måndag 31 december 2012

Årsredovisning 2012

En sån där årsredovisning. 2012. Sånt som folk läst mest. Alltså favoriter i repris.

  1. Mest läst är Fem ord att inspireras av.
  2. Oftast hittad via google sökning är Tortyr under medeltiden.
  3. Nummer två i googlandet är Ordräkning i böcker.
  4. Ännu en favorit är Döden igen och den får inte vara kladdig.
  5. Ivrigast diskuterat är Inte precis läst nån kurs i marknadsföring.
  6. Det mest uppenbara i sammanlänkning och samläsning är följande två: Gäst på bloggen samt med tillhörande Läsupplevelse.
  7. Handlar om mej, 8 nånslags fakta om JAGET.
  8. Mest reklamiga sökning I en walk-in-closet står en kille.
  9. Lite olika åsikter Småstadsidyll eller "småstadsidyll".
  10. Saker man kan fortsätta fundera på i kommande inlägg, Känsla för kritik.
  11. Mest fascinerande research Dyrka upp lås med kofot... 
  12. Min EGEN favorit är Katalogen finns...
Det är möjligt att jag gör som butiksägaren i Fuengirola där jag vistas då och då, han tar en dag ledig varje år, 1.1. Det beror på ifall det inte kommer några varor att lägga upp i hyllan för min del. Men ifall, så märker ni ju det.

Gott Nytt År!

söndag 30 december 2012

Ung berättarröst

Antingen svänger jag om alltihop till tredje person eller jobbar igenom jag-perspektivet.

När man vet att berättarrösten INTE sitter ska man fundera på lösningar. Enkla vägen är att svänga. Jag tror inte att jag skulle behöva skriva om så värst mycket. Det finns ett hen-perspektiv inbyggt.

Men om jag väljer första person behöver jag fundera på tre grejer:
  1. Nu
  2. Överdrift
  3. Misstag
Dvs. berättaren är ung och intensiv, lever i nuet. Tidsramen är också kort vilket betyder att intensiteten måste ökas till max.

Överdriva för att det naturligtvis är kaos och hopplöst och allt ska rumla omkring i skallen på den unga personen. Vem bryr sej om ifall man håller på att dö när det sociala livet är på väg ner i avloppet, det är faktiskt värre.

Helst ska unga mänskor gång på gång göra saker för att de inte hinner tänka efter. Bara kasta sej in i allting utan att fundera på konsekvenser. Hellre styras av hormoner än av eftertanke. Det är vad de ska växa ur.

Och om jag inte får ihop nu, överdrift och misstag så kan jag ge fasen i det och svänga om till tredje person, för som det är för tillfället är det inte en ung jagberättare. Har tänkt på det ett tag, till och med medan jag skrev, men då hann jag inte fixa det. Måste alltså bestämma mej ifall jag vill berätta utifrån eller infrån. Vilket föredrar du, jag eller han/hon?

lördag 29 december 2012

Ett tjechovskt gevär

Ett tjechovskt gevär hänger på en vägg, enligt konstens regler ska de slitas från sin krok och skjutas innan berättelsen är slut. Pang.

Jag har ett tjechovskt gevär i texten och det hänger kvar på väggen i slutet. Luktar inte ens krut. Okej i ärlighetens namn är det förstås inte ett riktigt gevär alls utan ett symboliskt gevär. Alltså ett helt annat föremål som presenteras i början och som borde användas men som jag på sista sidan inte sett det minsta lilla spår av. Det har släpats på men till ingen nytta.

Det betyder att jag har ett oavfyrat tjechovskt gevär. Eller ett problem.

Det lätta skulle förstås vara att bara trycka på delete och göra sej av med fanskapet. Men det roar mej inte.

Det lite knepigare skulle vara att hitta på en funktion, en avgörande viktig funktion i slutet. Men allt jag tänkt på är långsökt och onödigt.

Hur som helst. Om man presenterar ett gevär eller annat föremål i början så måste det användas. Jag brukar ibland roa mej med att kolla in sånt, hur mycket som presenteras och sen blir hängande i böcker och filmer. För det får inte finnas oviktiga grejer, det är förvirrande och onödigt. Jag har alltså ett gevär hängande, eller en nyckel snarast. Vad tusan ska jag hitta på med en nyckel som inte handlar om att låsa upp en dörr?

fredag 28 december 2012

Klipphängare eller cliffhangers om man vill använda engelska hellre

De där klipphängarna, cliffhangers alltså. Insåg att jag petat in såna.

Många vägar att välja på när man lämnar folk i sticket i slutet av kapitlet. Den vanligaste är antagligen att någon form av farlig situation föreligger. Man kastar ner sin huvudperson för ett stup, utan fallskärm. Dit for hen.

En annan fascinerande cliffhanger är att man ställer karaktären inför ett knepigt val. Ja, för den behöver ju välja att delta i berättelsen, men utöver det, ett val som handlar mer om vem huvudpersonen är och kan bli. Moraliska problem.

Avslöjanden av vad som finns bakom gardinen. En upptäckt. Fast helst hinner man förstås bara kika in bakom gardinen utan att få veta vad där finns.

Upptäckt av en hemlighet som antagligen gör livet surare för de inblandade för se där rök förtroendet som byggts upp under de tidigare 60 sidorna.

Allt skiter sej. Huvudpersonen överväger hur den ska ta sej helskinnad ifrån eländet, hem till tryggheten och lägga locket på äventyret. Det kan den ju överväga... tyvärr finns det ingen väg hem för tillfället utan bäst att köra en MacGyver för att fixa det hela, så där en pryl och tuggummi, voilà en dörr.

Nåt nytt dyker upp, sånt som huvudpersonen inte räknat med för hen går omkring i den sköna tron att allt är ordnat till det bästa i den här världen och att om det varit på ett visst sätt förut fortsätter det att vara så. Icke. H-pers tar ett kliv i samma riktning och kadabum så har väggarna flyttat om och osäkerhet uppstår.

Och däremellan lite små olyckligheter, frågor, föremål och märkliga karaktärer.

Du ser, jag gillar klipphängare i andras böcker, petar in dem in mina egna texter också. Har använt rubbet ovan, vissa av dem leder till antiklimax, så där får jag dra ihop kapitlen men andra, wow, andra är jag riktigt salig över. Som den där väldigt traditionella stupnedkastningen. I all sin klyschighet så fick jag faktiskt till den. Brukar du använda cliffhangers? Och har du nån sån där extra häftig som du gillar?

torsdag 27 december 2012

Skammens rodnad som en frisk färg

Det finns lite olika bud om vad man kan tänkas göra första redigeringsvarvet.

En del bara läser, håller inte ens i en penna. Andra vrider om direkt och fixar och trixar. Sen finns förstås de där som inte ens tittar på första versionen utan skriver om alltihop från början till slut. Själv har jag faktiskt inte ens vågat printa ut än utan läser från skärmen.

Den text som för tillfället gör mej mest pinsamt berörd, eftersom det är så jag upplever manusredigering nummer ett, är alltså det manus på 50K som jag skrev under NaNoWriMo. Jag borde vara stolt som en tupp över att ha fått ihop det på en månad. Men den biten är över och nu är det bara att läsa och skämmas som gäller.

Och oroa dej inte, jag kallar mej själv för pucko och idiot i varannan mening för att jag tycker det pinsammaste av allt är mitt löjliga motstånd mot redigering nummer ett. Jag borde ju vara ivrig att kasta mej över och ordna upp.

Det är bara det att jag vet hur det går. Jag måste inte längre leta mej fram och fundera. I stället ska jag konfronteras med tillkortakommanden. Missar. Bluffar. Felstavning. Det är trist. Och plågsamt. Skammens rodnad ligger som en frisk (och falsk) färg över kinderna.

Allt går om. Bara jag tagit igenom det här första, sen blir jag ivrig igen, för då vet jag vad jag måste fundera på, vilka kreativa lösningar som saknas. Men innan jag är där... Jag hann nästan halvvägs igår. Måste se hur långt jag hinner spurta igenom idag. Bäst att få det fort överstökat. Wish me luck, eller uthållighet.


onsdag 26 december 2012

Jag har öppnat dokumentet

Jag har öppnat dokumentet.

Det finns dagar. Som den här. Jag skulle kunna lägga mej i soffan fortsätta läsa bara. Eller möjligen dansa helt sanslöst crazy till Robbie Williams som snurrar på just nu. Kanske ägna dan åt att dricka kaffe. Många koppar. Gå omkring i mjukisbrallor och stoltsera med otvättat hår. Glo på några filmer. Dansa lite mer. Spela sällskapsspel. Ta en snöpromnad.

Men. När jag skriver det sista det är då jag vet. Snöpromenad. Då är jag desperat, för såna tar jag ju inte.

Jag har öppnat dokumentet.

Behöver bara betala räkningar först. Och nåt annat livsnödvändigt som jag snart kommer på vad det är.

Ju längre jag förhalar dess längre tar det innan jag får lägga av, för jag har ett ganska högt dagsmål.

Men det är det där läget... Då jag verkligen inte tror att det blev nåt annat än skit.

Jag har öppnat dokumentet och jag måste läsa för att veta ifall det är värt min tid eller inte. Tycker ILLA om det här skedet. Jag har sagt det förut. ILLA. Måtte alla andras dokument vara dem till större glädje än mina är när jag ska igenom dem första varvet. Jag bara skjuter upp.

Det värsta är, jag har två såna här texter just nu. Två råversioner. För jag skriver till och med en annan bok i stället för att läsa den första. Kanske ska jag dansa först ändå?


tisdag 25 december 2012

Behåring i bok

Om vi säger så här, att den här listan inte är så lång längre... Alltså en skön julafton med mat så det fortfarande känns och idag tänker jag inte skriva just nåt alls utan lägga ner mej i soffan med Caitlin Moran och läsa om vad Caitlin Moran säger om kvinnovarandet, just nu talas om behåring.

måndag 24 december 2012

Lucka 24, Julafton

God Jul folks!

Nånstans mellan varven tycker jag att du idag eller imorrn ska leta upp en radio eller en dator för att lyssna på P4 kl 17.45 idag (och imorgon) för att lyssna på Minna Lindebergs Julradiomusikal om Allan och Udo. Det är värt mycket.

I övrigt hoppas jag att du får en skön julafton och en och annan efterlängtad bok i julklapp. Att du får nåt gott att äta och kul typer att umgås med. Och vad man nu kan tänkas längta efter på julafton, så hoppas jag du får det. Om du inte får det så är det i och för sej lika bra för jag tror det är bra att längta också. Som att längta efter att hålla sin egen bok i handen...

Hare bra, hörs imorrn fast utan julkalender. Julkram!

söndag 23 december 2012

Lucka 23, julkatt

För ett år sedan fick vi hem våra katter. Från djurskyddsföreningen. Nån hade lämnat en kattbur på en kyrktrappa.

Att det gått ett år är svårt att förstå. Det är som om de alltid bott med oss. De där underbara djuren som ibland tittar på en så där, eru riktigt klok eller? Jag gillar den blicken.

Ofta när jag skriver ligger de på varsin sida om datorn. Varje morgon får man räta ut mattorna som de kanat ihop i en hög. Den ena har nån mysko böjning för att hänga med på toaletten... Den andra lägger sej i famnen och det blir balansakt när man ska försöka nå tangentbordet. Sånt får man ta.

Hur som helst. Idag ska det bli festlig kattmat för Louis och Selma och vi andra får skåla i glögg. Förra julens bästa dag var den 23.12.

Ta hand om era djur, det här är juldjurdagen (har jag bestämt).

Louis

Selma

lördag 22 december 2012

Lucka 22, jultvivel

Jag har skrivit en hel del om böcker att läsa under jul. Men hur är det om vi svänger på det hela och funderar på läsaren? Den där som ska ha lust att läsa din text, din bok.

Skrivandet är en berg- och dalbana. Ena dagen älskar man sin text och tycker att man faktiskt är inne på nåt riktigt häftigt, och att wow när mänskligheten får syn på det här. De flesta dagarna undrar man hur man kan tro att man är nåt. Att nån nånsin ska gilla det man skrivit. För det är faktiskt rätt usligt. (Jul)tvivlet har infunnit sej. Med besked.

Poängen med tvivlet är att det behövs. För man behöver fundera på hur nån ska bry sej om det man skrivit, nån annan än de där som redan är övertygade.

Det är lätt att presentera böcker av kända författare, vilket jag alltså gjort. För de har redan nått ut till publiken, det finns folk som är intresserade och vill ha dedikationer och vill veta hur Författaren (stort F) gjorde för att komma på den där häftiga berättelsen.

Men hur gör man innan mänskligheten har förstått? Om nu mänskligheten över huvud taget är målet. Så nån enstaka extra utöver de redan övertygade, hur ska man dra in dem? För man har ett motstånd som läsare. Mitt brukar bli extra stort precis efter att jag läst nåt väldigt bra. Då får nästa författare kämpa lite extra för att karaktärerna ska beröra. För det är dit man ska, in i berättelsen. Eller läsaren ska dras in. Bli en del av det där man skriver. Engageras. Inte kunna släppa ifrån sej texten för att läsaren vill veta vad som ska hända med hen själv.

Nödvändigheten i att involvera sin läsare gör att det blir viktigt att ha det där tvivlet. Ständigt fråga sej ifall nån annan nånsin kan bli intresserad av berättelsen. Tvivlet håller texten på tårna, vaken och uppmärksam på hur nån ska bli en del av triangeldramat, skrämselhickan, viftandet med trollspön, blodet och blödandet. Vad man nu skriver om. Tvivla. Det är bra.

fredag 21 december 2012

Lucka 21, juldomedag

21.12 idag. Magiskt datum. Enligt några den sista dagen för allt rämnar idag. Åtminstone om man tror på vissa uttolkare av Mayakalendern. Andra har talat om felläsning och kommit med motargument.

Själv sitter jag mest och undrar vad det är som ska få världen att gå under:
  • bankerna?
  • skatterna?
  • internet?
  • julstress?
  • kärnkraftverk?
  • undervattensjordbävning?
  • psykopat?
  • virus?
  • rymdvarelser?
  • vampyrer?
  • istid?
  • zombies?
  • planetkrock?
  • domedagen?
  • jultomten? 
  • eller blir det fred på jorden och evig lycka? (visst skulle det vara nåt nytt?)
Det finns att välja på liksom. Vad mer kan man hitta på? För det är väl sånt man ska tänka på i juletider. What if? Tänk om? Vad får världen att gå under?

torsdag 20 december 2012

Lucka 20, julsnö

När det är så mycket snö. För det ska ju, har jag hört, vara snö till jul. Sån där vit jul. Julsnö. Jag är tvungen att tala om det eftersom jag ändå måste gå omkring i det. Jag är ingen vän av snö. Jag är vän av sommar och gräsmattor.

Men snö alltså. För det händer att jag skriver om snö, funderar på hur den ska beskrivas. Då blir man glad åt en sån här lista på svenskans ord för snö.

Snö för barn är att bygga snögubbar och störta nerför backar. Äldre människor skaffar sej vassa piggar under fötterna för att överleva nyplogade områden (lyckligtvis plogar de ju inte så ofta att det stör nånstans).

Snö kan vara allt mellan ishårda bitar till virvlande mjuka bollar. Snö betyder kyla och stela tår eller att sitta inomhus och se hur vita streck faller snett i vild fart, blir som streck i luften.

Det som göms i snö kommer fram i tö. Och Våren är vackrast en vinterdag. För Svårt är att leva, svårt är att dö. Svårt är att skita i meterdjup snö.

Snö alltså. Vi har en obekväm relation till varann, jag och snön. Eller snön bryr sej inte så värst, den snöar in mej.


onsdag 19 december 2012

Lucka 19, julsagor

Julsagorna behöver grävas fram och dammas av.

Se där har vi en Bullerby-jul. Emil firar jul. Madicken firar jul. Tomten är vaken. Och Alfons är lycklig bara han får ha tråkigt först. Pettsson får julbesök. Ture Sventon hänger i Stockholm över julen. En julsaga av Dickens. Julgranen av Jansson. Fem på nya äventyr av Blyton. Mamma Mu och Kråkan firar jul. Laban och Labolinas jul. Norrskensexpressen plockar upp ungar på vägen. Orkar man inte läsa den så får man väl se filmen i stället.

För vad brukar man se för filmer till jul? Love actually. Gremlins. Sunes jul. Julspelet. Life of Brian. Fanny och Alexander. Die Hard. Stilla natt Blodiga natt. Ensam hemma. A Nightmare before Christmas. Narnia.

Det är klart att man kan se på julfilm annan tid på året, men det är inte riktigt samma sak med en julgransberättelse i juni som det är i december. Man struntar blankt i hur tråkigt Alfons har det när det ljusnar ute och man letar efter grässtrån. Så det gäller att passa på att julsagofrossa när det är rätt temperatur för det.

Själv då? Nån speciell julberättelse som du inte kan undvika så här års?

tisdag 18 december 2012

Lucka 18, julfödelsedag

Medan folk förbereder sej alternativt försöker undvika att kasta sej in bland julgransbollar, pepparkaksdekorationer och andra tomtar, så ska vi fundera på folk som fyller år. Grattis alla som har födelsedag i december!
Cornelia Funke, Bjornstjerne Bjornson, Joseph Conrad, Joan Didion, John Milton, Emily Dickinson, Jane Austen, Henry Miller, Ruyard Kipling, Walt Disney, Ann Patchett, Rainer Maria Rilke m.fl.
En blandning av levande och döda författare att fira eller varför inte läsa en bok av dem? För det här med födelsedag i december, att liksom se fram emot en jultårta med plommon i, småkakor som ser ut som gummar, gubbar och grisar och folk frågar om man köpt alla julklappar för att man konkurrerar med julafton och mellandagar och det här.

Alltså grattis decemberfödda! Ha en bra födelsedag.

måndag 17 december 2012

Lucka 17, julgransresearch

Granen står så grön och grann... utanför kyrkan.

Av skrivande orsaker har jag ägnat en del forskning åt träd. Jag ville veta grejer om hur gamla träd kan bli och hur stora. Idag är det alltså dags att fundera kring research och närmare bestämt granen för den tenderar ju att dyka upp så här i jultider.

Granen kan bli högst 400 år och sisådär 50-60 meter hög. Och om man då skulle få för sej att gå runt en sån gran så är den ju rätt maffig i stamväg också, så där 5-6 meter att trädkrama. Framför allt var jag intresserad av det där med den tjocka stammen, det behövdes för stämningen i texten.

Nå, majoriteten av de granar man ser så här års är inte direkt nåra 400åringar. Men rätt stora granar kan man få syn på ändå. Om saker går att få på bild för att kunna fundera på stämning så får man passa på. Alltså bjuder jag på julgransbild idag, samt undrar ifall du har några stora granar i din närhet, som du kan tänka dej att ta bild på? Eller om det råkar finnas några kreativa granar i stället som kanske inte är granar utan nåt annat? Kanske rent av så att du julgransbild-bloggar idag? Eller sprider julgran på annat sätt, instagram, facebook, twitter.

Här är min inspiration, kyrkogranen:


söndag 16 december 2012

Lucka 16, julinspirerad ritual

Tredje advent. Tänd tre ljus och ägna dej åt midvinterritualer.

Skriv om en midvinterritual. Det kan vara en fest som är speicell för vissa sorters människor, kan också vara något som alla firar. Låt dig inspireras av jul, men låt det inte vara jul utan en annan sorts midvinterritual. Nåt som din huvudperson ägnar sej åt för att det varit tradition inom just hens familj sedan urminnes tider eller åtminstone sedan 3 år tillbaka.

Betrakta julen utifrån som om du aldrig upplevt nåt liknande förr. Du låter det alltså hända nåt nytt just under den här midvinterritualen, nåt som din karaktär inte räknat med. Vrid till det juliga, förvräng och vänd ut och in. Skapa en annorlunda tradition.

lördag 15 december 2012

Lucka 15, julhänder

Så här inför jul måste man ju tala om händer. Det förstår ju vemsomhelst att händer är viktigt på julen. Julhänder behövs.

Bara det där med att fixa pepparkakor, va. För få händer varje år. De borde multipliceras inför att baka ut och ta ur ugnen och styra upp pepparkakshjälparna. Och hålla undan katterna. Samt för att kunna smaka lite på degen också.

Hur ser då händer ut egentligen?
knubbiga fingrar, pianofingrar, stora som dasslock, skickliga, klumpiga, ådriga, smutsiga nagelband, jordiga händer, tvåldoftande, valkiga, ringförsedda, kalla, svettiga, flottiga, håriga, gula tobaksfingrar, ärrade, nagellack, giktbrutna, bruna, vita, grå, små, babyhänder, skrynkliga av vatten, mjuka, hårda, slappa handslag, knutna nävar, spretande fingrar, beniga...
I text behöver man händer till att lyfta upp misstänkta föremål, knuffa upp gnisslande dörrar, smeka nån över kinden, vinka adjö åt nån som inte ser det, knyta skosnören eller andra trådar, hålla i kaffekoppar och soppskedar, darra på handen och så vidare.

Jag har ägnat ganska mycket tid åt att fundera på händer. Skrev en scen där huvudpersonen måste skaka hand med olika sorters händer för det är det enda hon kan titta på just då. Och det blir så många sorters personer av händer.

Man blir som mest medveten om händer när de inte fungerar. Läste nyss en beskrivning av en karaktär som brutit armen, högra och var högerhänt. Problemen man stöter på då... Julhänder är viktiga, så klä om dem ordentligt när du går ut.

fredag 14 december 2012

Lucka 14, julnätverkande

Man ska väl så här i juletid sprida presenter omkring sej? Jag ska därför ägna 14 december åt att dela med mej av julnätet, ställen jag besöker för att inspireras och motiveras i skrivandet:
  1. Den här bjuder på skriv- och konstuppgifter, The Write Practice
  2. Om du av nån outgrundlig missat Författartipsbloggen, så kolla in den.
  3. Jody Hedlund har samlat en del läsning för aspirerande författare.
  4. Jami Gold skriver långa innehållsrika blogginlägg om skrivandet.
  5. Den här är kanske en av de populäraste men lägger med den ändå Write to done
  6. En blogg med både inlägg och fler förslag på läsning är Muse, Rant, Rave
  7. En blandning av olika röster om skrivande finns på Skriva.net
  8. Och specifikt för fantasy kan man tro, fast ett och annat är väldigt användbart på annan sorts text också Elfwood
  9. Samma sak gäler för thriller-skribenterna på The Kill Zone
  10. En av författarcoacherna på svenskt håll är Ann Ljungberg vars tips och blogg är inspirerande.
Jag kunde göra en oändligt lång lista för det finns hur mycket som helst. Tänkte i stället fråga ifall du läser nån speciell författare, blogg eller tipssida som du vill dela med dej av? Dvs. låt oss sprida julnätverkande inspiration tillsammans.

torsdag 13 december 2012

Lucka 13, Lucia och lusse långnatt

Lucia tror du kanske att ska firas idag...

Men jag är mer intresserad av lusse långnatt, 13 december, ännu en natt då farligheter rör sej omkring stugorna och höghusen. Det här är rena fantasyhögtiden, har du tänkt på det? Förr trodde man att djuren kunde tala den här natten. Kan vara farligt att jobba idag också.

Och någon mild lucia, bah! Idag är det oknytt och djävulskap, försök råda bot på dem med en ljuskrona och vingars sus. Lycka till, säger jag.

Nångång höll jag en kurs om häxor i litteraturen och den gången råkade kursen börja ungefär vid lucia, alltså hade jag orsak att prata om sånt man trodde på innan det här med ljusbruden blev liksom grejen.

Hur som helst. Var lite försiktig idag. Håll koll på djuren omkring dej, företa dej inget onödigt arbete och helst ska du naturligtvis stanna inomhus och skriva. Lite försiktigt knappande på tangenterna eller rafsande med pennan för att inte störa lussegubbarna. För att minnas lusse långnatt ska du föreställa dej att solen stannar några ögonblick, att det som inte får hända händer, katastrofen kommer, idag, närmare bestämt i (lusse lång)natt...

onsdag 12 december 2012

Lucka 12, julklumpigheter


I do like Christmas on the whole.... In its clumsy way, it does approach Peace and Goodwill. But it is clumsier every year. (E.M. Forster)
Ja. Bekännelse. Man kan kanske inte bara julkalenderblogga och tro att allting är fint och fantastiskt med julen hela tiden. För det är det inte.

Jag har visserligen inte så värst mycket emot att juldekorationerna kommer tidigare varje år, för jag gillar att man lyser upp mörkret med ljus och glitter och blinkande lampor. It's grim up north, helt enkelt, man behöver ljusslingor.

Över lag alltså gillar jag jul för de jular jag firat har varit lugna grejer och handlat om gemenskap och glögg. Trots det kan jag tycka att det blir lite väl mycket då julen dunkas in i skallen på en.

Men om jag bortser från köpandet, städandet, matandet, så har jag kvar det där som varit viktigt under mina jular, som att lyssna på slitna julsånger. Att få skratta. Att spela nåt spel, som rappakalja till exempel. Högläsning av Tove Janssons "Julgranen". Mest av allt, skrivtid och lästid.

Fast, jag håller med författaren ovan alltså Forster-citat att det är nåt väldigt klumpigt i hur julen närmar sej det som borde vara viktigt, att julen skulle kunna betyda nåt för alla inte bara de köpstarka.

tisdag 11 december 2012

Lucka 11, jultextkänsla

Jul tenderar att involvera en del känslor. Gärna lite såna där ytterligheter som abnorm glädje och kvävande besvikelse. För man hoppas på så mycket, vad det än må vara man sett fram emot.

Känslostorm hör ihop med att läsa igenom ett manus. Man hoppas rätt mycket på att det ska finnas där, det som man tänkt sej. Det man föreställde sej att man skrivit in. Om det finns, abnorm glädje. Om inte, kvävande besvikelse.

Men vad är man egentligen ute efter när man har den där manushögen? För hur det än ser ut i detaljerna, ja, de är intressanta, men sånt kan man fixa och slipa sej fram till. Det man vill hitta, åtminstone det jag vill hitta, är den stora idén. Kärnan som säger smack och knockout och det här blir bra eller bättre. Man vill skratta, gråta eller rysa. Man vill att det ska kännas.

Tänk på sånt som du själv läser, hur det berört dej. Ofta berörs jag av karaktärer, eller av en vändpunkt som rycker tag och vänder på alltihop - helst båda samtidigt. Jag letar efter kärnfrågan. Försöker liksom känna efter om det bränner till. Det behöver inte vara perfekt och slipat. Så vad längtar du efter? Vilken idé ska finnas i din text för att julkänslan ska sträcka sej från tårna till kalufsen?

måndag 10 december 2012

Lucka 10, julskribent-present


Det är två veckor till jul. Alltså är det dags att förse sina nära och kära med fler tips om vad en skrivare behöver i form av peppande föremål.
Det finns rätt mycket skriv- och bokgrejer man kan önska sej. Nåt speciellt du längtar efter?

söndag 9 december 2012

Lucka 9, julskriva

Andra advent idag. Då ska vi fundera på väder.

Vi ska däremot inte fundera på det väder som råder för tillfället. Eller inte exakt i alla fall. Möjligen inspireras av det.

Väder används ofta för att förebåda sinnesstämmning. Eller för att visa exakt hur karaktärer känner sig. Eller som kontrast. Så en skrivövning idag är att skriva om ett väder som är ovanligt för årstiden. Du kan alltså inspireras och dra till med värre väder än det är eller svänga på det och skriva om motsatt väder, hur som helst, ett väder som är ovanligt för årstiden. Ett väder som betyder nåt.

lördag 8 december 2012

Lucka 8, julstretchning

Nu har du suttit några dar eller hur? Jag vet inte hur det är med dej, men själv behöver jag få tänja lite på mej. I synnerhet skallen. Den kan man ha nytta av när man skriver, har jag märkt.

Så idag är det julstretchning på programmet. Eftersom man behöver ha huvudet i skick så kör vi på det. Lite pausgympa i skärmsittandet, 7 julstretchande nackövningar hittar du här.

fredag 7 december 2012

Lucka 7, julmat och annat frossande

Mat. Låt oss fundera på mat. För det är mycket ätande under julen. Oberoende om du hör till skinkätarna eller kalkonätarna eller vegetarianerna eller nån annan kategori så är mat upptrissat till max under julen.

Har du läst (eller sätt filmen) Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Café av Fanny Flagg? En fascinerande beskrivning av ätande och leverne.

Ändå hör matbeskrivning ofta till kategorin knepigt. Fundera på det. Hur många beskrivningar av ätande har du läst där maten spelar nån roll? Och i så fall vilken?

Att äta är sensuellt. Eller så har vi folk som slafsar i sej käket. Ofta är det väldigt mycket beskrivning av mat, hur den ser ut och är upplagd på fat. Tidvis dryper fettet över fingrarna. Andra svälter och får en brödkant som de slukar.

Men har du tittat på folk som äter? De tuggar och sväljer och sköljer ner. Vanligtvis är ätandet bara det där man gör för att, äta bör man... Däremot när det plockas in i text så behöver det (helst) finnas en funktion. Är maten romantisk, erotisk, överlevnad eller familjesammankomst? Vad betyder maten är viktigt precis som andra bitar i text. Även om det i verkligheten är nödvändigt, så är det med mat som med sex i romaner, man behöver lite mer än vanligt vardagligt glufsande.

Maten får, precis som under jul, en annan innebörd. Det rör sej från överflöd till undernäring. Ett symboliskt ätande. Så om dina karaktärer käkar nåt, vad betyder ätandet i din text?

torsdag 6 december 2012

Lucka 6, julsjälvständighet

Tjahapp. Finland. 6 december, då firar man självständigheten. Vilket osökt för mej över till självständigt skrivande. Förstås. Julsjälvständighet.

Vad jag menar med det? Ingen aning, men få se hur jag ska få självständighetsdagen att bli skrivande... Om man tänker sig att regler är till för att brytas? För att skriva (jul)självständigt behöver man kunna reglerna. Någorlunda i alla fall. Men sen får man blanda om korten, hitta på nya ord och lösningar. Låt huvuden och tärningar rulla.

Jag må alltså vara en listälskare. Men ibland ska man skriva fritt och skrupellöst. Denna julsjälvständighetsdag vill jag alltså uppmuntra till flödesskrivande. Börja dagen med att skriva utan att fundera så värst. Skriv för hand, på dator eller under ett bord. Skriv i tio minuter om vad som helst som råkar behöva skrivas just nu. Julia Cameron talar om "morning papers". För mej brukar det vara ett sätt att börja. Speciellt då jag inser att jag suttit och funderat alldeles för mycket på regler och tips. När jag ska bryta mönstret och hitta kärnan. Då är det dags att sparka ut skrivråden och strukturerna och leta fram brännpunkten. Julsjälvständigt flödesskrivande, börja där. Tror det var det jag menade, eller det blev åtminstone vad jag menar.

onsdag 5 december 2012

Lucka 5, julboksönskelista

Om du inte har skrivit önskelistan redan så är det dags idag. Så att du kan vidareförmedla dina rimliga krav inför julläsning.

Min önskelista ser ut så här:
  • PC och Kristen Cast Hidden 
  • Erin Morgenstern The Night Circus
  • The Emotion Thesaurus
  • Nene Ormes Särskild
  • Bodil Malmsten Så gör jag
  • Ulf Ellervik Ond kemi
  • Anders Ekström och Sverker Sörlin Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle
  • Moran Caitlin Konsten att vara kvinna
  • Jenny Milewski Skalpelldansen
  • Sergei Lukyanenko Night Watch
  • Neil Gaiman Amerikanska gudar
  • Simona Ahrnstedt Betvingade
  • Nanna Johansson Fulheten
  • Tjuvlyssnat 2
En blandning alltså, både sånt som jag vill läsa för att roa mej och sånt som jag vill läsa för att förstå vissa grejer som jag skriver om.

Men jag känner på mej att jag glömt väsentlig läsning. Så ifall det är nåt du tycker jag borde fylla på listan med, dvs. om du har nåt bra tips på läsning, säg till så gör vi en låååång bokönskelista.

Man kan aldrig få för många böcker i högen 
är ett välkänt skrivardjungelordspråk.

P.S. Om nån som läser det här tror att den fick en s.k. klockren tipslista inför jul och redan antecknat att den eller den kan jag ju köpa åt Mia (tack men...), glöm det, för vissa (inte alla) har jag (insiktsfull som jag är) köpt alldeles själv. (God Jul sa jag åt mej och handlade...)

tisdag 4 december 2012

Lucka 4, julredigeringssång


Att redigera... Ibland är det hårt. Att skriva över huvud taget förresten. Det kan vara flytande honung eller seg kola.

Det här känns väldigt mycket igen. Hur man börjar om för att tonen är fel. Stämningen, scenen, orden sitter inte som de ska. I synnerhet orden där nånstans mitt i...

måndag 3 december 2012

Katalogen... finns

Oh la la! Nu så.

Man måste bläddra förbi Jörn Donner och nåra till men på sidan 30-31 i den här katalogen hittar ni, ja, mig...

Och det känns konstigt. Fast på ett väldigt väldigt bra sätt.

Lucka 3, julcitat

"I stopped believing in Santa Claus when I was six. Mother took me to see him in a department store and he asked for my autograph." (Shirley Temple)
Det här med att förlora tron på saker och ting. Det händer ju att man ibland tappar tron på det man själv skrivit. Att man undrar ifall det här skulle flyga bättre som hopvikta flygplan än i textform.

En av mina karaktärer har definitivt tappat tron på allt och alla. Misstänksamhet har snarast blivit en dygd. Någon har dragit upp gardinen och allting ser ut precis som det är. Ett vältrande i detaljer som den misstänksamma lägger märke till. Hur folk står och sitter, blickar de ger varann, lukter i rummet och hårda ljud. Miljön är lite sunkigare och leenden når inte ögonen.

Visst, ibland kanske delar av texten inte är mer än pappersflygplan. (Är inte helt övertygad om att scenen ovan ska med.) Men oftast har jag märkt, oberoende om det gäller min egen eller andras texter att nånstans dolt bland pappersflygplanen finns nåt annat. Så vik inga flygplan, vaska guld i stället. Eller detaljer, brännpunkter. Har man tur får man skriva autograf åt jultomten.

Den tredje december handlar alltså om att leta reda på detaljerna, de där som varit dolda förut, ända tills man genomskådat något och blir tvungen att se att, tja, jultomtar är förklädda typer med andra intressen än vad barnet i famnen vill ha i julklapp. Har det uppdagats några sunkigheter i din text?

söndag 2 december 2012

Lucka 2, julväntan

Första advent är det. Medan du tänder ljus idag, fundera på vad hela december handlar om. Väntan. Närmare bestämt julväntan.

När man var liten och det tog miljoner år innan det blev julafton och för övrigt när det äntligen blev det så tog det miljoner år till innan man fick öppna några paket för det skulle bara ätas och ätas och ätas. Alltså, vänta. Ett viktigt ord så här under december.

Associera kring det. Skriv vänta överst på ett papper och sen skriver du allt du kommer att tänka på som hör ihop med väntandet. Kan vara synonymer, hur väntan ser ut, hur folk trampar omkring i köer och vad som helst. Beror på vad du lägger in i väntandet.

Det enda du inte får associera till, det stod redan i gårdagens lucka, vänta inte på gudomlig inspiration. Infall kan man få, men i övrigt är det ingen idé att vänta på rätt tillfälle när man ska skriva.

Själv ska jag skriva om en scen, en typ sitter och väntar och vet inte riktigt hur länge hen ska tvingas vänta. Timmar? Dagar? Hen vet nästan inte vad hen väntar på.

Som skrivande så kanske väntan handlar om att försöka hitta på grejer medan man väntar på svar från förlag. Så vad gör man medan man väntar på svar från förlag, för att inte bli knäpp på kuppen? Jag låtsas att jag inte väntar och skriver i stället. Vad gör du?

lördag 1 december 2012

En skrivares julkalender, lucka 1


"A writer who waits for ideal conditions under which to work will die without putting a word on paper." (Kurt Vonnegut)

Julkalender vill jag ha, tänkte jag. Och eftersom jag inte haft nån på sisådär tusen år (jag är tydligen jättegammal) så räknade jag inte med att få en i år heller. Alltså har jag fixat en egen. En skrivares julkalender. Det är vad jag tänker bjuda på i 24 dar.

Det är visst sånt jag skulle skriva om ändå. För det är vad jag vill ha i min julkalender. Men nu är det med förledet jul-, dvs. julskrivtips, julbild, julcitat, jullistor och lite annan julstreching. Det enda som inte är jul är det manus jag jobbar på vid sidan om. För där är det sommar.

Så vad behöver man när man ska, som jag, köra igång en omskrivning av ett manus? Jag behöver en rutin. Här därför roat mej med att läsa på om andras skrivrutiner:
  • Kurt Vonneguts sömn, hunger och jobb ordnade sej själv
  • Ray Bradbury oroade sig inte för rutiner
  • Joan Didion sover i samma rum som boken
  • E.B White lyssnade aldrig på musik
  • Jack Kerouac skrev från midnatt till soluppgång
  • Susan Sontag klev upp klockan åtta
  • Henry Miller undersökte ifall han var groggy eller inte
  • Simone de Beauvoir hade bråttom till texten
  • Ernest Hemingway skrev stående
  • Don DeLillo skriver och sen springer han
  • Benjamin Franklin hade en detaljerad lista
  • Haruki Murakami hypnotiserar sej genom rutin
  • William Gibson börjar med e-post
  • Maya Angelou duschar efter att ha skrivit
  • Anaïs Nin skrev dagbok på natten
Och om du vill veta mer om hur de gjorde så kolla in den här länken. Det finns många sätt att skriva på, vill jag hävda. Lucka 1 är alltså julskrivrutin.

Min decembriga skrivrutin börjar med kaffe vid datorn och sen ska jag printa ut texten. Jul-omskrivning pågår.