tisdag 31 december 2013

Året som gått: 2013

Årets sista dag. Dags för bokslut eller hur. Jag tänkte svara på en glättig listfrågeställning, men jag kan inte. Jag tänkte jag skulle ha hittat på en egen lista, men den blev inte. Blir på mitt sätt i stället.

Så here goes 2013:

Bästa med 2013 är Martrådar. Alltså det är höjdpunkten, bästa läsupplevelsen och tja allt. Det har styrt hela året.

Det var Martrådar som gjorde så att jag höll en kurs om Fantasy på universitetet. Och det är Martrådar som gjort mig till en bättre skrivhandledare på kurser om skrivande.

Också pga Martrådar som jag befunnit mig på Finncon, Ekenäs bokkalas, Åbo bokmässa, Swecon, Helsingfors bokmässa och på Jakobstads läsretreat.

Kort sagt, mitt år har varit väldigt mycket Martrådar.

Och sen blev det Maraminne. Kontrakt och nu redigering. Återkommer till det under nästa år. För det är mer 2014 än det är 2013, även om det förstås pågått långt innan manus blir bok.

Dessutom i maj började jag på sista delen. Och det var på skrivresa till Leros. Trilogin slukar mig. Och jag gillar det. Tycker också om tanken att få slutföra projektet. Att få ta itu med nästa. Men på Leros växte trean fram.


Det är den ena halvan av mitt 2013. Den andra halvan saknar den energin. Är tung och ordfattig. Det är pappa som inte längre finns.


Ett starkt, känsloladdat år. Kanske är det så det ska vara när man debuterar, att man går från det ena till det andra. Jag vet inte. Men det är mitt år i alla fall. Från april där allt blir ljust till novembermörker.

I morgon är ett nytt år. Gott nytt skrivår önskar jag alla!

måndag 30 december 2013

Gloendet

Har letat igenom dokumentet efter ordet "glo". Det var ett evinnerligt gloende kan jag berätta. Skulle gärna säga att det hade underlättat om det åtminstone ibland hade varierats med lite intressantare ordval för hur man kan betrakta, granska, iaktta, blänga - men icke. Glodde var vad de pysslade med.

Men inte nu längre. Eller jodå, visst har jag lämnat kvar en del gloende. Rätt ofta skrev jag ändå. Så att de inte längre glor utan utför annan rörelse än blickens. Eller ibland bara resultatet av vad blicken ser, själva bilden framför ögonen som kan beskrivas i stället för att säga att nån glor. Eller tittar. Eller nån annan synonym.

Hur som helst, det fascinerar mig hur man kan fastna i ett ord. Hur det där ena ordet kan bita sig fast och tydligen upprepas i tid och otid, utan att man lagt märke till det. Skönt att nån annan stört sig på allt gloende.

söndag 29 december 2013

Bra början



Morgonen började ju finfint när jag möttes av reklam för vad man kan läsa i vår. Mycket glad över det. Och dessutom kombinerat med Peppes bok ovanför. Precis vad jag tycker att man ska läsa i vår. Mig och Peppe.

Dessutom så har ju E.L. Dezmin läst Martrådar. Tack för ordet "nytänk" säger jag, för det har känts fint att höra. För övrigt har jag läst hennes Lex Limbo och ser fram emot fortsättning på den berättelsen. Det är nåt speciellt med att läsa andra bloggares böcker. Först har man hängt bland deras ord på nätet och sen får man ägna sig åt vad de pysslar med när de jobbar också.

Tja. Redigeringen rullar på. Petar undan småstöket först och ska ta itu med de större knepigheterna sen. Just nu ska jag ägna mig åt ordet "glo". Hitta lite synonymer på det eller stryka.

lördag 28 december 2013

Pinsam förundran

Redigering den närmaste tiden kommer att vara en pinsam förundran.

Alltså, det är tur att jag vet att jag läst igenom texten ungefär miljoner gånger, för när jag ser vad som får frågetecken i marginalen så drabbas jag av skam. Ibland låter det som om jag skrivit fjorton ord i stället för de tre som behövs. Eller fjorton helt onödiga ord. Bara såna där, den-där-Franck-försöker-briljera-ord

När jag läser nån annans text, som handledare, skrivledare eller betaläsare har jag inga problem med att lägga märke till liknande formuleringar. Man behöver nån utomstående som pekar. "Här hördu, här och här, fattar nada…"

Men just därför, borde jag ju för fasen kunna formulera mig som folk själv.

fredag 27 december 2013

Rundgång

Ibland får man såna här Flashdance moments. What a feeling snurrar i mitt huvud när jag precis gjort ett  angrepp på texten som syns. Rent av så där att jag, ifall jag var sån, skulle dansa fram över golvet i värsta farten. Men nä, det gör jag inte.

Ändringen finns i början dessutom. Det syns genast. Nu ska jag fundera på om det är som det ska.

Jädrans rundgång. Först drar man sig för att göra det. Sen gör man det. Sen undrar man vad man gjort. Vandrar runt fanskapet och vrider på det. Och försöker lyssna ifall man rent av hör redaktörns röst sucka irriterat eller nåt sånt. Eller nån annan röst. Ja ja, jag hör ibland röster på det här sättet. Det är jag själv som projicerar dem. Vet nog det. Oftast.

Trots det, What a feeling, när jag liksom går fram här i texten.

torsdag 26 december 2013

Med huvudet före

Kavlar upp ärmarna och sätter igång med redigering av Maraminne.

Både bävar och ser fram emot det. För det är kluvet. Tänk om jag inte lyckas lösa de stora frågorna? Tänk om jag inte har svar? Om jag liksom glömt hur man gör.

Fast det är klart att jag kommer att greja det. Vet ju faktiskt vad jag vill. Och nånslags svar har jag.

Men det är möjligt att allt det här med jul har fått mig att glömma hur man gör. Bäst att värma upp alltså. Skriva i mitt sidodokument först. Prata med mig själv om var jag ska börja. Strukturera själva jobbet.

Nu kastar jag mig in i det här. Med huvudet före.

onsdag 25 december 2013

Ägnar mig åt hårda paket

Ett av mina barn sa att egentligen är 25 december den bästa dagen. För då har man fått julklapparna och kan liksom ägna sig åt dem och så där annars bara ta det lugnt.

Precis vad jag gör idag alltså. Ägnar mig åt mina julklappar. För fler av dem var hårda. Innehöll precis de böcker jag behöver.

Over and out, ska fortsätta läsa.

tisdag 24 december 2013

Lucka 24: Maran kommer



GOD JUL! Idag bjuder jag på soundtrack till min bok. Musiken ingår också i trailern som ni hittar under länken Om Martrådar.

För sidu. Maran kommer. Var så säker. Nästa år finns det mer av min mara.



Text: Mia Franck
Musik: Jonas Franck
Sång: Anna Franck
därav Mostly Franck. Kunde vara Totally.

måndag 23 december 2013

Lucka 23: Läshög-tiden



Min läsning inför den läshögtid som infunnit sig. Ni vet. Det som kallas jul… Det är då man läser.

Min läsning är både fiktion och skrivhandböcker. Både inspiration och form.

Jag tror på att läsa när man skriver. Vet att det finns de som inte kan läsa medan de skriver. Jag kan inte skriva utan att läsa. Och jag läser väldigt olika sorters böcker. Råkade inte ha nån biografi på gång nu, men det kunde ingå. För det är också viktigt, menar jag, att inte låsa sig i en genre, utan att inse att genrer berikas av andra intryck. Och att genre är ett luddigt begrepp, och luddigare blir det av hur kritiker, forskare och andra läsare försöker omdefiniera för att få det att stämma med vad de skrivit/läst.

Hur som helst. Läshög-tiden är här. Det är mörkt ute och jul inne, choklad finns i överflöd.

Vad ser du mest fram emot att läsa under jul/läshögtiden? Själv väntar jag ivrigt på att få ta itu med en bok som inte finns i den där högen men som jag hoppas att ska ramla in imorgon kväll...

söndag 22 december 2013

Lucka 22: Helikopterperspektiv



Helikopterperspektiv* hörni. Betrakta texten utifrån, ovanifrån.

Jag menar ta ett steg bort. Eller kanske tolv, beroende på hur nära du står. Lär dig flyga för fasen. Se på små typerna som svassar omkring i dina miljöer. Kan de röra sig så där? Borde de röra sig mer? Göra mer? Å andra sidan kan de förstås vara stela av skräck. Men se dem.

Inte bara det. Flyg där ovanför för om nån ska läsa om hur just dina karaktärer rör sig i rummet då behöver du ha svävat undan, ge dina läsare vad de behöver men sen drar du. Då behöver du kunna berätta om vad du gjort, men bestäm inte vad det betyder. Lås inte fast dig. Sväva iväg.

Texten är din men inte du. Helikopterperspekiv både som redigeringsredskap och som ett sätt att kliva åt sidan när du gjort ditt.


*Ordet: helikopterperspektiv är lånat från min formidabla redaktör. Tack. Fast innan hen frågar ifall jag missförstått, icke, har bara tolkat det kreativt...

lördag 21 december 2013

Lucka 21: Ädlaste av drycker



Idag är mörkaste mörka. Vintersolstånd. Klart då att man bör nämna den ädlaste av drycker. Livselixiret för den som skriver. Att skriva utan kaffe är som att - nej, jag vill inte ens tänka tanken.

Kaffe är kaffe och det dricker man. Utan kaffe kommer jag aldrig att förstå vad den där ena karaktären vill. Egentligen borde det ingå i skatteåterbäringen att det skickas hem extra gott kaffe. Prisa gud här kommer kaffet!

Det finns en ädel dryck till som ska nämnas. Bubbel. Det gäller att varva mellan dessa. Kaffe och bubbel. Vardag och fest. Och allt man kan fira, det firar man. Det är min regel. Följer den slaviskt.

fredag 20 december 2013

Lucka 20: Hyfsat taktsinne



Musikläraren nickade för hyfsat taktsinne. Och svenskläraren sa fantastisk rytm. Matteläraren suckade och vände om. Men vi räknar lite ändå. Fokuserar på hur rytm funkar. På takt och ton tillsammans. Ord plockas ihop efter varann. Man måste variera ordens längd. Femordsmeningar blir i längden trist. Monotont rent av, eller hur? Man tänker att inget händer. Kanske har man somnat lite. Du har räknat, eller hur? Fem ord i varje mening.

Om man däremot i det här läget byter rytm och drar ut på ordradandet och använder fler än fem ord i sin mening. Eller färre. Dynamik. Man blir mer intresserad ifall man slipper somna i femordsmonotonin. Man förstår.

Oförutsägbarhet gör att man behöver läsa.

Däremot, visst ibland är det monotonin man vill få fram. Då kör man så, men sen ändrar man. Gäller att variera. Det gör man förstås automatiskt. Men för att förstå rytm kan det vara en idé att fundera på just den där blandningen musik, språk och matte.

torsdag 19 december 2013

Lucka 19: Skriver om igen



Bästa julklappen hittills. Hmm. Ursäkta. Enda julklappen hittills. Tog mig till förlaget och fick min manusbunt med kommentarer.

Redigering är vad som gäller. Men för att komma till det här stadiet har jag gjort ungefär följande: 
  1. skrivit ett manus
  2. lagt det åt sidan
  3. läst igenom
  4. ägnat tid åt karaktärer och dramatiska kurvor
  5. struktur
  6. rytm
  7. scener
  8. finputs.

Men se, nu gör vi om det igen. Och det är inte andra gången. Utan n:te omskrivningen.

Det är dagens ganska arbetsdryga skrivtips. Ett manus är inte klart med att det har skrivits. Det dyker inte upp nån som säger "åh vad fantastiskt och perfekt du gjort på första försöket". 

Och man håller på tills det sitter. Tills konflikterna och karaktärerna och vändpunkterna och strukturen och allt är där man vill ha det.

Det bästa som finns med ett manus är faktiskt att få kommentarer, att nån läst och brytt sig om att säga var nåt är lurvigt. Allt mellan innehåll och ord. Maraminne kommer att må bra av det här.

Ah! Kanske du vill veta vad jag ska göra? Well. Bland annat skruva om bland magi, sex, plantering, ordet "glor" och rätt mycket ögon, dialoger, sudda ut processen och pinsamma meningar.

onsdag 18 december 2013

Lucka 18: Plantera mera



Så här års ägnar de sig åt plantering utanför domkyrkan i Åbo. Och jag säger plantera mera. Det är nåt visst med julgransplanteringarna och andra planteringar med. Doften ju.

En välplacerad plantering är en sån där som man återvänder till, för att man i slutet av läsningen inser att jamen jamen jamen, det fanns ju där. En sån där plantering som gör att man förstår saker. Hur det liksom vinklat och vecklat och vrängt för att komma fram till det man skulle komma fram till.

Alltså lite så där som att vandra bland de doftande granarna, man anar att de ska utföra nåt annat uppdrag, men man vet inte hur de kommer att se ut när de dekorerats klart med alla brännpunkterna (se lucka 1 för brännpunkter).

tisdag 17 december 2013

Lucka 17: Röra på sig



Klart som fasen att kartor är viktiga. Man måste ju veta ifall karaktärerna landar i en återvändsgränd mitt i flykten. Eller ifall det är värt att klättra upp i kyrktornet från norr eller söder. Varifrån bussen går. Var butikerna finns.

Och ifall man fixar sin egen karta, alltså så där fantasykarta, då behöver man veta var träskmarkerna ligger, djupa skogen och stora stupet, var trollen bor och hur älvorna rör sig. Man ska gömma sig under vattenfallet och skydda sig i grottan, fast där finns en björn eller annat ilsket djur och då får man klättra i jätteträden.

Kartor är att hålla sig till platsen, att kunna röra sig i rummet. Allt behöver inte skrivas ut, men man behöver veta hur de förflyttar sig.


måndag 16 december 2013

Lucka 16: Rätt sladd på rätt plats



Råkade kasta en blick under skrivbordet bredvid mitt. Insåg att där hänger min struktur. En samling av sladdar och eluttag. Det ser kaotiskt ut, men sladdarna har en funktion. I en viss situation behövs de.

Ibland dyker det upp bakgrundsberättelse som slingrar berättelsen bakåt. Sen kastas man iväg med en elektrisk stöt för det händer grejer. Stundvis vaggar det säkert framåt. Då och då planteras små ledtrådar ut. Helst ska förstås strukturen inte synas, precis som sladdarna under skrivbordet. Men i ett visst läge är det nödvändigt att verkligen se dem, för den som skriver alltså. När det väl är klart ska sladdarna vara undanstoppade och så låtsas vi att alla elektriska maskiner fungerar utan el. Blir det strömavbrott vet vi ändå hur det hänger ihop.

Struktur är knepigt. Det väsentliga med struktur är att grejer händer som får konsekvenser. Att det handlar en hel del om tid, om att placera ut i rätt tid. Rätt sladd kopplad till rätt plats.

söndag 15 december 2013

Lucka 15: Många liv bland stenarna


Det är nåt med gravstenar. Historierna de berättar.

Gravstenen ovan finns i Helsingfors. När jag var sisådär åtta år och min mormor fortfarande mötte mig efter skolan då gick vi ibland förbi pestkyrkogården på vägen hem. Minns att hon sa det. Pestkyrkogården.

Några år senare när man skulle hålla föredrag i skolan, talade jag förstås om pest och kolera.

Kyrkogårdar, gravstenarna och alla berättelserna. En gravsten betyder också att man vet att det väsentliga för karaktärer är att de ska hotas av undergång och död, fysiskt eller psykiskt.

Det är makabert, men gravstenar, det ligger kärlek i de snirkliga bokstäverna. Eftersom det ändå är juletider så brukar en del masa sig till gravgården ändå. Det finns mycket att hämta på gravgården. Många liv bland stenarna.


lördag 14 december 2013

Lucka 14: Pratar på



Det tog mig ett tag att komma på vilken bild jag skulle använda för att illustrera dialog. Men här är den. Telefonen. Lite på äldre sidan, men kommunikation är ju inget nytt det heller.

Dialogen jau. Den ska föra handlingen framåt. Så om man redan berättat grejerna innan, alltså stoppat ner den gravade laxen i inköpskorgen behövs det inte en dialog efteråt för att bekräfta, jorå jorå, jag köper gravad lax.

Dialogen är kort i tonen och rak. Stryk onödiga ord. Det finns inget i den skönlitterära dialogen som påminner så värst mycket om vanligt prat.

Karaktärerna har sina egna agendor. En vill si och en annan vägrar säga så. De avbryter varann, talar förbi varann, missförstår varann, lyssnar inte på varann.

Nya grejer i dialogen alltså. Nya vinklar på gammalt stuff. Karaktärsbeskrivande och ja alltså, man blir matt när man tänker på vad allt dialogen gärna ska göra. Men det behöver ju inte hända på en gång, utan först vid sjunde redigeringen.

fredag 13 december 2013

Lucka 13: Kör på känsla



Möt det finska skriftspråkets fader. Mikael Agricola. För språk är vad som behövs för att skriva. Ett rikt och varierat språk. Ett med starka verb och få adjektiv. Alltså motsatsen till hur man vill använda finska språket. På finska vill jag helst rada substantiv efter varann. Det blir lite fattigt när man ska uttrycka sig, men eftersom den stereotypa finländaren inte är särskilt mycket för att tala alls, så funkar det. Jag menar kolla in vilken Aki Kaurismäki film som helst. Inte onödigt mycket dialog där inte.

Nej, jag skriver inte på finska om jag kan undvika det. Men att lära sig finska, alltså att kunna tala det och skriva det lite grann ger den som behärskar språket en enorm kick. För kan man lära sig finska så kan man lära sig vad som helst. Även om jag ofta har en känsla av att jag sluddrar på ändelserna för att jag inte vet vilket kasus det ska vara. Om det ska vara nominativ, ackusativ, genitiv, essiv, partitiv, inessiv, relativ, illativ, adessiv, ablativ, allativ, abessiv, komitativ eller instruktiv. (Fråga mig inte vad de är.)

Jag kör finska på känsla. På att jag inbillar mig att jag tror att jag vet hur det ska vara.

Det gör jag med svenska också. Med den skillnaden att där är jag rätt säker på att jag hör hur det borde vara.

Ett litet tips dock, om du överväger att delta i NaNoWriMo på finska så kommer du att skriva mycket mer än alla andra eftersom finskan lägger ungefär nitton ändelser på ordet i stället för att slänga in diverse ord för att ange plats, fråga, nekande, handling osv. T.ex. "epäjärjestelmällisyystäänsäkäänkö?" som betyder "inte då heller ens på grund av att hen saknade för hen typisk brist på sinne för oordning"*. Inget bra utgångsläge för NaNoWriMo. Men klarar man det, imponerande.




* Ytterst tacksam för att jag inför detta inlägg råkade få ett papper där jag bland annat kunde ta del av det finska ord jag anger som exempel här. Personligen hade jag aldrig klarat det. 

torsdag 12 december 2013

Lucka 12: Ta vara på dörrarna


Ta vara på dörrarna*. Ingångarna. Öppningarna.

Vad finns på andra sidan dörren?

Du står i lugn och ro utanför dörren. Låter stillheten skölja över dig. Blundar. Väntar. Slappnar av. Öppnar ögonen och ser på dörren. På materialet, gångjärnen, handtaget, färgen, formen. Så tar du de två-tre stegen fram till dörren. Låt handen känna på materialet innan du tar tag om handtaget.

För du vet inte vad som väntar dig på andra sidan.

Öppna dörren försiktigt om du misstänker att den scen som möter dig är farlig. Släng upp dörren om du tror att det behöver skakas liv i scenen på andra sidan.

Stig in i din scen. Vem möter du där? Vilka karaktärer? Hur doftar det? Var är du?

Du hör ett ljud. Ett som växer i styrka. Lyssna på ljudet. Skrämmer det dig? Eller har du saknat ljudet? Eller kanske båda.

Ta vara på dörrarna. När du rör dig omkring, titta på dörrar, för du vet inte vad som finns på andra sidan och jag tror att du behöver öppna en dörr.



* Lägg märke till dörrens julfärger. Just den här dörren hittar du på en utmärkt plats att skriva på, nämligen i Dönsby.

onsdag 11 december 2013

Lucka 11: Söka svar



Även om man skriver fantasy eller annan genre som på nåt vis verkar verklighetsfrämmande* så behöver man ägna sig åt research. Nordisk familjebok, på bild i konkret form, och här som länk, har jag grävt omkring i. För att få allt från blommor till figurer rätt.

Alltså google i all sin härlighet, och jag söker mängder genom google, men jag tycker också om att ha tillgång till konkret inläsning. Att djupdyka i nåt speciellt.

Och att titta på dokumentärer, film, vadsomhelst som ger insikt om hur jag ska närma mig ett specifikt problem. För det är så mycket roligare om det märks att det som finns i texten stämmer. Eller om man vill ändra på nåt, alltså förvränga sanningar och verklighet, då behöver man veta vad man vrider om.

Så, do your research.


*och nej, fantasy är inte verklighetsfrämmande. Utan snarast väldigt väldigt väldigt upptagen med att förhålla sig till verkligheten.

tisdag 10 december 2013

Lucka 10: Allt är inte guld som glimmar...



Kattguld. Eller ja det här med att allt är inte guld som glimmar. Eller snarast idén om att kill your darlings. Nä. Jag tror inte på den.

Eller jag tror absolut att du ska döda de små älsklingarna ifall det handlar om att faktiskt ha ihjäl en karaktär, då drämmer du till. Rycker tag i mattan och låter älsklingen falla.

Men att döda saker i texten som man gillar? Varför det? Gör det inte säger jag. Gör om i stället. Ta älsklingen, darlingen, placera nån annanstans, i nytt sammanhang. Gör om, gör bättre. Gör nytt. Darlingar som behöver tas av daga kanske bara är felplacerade.

Döda inte dina darlingar, fundera vidare på dem. Gör mer av dem.

måndag 9 december 2013

Lucka 9: Kart-fri-läggning




Jamen vad håller jag på med? 

Fast låt mig först säga att jag fått låna Satumainens finfina mindmaps över idé och en karaktär.

Jag gillar mindmaps. Jag använder dem när jag funderar över en scen, en karaktär, helheten. Alltså när jag behöver förstå vad det är jag vill då fixar jag mindmaps. Ibland lite i stil med de här bilderna ovan (fast mina är oerhört mycket slarvigare, innehåller fula bilder som jag ritat själv, kartor och ord, fraser, sånt). Andra gånger utgår jag från ett ord, förslagsvis "glas" och associerar vilt kring det. För ta ut svängarna är vad man ska göra.

Mindmaps kan förstås petas ihop på många sätt, men grejen är att komma åt sånt som man inte riktigt visste att man, ja, visste. Som att karaktären Mati i Martrådar spelar fotboll. Det ploppade fram i en mindmap. För det mest självklara här i världen är kanske inte att en mara lirar boll. Det funkar alltså, menar jag. Gör mindmaps folks. Över texter ni skriver och annat i livet som kan behöva lite kart-fri-läggning.

söndag 8 december 2013

Lucka 8: Situationsinramning



Alla scener behöver konflikt. Saknas konflikt är det lätt hänt att läsaren förlorar intresset för vad som händer, eller snarast inte händer. 

Man kan gärna betrakta scenen som tavlorna här, en inramad bild över en handling som kräver en viss reaktion. Samtidigt också, de hör ihop på nåt vis, vilket betyder att man i den enskilda scenen gärna kan strö in frågor som inte får svar utan som leder till en annan scen.

Börja med att fånga läsarens intresse. Låt någon göra något. Kläm in ett problem som höjer tempot. Och hindra karaktären från att nå sitt mål.

Alla dessa situationer. De hör ihop på nåt vis, som tavlorna på bilden. Till slut slingras de ihop i den guldfärgade cirkeln i hörnet. Men före det, konflikter, mängder av konflikter, för de driver berättelsen vidare. Små och stora konflikter inramade i en situation.

lördag 7 december 2013

Lucka 7: Pengar pengar pengar



Också författare behöver äta. Helst skulle man ha en mecenat som slänger pengar efter en. Eller kanske ännu hellre vara en bästsäljare. Men nu råkar det vara enorm brist på mecenater och bästsäljare är inte alla förunnat. Alltså söker man stipendier.

Det gäller först att ta reda på vilka stipendier man kan söka (i Finland kollar vi Fyrk). När de ska sökas. Och sen, viktigast av allt, läs instruktionerna, läs det som om du ska skriva på ett kontrakt. Den stipendienämnd existerar inte som gör mer jobb än du. Och det stipendienämnden vill veta, det ska du svara på, kort, kraftigt och koncist. Med kort menar jag inte få ord egentligen, utan att du inte ska skriva saker som inte hör hemma i t.ex. en arbetsplan eller tidsplan. Dessutom, det du söker för ska vara genomförbart.

Eftersom jag sitter i en sån nämnd vet jag att det jag reagerar på är när folk svamlar, hävdar att de ska göra mer än vad som är möjligt att göra, inte säger just nånting alls om vad och när de ska göra nånting.  Och att jag är villig att understöda projekt som är upplagda så att jag enkelt kan se vad som ska göras.

Lägg gärna med bilagor som visar hur otroligt duktig du är, alltså visa vad du redan har gjort. Och meritförteckningen, betona det som är viktigt för stipendiet, men visa också vem du är, vad annat du kan.

Jo. Kan säga att stipendierapporten ovan, på bilden, för den ska också göras, var ett nöje att skriva. Att få säga att man skrivit, redigerat och kommer ut med nästa bok - det jag sökte pengar för - ah, the feeling.


P.S. 1. Den här luckan skrevs som svar på Annas fråga om stipendier, tyckte det passade extra bra så här till jul att tala om pengar, tenderar ju att gå åt en del till klappar och choklad.

P.S. 2. Om du är mecenat och läser det här. Ja tack. Jag tar gärna emot ett livslångt underhåll.

fredag 6 december 2013

Lucka 6: Gestaltning har sina bilder





















Gestaltning har sina sidor. Som ni ser i serien ovan pågår det ett viskande samtal som är så intensivt att två av karaktärerna inte upptäckt monstret som dök upp. De andra två är mer uppmärksamma tomteflickor, fast inte alls lika snabba och nyfikna som monstret. I bildserien spelas monstret av Selma Sammetskatt, vanligen attackerar hon toapappersrullar.Men gestaltning alltså. Man kan få för mycket av det. Man uppmanas att ägna sig åt gestaltning i tid och otid. Jag säger som så, att skriva skönlitteratur är inte samma sak som film. Se gärna scenerna framför dig som en film, men det är inte film du skriver. Eller ifall du gör det så gör det då.Gestalta det som betyder nåt i berättelsen. Gör saker levande genom att ge dem gestaltande epitet. Göra saker, handling, agerande, action. Personifiera, levandegör, visualisera. Händelser, händelseförlopp. Något händer.Känslor får gärna gestaltas, hellre än att skriva ut att nån är arg. Fast ibland är det kanske just det man ska skriva, att nån är arg. Ifall knytnäven i bordet är onödig alltså.Däremellan varvar du med beskrivning. För ja, lär dig gestalta men gör det måttligt. För gestaltning är ofta mer text vilket betyder att det drar ner på tempot. Och ibland är det vad du vill åstadkomma, ibland är det inte vad du vill ha. Hur vet man när man ska och inte ska gestalta? Om det är viktigt för berättelsen, för situationen, för karaktärerna. Då gestaltar du friskt och frimodigt.  



torsdag 5 december 2013

Lucka 5: Samla och stjäla



Imorgon ska jag ta båten över till Stockholm. Vilket betyder resa. Vilket betyder att att jag osökt tänker på resa skrivande. En mycket enkel associationskedja.

Allra mest funderar jag på att när man placeras där på båten så har man tillgång till mängder av folk att iaktta. Det är ju i vanliga fall lite färre personer här hemma. Alltså jag ensam är inte så där värst spännande. Så båten båten, here I come.*

Dagens skrivtips är just det, om man ändå ska åka båt mellan Finland och Sverige (och det är dessutom dagbåt) så får man passa på. Jag ska samla:
  • minst två repliker
  • ett magiskt föremål
  • en specifik rörelse
  • och dessutom passa på att köpa ny mascara. 
Och för övrigt måste man inte resa för att samla. Kan göras var helst, bara gå ut ett varv, sök dig till folksamlingar.

Och magiskt föremål undrar du kanske, vad tusan menar hon med det? Det kan jag inte svara på, utan det beror på vilket föremål du betraktar som magiskt. Behöver inte ens vara fantasy-magiskt, utan kan också vara magiskt för att det betyder nåt mer än det ser ut att göra. Samla och stjäla på resa. Precis vad jag ska pyssla med.



*och skulle naturligtvis ha lagt in en bild på en båt, men nä, jag föredrar Friends Arena och människor som väller ut.

onsdag 4 december 2013

Lucka 4: Prata publik




Idag ska jag hålla föredrag, som jag berättade om tidigare, här. Och ja, rubriken för det är: Från Jane Austen till Mia Franck. Alltså ska man ta i så ska man ta i, tycker jag.

Hur som helst, det händer att man ska sitta i paneler, intervjuas, läsa högt och så då hålla till exempel föredrag. Jag är alltid nervös. Oftast precis innan. Sen går det om bara jag fått ur mig de första fraserna. Men nervös är jag. Det här föredraget gör mig också nervös. För att det både känns som saker jag verkligen kan och för att exakt det gör att jag genast frågar mig ifall jag faktiskt kan det. Gäller liksom att ifrågasätta sin kunskap om allt, också sig själv...

Samtidigt som det känns som om jag skulle åka i den där mojängen på bilden (som jag för övrigt aldrig skulle sätta mig i) så tror jag att nervositet är bra. Alltså jobbigt, men bra. Om jag inte var nervös skulle jag verkligen ha orsak att oroa mig. För de få gånger jag inte varit nervig innan, då är det verkligen som att ha slängts in i en monstruös maskin som gör att jag förlorar balanssinnet.

Nervositet inför att uppträda botas bäst genom att veta vad man ska göra, för att man ska kunna göra det ifall händerna skakar, benen darrar, rösten stockar sig. Knepet är att försöka slappna av i kroppen, kan vara klokt att skaka igenom den. Ja och så är det rätt viktigt att andas. Också bra att kolla in rummet man ska prata i, så att man vet till vilken vägg man pratar. Eller för att uttrycka det tydligt, vad man än ska säga så ska man rikta in sig på en punkt längst bak i rummet för att alla ska höra.

Trots nervositeten så gillar jag sånt här, tycker om att uppträda, bara jag vet vad jag ska göra. Och det gör jag.

tisdag 3 december 2013

Lucka 3: Tomtar på loftet



Du tror kanske att du ser två tomtar på bilden här. Men just de här tomtarna har diverse tomtar på loftet. Eller hemligheter. I alla fall, det där de döljer för allt och alla. Stora delar av året, nada problema, då ligger de och trycker i sin låda på vinden. Men så här i december när de klättrar ut ur lådan… Risken för upptäckt är mycket större när de placeras så att nån ser, eller hör eller bara anar att de där två har nåt mörkt med sig från det förflutna. Ge karaktärer nåt att dölja.

Karaktärer och hemligheter, tomtar på loftet alltså. Och ja, just det uttrycket för det går kanske att se på blicken, att de är galna, eller snarast att de beredda att gå långt för att undvika upptäckt. Det alltså, tomtar på loftet för att fortsätta dölja, för att hållas på tårna, undvika upptäckt - med alla medel.

måndag 2 december 2013

Lucka 2: Släng in en grisanka



Släng in en grisanka. Och med det menar jag inte att alla genast ska skapa nånslags fantastiskt kräk att klämma in i texten. Nej. I stället talar jag om överraskningar. Det är möjligt att en grisanka är att ta i. Men ta hellre i först och dra av grisankan tomteluvan och knorren sen. Överraska och håll läsaren vaken.

Jag hade en lärare i historia en gång som plötsligt höjde rösten, och med höjde menar jag högt, alla studsade till och vaknade och insåg att de skulle lyssna nu. Det är så överraskningsmomentet fungerar, grisankan. Man vaknar. Släng in en grisanka med tomteluva alltså.


Och ifall nån undrar så är grisankan (posankka på finska) gjord av Alvar Gullichsen och jag gillar hur den ståtar där den ståtar (i Åbo alltså), den förvånar mig varje gång med sin rosa färg och storlek.

söndag 1 december 2013

Lucka 1: Brännpunkter

Årets julkalender är en bildkalender eller en lista utspridd över 24 dagar, om skrivandet. 24 bilder över hur jag vill visa skrivprocessen. Först ut, brännpunkter.


Brännpunkter är det där som känns. Lägger du handen mot den heta lampan bränner du dig. Vid brännpunkterna vet man att nu kom man in på något som är lite mer. Rent av så att författaren tagit ett kliv ut ur bekvämlighetszonen. Där sprakar det. Exploderar och spränger gränser. Och det är dit man ska gå. Alltid ett steg längre än man egentligen vill. De kan dyka upp utan att man tänkt på det, man får syn på dem i texten när texten är skriven. Men man kan också medvetet tänka på sina egna brännpunkter, att gå dit man inte riktigt vill. Sök brännpunkterna, jobba med dem.

lördag 30 november 2013

Så lite som möjligt

Och idag ska jag göra så lite som möjligt.

Läsa och slöa.

Käka pepparkakor, dricka glögg. Kolla film.

Hur bra känns det? Det känns, om inte bra, så i alla fall hyfsat bra. Det har varit en jäkla höst, men imorgon blir det december. Jag gillar jul. Eller jag gillar att göra jul som jag vill ha den. Och i det ingår ta det lugnt som viktigaste ingrediens. Städa efter jul, sa min mamma. Ett bra julmotto.

Men idag alltså, börjar jag min jul, tar det lugnt.

Och imorgon börjar min julkalender. Här alltså. På bloggen.


fredag 29 november 2013

Sätter mig ner och skriver?

Hur ser min skrivprocess ut? Kan man ju fråga sig så här efter att ha tagit sig igenom november. Dessutom var det en fråga som Kati ställde nån gång i början av november och som jag lovat svara på när NaNoWriMo var över.

Tror det måste vara en av de knepigare frågorna att svara på. För hur gör jag?

Jag skriver. Jag dricker kaffe. Jag skriver. Jag reser mig upp och ropar frustrerat över att jag inte kan skriva ett enda ord. Jag fyller på kaffe. Jag skriver. Jag skriver absolut inte för det är ingenting jag behärskar. Jag skriver ändå. Jag skriver en massa skit som ingen nånsin ska få läsa.

Jag önskar att jag hade planerat lite mer. Men det råkar t.ex. vara NaNoWriMo och jag hinner inte planera för då får jag inte ihop min ordkvot.

Jag önskar att jag hade planerat lite mindre. Men jag råkar ha skrivit två böcker innan och det går inte att komma undan att jag har gjort det och att det ska bli en del tre. Eller att del tre ska vara Grande Finale. Förresten har jag precis i den stunden glömt hur jag gjorde de där andra böckerna. Finns bara den jag jobbar på just nu. Och jag har alltså glömt hur man gör.

Jag skriver lite här och lite där. Duttar omkring bland karaktärer. I miljön. Olika scener. Skriver saker som kommer för sent och för tidigt och är alldeles fel. Men jag skriver.

Nån ställer en fråga och jag blir galen för jag befinner mig i Björknäs som är en fiktiv stad som det håller på att gå åt skogen med. Eller om den håller på att sugas ner i underjorden. Vete fasen. Jag skriver och svarar nåt fast jag vet faktiskt inte riktigt vad jag svarar på för jag är ju i Björknäs.

Omkring mig blir rummet smutsigare. Mer damm och jag nyser. Så jag kokar mer kaffe och längtar efter en orsak att dricka bubbel. Då dyker den upp, i form av att Martrådar finns på en hederslista. Och jag påminns om att jag kanske ändå kan. Att de där orden ändå möjligen kan bli något bara jag druckit kaffe först.

Min skrivprocess är olika för varje projekt. Ändå lika också. Jag skriver mer med kaos och brännpunkter som riktning än med en strukturerad planerad synopsis. Visst finns det nånslags plan också, men den är lös, den förändras och lever. Ledord: kaos. Mål: ordning.


torsdag 28 november 2013

På is

Skrivträskets november är slut. Jag lever. Eller nåja. Men jag försöker åtminstone blinka i mörkret för att försöka se nåt.

Nu ligger manuset på is i minst två veckor. Får ej röras står det tydligt och klart på. Och det är viktigt tycker jag, att jobba häcken av sig och sen släppa taget. För precis efter en intensiv skrivperiod är det som att blinka ljus i novembermörkret, går inte att se nåt. Om jag skulle få för mig att redigera för tidigt finns det två vägar, det blir ett makuleringsprojekt eller så är allt så fint så fint. Alltså då är det inte längre bara frågan om att ha manuset på is, utan då har isen blivit hal också.

Vila alltså. Och hitta tillbaka till den person man var innan november slukade en hel och hållen.

Eller vila och vila. Det är ju ett och annat att fixa med som man liksom inte ordnat med för att man inte haft tid. Så, kavlar upp ärmarna och kör igång.

onsdag 27 november 2013

Och så var det gjort

And the winner is…

Jag alltså. Klar. Färdig.

Helt tömd.

Nu ska jag gå och göra nåt annat. Vill inte se på det där manuset mer idag.

NaNoWriMo är över för min del. Har laddat upp allt jag har på del tre. Om 30K är det min sista del. Men det är utbyggnadsprojektet och redigeringseländet. Från och med imorgon blir jag en vanlig bloggare igen.

Hare gott, folks!

Manisk

Känner mig manisk. Lätt vansinnig. Håret. Du skulle se håret. Står rätt ut. Nån verkar ha dragit i det. Ögonen stirriga, kanske blodsprängda. Händerna trummar över tangenterna. 

Det enda jag tänker på är ord. Att skriva dem. Bokstav för bokstav som blir ord. Nu. Måste få fixat detta idag. Har jag bestämt. Klarar inte av mer om jag inte får det gjort. För det är så lite så lite kvar.

Känner enorm tacksamhet över att svenska är mitt språk, inte finska. Där skulle ett ord vara minst tre på svenska, alla ändelserna som radas in i samma ord. Tack svenskan för att du är så ordrik. Vill gärna skriva att någon skriker i i i i i i… Många ord.

Min maniskhet gör att allt annat står stilla tills jag klämt ur mig de sista orden. Alla dessa ord som snurrar framför mina eventuellt rödsprängda ögon.

Därför. Vi hörs när jag gått i mål. NaNoWriMo winner to be. Idag.

tisdag 26 november 2013

Så lite kvar nu

Så lite kvar nu. Så lite kvar av november. Så lite kvar innan jag kan skicka in min textmassa för NaNoWriMo.

Det fina är att då har jag det råaste råa, rött och blödande manus som ska bli del tre. Eller egentligen har jag det redan nu. Det är inte en text som någon annan ska läsa. Den är galen, helt kaotisk.

Det är det fina.

Det jobbiga och fula är att sen ska jag göra det jag gör. Tvinga mig att slita upp och bygga om.

Mest av allt ska jag, som vanligt, skämmas. Jag ska tvivla. Oj som jag ska tvivla. Jag ska tycka att varenda ord är fel. Jag ska fundera över mitt förstånd. Jag ska säga mig själv att jag aldrig kommer att klara det.

Å andra sidan, jag kommer inte riktigt att tro på mig själv. Jag ska tvivla på tvivlet.

Men tvivlet, det kommer, det är redan på väg. Är redan här faktiskt. För vad är det jag har gjort under november? På riktigt. Jag tror att det här har varit min knepigaste text någonsin. Men om 1865 ord har jag nånslags roman. Den kommer att bli längre. Men den finns i all sin råhet.

måndag 25 november 2013

Undertecknad är nästan framme



Ska läsa och underteckna. För man ska alltid läsa innan man undertecknar.

Har klarat av min skrivkvot för NaNoWriMo. Men tror jag ska öka takten. Om det går. Börjar känna rätt mycket övermättnad. Och mest att det är tusans svårt att skriva när jag borde läsa igenom allting och se vad som hände. Var jag har brännpunkterna. Eller om det är fruktansvärt dåligt och borde makuleras, för evigt. Fast nä, det tror jag inte. Vet att det finns grejer i den där texten. Men har försökt peta på slutet. Det är inte stort nog än. Men jag har petat omkring bland slutscenerna. För jag är nästan framme vid NaNoWriMo 50K. Nästan. Några scener kvar som jag inte smakat på än.

Men det enda jag får läsa idag är Förlagsavtal. Så börjar där.

söndag 24 november 2013

Att söka stipendier

Om det är nåt klokt jag hittat på, så var det att tacka ja till att sitta i en styrelse där man läser stipendieansökningar.

Man lär sig grejer. Och jag är en gammal stipendieansökningsräv vid det här laget. Men jag lär mig ändå.

Alltså det är tungt som fasen att läsa den där enorma högen. Ögonen går i kors. Man blir knäpp av vissa grejer, o ja.

Men allra mest blir man glad, över vilka otroliga grejer folk vill göra. Helst skulle man ju kasta pengarna efter dem, lite mer än de sökt om ibland. Och hur många bra ansökningar det finns, sånt gör mig glad. Att folk lägger ner tid på sina ansökningar. Gör det hörni, när ni skickar in ansökningar. Lägg ner tid på dem. För den som ska läsa vill att det ska vara relevant, inte för mycket tjafs och tänk på arbetsplaner och tidsplaner, de ska gå att genomföra. Samt inga skrivfel. Inga alls.

Mycket viktigt tips det här från coachen!

Jo. En sak till. Skriv inte för hand. Jag säger bara, gör det inte. Vi satt tre personer i rummet. Alla var överens. Skriv inte för hand, även om du har snyggaste handstilen i Norden. Don't do it.

lördag 23 november 2013

En sån som...

Idag är det begravning. Pappas.

Det är konstigt att vara en sån som har döda föräldrar. En sån där konstighet som man kanske aldrig vänjer sig vid. För jag tänker ibland att jag ska ringa mamma till exempel. Om nåt. Sen inser jag att det inte går. Nu är det en till sån. Som man inte kan fråga. Inte kan berätta för.

Det är vad det är idag.

fredag 22 november 2013

Knyck en replik

Satte igång med läsning parallellt. Har liksom slöat med det fram till nu. Men NaNoWriMo skrivande mår bättre av att man väljer att läsa en bok som gör en på gott humör samtidigt. Nåt med sån text som gör att ivern över att skriva själv flödar. En längtan efter att skriva så att man får läsa.

Och, dessutom, slog upp boken på måfå, valde en replik. Den knyckte jag. Och vilken kul dialog jag skrev sen. Det var inte någon särskilt avancerad replik ens. Bara nåt om att karaktären inte orkade längre. Rätt vad det var hade det dykt upp en grej i den scen jag höll på med som gav det extra liv.

Så det är dagens tips. Läs nåt. Knyck en replik. En sån där som man kan säga i alla möjliga sammanhang. Gör den till din. Alltså jag stal den inte ens rakt av, för mina karaktärer skulle inte riktigt ha passat in då, utan vred till lite. Fick liv och rörelse.

torsdag 21 november 2013

Firar allt

Du vet det här med att man ska fira alla steg i processen, att ge ut en bok. Du vet. Man ska dricka skumpa när man finns i katalogen. Jag säger check och done om det. Kaffe räckte liksom inte till. Man måste ta i.

Hur som helst.

Ordkvoten avklarad med råge idag. Har hållit på med mängder av bikaraktärer, men idag var det huvudpersonen. Vilken lättnad, hon är trevligast att ha att göra med. Troligen för att hon är lätt dominant av sig. Bara att haka på.

Well. Det om det. Nu är jag lite tom i skrivhuvudet och ska fylla på. Det är en NaNoWriMo-dag imorgon också.

onsdag 20 november 2013

Maraminne i april

Och så har vårkatalogen kommit!

Med mig. På sid 12-13. Bilden känner man ju igen. Så ni får helt enkelt bläddra er fram till texten om del två. Alltså Maraminne. Utkommer i april.
Min mara med trassliga trådar.
Det känns så asigt otroligt jädrans häftigt, att oj.

För nu står det där, då är det sant.

Ska fira med lite kaffe.


Ja och inte bara jag förresten. Peppe också. Den boken ska så läsas.

tisdag 19 november 2013

Vad jag hunnit med före klockan halv tolv

Idag har jag:
  • skrivit min ordkvot i NaNoWriMo. Kommentar: Jej. Done for the day.
  • petat på stipendieansökningar och funderat i samband med det på vem jag är och vad jag har gjort och vad jag ska göra. Kommentar: Framtidsplaner? De förvånar mig varje gång, att jag ska ha dem. Jag ska ju skriva. Kan man säga det? Skriva. Ska. Jag. Eller finns det nåt fint sätt att uttrycka det på?
  • googlat och knåpat ihop en presentation som jag ska hålla på torsdag vid en prisutdelning. Kommentar: Imponerande vad nätet kan vara användbart. Och no comments om utdelningen än.
  • undersökt min telefonräkning. Kommentar: för hög. Usch. Bort med den.
Och snart ska jag käka lunch. Sen ska jag ta itu med skrivkursen ikväll. Vi ska ägna oss åt scener och dramaturgiska kurvor. Löööv på det.

Så vad har du pysslat med före klockan halv tolv idag? Sa hon med lätt skrytsam ton över allt hon åstadkommit och dessutom klappade hon sig själv på axeln. Sicken typ hon är.

måndag 18 november 2013

Dagens och nattens

Kunde inte låta bli. Måste helt enkelt ta en bild på mig själv. I dagens tidning. Vet du varför? Jo för ingen har gjort reklam för mig förut så där, i dagstidningen. Dagens författare, det är jag det.


Och med Dagens skryt påbörjat så fortsätter vi med det… Alltså måste säga att det bästa med NaNoWriMo är att man trots motstånd (och jag har känt en hel del av det) så är man inne i texten, skriver sin dagliga kvot och PANG sätter man sig upp i sängen, mitt i natten och den här gången fick det inte glida förbi, för stort, alldeles för stort. Skrev ner slutet och det där det där det där viktigaste viktiga som jag inte kunnat SE förrän i natt. Jag tror jag har det.

Inte undra på att jag tycker det är en utmärkt dag att vara Dagens författare på.

söndag 17 november 2013

En bra replik

En replik i mitt huvud igår precis när jag skulle somna.

Men jag var så trött.

Och nu är den borta. Den var bra. Inte bäst. Men bra. Den var sån att jag visste att om jag skriver ner den här så kan jag utveckla den sen.

Jag gjorde alltså inte det.

Så vad tusan säger man för att dra mattan under fötterna på folk? Så att de måste liksom reagera. Så att jag får flänga in i spänningen direkt.

Det är vad jag försöker tänka på just nu. Den där nästan rätta repliken.

lördag 16 november 2013

Vad jag har lust med

Jag borde följa Jeff VanderMeers råd och ta en paus för att kolla igenom vad jag har. 

Alltså bland dessa mängder av NaNoWriMo mejl som skickas är det egentligen det enda jag läst ordentligt. Kan förstås bero på Wonderbook som han skrivit, att jag liksom litar på hans ord. Hur som helst så säger han att nånstans mitt i skrivandet borde man gå igenom sina scener och kolla vad man har.

Och jag förstår grejen. Brukar göra så i vanliga fall. Kolla vad jag har. För att veta vart jag ska ta vägen.

Men nu. Försöker snarast förstå bågarna hos de olika karaktärerna. Det är inte det mest avgörande vad som händer i scenerna innan jag får syn på hur allt slingrar sig in i varann.

Så jag skriver vidare. Och tänker mer på det han säger om att skriva det jag har lust med. Precis vad jag sysslat med hela tiden. Bytt karaktär, bytt scen ifall det inte riktigt leder vidare. Sen gått tillbaka och kunnat fortsätta när jag SER vad som kan hända.

Det tror jag är det fiffigaste man kan göra under NaNoWriMo, skriva det man har lust att skriva.

fredag 15 november 2013

Liknelser så det står härliga till

Började skrivpasset med en associationsövning. Visste nämligen att problemkaraktären som jag skulle skriva om hade satt sig ner på en säng och det var vad jag visste.

Skrev alltså två ord. Det ena vara svart. Det andra var luktar illa. Hmm. Det där blir tre ord, men jag är inte petig med matematiken. Inte jag inte.

Sen satte jag igång, skrev ord. Mängder. Hade bestämt att minst 20 per grej. 

Och det fungerade precis som jag ville att det skulle, bland orden dök det upp det jag undrat över. Alltså vad fasen problemkaraktären gjorde sen då, efter att ha satt sig på sängen. Det ni! Att jag hittade en dialog och förräderi bland svart och lukt. Sånt gillar jag verkligen.

Dagens NaNoWriMo-tips alltså. Associera på ord, använd sen associationerna i det du ska skriva. Du kan till och med passa på att överdriva. Skriv liknelser så det står härliga till. Det gjorde jag. Kan strykas senare. Fast det är inte säkert, många av dem blev alldeles otroligt häftiga.


P.S. Har alltså klarat av ordräknandet i ett nafs efter det.

torsdag 14 november 2013

Martrådar nominerad, åh

Har inte fått säga nåt förut, men nu får jag.

Alltså, känns rätt fint tycker jag.

För Martrådar är nominerad för IBBY Finland. IBBY är alltså en organisation som har som uppgift att ge synlighet åt barn- och ungdomslitteraturen, både böcker och läsare. Vilket betyder att i deras lista över böcker från olika länder som liksom lyfts fram och nomineras så kommer min bok att vara med. Hittar inte själva listan ännu, för den dyker upp senare, men nu fick jag i alla fall tala om det. Så då gör jag det.

Sånt känns kul. Med en debutbok ju.

Jag kunde ju till och med få för mig att söka pengar och åka till Mexiko. För själva liksom "händelsen" eller konferensen som hör ihop med nomineringen äger rum i Mexiko i september 2014.

onsdag 13 november 2013

Kallsvetten när orden är borta

Och kallsvetten när jag öppnar dokumentet och undrar vart har de senaste dagarnas text försvunnit.

Vet du hur det känns? Att öppna och scrolla och inte hitta det där du vet att du skrev igår och i förrgår. Det är borta. Puts väck. Och jag trycker på ordantal för att kolla, ja, det saknas ord, alldeles för många ord saknas. Paniken då. DEN. Aoeiaaaiooaaa!

Sen försöker jag öppna från annan plats, alltså sparar ju på fler än en platser. Samma sak. Tills jag inser att jag öppnat liksom samma. Inte annan.

Nu lättare att leva igen.

Men alla alarmsignalerna som ringde i mitt huvud... Oljudet. Anklagelserna.

Andas Mia, andas.

tisdag 12 november 2013

Skrivtid stjäl man

Det knepiga med november och skrivandet är allt annat som också måste skrivas. 

Som stipendieansökningar. Reklamtexter. Annat säljtextmässigt. Blir svårt att hinna med sin skrivkvot bland alla andra texter.

Man kunde rent av bli stressad. Om man inte tänkte att bäst att skriva en text i taget.

Det är alltid mycket att jonglera samtidigt. Utom med undantag för några långsamma dagar som jag inte riktigt minns när de infaller. Lika bra att inse det alltså. Skrivtid stjäl man. Vilket den här tjuven ska ägna sig åt ungefär precis nu.

När stjäl du din skrivtid? Och hur?




måndag 11 november 2013

Skrivande kvinnor

Måndag. Och jag ska strutta iväg för att planera en föreläsning. Om skrivande kvinnor.

Har gått omkring och funderat på det ett tag, vad jag tycker att den rubriken betyder. Vad jag ska tala om när det gäller ämnet. Det ska röra sig från ungefär från Jane Austen till Mia Franck. Känns ju verkligen görbart. Jag menar, bara att nämna de där två namnen så där, ha ha, vansinnigt ju. Precis därför ska jag bland annat tala om det, vansinnet i att skriva också.

Hur som helst, skrivande kvinnor, och jag menar författare, karaktärer och andra sorters kvinnor som skriver, för det finns mängder av skrivande. Och jag är i alla fall väldigt nyfiken på vad jag ska säga. Det är en kul uppgift.

Föreläsningen eller seminariet ska hållas i samband med en skrivkurs med samma namn, Skrivande kvinnor alltså. Där jag är inbjuden att tala.



Och jorå, har påbörjat dagens skrivkvot, den här skrivande kvinnan har skrivit, inte helt klar med det än, men måste jobba med föreläsandet först, innan jag petar ner mer ord.

söndag 10 november 2013

Forum för fortsättning

Alltså ifall nån tror att det här skrivandet går framåt med flyt, glöm det. Glöm det nu. Jag slåss mot väderkvarnar i detta års NaNoWriMo. 

Ifjol, lättheten. Jag bara skrev utan att ha en aning om vad jag höll på med, det blev en roman.

I år, jag svettas och är irriterad, snäser och hamrar ändå på tangenterna. Försöker följa mina egna råd om att inte tänka. Ha ha. Går så där kan jag säga.

Så skulle jag skriva en scen som jag visste lite vart jag var på väg med, men hur ta sig dit? Noll koll. Slet mitt hår och tänkte, hur gjorde jag det här förut?

Då insåg jag vad jag inte pysslat med än. Forum. Alla samtal på NaNoWriMo. Jag kastade mig in bland dem, letade och läste. Och nu känns det bättre. Dels är det mänger av folk som kämpar som djur för att ta sig vidare, skönt det, dels hittade jag små instick här och där som jag kan blanda ihop och annat som påminde mig om vad jag borde göra, vilka gevär jag lämnat oavfyrade på alla dessa väggar.

Vilket gjort att jag bestämt att jag ska nå 20tusen idag. Så. Nu har jag skrivit det här också. Sisådär 1100 kvar att skriva idag.

Alltså dagens tips är, kolla i olika forum på NaNoWriMo. Det är ju det som är grejen med många som skriver samtidigt. Och man kan kolla in forum också som icke deltagare. Lite grann i alla fall tror jag.

lördag 9 november 2013

Tänk inte så mycket

Varje gång jag på senaste tid råkat diskutera NaNoWriMo med olika personer som antingen deltar eller inte deltar säger jag samma sak: skriv, analysera inte.

Tror det är dagens råd. Tänk inte så himla mycket. Skriv i stället. Flödesskriv liksom.

Klart man kan planera och stå i. Vissa saker behöver förstås framförhållning. För en del kräver allting det. Fint. Ha det. Men det skrivna, analysera inte. Går nog att plocka i bitar senare också.

Målet att få ihop en helhet, spretig helhet möjligen, men ändå helhet, det hägrar där i slutet av november. Och känslan, när man fixat det... 

Med det som mål ska jag fortsätta få ihop dagsransonen. Du med, hoppla, skriv på bara!

fredag 8 november 2013

Frågor och svar samt dagskvoten

Att intervjuas. Det är så häftigt när nån som läst boken ställer frågor. Mest för att jag egentligen under alla såna här frågestunder fått tala om väldigt olika saker.

Alltså klart som fasen att jag får berätta om Maran som väsen inom folktro och så där. Men beroende på vem som frågar är de intresserade av väldigt olika grejer när det gäller Martrådar.

Ibland hör man att författare säger att de tröttnat på nån viss fråga som ofta ställs. Kan inte säga att jag ens kommit i närheten av det. Varenda en ställer olika frågor. Jag får svara på nya saker varje gång. Det går inte att ha så värst mycket inövade svar då. Utan får försöka se om jag har nåt jag kan skaka fram så där i stundens hetta bara.

Och det är så fascinerande, just det där, vad har folk fastnat för.

Kort sagt, mycket kul att hänga i Jakobstad, på After Eight. Fina människor. En sen kväll blev det.



Dessutom, eftersom jag bloggar, så har jag naturligtvis hunnit skriva på NaNoWriMo, klarat av dagskvoten till och med. Så fellow NaNo:sers och andra skrivkunniga, hur går det för er? 

torsdag 7 november 2013

Åka tåg

Idag ska jag åka tåg till Jakobstad. För att sen hänga med i vad de kallar för läsveckan. Alltså hänga med genom att bli intervjuad om Martrådar.

Det är en himla lång tågresa till Jakobstad. Det är bra. Då ska jag skriva.

Jag har en bild i mitt huvud som handlar om den aktiva typ min pappa var, hur han går från en plats till en annan där på sin gård och håller på att fixa med grejer. Jag är rätt säker på att något av den bilden kommer att slinka in i texten. För det är klart att en stark bild ska lämna spår.

Och tack alla som lämnade så fina kommentarer igår. Det kändes fint.

Men nu måste jag ta mej till tågstationen. Ha det gott.

onsdag 6 november 2013

imorse

Hann bara skriva det där, igår. Om att se sin pappa tyna bort. Och så är det över. Han dog tidigt imorse.

Det finns inte så mycket att säga om det. Utom att man är ändå alltid lika oförberedd. Hur mycket man än vet att det kommer.

Så jag gråter. Och jag skriver.

tisdag 5 november 2013

Skriva november

November är inte bara NaNoWriMo. Det är också en pappa som håller på att dö i cancer.

Förlåt att jag säger det så där abrupt. Jag kan bara inte säga det på annat sätt. Det är lite mer än sex år sedan min mamma dog i cancer och nu håller min pappa på att försvinna på samma sätt. Eller inte samma, väldigt olika är cancerdödar. Alla för jävliga.

Novemberskrivandet låter mig skriva av mig, skriva in allt i texten, skriva av mig. Att fokusera på en annan plats och berättelse än den som är på riktigt.

Men ibland får man ett mejl som handlar om att pappa inte längre är pappa. Ett år har han hållit på att försvinna. Det blir lite trasigare och vissa ord är vassare än andra.

Döden döden döden, sa Astrid Lindgren för att mota döden. Alla dagar hjälper det inte att säga. Bara skriva in hur ont det faktiskt gör, hur arg jag också är, hur mörk november verkligen verkligen är.

Jävla cancer.

måndag 4 november 2013

zombie-lugnet före zombie-stormen

Jabbadabba doo. Jorå. Tack för frågan. Har precis skrivit nåt som jag tror på. Som inte i en framtida revidering behöver strykas i sin helhet.

Men fasen att det ska ta till dag fyra innan jag inser vad jag letat efter.

Alltså det går bra att skriva i scener vad det än handlar om, men det går bättre att trappa upp scen för scen om man förstår vad karaktären vill och behöver göra. Så mycket bättre.

Hur som helst, äntligen sitter jag här och flinar förnöjt, inte ansträngt grimaserande.

Vad har jag alltså upptäckt? Och när? Egentligen var det en grej som slog mig när jag tittade på sista avsnittet av Walking Dead (säsong två) igår. En på många sätt fascinerande tv-serie. Ovanligt bra zombie-idé, där döingarna inte bara dyker upp på måfå utan påverkar människorna på riktigt. Alltså det kunde vara vilken tv-serie som helst, eller film, med samma sorts fenomen (och fenomenet behöver inte vara just zombier). Att om det som anges som hotet faktiskt fungerar som hot, som påverkar varje del av berättelsen, relationerna mellan människorna och miljön och ja allt. DET är grejen. Att om man slängt in grejer som borde vara ett reellt hot så ska det användas. Just som de gör i Walking Dead, eller som min medtittare påpekade, minst tre attacker per avsnitt. Det sades för att det varit bara två. Vilket sen visade sig bero på att i sista avsnittet kom allihop på en gång. 

Zombie-lugnet före zombie-stormen.

Precis det fattade jag att jag redan hade. Och nu kan jag använda det. Vilket jag ska. Precis exakt nu. The zombie-shit-storm's gonna hit the fan, helt enkelt.

söndag 3 november 2013

Samtidigt på en annan gata

Vissa dagar. Som idag. Allt som ska göras innan jag kan skriva.

Men skit i det. Jag har i alla fall nästan klarat av dagens skrivmål. En karaktär är på väg till elände och skit. Och det var vad jag måste få ihop. Done.

Nu ska jag ta itu med en annan karaktär. Jag säger bara... Nackdelen med att ha många karaktärer är att det gäller att veta vad de håller på med. Fördelen med att ha många karaktärer är att man kan byta perspektiv när en av dem nått fram till ett delmål och man känner att man gärna skulle lyssna på nån annans gnäll ett tag.

Rajt. Så det ska jag. Kolla in vad två andra har på gång. Lite så där, samtidigt på en annan gata, över det hela just nu.

lördag 2 november 2013

Kan ju inte lämna dem där i mörkret heller

Mycket nöjd med mej själv just nu. Mycket mycket nöjd faktiskt. För det flyter på. Skrivandet alltså. 

Egentligen mest nöjd med en karaktär som liksom valt att dyka upp och som är väldigt mycket bifigur i det hela, en hjälpare. Eller jag tror att det är hjälp hen erbjuder. Fast varken jag eller den hjälpta är helt säkra faktiskt. Speciellt som det är nåt med hjälparen. Tog ett tag att se det. Nej. Känna det. Men nu. Check. Väldans spännande alltsammans.

Den där stunden när man inser att man till och med kan ta en paus för att käka frukost, för cliffhangern sitter fint. Och blogga förstås. Som jag ju gör nu.

Rätt nyfiken ändå. Skriver i fem delar den här scenen. Vilket betyder att eftersom den första är gjord gäller det att öka tempot, höja insatserna och förvärra i de två följande. Här ska trappas upp. 

Fasen. Nä. Måste skriva det nu. Jag kan ju inte lämna dem där i mörkret heller. Stackars satar.

Vad pysslar du med då? Ramlat in i nån spännande scen rent av?

fredag 1 november 2013

Men bryr jag mej?

Första dagen av NaNoWriMo. Och jag har klarat av min wordcount.

Nej. Jag är inte stolt. Har skrivit ihop värsta dyngan. Sånt j-la dravel. Sånt piss. Borde strykas genast.

Men bryr jag mej? Nope. Jag har skrivit min dagskvot. Kan tänka mej att skriva mer. Eller så inte. Få se hur det känns om nån timme. Har i alla fall börjat.

Här stryks inte en bokstav. Knappt en felskrivning. Här skrivs. För nånstans i det där eländet jag lyckades klämma ur mej finns det jag behöver. Men hinner inte fundera på vad det är. Jag skriver. Det är det enda som räknas. Ord alltså.

Bestämde att det är förbjudet att kolla sociala medier,  som att blogga till exempel eller vad som helst innan jag klarat av det jag måste skriva.

Men jag är igång! Och klockan är inte ens 10 i Finland. Hah!

Så writing buddies och andra, det här ska vi väl fixa. Låt romanerna frodas och orden flöda.


P.S Wordcount infogad till höger.

torsdag 31 oktober 2013

Dan före NaNoWriMo-dan

Dagen före NaNoWriMo är det dags att visa att det inte bara handlar om vad man ska skriva utan också om vad man har skrivit. Att NaNoWriMo också är ett nätverk där man kan följa varandras skrivande samt prata med varann.

Jo. För jag fick ett mejl via NaNoWriMo av Lugn. Det ordnar sig. som jag frågat ifall jag får dela med mej av och det fick jag. Så här kommer finaste mejlet av Liv som jag tänkte att ska få följa mitt och nu också ditt skrivande in i november. Det blir fint det här! 

När jag nu inte fick chans att säga det till dig live så får jag skriva istället. Jag tycker verkligen om Martrådar. Det är många grejer jag gillar. Framför allt tycker jag att det är så härligt att du tagit gamla folksage-väsen och lyft in dem i den moderna tiden och litteraturen. Jag har alltid varit fascinerad av dem, och tycker att det är obegripligt att det inte är fler som utnyttjar dem. (Har du läst John Ajvide Lindqvists novell "Gräns"? Den tycker jag är genial på samma sätt.) Och jag älskar din version av Maran. Den känns alltigenom trovärdig, och det är imponerande.
Utöver den fantastiska grundidéen tycker jag om att den handlar om så många olika karaktärer, och att du gör dem så mänskliga. Hur berättelsen dyker ner i olika liv, till synes på måfå i avsnitten om Björkenäs. Det gör att världen känns levande. Och så gillar jag hur du skriver om segling och fotboll, att det som är viktigt för karaktärerna också får ta plats i berättelsen. (På den punkten är jag visserligen lite partisk, eftersom jag själv är ganska förtjust i både segling och fotboll, men jag inbillar mig att jag skulle gillat den grejen ändå. :-) )
I den allra bästa av världar skulle jag ha önskat att vissa nyckelscener, som Matis första möte med Eric i badet, och några av scenerna i slutstriden, skulle ha vårdats lite mer, fått växa och landa. Men; sådana tankar har jag om nästan alla böcker. Sammantaget tycker jag jättemycket om Martrådar. Jag ser fram emot att läsa mer av dig, både blogginlägg och dina kommande böcker.
Stort tack för en fin läsupplevelse!
Imorgon november! Då ska det skrivas! Tack Liv för dina fina ord.

onsdag 30 oktober 2013

Berätta mera

Har kanske inte hunnit läsa så många sidor i Wonderbook ännu men jag kommer på mej själv med att sitta och nicka och  hålla med.

Som när jag läser Rikki Ducornets The Muse. Alltså vad kan jag annat än nicka igenkänning när det börjar med att "our species is wired to tell stories". Sånt där som jag ändå tänkt på. Att det är när man hör berättelsen som man lyssnar. Rada upp fakta efter varann och jag somnar. Försök övertyga mej med statistik och jag plockar garanterat fram telefonen och kollar vad som händer på twitter.

Men berättelser, då vill jag veta hur det går. Och förstås, de ska ha allt det jag egentligen tror att vi ändå använder oss av, som dramaturgi, planteringar och spännande karaktärer. Om man är insatt i det man berättar så finns det.

Det bästa alltså av allt, Wonderbook med bilder och text känns som lager av berättelser. Och jag har alltså bara läst några sidor. Lessen, gotta go, ska läsa mera.

tisdag 29 oktober 2013

Lagerarbete

Funderar på karaktär. Eller njäe. Funderar på karaktärers lager. Nivåer. Synligt och dolt.

Hur man liksom lägger fram en karaktär men inunder har man en annan del som ligger där och trycker. När rätt eller möjligen fruktansvärt fel tillfälle dyker upp då sticker den där biten upp huvudet. Visar sina vassa tänder eller sin flyende svans. Beroende på vad det är som finns där. Kan ju också vara en lejonhona som försvarar sina ungar.

Samtidigt som den där biten ligger där och trycker under ytan är den ändå närvarande. I ett visst sken ska man se tänderna glimma. För det är ju så det är på nåt vis. Man är inte bara god. Ibland är man jobbig.

Karaktärer alltså. Lättare att jobba med om de har lager. Bäst att ta sej samman och ta itu med lagerarbetet.

måndag 28 oktober 2013

Tredje akten

Måndag och vardagen tar över. Det är som nån sa. Ena dagen står man i fin salong och dricker champagne och nästa är man hemma och käkar gröt. Författarlivet består av en del ytterligheter.

Men alltså vardagen. Gröten nu. Och kaffet. Inte glömma kaffet.

Har texter att läsa och ett manus att skriva. Snart NaNoWriMo. Mycket snart november. Gäller att ställa in sej, att tänka på att den där ordmängden ska skrivas. Inte bara det. Måste bestämma riktningen.

För det är dags att samla ihop, plocka upp, smälla av. Tredje delen i trilogin. Känner mej som om jag är på väg in i boxningsringen. Motståndaren står där. Adrenalinet. Skakar på axlarna. För del två, där står de mitt i skiten. Del tre, hur ska de ta sej ur alltihop? Ökade insatser. Inte spara på nånting. Belöningarna och insatserna är större. Tredje akten.

En del av allt det som ska bli del tre finns. Men det där slutet, att få till det. För akt tre måste vara mer, måste vara allt i trilogin. Jag tänker överraskning. Inte chock. Men man får inte se det komma. Trasigare, smutsigare och ja, det luktar illa, boxningsringen, svetten och blodet som rusar genom kroppen.

November. Akt tre. Känner du hur adrenalinet pumpar? Snart smäller det, närkontakt. 

söndag 27 oktober 2013

Väldigt trött

Söndag och jag är ungefär tämligen helt väldigt trött.

Nu ska jag ta paus från världen. Från mässor isynnerhet. Men fasen vad kul jag haft. Riktigt riktigt kul. Har skrattat så tårarna runnit. Har pratat seriöst och inte så seriöst. Har träffat nya människor. Har träffat såna jag träffat förr. Har känt mej glad över saker som sagts. Har blivit förvånad och är det antagligen än över annat. Har varit stolt över sånt jag gjort. Har också känt motsatsen och undrat över min egen litenhet. Men mest bara fasen vad kul jag haft.

Imorgon ska jag vakna till igen. Men idag, sååå trött.

lördag 26 oktober 2013

Gårdagens panel

Bild på panelen igår. Johanna Holmström, Mathias Rosenlund, JAG, Henrika Andersson och Sara Eriksson. Det var riktigt kul. Mer rapport senare.



fredag 25 oktober 2013

Från fattig till mat

Hört på häftigt seminarium om fattigdom. Alakoski, Rosenlund och Hetekivi Olsson som talade om strukturer. Om nån timme dags för panel jag är med i. Just nu har jag trampat iväg på den parallella vin å matmässan. Har käkat ostbitar. Mycket gott. Men kombinationen är paradoxal.

torsdag 24 oktober 2013

Skriva en hit

Blir lite glad över att nån rotat sej fram till min blogg med sökfrasen: Skriva en hit.

Gläds över att det är här man kan landa då.

Ibland är jag riktigt belåten med min hit-potential när jag skriver sångtexter. Också belåten med han som skriver musiken. I'd better be. Vi lever ihop.

Jag kan bara se ett minimalt problem i detta hit-skrivande. Jag har inte skrivit nån hit. Eller det behövs nån som tror på min hit och gör den till hit. Och jag ska inte sjunga. Alltså jag kan sjunga, men jag är inte nån sångare utan, ja alltså, bloggen handlar om skrivandet, så det är mer jag, skriva, skribent, författare. Skriver alltså gärna en hit. Men där stannar jag och väntar på att håva in stålarna.

Get to the point, mänska. Hur skriver man en hit? Det är nån som letat sig fram hit med avsikt att få ett svar på det.

Mitt svar är som allt annat. Man skriver om det man själv vill skriva om, det man skulle önska höra en låt om. Man lägger sej själv i blöt. Man öppnar sina vener och låter blodet rinna in i texten. Man slipar och filar orden och bokstäverna stämmer. Man är ännu petigare i en sån kort text för allt betyder. Man skriver sin berättelse.

Och sen ifall man alltså vill att det blir en hit, på riktigt, kan vara bra att hitta nån stor och berömd som tror på en. Icke kända har inte en chans. Det blir bara en låt.

Hej Bokmässan i Helsingfors

Bara jag har slängt ned mina grejer i resväskan så åker jag. Måste uträtta en del nyckelärenden först och hälsa på katterna jag ska vakta, men sen ska jag ta mej vidare för att lyssna på bokmässans myllrande av människor.

Och så tycker jag att alla ska masa sej iväg från sina arbetsplatser på fredagen, lämna dem i sticket på jobbet och kom i stället och lyssna på mej klockan 10.30 på Edith Södergran-scenen. Intervjuas av Janina Orlov.

Att man ska göra det beror på att jag sett mej beskrivas genom ordvalet "omalla tyylillään" i en finsk blogg från Swecon. Uttrycket betyder ungefär nästan direkt översatt "med sin egen stil" alternativt kan man också uppfatta det som "på sitt eget sätt". Jag föredrar det första. Och just därför ska man ta sej till Södergran-scenen, där jag stilar som tusans på fredag klockan 10.30.

Efteråt signerar jag böcker i Schildts & Söderströms monter.

Om man mot förmodan skulle missa det kan man också hitta mej i en panel något senare samma dag. Närmare bestämt klockan 18. Det är panelen om Berättelserna som inte skrivs.

Förutom de där programpunkterna hasar jag (stilfullt) omkring på mässan. Föreslå gärna att vi går på kaffe eller ett glas skumpanj.