerande ramsan: yksi kaksi paksi (i vilket de första två betyder: ett, två och det tredje ordet mest är inklämt för att rimma.)

Näin meillä. 

lördag 8 november 2014

Jagperspektivens jagperspektiv

Läst ut John Cleaver-seriemördarserie. Eller vad man nu ska kalla den. Jag ger den fem knivar av fem knivar.

Det var jagperspektivens jagperspektiv att höra den som inte vill bli seriemördare resonera kring hur undvika just den utstakade vägen. Eller ifall jaget liksom inte har nåt val. Och att som läsare på nåt vis behöva vara med där i huvudet, mycket fascinerande. Vill man fundera på jagperspektiv, läs då Dan Wells I am not a serial killer, med fortsättningar.

Dessutom, eller kanske allra mest, eftersom jag håller på att söka efter personerna i den berättelse jag själv vill skriva, klart att man vill läsa om intensiva jagpersonligheter. För även om jag har en hel del, så kan jag säga att min berättare, min huvudperson svajar ännu. Troligen för att jag inte skrivit så mycket än. Men också för att jag inte kan bestämma mig för vissa egenskaper.

Och det är okej, eller mer än så, jag tycker om den här fasen. Allt kan göras. Motsatsen till vad jag sysslat med de senaste månaderna. Eller who am I kiddning, senaste åren. Men nu, allt kan hända. Vad som helst.

Då behöver man läsa om huvudpersoner som känns. Problemet uppstår när man lägger ifrån sig boken och ska läsa nästa, att hitta in i en annan. Beröras. Och precis där står jag väl, mellan mina egna skrivprojekt, mellan två olika böcker jag läst/ska läsa. Man är ivrig och samtidigt känner man saknad.

fredag 7 november 2014

Den lilla frågan ju

Det här med att man ska berätta om sig själv. Alltså sitter och funderar på frågan om vem jag är som författare i penningansökan. Den lilla frågan ju.

Och då slår allt ner i skallen på mig.

Så där att är det nu man ska berätta att en dag* gjorde jag något annat än skrev. Vad det än står i Stephen Kings fina bok om att skriva tio sidor och så vidare i all oändlighet. Eller om jag själv säger det så fint, skriva alla dagar, även om det bara blir en mening på tre ord. Men man är ju liksom människa också. Att det finns dagar då man inte skriver en rad, inte ens treordsmeningar, utan i stället går ut och går. Visst kan vi låtsas att de där promenaderna varje gång är perfekt för skrivandet sen. Fast det är de inte. Jag kanske bara går och inte hittar på nåt alls. Eller de där gångerna när man sätter sig och läser nån annans bok istället för att skriva på sina egna futtiga alster.

Fast det är inte det där de vill veta, va? Om min mänsklighet.

Utan mer då om min fantastiska, fanatiska organisationsförmåga. Att jag sätter upp mål. Håller deadlines. Effektiviteten.

Visst det är också sant. Jag är bra på det där med tid och mål och effektivitet. Men när jag sitter där med frågan om mig som författare, ja då tänker jag på de andra gångerna...





*en dag? Ha ha ha haha haha.

torsdag 6 november 2014

Allt man hinner göra

Och skrivpaus är ju fantastiskt när man har liksom sina andra niotusen saker som man plötsligt känner att där kan man ju fokusera sin insats lite mer än de senaste månaderna.

Därför ska jag skriva kolumnutkast, planera en kurs, börja peta omkring i nästa stipendiehärva och LÄSA.

Herregud, jag läser ju igen. Efter min besvärliga svacka som inföll mitt under värsta självkritiken, så har jag landat i läsandet igen. Lika uppslukande är det som att skriva. Läser dessutom både böcker (och när jag säger böcker så menar jag pluralis, beror på humör vilken jag tar tag i) och andras manus. Och det är så kul att göra liksom allt, lustfyllt alltså.

Dessutom drar jag och de andra i Finlandsgruppen vårt strå till NaNoWriMo-stacken i Fantastisk podd, där vi alltså talar om just hur det är att haka på den där adrenalinstinna skrivmaratongrejen. Inte för att vi alla tycker att det där är saliggörande, HM Taivassalo är ytterst skeptisk till exempel. Andra skriver i raseri (som jag då). Men allt det hör ni på Fantastisk podd. (Däremot beklagar jag ifall ni inte uppfattar varenda bokstav vi säger, det uppstod ett inbandningsproblem som inte gick att fixa helt efteråt. Beklagar det. Men om man bortser från det så säger vi ett och annat som man kan lyssna på.)

onsdag 5 november 2014

En by och några familjer

Inte för att jag tänker sätta igång med nytt precis liksom genast, men där är det i alla fall. Det där nya. Petar på mig.

I mitt huvud formas nya karaktärer. En by rent av. Och en stad också förresten. Fast den är otydligare. Kanske för att den i verkligheten inte är det. Så jag tänker på byn och på vilka jag ska befolka den med. Och då funderar jag på Jane Austen som talade om att man bara behöver en by och några familjer och there you go bara.

(Samtidigt medan jag skriver det där försöker en av mina katter smyga sig in i min famn. Han är en riktig famnsmygare. Nu tittar han på mig med sina Mästerkatten i stövlar ögon, stora som tefat, besviket, när datorn är i vägen.)

Fast innan jag på allvar börjar lyssna på allt det där som formas, så ska jag ha lite skrivpaus. Jag har kört tre romaner på högt tempo och den sista är ju inte liksom tryckt än, om vi säger så. Jag behöver andas en stund. Ändå, kul att ha det där nya som äntligen har tillstånd att leva.

tisdag 4 november 2014

Idag älskar jag till och med vädret

Jag har bara en enda sak att säga:
Jag är klar! DONE.
Eller jag har förstås massor att säga. Men det där var det viktigaste.

Alltså, många turer återstår. Of course my horse. Många kommentarer som ska fixas i olika vändor. Men det är jordnötter. Och folks, det har funnits stunder då jag undrat över om jag ska fixa det. Bara det att jag inte har lyssnat på det, selektiv hörsel bara. Och nu nu nu, done, done, done.

Resten av jobbet med det här, som sagt, jordnötter. Nu dags för segerdans. Idag älskar jag till och med vädret.

måndag 3 november 2014

Sen är det ju, ja sen är det ju...

Så lite kvar. Så lite att jag plötsligt inser att jag tar andra sorts pauser. Att jag skjuter upp det där sista. Väntar lite till med att bli klar. Låter de sista bitarna mogna nån timme extra. En dag.

Varför gör man det egentligen? Alltså skjuter upp det där allra sista lite till. Och det är så otroligt medvetet, att jag känner hur jag liksom blir låååångsam för att sen är det ju, ja, herrejösses, sen är det ju, det ju det, sen är det ju det, att det är sen, ja, ju, klart. Sen.

Så jag släpar fötterna efter mig till imorrn också.

söndag 2 november 2014

Grått och blött

Ute grått och blött. Riktigt sånt där väder att går man ut i det så kommer vätan att klibba fast som en hinna på skinnet. Helst ska man gå under träd och det kan droppa från en gren, i nacken. Alltid i nacken. Och man kryper djupare in i kläderna och vill in igen. För att inte gå ut förrän det finns nån viktigare orsak. Man vet knappt hur viktig den orsaken ska vara för att få en ut igen. Den ska vara så jätteviktig att oj.

Kort sagt, jag börjar längta efter jul när jag tittar ut.

Har därför sjunkit ner i en fåtölj för att läsa vidare i del tre om John Cleaver ( I don't want to kill you). Mycket trevligt med seriemord och demoner. Känns som vädret på nåt vis. Fast tvärtom.

lördag 1 november 2014

Och så händer något

Jaha. Idag börjar NaNoWriMo. Och jag önskar alla som deltar lycka till och kör hårt!

Själv låter jag bli. Allra mest för att när jag satt här och velade av och an så hände något, du vet, såna där privata grejer som händer och som får en att öppna ögonen för vad som är viktigt på riktigt. Vad man på nåt vis medan man håller på skuffar undan och inte låtsas om. Men så står det där och ruskar på sig och man inser en mängd saker om sig själv och sitt liv.

Allt det man fattar just då är inte särskilt vackert. En del gör jäkligt ont.

Och det har varit så många grejer på sista tiden. Det mesta kul och fint. Troligen därför man bara låter sig svepas med. Men alltså, så skuffar verkligheten in sitt tryne och då är det så.

För att skriva är viktigt för mig, det är mitt sätt att finnas och vara i världen. Men det finns också annat utanför skrivandet som är viktigt. Just nu är det annat som gör att jag kan inte ägna ännu en månad åt att vara uppslukad av mig och mina världar.

Därför inget NaNoWriMo för mig i år. Nästa år däremot. I år måste jag tänka på det jag har på gång i stället och däremellan ägna mig åt inte tänka så mycket på textvärldar hit och textvärldar dit.

fredag 31 oktober 2014

Tror bestämt det

Där. Framme vid den scenen. Den där avgörande. Mattundanryckande. Och idéerna kraschar in i varann...

I mitt huvud just nu: Hon måste säga den repliken. Han måste få henne att förstå. Hon är helt paralyserad. Hon där ligger ner. Hon ska sparka på henne lite mysigt så där. Han vet inte hur han ska förhålla sig. Han vet inte vem han borde hålla koll på. Hon far omkring. Han höjer typ ena ögonbrynet. Hon darrar och svettas och nånting till. Hon skrattar. Hon hör ett ljud. Han försöker smyga undan.

Insåg att jag måste andas lite för det far omkring i värsta takten och jag måste byta perspektiv också.

Men tjahapp, snart så. Tror bestämt att jag ska gå via butiken med bubbel idag. Tror bestämt att det behövs en flaska på kylning. Tror bestämt det.

torsdag 30 oktober 2014

Läser och irrar omkring



Läser just nu. 


Funderar på gamla minnen vid den här kiosken i Ekenäs. 

Snart i Karis för att käka lunch med Maria på Serendipity (vet inte om det skrivs så och be mig inte uttala det och allra minst tre gånger efter varann).

onsdag 29 oktober 2014

Fysisk vinkel

Nära eller på avstånd? Se ner på eller titta upp? Jag närmar mig slutscenerna med frågor om placering. 

Värsta regissören är jag och flyttar omkring på karaktärerna för att förmedla rätt vinkel. De ska titta åt rätt håll, eller fel. Ibland behöver man befinna sig tätt intill för att förstå vad som händer och andra gånger är det panorama.

Det går undan, därför blir placering extra viktigt, stämningen ska gå att ta på redan i hur en karaktär befinner sig i rummet. Dessutom är det extremt fascinerande att se vad som händer om man placerar en karaktär högre upp. Maktbalansen bara.

Och det är ganska enkla medel, som svänger på stämningen. Från undergång, till hoppfullhet och stryka. Naturligtvis kommer mattan att ryckas under fötterna. Kanske redan imorgon.


tisdag 28 oktober 2014

Tjo eller njäe?

Ska jag nu vara tjo och tjim positiv och berätta att jag har lite på 20 sidor kvar (och att min testläsare log vänligt uppmuntrande mot mig samt sa, skicka mer sidor), alltså är det utgångspunkten, tjohoo, tjim tjim?

Eller att det ser mörkt ut med NaNoWriMo? Att jag så gärna hade satt igång 1 november med det nya. Att jag inte kan. Så. Två vägar. Skit i NaNo:erandet. Börja senare, skriv snabbare. Hur väljer man tjo eller njäe?

Frågan är, hur realistisk är en fantasyförfattare egentligen? Enligt skalan: Lite grann eller inte alls?

Tror jag att jag klarar det ändå? NaNo alltså. Eller tänker jag lite på att vila skulle kunna vara grejer det innan högstadiebesök och julfester.

Jag vet inte med er, men själv lever jag i spänning om hur det här ska gå. Kommer jag att försöka driva mig själv till vansinnet på allvar eller föredrar jag att läsa en bok i stället och heja på alla andra vid sidan om och ta itu med alltihop i januari i stället. Men ni hör, att ha gjort det två gånger har gjort mig intresserad av den adrenalindos som krävs för skrivmaraton.

måndag 27 oktober 2014

Här sitter ju jag



Här också bildbevis (tack Helena S.) på att jag suttit på scen och pratat Maraminne. Och det med Janina Orlov som är alldeles otroligt bra på att ställa frågor och låta intervjun ta precis den riktning den behöver. Man känner sig alldeles rätt placerad. I bakgrunden kan man ana Totti, Edith Södergrans katt.

Med det kastar jag mig vidare i stipendieansökningsdjungeln. One down, more to go. Always more to go. Hå hå. Jag känner mig utmattad vid tanken på penningsökandet.

söndag 26 oktober 2014

Brunchsöndag

Söndagsbruncherna har avlöst varann. Jag har gått från brunch till brunch. Mer sånt. Bjud mig. Jag kommer gärna. 

Och dessutom har jag JOBBAT. Eller bandat in avsnitt av Fantastisk podd. Mycket snart får man höra oss tala om NaNoWriMo. 

lördag 25 oktober 2014

Bäst igår



Bäst igår var att få veta att Maria Turtschaninoff fick Yles litteraturpris för Maresi. Grattis! Det var så rätt så rätt så rätt så rätt! 

Och förstås också annars mycket kul på mässan. Som alla man hinner prata med. Även om jag kan säga att det där med att ha program klockan 11-12 och sen paus till 17.30 är ganska utmattande. Har noll koll på vad jag sagt och inte sagt, men något blev det väl.

Ikväll blir det fest på förlaget. Jorå så att. Man roar sig helt enkelt.

fredag 24 oktober 2014

Mässar vidare



Förlagets monter och min Maraminne är en av de orangeröda böckerna där på bordet. 

Om en liten stund ska jag bege mig till mässan för att tala om fantasy med Maria Turtschaninoff och Henrika Andersson med Janina Orlov som samtalsledare. 

Igår hann jag med en öl efteråt och bongade Sofi Oksanen och Timo Soini. Där satt man på nåt märkligt vis mittemellan dem. 

torsdag 23 oktober 2014

Säg omelett

Och medan jag undrar över vad jag glömt att packa med ska ni lyssna på Fantastisk podd (ett alldeles vanligt avsnitt, eller vanligt och vanligt, men i alla fall). Stockholmsgruppen ägnar sig åt våld under den mjukt klingande rubriken: You can't make an omelette without killing a few people.

Ja och efter det inslaget kommer vi att lugna ner oss lite, att vi bandar inte in poddar i lika raskt flödande takt sen utan mer normalt liksom. För nångång ska man ju skriva också och det är ju mellan mässorna det, dessutom NaNoWriMo närmar sig, skrivmånadernas skrivmånad.

Men först alltså, Stockholm goes omelette.

onsdag 22 oktober 2014

Alltså kläderna då?

Det är ju sjukt att ens största problem alltid ska vara garderoben. Va fasen ska det vara bra för?

Alltså skillnaden på att sitta hemma och skriva, då jag alltså hasar omkring i mjukisbrallor och nån gammal tröja med hål eller kanske fläckar på eller inte vet jag, nåt bekvämt i alla fall och så då, ska man ut i världen... Alltså världen är då bokmässan i Helsingfors, kunde förstås bara vara att världen var undervisa nånstans i Åbo också. Eller de där trevliga gångerna när världen kräver min närvaro i något helt annat land. Nämen nu är det alltså Helsingfors. Och mjukisbrallor blir det då inte.

Förresten kan jag inte bestämma mig för örhängen heller så jag tog med rubbet.

Ja, jag är så ytlig så.

Men det är ju det där att jag vill känna mig bekväm också då jag avstår från mjukisbyxor med stora knäpåsar.

Och min garderob, alltså det ligger tyg i den, men ändå är den som vanligt tom.

En författares problem ska väl vara skrivkramp och datorstrul och att nån skulle kunna fixa lunch åt mig så att jag inte behöver avbryta mig, men nejdå, klääääder är det. Alltid. Utan undantag.

Sisterhood of World Blogger Award


Jag har blivit nominerad av Eva-Lisa Dezmin till Sisterhood of World Bloggers Awards. Tack Eva-Lisa.

Vad man gör när man blivit nominerad:
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått (de finns längst ner)
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor
Nedan följer svaret på mina frågor:
1. Finns det någon bok du verkligen inte gillat och varför?
Madame Bovary störde mig asmycket under studietiden då jag var tvungen att läsa den.
2. Vad läser du helst för format? E-böcker, fysiska böcker eller ljudböcker?
Fysiska. Men gärna andra sorters också. 
3. Finns det någon favoritförfattare du hade velat träffa i verkligheten och varför?
Många. Och vissa träffar jag i verkligheten. Varför, för att det fint att få prata om skrivande med folk som skriver.
4. Vilken bok som inte har blivit film, skulle du vilja se filmatiserad?
Hade gärna sett att de fortsatt filma His Dark Materials. Alltså första filmen är ju så där, så det är klart att de liksom inte fortsatte, men tja, det skulle vara kul.
5. Vilken bok önskar du att du själv hade skrivit?
Tror inte att det finns nån speciell sån. Utan mer så att jag kan önska att jag kunde skriva på ett visst sätt. Och blir i synnerhet avundsjuk på folks färdigskrivna böcker när jag befinner mig i viss redigeringsfas av eget manus.
6. Vilken bok köpte du senast?
Mr Monster av Dan Wells.
7. Vad får dig att sluta läsa en bok?
Om berättelsen inte griper tag i mig.
8. Vilken är den tjockaste bok du läst?
Eftersom jag läser en och annan fantasy och/eller skräck så tenderar det att bli rätt många tegelstenar.
9. Har du någon bokserie som du läser, eller en författare som du läser allt av?
Som sagt, fantasy, många serier där. Just nu då Dan Wells trilogi. Men så där annars nej, jag läser inte allt av en författare per automatik. Men jag har läst allt av vissa närmare kolleger. 
10. Kommer du att delta i NaNoWriMo i år?
Hoppas verkligen det. Men det ser inte så lovande ut.
Och så nominerar jag följande för Sisterhood of World Blogger Award:
Frågor att besvara, well, här får ni dem:
  1. Senaste bok du läst?
  2. Nästa bok du ska läsa?
  3. Favoritgenre?
  4. Vad ska du pyssla med i kväll?
  5. Vilka böcker finns på julklappsönskelistan?
  6. Plats du helst läser på?
  7. Läser du var som helst och har du läst på nån märklig plats?
  8. Vilken bok skulle du ge i present åt någon annan?
  9. Vad använder du som bokmärke?
  10. Hur sorterar du i bokhyllan?