lördag 30 november 2013

Så lite som möjligt

Och idag ska jag göra så lite som möjligt.

Läsa och slöa.

Käka pepparkakor, dricka glögg. Kolla film.

Hur bra känns det? Det känns, om inte bra, så i alla fall hyfsat bra. Det har varit en jäkla höst, men imorgon blir det december. Jag gillar jul. Eller jag gillar att göra jul som jag vill ha den. Och i det ingår ta det lugnt som viktigaste ingrediens. Städa efter jul, sa min mamma. Ett bra julmotto.

Men idag alltså, börjar jag min jul, tar det lugnt.

Och imorgon börjar min julkalender. Här alltså. På bloggen.


fredag 29 november 2013

Sätter mig ner och skriver?

Hur ser min skrivprocess ut? Kan man ju fråga sig så här efter att ha tagit sig igenom november. Dessutom var det en fråga som Kati ställde nån gång i början av november och som jag lovat svara på när NaNoWriMo var över.

Tror det måste vara en av de knepigare frågorna att svara på. För hur gör jag?

Jag skriver. Jag dricker kaffe. Jag skriver. Jag reser mig upp och ropar frustrerat över att jag inte kan skriva ett enda ord. Jag fyller på kaffe. Jag skriver. Jag skriver absolut inte för det är ingenting jag behärskar. Jag skriver ändå. Jag skriver en massa skit som ingen nånsin ska få läsa.

Jag önskar att jag hade planerat lite mer. Men det råkar t.ex. vara NaNoWriMo och jag hinner inte planera för då får jag inte ihop min ordkvot.

Jag önskar att jag hade planerat lite mindre. Men jag råkar ha skrivit två böcker innan och det går inte att komma undan att jag har gjort det och att det ska bli en del tre. Eller att del tre ska vara Grande Finale. Förresten har jag precis i den stunden glömt hur jag gjorde de där andra böckerna. Finns bara den jag jobbar på just nu. Och jag har alltså glömt hur man gör.

Jag skriver lite här och lite där. Duttar omkring bland karaktärer. I miljön. Olika scener. Skriver saker som kommer för sent och för tidigt och är alldeles fel. Men jag skriver.

Nån ställer en fråga och jag blir galen för jag befinner mig i Björknäs som är en fiktiv stad som det håller på att gå åt skogen med. Eller om den håller på att sugas ner i underjorden. Vete fasen. Jag skriver och svarar nåt fast jag vet faktiskt inte riktigt vad jag svarar på för jag är ju i Björknäs.

Omkring mig blir rummet smutsigare. Mer damm och jag nyser. Så jag kokar mer kaffe och längtar efter en orsak att dricka bubbel. Då dyker den upp, i form av att Martrådar finns på en hederslista. Och jag påminns om att jag kanske ändå kan. Att de där orden ändå möjligen kan bli något bara jag druckit kaffe först.

Min skrivprocess är olika för varje projekt. Ändå lika också. Jag skriver mer med kaos och brännpunkter som riktning än med en strukturerad planerad synopsis. Visst finns det nånslags plan också, men den är lös, den förändras och lever. Ledord: kaos. Mål: ordning.


torsdag 28 november 2013

På is

Skrivträskets november är slut. Jag lever. Eller nåja. Men jag försöker åtminstone blinka i mörkret för att försöka se nåt.

Nu ligger manuset på is i minst två veckor. Får ej röras står det tydligt och klart på. Och det är viktigt tycker jag, att jobba häcken av sig och sen släppa taget. För precis efter en intensiv skrivperiod är det som att blinka ljus i novembermörkret, går inte att se nåt. Om jag skulle få för mig att redigera för tidigt finns det två vägar, det blir ett makuleringsprojekt eller så är allt så fint så fint. Alltså då är det inte längre bara frågan om att ha manuset på is, utan då har isen blivit hal också.

Vila alltså. Och hitta tillbaka till den person man var innan november slukade en hel och hållen.

Eller vila och vila. Det är ju ett och annat att fixa med som man liksom inte ordnat med för att man inte haft tid. Så, kavlar upp ärmarna och kör igång.

onsdag 27 november 2013

Och så var det gjort

And the winner is…

Jag alltså. Klar. Färdig.

Helt tömd.

Nu ska jag gå och göra nåt annat. Vill inte se på det där manuset mer idag.

NaNoWriMo är över för min del. Har laddat upp allt jag har på del tre. Om 30K är det min sista del. Men det är utbyggnadsprojektet och redigeringseländet. Från och med imorgon blir jag en vanlig bloggare igen.

Hare gott, folks!

Manisk

Känner mig manisk. Lätt vansinnig. Håret. Du skulle se håret. Står rätt ut. Nån verkar ha dragit i det. Ögonen stirriga, kanske blodsprängda. Händerna trummar över tangenterna. 

Det enda jag tänker på är ord. Att skriva dem. Bokstav för bokstav som blir ord. Nu. Måste få fixat detta idag. Har jag bestämt. Klarar inte av mer om jag inte får det gjort. För det är så lite så lite kvar.

Känner enorm tacksamhet över att svenska är mitt språk, inte finska. Där skulle ett ord vara minst tre på svenska, alla ändelserna som radas in i samma ord. Tack svenskan för att du är så ordrik. Vill gärna skriva att någon skriker i i i i i i… Många ord.

Min maniskhet gör att allt annat står stilla tills jag klämt ur mig de sista orden. Alla dessa ord som snurrar framför mina eventuellt rödsprängda ögon.

Därför. Vi hörs när jag gått i mål. NaNoWriMo winner to be. Idag.

tisdag 26 november 2013

Så lite kvar nu

Så lite kvar nu. Så lite kvar av november. Så lite kvar innan jag kan skicka in min textmassa för NaNoWriMo.

Det fina är att då har jag det råaste råa, rött och blödande manus som ska bli del tre. Eller egentligen har jag det redan nu. Det är inte en text som någon annan ska läsa. Den är galen, helt kaotisk.

Det är det fina.

Det jobbiga och fula är att sen ska jag göra det jag gör. Tvinga mig att slita upp och bygga om.

Mest av allt ska jag, som vanligt, skämmas. Jag ska tvivla. Oj som jag ska tvivla. Jag ska tycka att varenda ord är fel. Jag ska fundera över mitt förstånd. Jag ska säga mig själv att jag aldrig kommer att klara det.

Å andra sidan, jag kommer inte riktigt att tro på mig själv. Jag ska tvivla på tvivlet.

Men tvivlet, det kommer, det är redan på väg. Är redan här faktiskt. För vad är det jag har gjort under november? På riktigt. Jag tror att det här har varit min knepigaste text någonsin. Men om 1865 ord har jag nånslags roman. Den kommer att bli längre. Men den finns i all sin råhet.

måndag 25 november 2013

Undertecknad är nästan framme



Ska läsa och underteckna. För man ska alltid läsa innan man undertecknar.

Har klarat av min skrivkvot för NaNoWriMo. Men tror jag ska öka takten. Om det går. Börjar känna rätt mycket övermättnad. Och mest att det är tusans svårt att skriva när jag borde läsa igenom allting och se vad som hände. Var jag har brännpunkterna. Eller om det är fruktansvärt dåligt och borde makuleras, för evigt. Fast nä, det tror jag inte. Vet att det finns grejer i den där texten. Men har försökt peta på slutet. Det är inte stort nog än. Men jag har petat omkring bland slutscenerna. För jag är nästan framme vid NaNoWriMo 50K. Nästan. Några scener kvar som jag inte smakat på än.

Men det enda jag får läsa idag är Förlagsavtal. Så börjar där.

söndag 24 november 2013

Att söka stipendier

Om det är nåt klokt jag hittat på, så var det att tacka ja till att sitta i en styrelse där man läser stipendieansökningar.

Man lär sig grejer. Och jag är en gammal stipendieansökningsräv vid det här laget. Men jag lär mig ändå.

Alltså det är tungt som fasen att läsa den där enorma högen. Ögonen går i kors. Man blir knäpp av vissa grejer, o ja.

Men allra mest blir man glad, över vilka otroliga grejer folk vill göra. Helst skulle man ju kasta pengarna efter dem, lite mer än de sökt om ibland. Och hur många bra ansökningar det finns, sånt gör mig glad. Att folk lägger ner tid på sina ansökningar. Gör det hörni, när ni skickar in ansökningar. Lägg ner tid på dem. För den som ska läsa vill att det ska vara relevant, inte för mycket tjafs och tänk på arbetsplaner och tidsplaner, de ska gå att genomföra. Samt inga skrivfel. Inga alls.

Mycket viktigt tips det här från coachen!

Jo. En sak till. Skriv inte för hand. Jag säger bara, gör det inte. Vi satt tre personer i rummet. Alla var överens. Skriv inte för hand, även om du har snyggaste handstilen i Norden. Don't do it.

lördag 23 november 2013

En sån som...

Idag är det begravning. Pappas.

Det är konstigt att vara en sån som har döda föräldrar. En sån där konstighet som man kanske aldrig vänjer sig vid. För jag tänker ibland att jag ska ringa mamma till exempel. Om nåt. Sen inser jag att det inte går. Nu är det en till sån. Som man inte kan fråga. Inte kan berätta för.

Det är vad det är idag.

fredag 22 november 2013

Knyck en replik

Satte igång med läsning parallellt. Har liksom slöat med det fram till nu. Men NaNoWriMo skrivande mår bättre av att man väljer att läsa en bok som gör en på gott humör samtidigt. Nåt med sån text som gör att ivern över att skriva själv flödar. En längtan efter att skriva så att man får läsa.

Och, dessutom, slog upp boken på måfå, valde en replik. Den knyckte jag. Och vilken kul dialog jag skrev sen. Det var inte någon särskilt avancerad replik ens. Bara nåt om att karaktären inte orkade längre. Rätt vad det var hade det dykt upp en grej i den scen jag höll på med som gav det extra liv.

Så det är dagens tips. Läs nåt. Knyck en replik. En sån där som man kan säga i alla möjliga sammanhang. Gör den till din. Alltså jag stal den inte ens rakt av, för mina karaktärer skulle inte riktigt ha passat in då, utan vred till lite. Fick liv och rörelse.

torsdag 21 november 2013

Firar allt

Du vet det här med att man ska fira alla steg i processen, att ge ut en bok. Du vet. Man ska dricka skumpa när man finns i katalogen. Jag säger check och done om det. Kaffe räckte liksom inte till. Man måste ta i.

Hur som helst.

Ordkvoten avklarad med råge idag. Har hållit på med mängder av bikaraktärer, men idag var det huvudpersonen. Vilken lättnad, hon är trevligast att ha att göra med. Troligen för att hon är lätt dominant av sig. Bara att haka på.

Well. Det om det. Nu är jag lite tom i skrivhuvudet och ska fylla på. Det är en NaNoWriMo-dag imorgon också.

onsdag 20 november 2013

Maraminne i april

Och så har vårkatalogen kommit!

Med mig. På sid 12-13. Bilden känner man ju igen. Så ni får helt enkelt bläddra er fram till texten om del två. Alltså Maraminne. Utkommer i april.
Min mara med trassliga trådar.
Det känns så asigt otroligt jädrans häftigt, att oj.

För nu står det där, då är det sant.

Ska fira med lite kaffe.


Ja och inte bara jag förresten. Peppe också. Den boken ska så läsas.

tisdag 19 november 2013

Vad jag hunnit med före klockan halv tolv

Idag har jag:
  • skrivit min ordkvot i NaNoWriMo. Kommentar: Jej. Done for the day.
  • petat på stipendieansökningar och funderat i samband med det på vem jag är och vad jag har gjort och vad jag ska göra. Kommentar: Framtidsplaner? De förvånar mig varje gång, att jag ska ha dem. Jag ska ju skriva. Kan man säga det? Skriva. Ska. Jag. Eller finns det nåt fint sätt att uttrycka det på?
  • googlat och knåpat ihop en presentation som jag ska hålla på torsdag vid en prisutdelning. Kommentar: Imponerande vad nätet kan vara användbart. Och no comments om utdelningen än.
  • undersökt min telefonräkning. Kommentar: för hög. Usch. Bort med den.
Och snart ska jag käka lunch. Sen ska jag ta itu med skrivkursen ikväll. Vi ska ägna oss åt scener och dramaturgiska kurvor. Löööv på det.

Så vad har du pysslat med före klockan halv tolv idag? Sa hon med lätt skrytsam ton över allt hon åstadkommit och dessutom klappade hon sig själv på axeln. Sicken typ hon är.

måndag 18 november 2013

Dagens och nattens

Kunde inte låta bli. Måste helt enkelt ta en bild på mig själv. I dagens tidning. Vet du varför? Jo för ingen har gjort reklam för mig förut så där, i dagstidningen. Dagens författare, det är jag det.


Och med Dagens skryt påbörjat så fortsätter vi med det… Alltså måste säga att det bästa med NaNoWriMo är att man trots motstånd (och jag har känt en hel del av det) så är man inne i texten, skriver sin dagliga kvot och PANG sätter man sig upp i sängen, mitt i natten och den här gången fick det inte glida förbi, för stort, alldeles för stort. Skrev ner slutet och det där det där det där viktigaste viktiga som jag inte kunnat SE förrän i natt. Jag tror jag har det.

Inte undra på att jag tycker det är en utmärkt dag att vara Dagens författare på.

söndag 17 november 2013

En bra replik

En replik i mitt huvud igår precis när jag skulle somna.

Men jag var så trött.

Och nu är den borta. Den var bra. Inte bäst. Men bra. Den var sån att jag visste att om jag skriver ner den här så kan jag utveckla den sen.

Jag gjorde alltså inte det.

Så vad tusan säger man för att dra mattan under fötterna på folk? Så att de måste liksom reagera. Så att jag får flänga in i spänningen direkt.

Det är vad jag försöker tänka på just nu. Den där nästan rätta repliken.

lördag 16 november 2013

Vad jag har lust med

Jag borde följa Jeff VanderMeers råd och ta en paus för att kolla igenom vad jag har. 

Alltså bland dessa mängder av NaNoWriMo mejl som skickas är det egentligen det enda jag läst ordentligt. Kan förstås bero på Wonderbook som han skrivit, att jag liksom litar på hans ord. Hur som helst så säger han att nånstans mitt i skrivandet borde man gå igenom sina scener och kolla vad man har.

Och jag förstår grejen. Brukar göra så i vanliga fall. Kolla vad jag har. För att veta vart jag ska ta vägen.

Men nu. Försöker snarast förstå bågarna hos de olika karaktärerna. Det är inte det mest avgörande vad som händer i scenerna innan jag får syn på hur allt slingrar sig in i varann.

Så jag skriver vidare. Och tänker mer på det han säger om att skriva det jag har lust med. Precis vad jag sysslat med hela tiden. Bytt karaktär, bytt scen ifall det inte riktigt leder vidare. Sen gått tillbaka och kunnat fortsätta när jag SER vad som kan hända.

Det tror jag är det fiffigaste man kan göra under NaNoWriMo, skriva det man har lust att skriva.

fredag 15 november 2013

Liknelser så det står härliga till

Började skrivpasset med en associationsövning. Visste nämligen att problemkaraktären som jag skulle skriva om hade satt sig ner på en säng och det var vad jag visste.

Skrev alltså två ord. Det ena vara svart. Det andra var luktar illa. Hmm. Det där blir tre ord, men jag är inte petig med matematiken. Inte jag inte.

Sen satte jag igång, skrev ord. Mängder. Hade bestämt att minst 20 per grej. 

Och det fungerade precis som jag ville att det skulle, bland orden dök det upp det jag undrat över. Alltså vad fasen problemkaraktären gjorde sen då, efter att ha satt sig på sängen. Det ni! Att jag hittade en dialog och förräderi bland svart och lukt. Sånt gillar jag verkligen.

Dagens NaNoWriMo-tips alltså. Associera på ord, använd sen associationerna i det du ska skriva. Du kan till och med passa på att överdriva. Skriv liknelser så det står härliga till. Det gjorde jag. Kan strykas senare. Fast det är inte säkert, många av dem blev alldeles otroligt häftiga.


P.S. Har alltså klarat av ordräknandet i ett nafs efter det.

torsdag 14 november 2013

Martrådar nominerad, åh

Har inte fått säga nåt förut, men nu får jag.

Alltså, känns rätt fint tycker jag.

För Martrådar är nominerad för IBBY Finland. IBBY är alltså en organisation som har som uppgift att ge synlighet åt barn- och ungdomslitteraturen, både böcker och läsare. Vilket betyder att i deras lista över böcker från olika länder som liksom lyfts fram och nomineras så kommer min bok att vara med. Hittar inte själva listan ännu, för den dyker upp senare, men nu fick jag i alla fall tala om det. Så då gör jag det.

Sånt känns kul. Med en debutbok ju.

Jag kunde ju till och med få för mig att söka pengar och åka till Mexiko. För själva liksom "händelsen" eller konferensen som hör ihop med nomineringen äger rum i Mexiko i september 2014.

onsdag 13 november 2013

Kallsvetten när orden är borta

Och kallsvetten när jag öppnar dokumentet och undrar vart har de senaste dagarnas text försvunnit.

Vet du hur det känns? Att öppna och scrolla och inte hitta det där du vet att du skrev igår och i förrgår. Det är borta. Puts väck. Och jag trycker på ordantal för att kolla, ja, det saknas ord, alldeles för många ord saknas. Paniken då. DEN. Aoeiaaaiooaaa!

Sen försöker jag öppna från annan plats, alltså sparar ju på fler än en platser. Samma sak. Tills jag inser att jag öppnat liksom samma. Inte annan.

Nu lättare att leva igen.

Men alla alarmsignalerna som ringde i mitt huvud... Oljudet. Anklagelserna.

Andas Mia, andas.

tisdag 12 november 2013

Skrivtid stjäl man

Det knepiga med november och skrivandet är allt annat som också måste skrivas. 

Som stipendieansökningar. Reklamtexter. Annat säljtextmässigt. Blir svårt att hinna med sin skrivkvot bland alla andra texter.

Man kunde rent av bli stressad. Om man inte tänkte att bäst att skriva en text i taget.

Det är alltid mycket att jonglera samtidigt. Utom med undantag för några långsamma dagar som jag inte riktigt minns när de infaller. Lika bra att inse det alltså. Skrivtid stjäl man. Vilket den här tjuven ska ägna sig åt ungefär precis nu.

När stjäl du din skrivtid? Och hur?




måndag 11 november 2013

Skrivande kvinnor

Måndag. Och jag ska strutta iväg för att planera en föreläsning. Om skrivande kvinnor.

Har gått omkring och funderat på det ett tag, vad jag tycker att den rubriken betyder. Vad jag ska tala om när det gäller ämnet. Det ska röra sig från ungefär från Jane Austen till Mia Franck. Känns ju verkligen görbart. Jag menar, bara att nämna de där två namnen så där, ha ha, vansinnigt ju. Precis därför ska jag bland annat tala om det, vansinnet i att skriva också.

Hur som helst, skrivande kvinnor, och jag menar författare, karaktärer och andra sorters kvinnor som skriver, för det finns mängder av skrivande. Och jag är i alla fall väldigt nyfiken på vad jag ska säga. Det är en kul uppgift.

Föreläsningen eller seminariet ska hållas i samband med en skrivkurs med samma namn, Skrivande kvinnor alltså. Där jag är inbjuden att tala.



Och jorå, har påbörjat dagens skrivkvot, den här skrivande kvinnan har skrivit, inte helt klar med det än, men måste jobba med föreläsandet först, innan jag petar ner mer ord.

söndag 10 november 2013

Forum för fortsättning

Alltså ifall nån tror att det här skrivandet går framåt med flyt, glöm det. Glöm det nu. Jag slåss mot väderkvarnar i detta års NaNoWriMo. 

Ifjol, lättheten. Jag bara skrev utan att ha en aning om vad jag höll på med, det blev en roman.

I år, jag svettas och är irriterad, snäser och hamrar ändå på tangenterna. Försöker följa mina egna råd om att inte tänka. Ha ha. Går så där kan jag säga.

Så skulle jag skriva en scen som jag visste lite vart jag var på väg med, men hur ta sig dit? Noll koll. Slet mitt hår och tänkte, hur gjorde jag det här förut?

Då insåg jag vad jag inte pysslat med än. Forum. Alla samtal på NaNoWriMo. Jag kastade mig in bland dem, letade och läste. Och nu känns det bättre. Dels är det mänger av folk som kämpar som djur för att ta sig vidare, skönt det, dels hittade jag små instick här och där som jag kan blanda ihop och annat som påminde mig om vad jag borde göra, vilka gevär jag lämnat oavfyrade på alla dessa väggar.

Vilket gjort att jag bestämt att jag ska nå 20tusen idag. Så. Nu har jag skrivit det här också. Sisådär 1100 kvar att skriva idag.

Alltså dagens tips är, kolla i olika forum på NaNoWriMo. Det är ju det som är grejen med många som skriver samtidigt. Och man kan kolla in forum också som icke deltagare. Lite grann i alla fall tror jag.

lördag 9 november 2013

Tänk inte så mycket

Varje gång jag på senaste tid råkat diskutera NaNoWriMo med olika personer som antingen deltar eller inte deltar säger jag samma sak: skriv, analysera inte.

Tror det är dagens råd. Tänk inte så himla mycket. Skriv i stället. Flödesskriv liksom.

Klart man kan planera och stå i. Vissa saker behöver förstås framförhållning. För en del kräver allting det. Fint. Ha det. Men det skrivna, analysera inte. Går nog att plocka i bitar senare också.

Målet att få ihop en helhet, spretig helhet möjligen, men ändå helhet, det hägrar där i slutet av november. Och känslan, när man fixat det... 

Med det som mål ska jag fortsätta få ihop dagsransonen. Du med, hoppla, skriv på bara!

fredag 8 november 2013

Frågor och svar samt dagskvoten

Att intervjuas. Det är så häftigt när nån som läst boken ställer frågor. Mest för att jag egentligen under alla såna här frågestunder fått tala om väldigt olika saker.

Alltså klart som fasen att jag får berätta om Maran som väsen inom folktro och så där. Men beroende på vem som frågar är de intresserade av väldigt olika grejer när det gäller Martrådar.

Ibland hör man att författare säger att de tröttnat på nån viss fråga som ofta ställs. Kan inte säga att jag ens kommit i närheten av det. Varenda en ställer olika frågor. Jag får svara på nya saker varje gång. Det går inte att ha så värst mycket inövade svar då. Utan får försöka se om jag har nåt jag kan skaka fram så där i stundens hetta bara.

Och det är så fascinerande, just det där, vad har folk fastnat för.

Kort sagt, mycket kul att hänga i Jakobstad, på After Eight. Fina människor. En sen kväll blev det.



Dessutom, eftersom jag bloggar, så har jag naturligtvis hunnit skriva på NaNoWriMo, klarat av dagskvoten till och med. Så fellow NaNo:sers och andra skrivkunniga, hur går det för er? 

torsdag 7 november 2013

Åka tåg

Idag ska jag åka tåg till Jakobstad. För att sen hänga med i vad de kallar för läsveckan. Alltså hänga med genom att bli intervjuad om Martrådar.

Det är en himla lång tågresa till Jakobstad. Det är bra. Då ska jag skriva.

Jag har en bild i mitt huvud som handlar om den aktiva typ min pappa var, hur han går från en plats till en annan där på sin gård och håller på att fixa med grejer. Jag är rätt säker på att något av den bilden kommer att slinka in i texten. För det är klart att en stark bild ska lämna spår.

Och tack alla som lämnade så fina kommentarer igår. Det kändes fint.

Men nu måste jag ta mej till tågstationen. Ha det gott.

onsdag 6 november 2013

imorse

Hann bara skriva det där, igår. Om att se sin pappa tyna bort. Och så är det över. Han dog tidigt imorse.

Det finns inte så mycket att säga om det. Utom att man är ändå alltid lika oförberedd. Hur mycket man än vet att det kommer.

Så jag gråter. Och jag skriver.

tisdag 5 november 2013

Skriva november

November är inte bara NaNoWriMo. Det är också en pappa som håller på att dö i cancer.

Förlåt att jag säger det så där abrupt. Jag kan bara inte säga det på annat sätt. Det är lite mer än sex år sedan min mamma dog i cancer och nu håller min pappa på att försvinna på samma sätt. Eller inte samma, väldigt olika är cancerdödar. Alla för jävliga.

Novemberskrivandet låter mig skriva av mig, skriva in allt i texten, skriva av mig. Att fokusera på en annan plats och berättelse än den som är på riktigt.

Men ibland får man ett mejl som handlar om att pappa inte längre är pappa. Ett år har han hållit på att försvinna. Det blir lite trasigare och vissa ord är vassare än andra.

Döden döden döden, sa Astrid Lindgren för att mota döden. Alla dagar hjälper det inte att säga. Bara skriva in hur ont det faktiskt gör, hur arg jag också är, hur mörk november verkligen verkligen är.

Jävla cancer.

måndag 4 november 2013

zombie-lugnet före zombie-stormen

Jabbadabba doo. Jorå. Tack för frågan. Har precis skrivit nåt som jag tror på. Som inte i en framtida revidering behöver strykas i sin helhet.

Men fasen att det ska ta till dag fyra innan jag inser vad jag letat efter.

Alltså det går bra att skriva i scener vad det än handlar om, men det går bättre att trappa upp scen för scen om man förstår vad karaktären vill och behöver göra. Så mycket bättre.

Hur som helst, äntligen sitter jag här och flinar förnöjt, inte ansträngt grimaserande.

Vad har jag alltså upptäckt? Och när? Egentligen var det en grej som slog mig när jag tittade på sista avsnittet av Walking Dead (säsong två) igår. En på många sätt fascinerande tv-serie. Ovanligt bra zombie-idé, där döingarna inte bara dyker upp på måfå utan påverkar människorna på riktigt. Alltså det kunde vara vilken tv-serie som helst, eller film, med samma sorts fenomen (och fenomenet behöver inte vara just zombier). Att om det som anges som hotet faktiskt fungerar som hot, som påverkar varje del av berättelsen, relationerna mellan människorna och miljön och ja allt. DET är grejen. Att om man slängt in grejer som borde vara ett reellt hot så ska det användas. Just som de gör i Walking Dead, eller som min medtittare påpekade, minst tre attacker per avsnitt. Det sades för att det varit bara två. Vilket sen visade sig bero på att i sista avsnittet kom allihop på en gång. 

Zombie-lugnet före zombie-stormen.

Precis det fattade jag att jag redan hade. Och nu kan jag använda det. Vilket jag ska. Precis exakt nu. The zombie-shit-storm's gonna hit the fan, helt enkelt.

söndag 3 november 2013

Samtidigt på en annan gata

Vissa dagar. Som idag. Allt som ska göras innan jag kan skriva.

Men skit i det. Jag har i alla fall nästan klarat av dagens skrivmål. En karaktär är på väg till elände och skit. Och det var vad jag måste få ihop. Done.

Nu ska jag ta itu med en annan karaktär. Jag säger bara... Nackdelen med att ha många karaktärer är att det gäller att veta vad de håller på med. Fördelen med att ha många karaktärer är att man kan byta perspektiv när en av dem nått fram till ett delmål och man känner att man gärna skulle lyssna på nån annans gnäll ett tag.

Rajt. Så det ska jag. Kolla in vad två andra har på gång. Lite så där, samtidigt på en annan gata, över det hela just nu.

lördag 2 november 2013

Kan ju inte lämna dem där i mörkret heller

Mycket nöjd med mej själv just nu. Mycket mycket nöjd faktiskt. För det flyter på. Skrivandet alltså. 

Egentligen mest nöjd med en karaktär som liksom valt att dyka upp och som är väldigt mycket bifigur i det hela, en hjälpare. Eller jag tror att det är hjälp hen erbjuder. Fast varken jag eller den hjälpta är helt säkra faktiskt. Speciellt som det är nåt med hjälparen. Tog ett tag att se det. Nej. Känna det. Men nu. Check. Väldans spännande alltsammans.

Den där stunden när man inser att man till och med kan ta en paus för att käka frukost, för cliffhangern sitter fint. Och blogga förstås. Som jag ju gör nu.

Rätt nyfiken ändå. Skriver i fem delar den här scenen. Vilket betyder att eftersom den första är gjord gäller det att öka tempot, höja insatserna och förvärra i de två följande. Här ska trappas upp. 

Fasen. Nä. Måste skriva det nu. Jag kan ju inte lämna dem där i mörkret heller. Stackars satar.

Vad pysslar du med då? Ramlat in i nån spännande scen rent av?

fredag 1 november 2013

Men bryr jag mej?

Första dagen av NaNoWriMo. Och jag har klarat av min wordcount.

Nej. Jag är inte stolt. Har skrivit ihop värsta dyngan. Sånt j-la dravel. Sånt piss. Borde strykas genast.

Men bryr jag mej? Nope. Jag har skrivit min dagskvot. Kan tänka mej att skriva mer. Eller så inte. Få se hur det känns om nån timme. Har i alla fall börjat.

Här stryks inte en bokstav. Knappt en felskrivning. Här skrivs. För nånstans i det där eländet jag lyckades klämma ur mej finns det jag behöver. Men hinner inte fundera på vad det är. Jag skriver. Det är det enda som räknas. Ord alltså.

Bestämde att det är förbjudet att kolla sociala medier,  som att blogga till exempel eller vad som helst innan jag klarat av det jag måste skriva.

Men jag är igång! Och klockan är inte ens 10 i Finland. Hah!

Så writing buddies och andra, det här ska vi väl fixa. Låt romanerna frodas och orden flöda.


P.S Wordcount infogad till höger.